ANNO 1666 den 7 februarij höltz allmenneligit herradztingh
på Oroust uthj dhen gårdh Broo uthj Morlandh sochen, satt då uthj rätten
herradzdommaren Petter Dragman, sampt sex laghrettzmän, öffwerwarandhe
befallningzmannen Swän Andersson, länssmannen Hanss Mattsson medh menige
allmoge der sammastedes.
1) Gården Sörbo uppbjuds, odelsmännen till lösen.
Samma tijdh ähr oplyst om nogon ähr, som till Sörboe
gardh effter odellzlinien är berättigat, dee det till nästa tingh tillstädes
komma wille och sådant bewijsa medh laglige adkåmpssbreff, hwar och icke
skall dhen effter denne dagh wara dödh och machteslööss för dess
odellztilltaahl.
2) Ambjörn Andersson (Grotte ?) stämmer Sven Jakobsson på
Gullholmen och Anders (Olsson) på Lavön för att de ej godtagit kronans
kopparmynt. Svarandena har sålt 10 tunnor färsk sill till Ambjörn för 1
dlr tunnan, men när betalning skulle ske i kopparmynt krävt mer betalt. Rätten
dömer Sven och Anders till att böta fyra gånger det avtalade beloppet samt
därutöver till att ha förbrutit sin sill, sammanlagt 50 dlr, för visad
misstro mot kronans mynt.
Ambiörn Andersson hadhe stembt Swän Jakåbssonn på
Gullhollmen och Anders på Lawöön, för det dhee hafwer förachtadt crohnans
gångbart kopparmynt, för tijo tunnor fersk sill, förleden tree weckur för
juhl, som dee wore föreente om 1 daler tunnan. Mötte her emot bemelte böndher
och sadhe sigh icke neka at emottaga kopparmynt för deras wahror, allena dhee
fast påstodh och begäradhe oppgeldt på samme slagne kopparmynt. Ambiörn
Andersson bewijste för retten medh Nilss Jonson ifrån Möllesundh och Håkan
Jönsson ibidem, huilka bekende här för retten, att när förbemelte Ambiörn
Andersson anammadhe bemelte sill, wille icke föreskrefne anklagare oppbära
penningar medh mindre han will på plåtarne gifwa opgeldt, och dherföruthan
gaf honom många ondha ordh. Resolutio: Ty saakfelles ofwanbemelte Swän
Jacopson på Gullholmen och Anders på Lafwöhn effter laglig öfwerbewissning
her för retten, at plichta effter Kongl. placat anno 1664 1 artikel fyra gånger
så mycket som kiöpet war. Och för det öfrige hafwa förbrutet kiöpet,
blifwer tilsammans 50 daler sölfwermynt, dhen andeehl blifwer behållet till
crohnan 25 daler silfwermynt.
3) Nils Olsson på Käringön uppger att fiskare från
Hermanö och Vallerön om natten vittjar sina sillgarn, vilket i lag är förbjudet.
Johannes Eriksson och Jörgen Jakobsson från Hermanö medger att de om natten
rott ut för att se till sina garn men ej tagit någon fångst och frikännes.
Sven Nilsson från Vallerön erkänner att hans son med några andra ynglingar
hemfört lite sill nattetid, för vilket de skall rannsakas vid nästa ting.
Olof Persson i Utby och Bengt Rasmusson i Torsberg, båda i Herrestads sn,
uppger att de om natten bärgat sina garn eftersom de befarat ett oväder och
frikännes. Nils Olsson har dessutom stämt Herrestadsborna för slagsmål,
vilket i brist på vittnen uppskjuts till nästa ting.
Crohnans befalningsman hadhe låtet uthj retta stemma Nilss
Olufsson på Kerringöhn at förklara sitt klagemåhl som han hafwer
skriffteligen jnlagt emot Johannes och Jörgen på Hermandöö, för dedh dhee
om nattetijdhen skall hafwa draget dheras sillgarn. Här emot mötte för rätten
Nilss Olufson på Kerringöhn, och gick widh sin skrifwelse, att hafwa funnit
om natten klochan widh tijo, fyra bååthar som lågh på garnlenkerne,
hwilken war Johannes Erichsson och Jörgen på Hermandöö och Swen Nilsson på
Walderöhn, noch een bondebååth som war hema uthj Herrestadh sochen. Förbemelte
Johannes Erichsson dernäst mötte för rätten och förklaradhe sigh häröfwer,
wäl sant wara, hafwa medh sin bååth uthrodt att see till sine garnlenkar,
efftersom dhee stodh vthj öppet haff, men om nogon wille bewijsa, at han
hafwer lättadt nogons mans lencha eller garn uthan dhee honom sielff tilhördhe,
då wille han plichta medh lijff och kropp, yttermehra beropte sigh på, att
han icke hafwer wist nogon wara förböden at draga uth om natten at tilsee
sine garn. Befalningzmannen Swen Andersson tillsporde allmogen om slijkt förbudh
war dem icke aff kyrckiohereden j Morlandh sochen ankyndt. Hwartil dhee
swaradhe, icke uthj detta jnnewarandhe åhr, men uthj nestförgånget åhr war
det läst, detta bewijste förbemelte Swän Andersson medh Hans Excellentz
herr Harall Stakes breff, sampt dher uppå kyrckioherdens egen opskrifft, att
sådant breff ähr för menige man förkynnadt blefwet, den 11 decembris anno
1664 uthj Möllesundh och Morlandh kyrkia. Förbemälte Johannes Erichsson och
Jörgen Jakopsson tilspordhe befallningzmannen Swen Andersson sampt laghrettet
och menige allmoge, om dhem witterligit war, att dhee wijste dem uthi något oährligit,
anten j detta eller annat fall att beskylde, det dhee wille tilkännagifwa.
