Anno 1668 den
29 januarij bleff hållet ett allmenneligit herradztingh j den gårdh
Kollekierr på Tiöhrn j Steenkyrkia sochen af migh Petter Drackman
herradzhöffdinge öfwer Oroust och Tiöhrn, nembden Brynill Nilsson j Ååseby,
Nilss Christensson j Olssby, Anondh Bröntesson j Röra, Gregers j Rööhrwijk,
Oluf Jfwarsson j Möggenäs och Erich j Hofflandh, medh menige allmoge som
tillstädhes wohre. J crohnones befallningzmans stelle war lenssmannen Hanss
Rassmusson j Reffzahl.
1) Kungöres att riksdagen sammankallas till Stockholm och börjar den 1
juni 1668.
Samma dagh blef
opläset för menige man och allmoge om rixdagen som berammat ähr af kongl. mt
att hållas skall j Stockholm nästkåmmande den 1 junij anno 1668 innewarande
åhr.
2) Uppläses regeringens order om att de som av tidigare
kungar fått privilegier skall styrka detta med brev vid riksdagen i
Stockholm den 1 juni 1668.
Jtem blef
ochsså på samme tidh opläset kongl. mtz nådige mandat angående dee
frijheeter som Sweriges rijkes jnbyggare medh vnderliggiande prouincier och
landskaper af framfarne konungar ähre medh blifne priuilegerade medh, skola
medh sådane bref infinna låta j Stockholm nästkommande den 1 junij
innewarande åhr.
3) Margareta Huitfeldt fridlyser sina skogar på Mjörn och Orust.
Läth wälborne
fru Margreta Hwidtfeldt här för herradzrettenn fredhlysa sine skogar, bådhe
på Miörn och Oroust.
4) Olof Börjesson i Tångeröd har efter besök i Marstrand
kommit i bråk med sin granne Måns i Tångeröd när de skulle ro hem
tillsammans med Anders Andersson, Margareta Huitfeldts gårdsfogde på Sundsby
och en fjärde man, Per i Berga. Anders begärde att Måns skulle stanna kvar i
Marstrand men när han skulle gå i land på Långebron i Marstrand tappade han
balansen och ramlade tillbaka ner i båten. Olof råkade i tumultet hamna
ovanpå. Måns drog kniv och stack Olof i armen. Olof begär nu 4 riksdaler i
ersättning för skadan. Måns vill kalla fler vittnen och målet uppskjuts till
nästa ting.
Olle Börgesson
uthi Tangerödh kom j rätta och hade stämbt hans granne Måns ibidem för dee
wore tilssamman uthj Marstrandh, och då som dee skulle roo där ifrån medh
Anders Andersson, fru Margreta Hwijtfeldz gårdsfougde på Sundzby, och desse
twå kom någre ordh emellan, och någre flere uthj bååten wohre, och
föreshrefne Anders Anderssonn sadhe till dem, som han nu wittnadhe här för
rätten: ”Will J icke förlijkas, då skall j roo till landz, ”och så ladhe dee
till landz widh Langbroo bryggia j Marstrandh, och gårdzfougden Anders sadhe
till Månss: ”Gaak på landh”, och som Månz wille stiga på landet och satte
footen på broon, togh han uthj keppen medh Jöns uthj Berrie at stöda sigh
medh, och Jöns hölt på käppen, dermedh kom Måns tilbaka j båten och komb
omkull j båten öfwer een tåffta, och Olle Börgeson fick Måns under sigh och
hölt medh den ene handh och slogh med den andra och Jöns j Berie lågh öfwer
beenen. J dedh samma fick Måns knifwen uth och stack öfwer sigh j Olle
Börgeson och han fick shade uthj hans arm, der medh blefwe dee skildt ifrån
hwarannan och Måns komb på landet. Olle Börgeson begäradhe af Måns fyra
rixdahler för barberarelöhn, så wille han der medh wara tillfridz. Men Måns
förskiöth sigh på flera wittnen, ty bleff denne saak opsatt till nästa tingh.
5) Länsmannen Hans Rasmusson (i Rävsal) kräver att Tore
(Andersson) i Halsbäck, som är gift med Anund Jonssons dotter, skall betala
den rest till kronan som avlidne Anund i i Halsbäck med sin hustru
efterlämnat. Skulden till kronan regleras dock så att Olof Olsson, som har
en halv gård Halsbäck i pant, övertar halva skulden. Den andra hälften
övertas av Per Kristoffersson i Toröd, som har andra gårdshalvan i pant.
