Ting i Vräland i Långelanda socken 28 oktober 1663

 

ANNO 1663 den 28 octobris höltz ordinarie tingh på Oroust j den gårdh Wrälandh, öffwerwarandes crohnones befallningzman wälbetrodde Swän Andersson, herradzdommaren Petter Draghman, medh 6 edhsworne laurettzmän der sammastedes, medh menige tinghalmoge.

 

 

 

 

1) Gullbrand (Olsson) i Rom  stämmes av befallningsmannen men kommer ej till tings.

 

Befallningzmannen wälbetrodde Swän Andersson hadhe stämbt Gullbrandh j Romb på crohnones wägnar. Men han mötte icke för retten och ingen laga vndskyllan läth han göra. Blef han derföre tildömbt att bötha stemnefall till cronan 1 mark sölff, tingfahrebalken 9 capitel.

 

 

 

 

2) Per (Olsson) i Burås anklagas för köpslagan med den fredlöse bonden Konrad (Olsson från samma gård) som rymt ur fångenskapen (se 630409-1). Per erkänner att han under knivhot tvingats köpa två ungdjur av Konrad.

 

Befalningzmannen Swän Andersson hadhe inciterat och stämbt Peder j Buuhråhs j Langlandh sochen, för det han skulle hafua hysat och kööpslagat medh den fredhlösse mannen Conrath, som för detta ähr dömbd till chronones fängssell och rymbde der uth. Häremot att swara mötte förbemälte Pedher och sadhe, att förbemälte Conradh kom in till honom förleden Michaeliss dagh och hadhe een dragen knijff j handen, och sadhe: ”Iagh är digh skyldigh 6 mark. Jagh hafwer tu vnga nöth. Giff migh penningar till” och han gaff Conradh 3 mark till, och intet wijste han annat, än samma Conradh war samma gångh hooss sin hustru om natten, huilken boor j Buuhråhs.

 

 

 

 

3) Björn (Håkansson) i Svanvik i Stala sn nekar till att ha sagt sig veta, att fredlöse Konrad (Olsson) legat några nätter i Nedre Hoga i Stala sn. Torger Jonsson i Nedre Trätte anklagas för att ha sålt en häst till en fredlös man i Konrads sällskap. Torgers hustru erkänner att hon i sin makes frånvaro sålt en häst för 7 dlr till en främmande man. Befallningsmannen bevisar, att Konrad är kusin till färjmannen Börje (Olsson) vid Svanesund, misstänker honom för att ha fört den fredlöse över till Orust och anser att Börje därför ej bör få vara färjman längre.

 

War och j retta stembd Biörn j Swanwijk för det han kort förleden skall hafwa sagt, när som han förde den feltsheer Lydert medh befallningzmannens tiänare öfwer Skobbessundh hijt på Oroust, att den fredhlöse mannen Conradh war här på Oroust och nyligen lägat j Nedre Hofwe 2 eller 3 netter. Härtill swaradhe nu Biörn j Swanwijk och nekadhe, att han aldrigh hadhe det sagt. Män befalningzmannens tienare Ambiörn stodh emot honom här för rätten och betygadhe på Biörn, att han sadhe sådant för honom och Johan Lyder, som det och skulle hafua hördt. Anderss Larsson, som ähr Hans höge grefwelige Excellentz herr rixdrotzens fougde här på Oroust, bleff och framkallat att wittna härom, huilken bekändhe, att den feldtsheer Johan Lyder kom nu kort förleden till honom och sadhe, att twenne bönder rodde honom ifrån Skobbessundh här på Oroust, då sadhe den störste bonde, der då rodde, att den fredlösse mannen Conradh war här på landet, som hadhe uthj 2 eller 3 nätter lägat uthj een by som heeter Nedre Hofwe. Denne saak bleff opssatt till wijdare ransakningh. Torgier Jonsson j Nedertrette vthj Langlandh sochen war och stembd för rätten för een häst, som han hade soldt een fredlöössman, som war här på landet j sällskaap medh bemälte Conradh. Mötte förbemälte Torgier och sadhe, han hade een häst att sellia, och hanss hustru wijste huadh den kåstade, och något förleden som han icke war hemma, är een fremmadh man kommen till hanss gårdh och tilsporde hustrun, om iagh icke hadhe een häst att sellia. Och hon solde honom hästen för 7 daler, och hade bonden nu sin hustru medh sigh här för retten, som bekende hon sålde hästen, och framkalladhe sin granne Torgier Simmanson. Han wittnade medh henne dedh således vthj sanningh ähr. Och han räcknade penningarna för hesten. Men dee kändhe icke den som köpte hästen. Män han hadhe blå byxor och een gammall fillemotzråck eller kiortell på, och han redh bårth medh hästen. Börge fergemand widh Swanessundh war och stembdh, förmeentes att han förde een fredlöössman Conradh öfwer sundet. Mötte förbemälte Börge och härtill nekadhe, att han icke hadhe fördt honom öfwer, eij heller wijste han deraff att han war på landet, förrän een affton nu något förleden, han och Olle Pedersson j Mölneeby wille fara uth på sundet och sökia effter tu hanss vnge folck, som lijtet tillförenne blefwo bårtta j sundet, och han fann dem icke. Och om mårgonen dee stodo och fingo maath kom Conradz hustru, och sporde om Conradt. Då swaradhe Börge, han weet icke huadh han ähr. Sadhe hon, han war här på landet. Befallningzmannen bewijste och befanss, att den fredlösemannen Conradh ähr syshonnebarn till bemälte fergemandh, och han tillförenne der på orten röfwat andre folck. Altsså ähr denne fergemandh misstäncht deröfwer, och förmeente, han icke bordhe wara fergemandh.

