Ting i Hoga i (Tegneby?) socken 18 juni 1666

 

ANNO 1666 den 18 junij höltz herradztingh på Oroust uthj den gårdh Hofwa, satt då uthj tingsrätten Petter Draghman herradzdommare öfwer Oroust och Tiöhrn, Anders j Smäby, Jöns j Torssby, Östen j Stahle, Östen j Herlöcke, laghrättzmän derssammastädhes, öfwerwarandhe befallningzmannen Swän Andersson, länssmännen Jönss Holst och Hanss Matson, och menige allmoge uthj Oroust fögderij.

 

 

 

 

1) Olof Rasmusson ( i Nedre Hoga) har tillpantat sig 5 öresbol i Hogen i Myckleby socken av Nils Larsson i Hästlägg för 141 1/2 dlr. Därutöver har Olof inlöst 8 penningbol i Hogen av Håkan Olsson i Kalseröd för 12 dlr.

 

Nillss Larsson hemma uthj Hestlegg j Möckleby sochen kom j retta och bekändhe at Oluf Rassmusson, boendes j Hofwen j samma sochen, hafwer jnlöst dedh pant förbemälte Nils hadhe j Hofwen af Helle Larson för 120 daler, som Nilses pantebref 1642 uthgifwet förmähler. End bekendhe sigh nu förbemälte Nillss Larson, at Oluf Rassmuson hadhe betalt honom för huussbyggningh och afmindelse 16 slette dahler, och ett tröijeklädhe för 4 dahler, och een rixdaler j brefpenningar, giör så tillsammans dedh Oluf Rassmusson hafwer dee 5 öhresbooliordh j Howen j pant för 141 1/2 daler. Der näst bekändhe Håkan Olson j Kalserödh at hafwa upboret af Oluff Rassmuson tolff slette dahler, och derföre satt honom j pant otte penningzboohl jordh, liggiandes j förbemälte gårdh Hofwen.

 

 

 

 

2) Allmogen åläggs att använda de mått- och viktenheter som regeringen anvisat.

 

Läth befallningzmannen läsa Hans Excellentz herr gouverneurens breff, at han för allmogen skall uplysa, at alle och eenhwar skall bruka det mååhl och wickt som uthskickadt ähr och befallat effter Kongl. befalningh.

 

 

 

 

3) Meddelas att nästa lagmansting hålls först till vintern.

 

Läth befalningzmannen almogen wetta, at dedh blifwer inthet lagmanstingh detta åhr eller j denne sommar, men af öfwerheeten opsatt till winteren.

 

 

 

 

4) Lagmannen ålägger tingsrätten att hädanefter döma efter drottning Kristinas straffordning av år 1653.

 

Bleff oplest een Kongl. förordningh, uthgifwen af drotning Christina anno 1653, som elliest kallass een straffordhningh, och nu på sidsthållet laghmanstingh befallat af laghmannen Hans Excellentz herr Claass Stiernskiöldh, at dommarne j denne landzohrten skulle sigh j sådant som bemälte strafordning omförmäller dereffter att dömma, och dee saaker som deruthj finnes, aldeles sigh dhereffter at regulera och retta.

 

 

 

 

5) Landshövdingen erhåller tingsattest på, att en del gamla skatteskulder avskrivits på grund av dödsfall och fattigdom.

 

Inladhe befallningzmannen herr gouverneurens Stakens bref, daterat den 8 maij 1666, att effter Kongl. resolution ähr bewilliat at må gifwas tingzwittner på någon gammal restantz, een deehl på adelens, een deehl odells och crohnans, och dherpå jnlagt uthj retten richtige lengder, som bleff upläst, och blef deremot dee resterandhe till förhöör framkallat, men nogre äre dödhe och bårta från gårdarne uthj armodh, som alt blef bewijst medh Jenss Holst länssman, Hanss Matzon, Anders j Smeby: Anders j Giögesäther, edhsworne laghrettzmän, och blef herom een attest vndher försegling här af tinget meddeelt.