För rätten
framkåmb Hans Rassmusson länssman på Tiöhrn och hade stembt Thoore j
Halzbäck som hafwer Anondh Jonssöns dåtter till sin echta hustru, och han
Anond war skyldigh till crohnan 25 slette dahler och 26 öhre, och förmeente
att föreshrefne Thore och flere som arfwingar ähre till Halzbeck som Anond
och hans hustru åckte borde betala deeras salig faders geldh. Här emot mötte
förbemälte Thore j Halssbäck och swarade at will hans medharfwingar betala
medh honom så will han betahla sin part. Ty blef dem af tingzretten swaret,
att den Halssbäck hafwer at råda på den halfwe gårdh som Olle Olsson hafwer
j pant skall betala helfften föreskrefne penningar, och Pedher
Christoffersson halffparten som boor j Torrödh, och dermedh förhöijes deras
pant, och när pantet löses skall desse penningar och dem skadeslööss
betalas.
6. Anders Andersson och Anders Larsson i Burås har lejt
Anders Björnsson i Näs (i Valla sn) för att frakta en säck humle över
Stigfjorden från Tjörn till Svanviksnäs. (i Stala sn). Med på båtfärden, som
skedde i en ”eekeståck”, var en 10-årig ”swensk” pojke. Han gick att leja
häst på Svanviks gård men när han återkom var både säcken och Anders
Björnsson borta. Denne hävdar att han fullgjort sitt åtagande när säcken var
förd över till Orust. Men rätten åberopar lagtexten ”hand böör hand få” och
dömer Anders Björnsson till att ersätta Buråsbönderna med 6 riksdaler. Det
var humlesäckens halva värde.
Anders
Andersson och Anders Larsson boendes uthj Buuhråhs, komb uthj rätta och
hadhe stämbt Anders Biörnsson j Nääs på Miöhrn för een säck humbla dee lägde
honom till uthi hans gårdh at föra öfwer siön till Swanwijk på Oroust landh
från hans åboende gårdh Nääss på Miörn och dee gaf honom 4 shl. derföre och
1 mark humbla, och samma bonde förde humblan öfwer medh een deras liten
swensk poike widh 10 åhr gammall, och klagadhe dhee at föreshrefne Anders
förde humblan och drengen öfwer och lade humblan på Swanwijks nääs, och den
lille poike gick opp til Swanwijk at leija een häst at kiöra humblan opp
till gården medh. J medlertidh blef homblan bortstuhlen. Härtill swaradhe
Anders j Nääs, at han fick icke mehra än fyra skilling för humblan och
drengen han förde öfwer medh sin eekeståck, och han förde humblan effter
accord till Swanwijkz nääs, lenger kunde han icke roo för uthgrunden skulldh,
eij heller haar han låfwat dem samma humbla länger at föra. Elliest hadhe
förbemälte Buuhråhs borgare här till inga wittnesbördh, vthan den lille poik.
Ofwanshreffne Buuhråhsboor för sanheet swore, at der war sex lisspundh
humbla j säcken som bortkåmb, och sade dee dedh war godh humbla som kåstadhe
2 rixdaler lisspundet. Omsider blefwe dee förlijkte, att hwar skulle lijda
helfften skadhe, huilket desse män samtyckte. Men denne bonde förbemelte
Anders j Nääs jngalunda wille detta ingå, dedh herradznembd syntes dedh war
billigt. Hwarföre blef dömbt föreshrefne strijdige parter emellan att
förbemälte Anders j Nääs som humblan kastadhe på marken och der ifrån rodde
sin wägh och ingen war hoos godzet så lenge poiken medh hesten igen kåmb, ty
hand böör hand få. Dy blef Anders j Nääs pålagt at betala till ofwanshreffne
Buuhråhs borgare helfften humblan nembligen 6 rdlr, dermedh åthskilde uthj
detta måhl.