Hwartill dhee swaradhe: “Neij”, jnthedt annat wiste dhe medh dem än som
christeligit och wäl ähr j alla måtto, hwarom dee detta här aff
tingzretten derass skotzmåhl måtte dem rättwisan till styrckia blifwa
meddeelt, det samme ähr dem wederfahret. Och såsom här för rätten pröfwas
effter hållen ransaakning uthj denne saak, bemelte Johannes Erichsson och Jörgen
Jakåpsson på Hermandöö widh sin erkläringh och wittnessbördh här för
retten till ingen annan ändha hafwa uthrodt om nattetijdh medh deras bååth
än försee sine sillegarn till dhet godha. Eij heller effter jnstämbningh
tillegger Nillss Oluffson j Kerringöhn bemelte män, någon oährligh
gerningh uthj detta måhl, hwarföre frijkenner rätten bemelte strandsittare
aldeles för detta käremåhl frij at wara, men så frampt något här effter
om detta klagemåhl kan blifwa uppenbarat då skall denne saak ståå dhem öpen
före. Effter förbemelte Nilss Olufsons klagemåhl war och jnstembt Swän
Nilson och hans sohn på Walderön af befalningzmannen Swän Andersson, för
dhee hadhe vthrodt om natten och draget sillegarnlenkar. Fadhren Swän Nilson
mötte här för rätten tillstädhes, och swaradhe på sin sons wägnar och
bekändhe att hans son medh andre twenne poijkar, nembligen Pedher Torchelsson
och Swän Swänsson, drogo om natten effter een tunna eller werde på garnenne,
och medh dedh samma dee drogh heemb, togo dhee någon fersk sill af garnen
heemb medh sigh. Bemelte pojkar skall möta till nesta tingh, herföre sin
oskyldighz förtänkt att förklara. Oluf Persson j Vddeby j Herrestadh sochen
war och aff crohnanz befallningzman Swän Andersson effter bemelte Nilss
Olufsons klagemåhl jnstembt, som och om natten fantes wara uthrodd medh Bengt
Rassmuson j Torssbergh j Herrestadh sochen, till sine sillegarn, sampt och för
öfwerwåldh dhee hafwa begånget uthj hanss huuss medh knijff och annan
oqwennsordh. Här emot att swara mötte her för retten bemelte man, och sadhe
att dhee inthedt till någon ondh ändha war uthrodd om samma natt, uthan at
befrija derass garn, så dee för storm och ondt wädher skull icke måtte
fahra illa. Eij häller befannss för rätten någon som bemälte män annat j
slijkt tillfälle kunna öfwerbewijsa än det som wäl wahr. Dy frijkenner
denne retten bemelte jnstembde män uthj detta käremåhl angåendhe, frije at
wara. Belangandhe dhet perlament och slagxmåhl, som mehrbemälte män skulle
hafua begånget uthj föreshrefne Nillz Olufsons huuss, dhermedh opsatt till näste
tingh, då parterne att förklara medh wittnesbördh, hwem då brotzligh
finnes, då plichta hwadh lagh förmåhr.
4) Jon på Vallerön stämmer Jon (Olsson) i Hällevik och
Gunnar i Hälleviksstrand för att de skurit av en garnlänk till kärandens
sillgarn. De åtalade fälls och döms att böta 14 rdlr samt därutöver att
ersätta Jon för dennes förlust av 60 famnar tåg.
Jon på Walderön hadhe instembt Jon uthj Hellewijk och
Gunnar widh strandhen, förmedelst dee skola hafwa skurit ett tågh af på
hans sillegarn, och deröfwer bortmiste halff sillegarn och 60 fambnar tågh.
Här emot för rätten mötte bemälte böndher och begäradhe dhee at Jon på
Walderöhn och hanss mågh, dee för retten wille afleggia sin eedh, att
derass klagemåhl som dee dem hadhe jnstembt före, war sanferdigt, då wille
dee gerna lijda hwadh lagh förmåtte, nemligen om dedh tågh som dhee skulle
hafwa affskuret widh deras sillelenka. Hwarpå dee straxt effter begäran
frijwilleligen frambstodhe för rätten, nembligen Jon j Walderöhn medh hans
mågh, och giordhe dher på dheras lijflige eedh, att ingen annan war den gången
dher tilstädhes, som giordhe dhem skadhe på dheras sillegarn och sillelänka
än desse ofwanskrefne Jon j Hellwig och Gunnar widh Strandhen. Resolutio:
Hwarföre resoluerade tingxretten om denne saak för denne gången såledhes,
att efftersom klarligen öfwerbewijses Jon j Hellewig och Gunnar j Strandh
hafwa skuret länken af förbemelte Jon på Walderöhns sillegarn, dy pålegges
dem at betahla till föreskrefne Jon på Walderöhns föromrörte 60 fampnar tågh
som han påklagar. Och dessföruthan att plichta för dedh emot förbudh hafwa
således förderfwat derass garn, nembligen till Kongl. M:t och crohnan 7
rixdaler, doch hanss ähra oförkränkt uthj alla måtto, och till sitt
herrskaap 7 rixdaler, så frampt dhee sådant offtare föröfwar, då at
straffas effter lagen.
|