 

 

 

 

6) Karin Jörgensdotter i Edsberg beklagar sig över att hennes man Nils Jonsson för två år sedan rymt ifrån henne. Hon begär tingsattest på det vitsord, som kyrkoherden i Myckleby utfärdat för henne, och stämmer sin bortrymde man inför domkapitlet (för att få äktenskapet upplöst (se

670211-5)).

 

Kom för rätten Karin Jörgenssdotter hemma uthj Issberg uthj Mökleby sochen och klagadhe sigh, at hennes echta man Nillss Joonsson rymbdhe ifrån henne tu åhr förledhen, efftersom han hadhe illa lefwat medh henne, och bortsåldt hwadh dhee hadhe, och af ingen orsaak henne till ondha j nogot at beskylla, huilket hon bewijste medh sine grannar Swän j Mökleby och Olle Helleson j Hofwen. Item så gaf almogen henne nu af tinget ett gådt och ehrligit skotzmåhl om hennes förhållande sedhan hennes man rymbde ifrån henne tu åhr sedhan. Förbemälte Karen Jörgenssdåtter ladhe och jnn här för tingzrätten hennes ehrlige skåtzmåhl och wittnesbördhz breff af hennes soknepräst, som blef upläst och påskrefwet, och war hon här på tingzwittne begärandes, och stämbde hon samma hennes bortrömbdhe man till consistorium för biskoppen och dee höghlärdhe capitels herrar. Att således på tinget ähr bewittnadt, det betygar wij medh wåhre signeter.

 

 

 

 

7) Grevens fogde Anders Larsson stämmer Anders (Torsson) i Assmunderöd för förfallen skatt. Bonden lovar att betala inom 14 dagar.

 

Hans höggreffwelige Excellentz herr rixdrotzens fougde här på Oroust hade stembt Anders på Assmunderödh j Tårp sochen för jordbookens skatt och rättigheet af samma gårdh Assmunderödh. Mötte her emot för retten bemelte Anders j Assmunderödh, och tillstodh sigh skylldigh wara på samma gårds rättigheet för förledhen åhr 16 daler och lefwereradhe dher på nu 3 daler 8 skilling, resten förplichtadhe han sigh at betala jnnan 14 dagar eller lijdha uthwerdering af hanss boo effter lagen köpebalkens 3 capitel, kan han icke betala då rette sigh effter lagen landsleijebalkens 1 capitel.

 

 

 

 

8) Förre länsmannen i Lane härad, Didrik Käll, stämmer Björn Rasmussons änka Maret på Skaftö för skatteskuld om 12 rdlr från år 1644 för gården Munkeby i Dragsmarks sn. Änkan nekar sig ha kännedom om denna skuld varför länsmannen begär uppskov med målet för att bevisa sin fordran.

 

Dirick Käll, förigh länssman j Lane skiperij uthj Wijken, hafwer stämbt och uthj rätta fordrat den enkia Marette, sahlig Biörn Rassmusons på Skafftöö boendes, för skatt af dhen gårdh Munckeby uthj Dragxmarks sochen, sedhan anno 1644 12 rixdaler. Häremot mötte samma enckia och swaradhe, hon wijste inthedt at wara skyldigh föreskreffne Diderich. Item så ähr dedh och 22 åhr förleden sedhan hon een sådan skatt skulle blefwet skyldigh. Förbemelte Diderich hadhe nu ingen bewijss der på at frambleggia sin fordringh så at wara, som kung Christians den fierdhe recess förmähler, om restantzer hooss böndherne, huruledes dhertill tinge skall lysas och fordras vthj tijdh. Men förbemelte Diderich begäradhe opskoff j denne saak till nästa tingh at föra bewijss dherpå.