7. Anders (Svensson) i Utäng och hans hustru Gunilla (Håkansdotter,
se 680129-9) kräver åter 30 riksdaler som de lånat Svennung (Torstensson) i
samma gård. Hans dotter Ingeborg Svennungsdotter lovar med sin man betala
tillbaka till hösten. Även en kvinna Rangela nämns.
Kyrkoherden på Tjörn, Anders Hartvigsson, klagar över att Ingeborg och
hennes grannar i Utäng, Sven (Nilsson) och hans hustru Kerstin, lever illa
med varandra med bannor och svordomar. Ett fredsvite på 7 riksdaler utsatts
för att återupprätta grannsämjan.
Anders och hans
hustru Gunnela (!)j Vthengh j Steenkyrckia sochen kom uthj retta och hade
stembt Swenung j bemälte Vthäng för 30 rdlr lånte penningar som hafwa stådt
j femb åhr, och rester ett åhrs rentta, och derföre uthj pant satt
halfftannat öhresboohl och femb penningzbooliordh liggiandes j Vtängh.
Häremot at swara mötte Sweningz dåtter Jngeborg Swen(ing)sdåtter och kiendes
gelden och bekände hon at om höst widh Michellzmässtider war penningarne
uthlånt, och på samma tidh will hon och hennes man betahla dem medh sin
rentta. Men efftersom at föreshrefne qwinna Rangnella (!) bekände här för
rätten, at penningarne wohre opsagde förgången höst, och icke betalte, då må
pantmannen j Vthäng uthsättia föreshreffne jordh j pant till hwem han will,
och opbära därpå förbemälte 30 rdlr och förfallen ränta, ty jorden bleff
frender laghbödhen effter lagen.
Whore uthi
rätta Swän och hans hustru Kerstin sambt deras grandqwinna Jngebårgh och
alle dhee j Vtängh boor, och gaf probsten hederligh och wällerdhe man herr
Anders Hardtwigson tilkenna at dessa folk förhålla sigh uthj deras lefwerne
mycket illa medh bannande, swerriande och sådane Gudz förtörnelse, så ingen
förmaningh hooss dem gälla må. Dy blef dem ett wijthe emellan lagt, at
hwilken som först ähr ophofwet eller orsaaken till den andra öfwerfalla medh
onda ordh och skälderij, den skall bötha 7 rixdaler, halffparten till
crohnan och halffparten till deras sognekyrckia.
8. Per Krabbe till Olsnäs kräver att Olof Hansson i
Kebene enligt brev av 13/3 1667 skall återbetala 85 riksdaler som hans bror
Erik Hansson i Kebene blivit skyldig Per Krabbe och satt sin gårdsdel i
Kebene i pant för. Därutöver har Olof gett Erik ytterligare 36 riksdaler mot
pant i gården. Olof medger skulden till Per Krabbe men anhåller om uppskov
och beviljas anstånd till den 13 mars 1669. Därefter äger Per Krabbe rätt
att bruka pantejorden om betalning ej skett.
Per Krabbe fordrar vidare av Olofs moder Börta Andersdotter, änka efter
Hans (Eriksson) i Kebene, 76 riksdaler, vilket är det som resterar på en
större skuld som hon har haft enligt brev av den 9 juni 1664. Då Börta har
laga förfall uppskjuts målet till nästa ting.
Wälborne Peder
Krabbe till Ollssnääs war här på tinget och hadhe stämbt Oluf Hansson
boendes uthj Kibenne och hans modher Börta Andersdåtter för penningar dee
honom äre skyldige blefne. Häremot at swara mötte förbemälte Oluf Hansson.
Då ladhes framb aff welborne Pedher Krabbe ett bref af Erick Hansson
uthgifwet den 13 martij anno 1667 förmälande, att Erick Hansson j Kibenne
war skyldigh welborne Pedher Krabbe 85 rixdaler, och derföre hafwer han satt
sin odellziordh belegen j Kibenne till vnderpant till sin brodher Oluff
Hansson, och han hafwer låfwat att betala Pedher Krabbe samma penningar.