 

 

 

 

4) Grevens fogde Anders Larsson kräver Jon (Olsson) i Söbben på skatteskuld samt ersättning för en ko, som Jon arrenderat av Torps kyrka. Länsmannen Jöns Holst har varit i Jons hus för att utmäta böter för skogshugge (se 621117-7) men ej funnit annat än sju små och nakna barn. Jons bröder Lars och Anders Olofssöner meddelar att de inlöst Jons arvejord i gården, som varit bortpantad till kyrkoherden Henrik (Jönsson) i Tegneby (se  630224-4). Bröderna ålägges att betala resterande skatt och kyrkokon.

 

Hans höge grefwelige Excellentz rijkzdrotzens fougde här på Oroust, wälbetrodde Anderss Larsson, hadhe jnstämbt Joon uthj Söboon för jordebookz rättigheet och tijonde restantz uthj tu åhr, som belopp sex daler 6 skilling. Dessföruthan een kyrckieko till Torpz kyrckia Jon hafwer förödd, som han hadhe uthj lägo för 4 rixdaler. Her emot mötte förbemälte Jonss bröder Larss och Anderss Olufzsönner, och på Jonss wägnar härpå intet kunde afbewijsa. Crohnoness befalningzman läth och kräfwia Kongl. rättigheet 2 rixdaler Jon ähr skyldigh. Bekände förbemälte brödher, att Joon äger 21 penningarsbool jordh j Söboon, dedh stodh uthj pant för 112 daler hooss herr Hindrick j Tägneby. Dee 100 daler hafua dee betahlt och löst jorden. Elliest bekände nu Jönss Holtz uthj Oroust, som är länssman, och twå lauretzmän, att dee hafua nu uthj nästförleden höst warret j bemälte Jonss boo, att dee skulle vthwärdera dee saaköhren, som Jon ähr tildömbd att betahla för skogzskadha, huilka saaköhren nu skulle blifwa lefwereradhe till skogzfougden här på landet, Oluff Swänssonn. Då befanss där inthet vthj förbemälte Söboens boo som Jon tilkomb, anten lefwandes eller dödt, vtan siu stycken barn, mästeparten heel små och nackna. Så der intet war eller ähr uthj förrådh att bekomma till bemälte saaköhren, som Joon ähr tildömbdh att vthgifwa. Men kyrckians koo skall lefwererass af dem der kenness widh odelziorden, desslijkest Bahuuss jordeboogz rest och Kongl. rättigheet.

 

 

 

 

5) Enligt brev av den 7/3 1663 har grevens fogde Anders Larsson av Dorotea Bielke inlöst en pantejord om 1/2 hemman i Hästlägg, som tillkommer Per i Hästlägg. Denne har därefter pantsatt samma jord till en bonde i Viken (Olof Nilsson i Backa i Brastads sn), vilken transaktion rätten upphäver.

 

Hans höge grefwelige nådes herr rijkzdrotzens fougde wälbetrodde Anderss Larson, som hade stembt Pedher j Hestelegg för den 1/2 gården Hestelegg Pedher hadhe såldt honom, det bewijste han medh Peders vthgifne breff, under Peders och flere männers nampn och boomärker, daterat den 7 martij anno 1663 aff Öffre Ödzmåhl. Her emot mötte förbemälte Pedher och kunde icke neka derass förlijgelsse om samma gårdh. Men den andre halfwe gårdh hafwer han vthsatt till een man uthj Wijken, och begäradhe att uppslå detta kööp, och wille han betahla ett åhrs renta af penningarne. Förbemälte bonde Peder j Hestlegg sadhe, han hadhe inga penningar fått av Anders Larsson för sin gårdh. Der emot bewijste Anderss Larsson medh fru Doretta Bielkes breeff, att Peders gårdh stodh uthj pant hooss frun, och Anderss Larsson hade penningarne hooss frun inneståendes att löössa gården före. Resolutio: Hwarföre bleff affsagt, att aldenstundh förbemälte Peder tilståår och bekänner, att han solde Anderss Larson den halfwa gårdh Hestelegg, och sädan satte den till een bonde j Wijken, för denn orssaken skuldh böör första kööp stå widh macht, köpebalken 13 capitel.