 

 

 

 

9) Björn (Olsson) i (Övre) Trätte, som saknar äkta bröstarvingar, begär att få ättleda sin frilloson Olof Björnsson som sin arvinge. Begäran avslås eftersom Björns laga arvingar ej är närvarande och samtycker.

 

Komb uthj rätta Biörn j Trätte uthj Langlandh sochen och hadhe medh sigh sin frillosohn Olle Biörnson, och begeradhe at etledha honom till sin arfwingh, ty han hadhe elliest ingen lijfzarfwinge, och såsom hans nesta arfwingar war icke tilstädhes och detta sambtyckte, kundhe hans begeran nu icke tilstädias wijdare än lagen säger.

 

 

 

 

10) Anders i Hogen i Röra sn har avtalat med Gunnar (Gunnarsson) i Björfjäll att mot 60 dlr i övertag avstå gården till honom. Gårdsägaren Hans (Engelbrektsson) i Hälle i Högås sn har godkänt överlåtelsen, men eftersom Anders hustru (Agnes) vägrat att flytta har transaktionen omintetgjorts. Anders åläggs därmed att återbetala det förskott om 11 1/2 dlr som han mottagit av Gunnar. Dessutom har Anders varit ”obeskedlig” inför sittande rätt och döms att böta 1 mk för ”oljud på tinget”.

 

Anders j Hofwen war uthj rätta emot Hanss j Helle af Höghåhs sochen j Wijken och Gunnar j Biörnfieldh, och war förbemelte Andhers obeskedellgh j sin taale för rätten och lögnadhe sin wedherparth, skall derföre bötha 1 mark sölff för oliudh för retten emot sin wederparth. Hanns j Helle hadhe stembt förbemelte sin landbondhe Anders j Hofwen j Röör sochen för hanss olagligh bruk. Här emot swaradhe förbemelte Andhers och hanss hustru Agnis, och frambkalladhe dhee Gunnar j Biörfieldh, och war det deras ordh detta, att Andhers bleff förlijkt medh Gunnar förledhen åhr, at gifwa Anders sextijo daler silfwermynt j afmindelse för hans bruk på Hofwen, dher på lefwereradhe Gunnar Andhers 24 daler, och fölgdes dhee begge åth till Hanss j Hellde, som gården äger, och Gunnar feste så gårdhen af Hans, der dhee kommo heemb igen, då wille icke Andherses hustru sambtyckia den förlijkningh, så måtte Hanss j Helle gifwa Gunnar sin taga igen, och Anders gaf Gunnar igen 12 1/2 daler af dee 24 daler han upbaar, rester 11 1/2 daler, och kundhe dhee icke förlijkas herom, men begeradhe widh domb at åthskillias. Resolutio: Ty resoluerades denne saak, at Anders må niuta den gårdh Howen han först af Hanss j Helle fäst hafwer, som förledet tingh bewijst ähr, och så länge han den sielf förmåhr at bruka och den icke missbrukar, som lagen landzleijebalkens 1 capitel förbiudher, men gifwer sin hussbondhe sin åhrlig rettigheet och skatt till cronan uthj rättan tijdh, när han det icke giör och sådhant wardher bewijst, då mister Andhers gårdhen som lagen förmäler landsleijebalkens 1 capitel, och skall Andhers gifwa Gunnar j Biörfieldh dee 11 1/2 daler igen han upbaar af honom på dhen förlijkningh dhee giordhe om den afmindelse för Howen, och dhet innan 14 dagar, eller och lijdha uthwärderfngh af sitt boo effter som lagen köpebalkens 3 capitel.

 

 

 

 

11) Anders i Hogen (i Röra sn ?) åläggs att betala den rest om 8 dlr 1 mk, som hans son Lars Andersson fordrar enligt skiftebrev av den 8/4 1659 efter sin moder.