Wijdare förmälte brefwet at Oluf Hansson j Kibenne sielf hafwer försträcht
sin brodher Erick Hanson 36 rdlr, är tilsammans 121 rixdahler, och förmälte
samma bref at Erick hafwer satt sin jordh j pant till sin brodher Oluf
Hanson, på dedh han penningarne till welborne Pedher Krabbe skulle betahla,
som han Pedher Krabbe skyldigh war, nembligen 85 rixdahler, och fordrade
welborne Pedher Krabbe samme penningar nu till nästkommande den 19 martij
medh ett åhrs förfallen rentta. Häremot vndskylte Oluff Hansson sigh icke nu
så j hastigheet kan få penningar at betala honom medh, men ännu begärte ett
åhrs dilation samme penningar på renta, och war welborne Pedher Krabbe
heruthj een rettmätigh domb begärandes. Ty dömbdes här af härradzretten at
effterdij icke någon wiss termijn är specificerat eller nembt j brefwet när
betalas skulle desse 85 rixdaler til ofwanbemälte welborne Pedher Krabbe,
som förbemälte Oluf Hansson j Kibenne hafwer låfwat at betala på Erickes
wegnar, så ähr lijkwäl förbemälte Oluf Hanson förelagt at betala samme
penningar nemligen 85 rixdaler medh sin tilbörlige renta till den 13 martij
1669, Emedler tidh stelles welborne Pedher Krabbe Erick Hanssons jorder j
Kibenne j vnderpant och betales icke penningarne till den dagh, då wiger
welborne Pedher Krabbe till förbemälte Erick Hanssons jordh j Kibenne till
brukeligh pant intill honom förbemälte 85 rixdaler capital medh 2 åhrs
jnteresse och rentta blifwer förbemelte welborne Pedher Krabbe till Olssnäs
honom shadesslöst betalat effter lagen köpe b. 20 cap.
Wälborne Pedher
Krabbe till Ollssnääs war här på tinget och ladhe framb ett bref daterat
anno 1664 den 9 junij, hwaruthj blifwer förmält at Börtta, salig Hansses
uthj Kibenne, är blefwen skyldig welborne Pedher Krabbe een summa penningar,
doch deraf den störste deehlen wara betalt, och ännu rester 76 rdlr och
någon renta, såsom och förmähler brefwet att hon hafwer satt welborne Pedher
Krabbe sin egen och sine barns jordh j föreshrefne Kibenne j vnderpant och
fordrade nu welborne Pedher Krabbe desse resterande penningar 76 rdlr och
den förfalden renta, eller och at wijka till sitt pant. Blef lyst
föreshrefne enkias förfall nu för retten, at hon icke kunde komma til
tinget, hwarföre ähr henne dilation gifwit till nästa tingh, kan föreshrefne
Börtta salig Hanses j Kibenne hafwa emedlertidh uthj minne medh welborne
Pedher Krabbe penningarne på renta lenger få behålla, då så frambt det icke
sker, skall till nästa tingh dem emellan gå domb j saaken.
9. Olof Håkansson i Kyrkefjäll och hans avlidne bror
Trond Håkanssons hustru Sigrid har den 9 juli 1651 för 64 riksdaler pantsatt
sin arvejord i Bö (i Stenkyrka sn) till Nils Svennungsson därstädes. Denna
jord vill brödernas syster Gunilla Håkansdotter i Utäng åter inlösa eftersom
hon måste flytta från Utäng. Gården i Bö brukas numera av Nils´ styvdotter
och hennes man Olof Nilsson, som får anstånd med att överlåta gården till
nästa fardag (14 mars) 1669.
Komb för
herradzrätten Olle Håkansson uthi Kyrkiefieldh och hans syster Gunnela
Håkansdåtter af Vthengh här på Tiöhrn, och hadhe deras taal, at bemelte Olle
Håkansson och hans salig brodher Trond Håkansonz hustru Sigrj hafwer uthsatt
deeras odell, åtta öhresboohliordh j Böö j Steenkyrckia sochen för 64 rdlr j
brukelige pant, derom framlades bref vthgifwet åhr 1651 den 9 julij till
Nilss Sweningson j Böö. Och beklagade sigh föreshrefne Gunnela at hon wedh
retten drifwes från sitt bruuk j Vthengh, och trenger till gårdzbruk, och
erbödh sigh at betala dee 64 rdlr til föreshrefne Nilss Sweningsons
arfwingar och boo der på, efftersom dedh ähr hennes broders jordh som nu
fremmet folk brukar och besitter. Denne lössen sambtöckte nu Gunnelas
brodher Olle Håkansson. Her emot at suara mötte nu tilstädes Oluf Nilsson
som hafwer Nils Sweningsons styffdåtter och brukar detta pant, och bekende
at han är uthsagd af samme Böö sidst för juhl, men han weet sigh icke så
snart någon annan bolige, och begeradhe at niuta samma pantejord han fölger
j Böö detta åhr allena. Dömbde tingzretten at Olle Nilson och dee medh honom
samme pant brukar j den gårdh Böö, skole åthniuta deras pant och bruk j
detta åhr och så innan juuhl anamma sine penningar och så wijka jorden till
nestkommande fahrdagh 1669, uthan nogon mootseijelse, efftersom inga
penningar ähre budne af Gunnela Håkansdotter j Vtheng för juuhl, eij heller
hafwer hon nu för denne närwarande rett framwijst någre lössenspenningar.