 

Larss Anderson komb uthj rätta emot sin fadher Andhers j Howen och ladhe framb ett skifftebref effter hans modher, uthgifwet den 8 aprilis anno 1659, där ähr honom tillagt 11 daler 1 mark, som fadhren honom skyldigh ähr som Andhers bekändhe, dher på hafwer Larss bekommet 2 daler och een karpuss för 1 daler. Dherpå hafwer Larss ännu till rest hooss sin fadher nembligen 8 daler 1 mark, dhem skall Anderss betala till sin sohn Larss Anderson jnnan 14 dagar eller vthsökias widh vthwerderingh af Anderses boo effter lagen köpebalkens 3 capitel.

 

 

 

 

12) Olof Olsson i Kärreberg stämmer Olof Reersson (Green) till Rossö om föregående års arrende av Kärreberg. Olof Olsson har tidigare brukat gårdsdel i Svanvik i Stala sn (se 640216-11). Svaranden företräds av sin son Reer Olsson (Green). Olof Olsson döms att böta 1 mk för att han inför rätten kallat Reer en lögnare samt anmodas att till nästa ting bevisa sin fordran.

 

Wälborne Oluf Reorsson till Råssöhn war stembt af Olle Olson medh Hans Excellentz herr gouverneurens citation, för dedh bruk Olle Olson hadhe förledhen åhr på Olle Reorsons gårdh Tierrebergh. Här emot ladhe welborne Oluf Reorsons sohn Reor j retta hans fadhers skrifft till swar emot Olle Olson, och beropar han sigh på een rächningh och förlijkning dem emellan är giort, som han och uthj rätta ladhe, daterat Rossöhn den 2 februarij anno 1666 undher twänne mänss hendher, som Jönss Hålst och nu här för rätten bekendhe och bestodh, deruthj förmähles, att Olle Olson blifwer welborne Oluf Reorson skyldigh 11 1/2 rixdaler. Och bekände Oluf Olufssonn, at han inge tagepenningar gaff welborne Oluf Reorsson, då han inkomb på tredie parten uthj Tierrebergh, men för nogon rentepenningar, som han skulle betahla, som wälborne Oluf Reorsons sohn nu här för rätten sadhe bemelte Oluff Olufson låfwadhe welborne Oluf Reorsson. Och såsom bemelte Oluf Olufson giordhe sigh onyttigh emot sin hussbondhe welborne Oluf Reorsson, behölt han icke bruket lenger på Tierrebergh. Jenss Holst lenssman bekendhe nu her för retten, at welborne Oluf Reorson låfwadhe då han giordhe rächningh medh Olle Olson, att huadh han kundhe bewijsa sigh hafwa bygt på gårdhen Tierrebergh, wille han betala och kårta j det Oluf Olufson ähr wordet honom skyldigh j föreskrefne rächningh. Och som Oluf Olufsson hadhe nu j sin taale om Swanwigz brukz han för hadhe, som hans stemningh doch inthet omförmäler, jtem så hadhe man icke här dhen laghmansdomb det ähr giort om den saak, jcke häller hadhe Oluff Olufson någon bewijss på denne hans stemnemåhl. Ty ähr denne saak opsatt till nästa tingh. Förbemelte Oluff Olufson war för mycket talande emot welborne Oluf Reorsons sohn, och lögnade honom för retten medh hanss obeskedlige ordh, ty påladhe rätten honom at bötha 1 mark sölff till Kongl. M:t och cronan.

 

 

 

 

13) Olof Tollessons arvingar stämmer Olof Kristoffersson i Mollösund om panterätt i 6 öresbol i Hjälmvik. Svaranden meddelar laga förfall genom Truls (Jonsson) i (Nedre) Strand.

 

Sahlig Oluf Tollesons arfwingar stembt Oluf Christofferson, nu boendhes j Möllesundh, för sex öhresbool jordh dhee förmenar dem uthj Hielmbwijk at äga, som bemelte Olle fölger såsom pant. Her emot at swara giordhe Trulss j Strandh Oluf Christoffersons vndskyldningh och laga förfall, hwarföre blef denne saak opsatt till näste tingh.

 

 

 

 

14) Simon (Larsson) i Bössekärr under Blibräcka åläggs att betala 10 dlr och 2 tunnor korn såsom underhåll åt det oäkta barn han avlat med Börta Nilsdotter (se 660205-3).

 

Simon j Bossekierr på Blijbreche mark war uthj retta stembdh, som framkomb, då blef bewijst medh protocollet, at på förledhen tingh blef han dömbdh till at bötha 80 daler sölfwermynt, för Börta Nilssdåtter han besåff och afladhe barn medh, och han hafwer sin echta hustru, och samma qwinfolk medh dheras lille barn trenger till födha, som hennes fadher och stiffmodher klagade her för rätten, at dee hafwa barnet hoos sigh, och qwinfolket måtte uth och tiena sigh födha, och förmeente att förbemälte Simon bordhe stå henne till retta medh penningar eller werdh, för den

wahnähra hon giordhe henne j sin fadhers huuss och brödh. Ty blef förbemälte Simon tildömbd at gifwa förbemelte qwinfolk till sigh och derass lille barns födha 10 daler och 2 tunnor miöhl eller korn effter lagen.

 

 

 

 

15) Simon (Sören Andersson Lätt ?) i Mölneby har ålagts att värja sig med ed att han ej handlat med den fredlöse mannen Konrad Olsson (se 660205-6). Svaranden anmodar åklagaren att förete bättre bevis än en lös beskyllning i ett brev, skrivit av en som ej kan skriva. Tingsrätten frikänner den åtalade.

 

Efftersom på förledne tingh blef upsatt den säak medh Swän uthj Mölneby för 4 alnar klädhe, han war stembdh före af crohnans befallningzman, och saak honom gafz at hafwa kööpslagat dedh af een fredhlöössman Conradh widh nampn, som han uthj ett bref skulle hafwa skrifwit Jönss Hålst till, daterat Haldhen den 21 nouember anno 1663. Häremot mötte Simon och högeligh häremot nekadhe sigh icke hafua bekommit något klädhe af bemälte Conradh, och sadhe Conradh ähr hanss afwindzman och liuger på honom, ehuruwähl j nestförledet tingh blef inskrefwet j protocollet, at Simon beropte sigh på bewijss, så meente han nu at dedh bref Conradh hijt sendhe, kundhe han icke sielf skrifwa, och wore dedh icke nogh, at han som een fredhlöössman låter skrifwa något, uthan bätter bewijss som han förskrefne Simon kundhe straffas före, huilket tingzrätten och nu för rätt ehrachtadt, så at Simon ähr kiendt frij i denne saak.

 

 

 

 

16) Olof Mickelssons (i Hårleby) hustru Karin Tollesdotter stämmer Håkan Olsson i Kalseröd om odelsjorden i den gårdsdel han brukar. Först klarlägges att Tolle (Eriksson) i Kalseröd med sin hustru ägt 8 öresbol därstädes samt 2 1/2 öresbol i Hogen i Myckleby sn. Arvskifte efter makarna har hållits år 1660, då jorden skiftats mellan deras 10 barn, tre söner och sju döttrar. Systerlotten har uträknats till 9 1/2 penningbol. Sönerna och de tre äldre döttrarna har fått sin jord i Kalseröd, medan de fyra yngre döttrarna, däribland käranden, tillskiftats sin jord i Hogen. Käranden är missnöjd med sin jordlott i Hogen och vill ej bo där. Hennes äldste broder, Erik Tollesson, har ensam brukat arvegården i Kalseröd. Efter hans död har hans änka (Sigrid) gift om sig med Håkan Olsson, som nu förestår samma gård. Käranden hävdar att hon måste anses ha företräde till sin faders odelsjord före Håkan Olsson och hans hustru, som båda kommit till gården genom gifte. Håkan genmäler, att odelsjorden i första hand bör tillkomma hans omyndiga styvbarn, nämligen avlidne Erik Tollessons barn. Tingsrätten beslutar att Karin skall inrymmas på Kalseröds gård med en ko och 2 får under innevarande år och tills dess att hon kan beviljas lösa odelsjorden eller anvisas ett torp under gården (se 670619-14).