10. Olof (Ambjörnsson) i Dyreby som ombud för sin svåger
Nils Olsson i Utäng kräver att Börje (Andersson) i Brevik, som är gift med
Nils faster, skall avstå gården i Brevik till Nils Olsson eller hans
farbrors barn, som också bor i Utäng, under motivering att Brevik är ett
”brodersäte”. Eftersom inte alla arvingarna är stämda och närvarande läggs
målet ner tills arvsskifte kan genomföras.
Komb för retten
Olle j Dyreby på sin swågers Nillss Oluffssons wägnar af Vthengh, emot Börge
j Brewijk, och som befantes att Nilss Oluffsson medh sina syshon och deres
fahrbröderbarn boor på Vthengh, och Börge medh föreshrefne Nilsses
fahrsyster boor på Breewijk, och wille dee nu at een af dee tree brodher
eller broderbarn wille flyttia till Brewijk, och achtar dedh för ett
brodersäthe, och Börge medh sin hustru och hustru syster at äga jordh, och
een af dhem boo j Vthängh, men som alla arffwingarne icke ähre tilstedes nu
för retten och jorden ähr icke bytt dem emellan, då kan hwar behålla sitt
bruk j detta åhr som dee nu hafwer, emedlertidh skall dhee plichtigh wara at
byta deras jorder, och sedan gåås om säther och bruk hwad rett ähr.
11. Olof Nilsson i Kroksdal stämmer Gunnar i Skår om
odelsjord i samma gård. Då de ej tagit med alla brev till tingsrätten
uppsköts målet till nästa ting.
Olle Nillsson j
Krogstadh j Steenkyrckia sochen kåmb j retta och hadhe stembt Gunnar j Skorr
j samme sochen för odell han förmenar där at äga, och hafwer tilssagt Gunnar
och sadhe dee hafwa bref och bewijs på jorden, och sadhe sigh nu icke wara
lagligen stembde medh deras bref, hwarföre blef dem här af retten förelagt
at mötha till nästa ting, och då hwar andra at swara j retta hwadh lagen
tillåter.
12. Bröderna Markus och Anders Mattsöner i Kållekärr
låter inteckna i domboksproto-kollet att eftersom Markus fått mer pantejord
än Anders i arvsskiftet efter modern, skall det efter faderns död jämkas så
att båda bröderna får lika stor del i Kållekärr. Till detta gav fadern Mats
(Markusson) sitt medgivande.
För tingzrätten
framkåmb dee sambrödher Marcus och Anders Mattissönner hemma j Kållekierr,
och talte dee om dedh skiffte som ähr skedt effter deras modher, att Marcus
skulle hafwa fådt mehra j pantjorden än som Anders, och är uthj
skifftebrefwet pantejorden och löössöhrer lijgnet widh summan begge lijka,
men den pantejordh j Kållekierr sambtykte bröderne nu j faderens lefwandes
lifwet, at jemkas dem emellan widh lössen penningar ifrån den som mäst hafwa,
så effter deras fadhers dödh skolle dee hafwa lijka mycket bruk j Kållekierr,
hwarom dee derpå gofwo hwarandre deras hender och wohre wenner och wäl
förlijkte j denne saak, der på gaf deras fader Mattes j Kållekierr som hoos
war sitt goda ja och sambtycke, och wohre dee detta af retten begärandes att
måtte få inshrefwet dem till effterrettelse j framtijden, huilket är
bewilliat.
Folke Almegius |