 

Komb j retta Olle Mickelsons hustru Maren (!) Tållesdåtter, och hadhe stembt hennes sahlig brodher Erick Tollesons hustru och hennes gifftingzman Håkan j Kalsserödh, som brukar dheras odellziordh j Kalsserödh åtta öhresbool jordh, som hennes fadher åtte och brukte, och meente sigh nermer dher at boo end fremmadh. Härtill swaradhe nu förbemelte Håkan j Kalsserödh, sampt förskreffne Karins brodher Simon Tålleson, att der ähr wäl giort skiffte effter deras fadher Tålle, deruthj ähr derj tree bröder, sahlig Erickes barn, som nu medh deras modher een gifftingzhustru boor på odelet j Kalsserödh medh een gifftingzmann, denne Håkan nu stembd ähr, dernäst dhen brodhersohn, och denne brodher Simon Tålleson, och tree deras äldste systrar ähr bytt deras jordh at hafwa j Kalsserödh, hwar systerlått 9 1/2 penningzbooljordh, och fyra andra systrar ähr skifft deras jordh j een gårdh Hofwen, som deras föräldrar och åckte dher, 2 1/2 öhresbool jordh, dher hafwer förskrefne Karin sin lått 9 1/2 penningzbool iordh, och dher emot dhee tree andre systrar inskifft ähr, ähr hon äldst och rådher sätheret, men hon will inthedt, men änteligen at hafwa sin jordh j Kalsserödh, och hadhe dhee ett pergamentzbreff på samma dheras jorder, huilket på förledet tingh blef icke för fullo acktadt, efftersom det war icke förseglat, doch söskonnen och arfwingarne till föreshrefne jordher wore alle tillfridz medh dedh skiffte uthan denne Karin och dedh är nu sex åhr sedhan dedh skiffte skedde. Förbemelte Karin beklagade sigh som och bewijseligit fanns, at hon ähr huusswildh, och sadhe det ähr huussmandzplatzer j Kalsserödz marck som fremmadt besitter, och förmeente hon at wara nermer der at boo, effter hennes fadher åkte odell dher uthj gårdhen, ty hon sadhe icke at kunna boo på Hofwen, som henne uthj lått ähr tilskifft, och såsom förbemelte Karins sahlig broders hustru medh hanss döttrar någre pigobarn, och hennes gifftingzman boor på Kalsserödh, och föreskrefne Karin som född ähr på dedh odell, huilket ähr huusswildh, och nu så till åhrs eij kan dömma någon från sitt bruk och få henne, så finner tingzrätten för skähligit, att Håkan uthj Kalsserödh och hanss hustru, som begge ähre fremmande folk till dedh odell, och allenast medh Karins broors döttrar sigh dher innehåller, skola förunna förskrefne Karin huusswarelsse på Kalsserödh, och ängh at slå grääss på till een koo och 2 stycken fåår, och dedh allena uthj detta åhr. I medler tijdh kan Karin sökia sin rätt om hon kan få sin arfwelått j Kalsserödh eller boligh på Kalsserödz ägor. Män icke må Karin medh mycken fää och booskaap jnfara på Kalserödz ägendomb, dem till skadha på dheras gräässbethe, som skattar för gårdhen.

 

 

 

 

17) Rasmus (Toresson) i Häröd i Myckleby sn, som i många år varit kyrkvärd, har förskingrat kyrkans medel. Hans hustru berättar inför tingsrätten, att de blivit fattiga under den senaste ofreden och ej förmår betala kyrkan de pengar som de lånat ur dess kassa. Målet uppskjuts intill dess kyrkans fordran och Rasmus’ fattigdom bevisas.

 

I rätta komb Rassmus hustru j Herrödh uthj Möchleby sochen, och sade at hennes man ähr gammal och kan icke komma till tingh, och frambladhe hon ett bref af hennes sochnepräst, hederligh och wällärde herr Andhers uthj Möckleby. Han skrifwer at föreskrefne Rassmus hafwer j många åhr warrit kyrckiewerdh till Mögleby kyrkia, och nu sidste rächning höltz, blef han kyrckian een stor summa penningar skyldigh för kyrckians rättigheet han hafwer upboret, och klagadhe sigh at han ähr blefwen fattigh uthj desse förledne krigzåhren, och förmåår icke at betala dhen geldh han ähr blefwen skyldigh till kyrkian, och begäradhe ett tingzwittne beskrefwet om hanss oförmögenheet. Men efftersom icke bewijses, huru mycket föreskrefne Rassmus ähr blefwen skylldigh till kyrkian, och han nu och hanss hustru lefwer, och eij bewijses dheras oförmögenheet, uthan allena medh prästens breff, eij heller hwadh dee äger at betahla denne geldh medh, häller om dhee ähre andre skyldige. Ty vndherståår sigh icke tingzrätten, nogot tingzwitne annorledes härom uthgifwa, än här föreshrifwit ståår.

 

 

 

 

18) En röd ko, tillhörig Hans Mattsson i Henån, har skadats av en oxe, som ägs av Olof (Rasmusson ?) i Hogen i Myckleby sn. Olof lovar att ersätta Hans med 2 1/2 dlr och ett parti husspik.

 

Hanss Matzon på Heenåå hadhe stembt Olle uthj Hofwe(n) j Mökleby sochen, för een oxe Olle åtte, och fick wahna till een röö koo Hanss åkte och giorde dhen stoor skadha. Olle mötte och blef förlijkt medh Hans, at qwitta een dahler Hanss war honom skyldigh på något arbethe, och dertill gifwa Hanss 1 rixdaler, och een gångh huss spijk, dermedh wore dhee förlijkte.

 

 

 

 

19) (Lagrättsmannen) Anders Nilsson (i Göksäter) stämmer sin hustru Cecilia Larsdotters farbror Börje (Tollesson) i (Västra) Brattås om innestående arv efter hennes fader. Börje lovar att ersätta henne och hennes syskon med 14 dlr.

 

Anders Nilson och hanss hustru Sidsella Larsdåtter på hennes egen och hennes twänne yngre syskons wägnar, hadhe stembt hennes fahrbrodher Börge uthj Brattåhs j Rööre sochen, för arff och odell dhee förmeente dem medh honom uthj förbemelte Brattåhs att äga. Häremot för rätten at swara mötte förbemelte Börge och ladhe framb sitt affkallzbreff och domb, at han ähr frijkändh aff förrige dommare Pedher Anderssonn 1660. Deremot vnderstodh sigh tingzrätten icke at dömma men blef remitterat till sitt rätta forum. Doch omsijder blefwe dee förlijkte, så at förbemelte Börge lofwadhe at gifwa förbemälte sine brodersbarn fiorton dahler sölfwermynt. Dermedh sambtyckte dhee deras fahrbrodher Börge j Brattåhs sitt affkaldh för deras fadhersarff, doch förmeente sigh fritt för deras fadhers odellziordh j Bratåhs at inlösa, om dhem lyster.

 

 

 

 

20) Ivar Mattsson i Leby stämmer sin gårdbo Per (Persson) för att denne tagit några ekstockar, som flutit från Ivars kvarn ner till Pers kvarn. Ivar har därefter brutit upp Pers kvarndörr och hämtat hem sina stockar, som Per tagit i beslag för att de skadat hans vattenrännor. Parterna förliks och inga böter utdöms. Dessutom uppsätts ett fredsvite om ett par oxar.

 

Iffwar Mattzon j Leby komb uthj rätta och hadhe stämbt hanss granne Pedher j Leby, huilken och mötte för rätten. Då hadhe dhee at träta om een gammall qwarn, som Iffwar åkte, och någre gambla ekestockar dom derifrån och till Pedhers qwarn der nedhanföre wohre flötte medh watnet. Så togh bemälte Pedher stockarne in uthj sitt qwarnhuuss. Bemälte Ifwar bewijste medh sine grannar Erick j Koltwedh och Legh uthj Gröfwe, att dhee gick medh honom till Pedhers qwarn, och dören war stengt innantill medh een gammall ståckändha, dhen stötte Ifwar ifrån medh sitt öxeskafft, som han stack emellan wäggestockarne, och dee gick inn uthj qwarnhuset, der lågh siu stycken stockar eller kubbar, nogre wore afhuggne. Bemälte Pedher uthj sin jnlaga förmälte, att samma ståckar flööt nedher, och fläckte hanss qwarnrennor, derföre togh han dhem inn uthj qwarnen, och klagadhe sigh at han fan sin qwarndöör upslagen, liggiandes på marken och lååsen ifrån bruttne. Och förmeente at den öffwerste qwarnstödh hafwer waret brukt till dhen halfwa gårdh som Iffwar nu brukar, uthj 30 åhr, och ähr bettre än dhen nedre qwarnstödh, som till Peders halfwe gårdh ligger, och wille nu så länge hafwa den öffre qwarnstödh, och som tingzretten nu icke kundhe skähligh ehrachta här j denne saak nogon synnerligh skadha at wara giort, och parterne icke annorledhes medh ordh eller gerningar hwarannan at hafwa begägnadt, så crohnan heruthj inga saaköhre kan tillfalla, derföre kan bemälte Ifwar taga sine qwarnhuuss ståckar igen der han finner dhem, wore nogon af dem affhuggen aff Pedher och hanss folck, skall Pedher gifwa andre j stället igen. Och widhtogo nu Pedher och förbemälte Ifwar, och sielfwe wore begärandes, at huilken först af dem bryter moot den andre, medh klammer eller orätt, skall böta till Kongl. M:t ett paar oxar, derpå togo dhee hwarandra j hendher.

 

 

 

 

21) Länsmannen Jöns Holst stämmer Anders (Markusson) i Backa i Morlanda sn för skuldfordran, men denne kommer ej till tings och döms att böta 1 mk.

 

Jönss Hålst länssman hadhe stembt Andhers j Back(a) j Morlandh sochen för penningar. Hanss Matzon witnadhe, at bemelte Andhers war lagligh stembdh och icke mötte, dy skall han bötha 1 mark sölff uthj stemnefall.

 

 

 

 

22) Halvard Mårtensson i Stocken är stämd av Maret i Hårleby men kommer ej till tings och döms att böta 1 mk.

 

Marett j Holleby hadhe och stembt Halfwor Mårtenson widh Ståcken j Morlandh sochen, som länssmannen bekändhe, huilken eij mötte, han skall bötha 1 mark sölff till sitt herrskaap.

 

 

 

 

23) Kyrkvärden Gunnar (Nilsson) i Berg i Röra sn tillkännager, att åskan slagit ner i Röra kyrkas klocktorn och begär att få hugga en ek i kyrkans skog för att reparera skadan.

 

Gunnar j Bärgh kyrckewerd till Röör kiörkia, läth gifwa tillkänna och bewijste medh socknefolken j Röör sochen, att tordönn ähr nedherslagen j Röör kyrckia eller klocketorn och giort skadhe, och wardt begärande at få hugga een eek uthj kyrckians skogh till hielp, at giöra tornet färdigt medh igen.

 

Folke Almegius