 

 

 

 

6) Helge Alfsson i Kyrkefjäll söker inbörda 1/4 hemman Bön i Röra sn, som hans förfäder ägt men sedan skrivits under kronan. Helge visar sin åtkomst till en fjärding i Bön av år 1653 och att landshövdingen Harald Stake styrkt Helges bördsrätt till den andra fjärdingen i Bön. Änkan Gjöa Engelbrektsdotter, som sedan 40 år besuttit kronans fjärding i gården, beviljas dock rätt att för sin återstående livstid behålla bruket, innan Helge kan tillåtas inbörda gårdsdelen.

 

Kom för rätten Hellie Alffson, hemma på Tiöhrn uthj Kyrckefiell, och medh Hans Excellentz herr rijkzrådetz och gouverneurens Stakes citation, som hade stembt den änkian Giööe j Bönn i Röör sochen på Oroust angående een 1/4 part j förbemälte gårdh Böön. Han berettadhe, hanss hustrus folck tillförenne hadhe ägt och är kommen under cronan, och förbemälte Göija påboor. Och efftersom förbemälte Hellie siälf äger den andre fierdeparth j samma 1/2 gårdh, och förmeente sigh närmare wara all denn 1/2 part för sigh och sine barn att besittia, framför Göija, som därtil ähr fremmadh, dedh sammaledes stembningen omförmelte, daterat Bahuuss den 24 septembris anno 1663. Dernäst framblades hanss skriftliga jnlago, lydandes fast j samma hufuudhmening, att Hellie förmeenar sigh samma 1/2 gårdh näst at besittia och bruka. För dedh tredie lades framb af förbemälte Hellie j Kyrckiefiell sin adkompstbreeff på den fierdingz sex öhresbooljordh j Böön j Röör sochen, under den förrige lagmannens Hanss Frantzönz handh och segell, uthgifwit anno 1653. Här emot swarade förbemälte enkia Göije Ingelbrechtzdotter, een gammall hustru och sadhe sigh vthj bemälte Böön hafwa bodt öfwer 40 åhr, och derföre giordt skatt och skuldh och ähr crohnans jordh. Hon förmeente sigh densamma få att niutha och behålla. Resolutio: Effter förberörte saakz flijtige betänckiandhe, och som förbemälte Hellie j Kyrckiefiäll hafwer här vthj rätta lagt hanss lagligh adkompstbreeff på een fierdeparth j den gårdh Bönn j Röre sochen här på Oroust, som säger och bewijssa will, att den 1/4 part, som förbemälte enckia Göije Engellbrechtzdotter besitter j samma gårdh, är vthi gammall tijdh kommen ifrån hanss fädher under crohnan, och lagen förmähler landzleijebalken l4 capitell, att odelzman är näst at besittia den iordh han äger loth uthj frambför een fremmadh. Och efftersåssom denne förbemälte änkia hafwer j fäste och bruk den fierringh i förbemälte gårdh Bönn, då kan hon besittia och bruka der så mycket hon siälff förmåhr, och icke någon annan att få j bruk medh sigh. Och när hon icke förmåhr eller och widh dödhen affaller, då förbemälte Hellie och hanz arfwingar och odellssfolck att niutha det, så wijda lagen tillåter.

 

 

 

 

7) Nils Hansson i Nötviken stäms för att 12 bokar olovligt huggits i gårdens skog. Nils svarar, att 5 träd höggs före förbud därom kom, och att övriga 7 bokar huggits av tjuvar, vilket rätten betvivlar och begär värdering av skogsskadan (se 621117-8, 640606-10).

 

Oluff Swänsson, som efter sin fullmacht ähr skogzfougde här på Orost, hadhe stämbt Nilss Hansson j Nödewijk för skogzskada, siu små gröna bökestubbar, och femb som wore eldre huggen. Här till swarade förbemälte  Nilss, att på dee gambla stubbar äre bolen ifrånhuggne j förrige tijdher, förrän detta förbudh skedde. Men dee små hafua tiufwar och främmande bårtstulet och skall icke bewijsas, han hafwer huggit dem. Laurettet bekändhe, att dee små 7. böcker der wohre huggne, hadhe warrit små och ringa wärdt. Men den största förseelsse ähr öffwerheetennes stränga förbudh. Blef her medh oppsatt intill dess skadhan ähr worden wärderat.

 

 

 

 

8) Reer (Helgesson) i Gunnarsbo anklagas för att ha huggit 8 friska ekar känner ej annat än han fällt några gamla ”ekeskrottar” Målet uppskjuts tills dess skadan värderats (se 621117-9).

 

Reor j Gunnessboo j lijka måtto stämbt af bemälte Oluff Homman, för 8 stycken gröna eeker, som han beskyltes före att hafwa huggit. Mötte förbemälte Reor och bekände, at han hadhe hugget något, som wohre gambla holotta ekeskrottar, som intet annat tiänte än till att bränna. Elliest mente han, dedh ähr hanss egen odellzshogh. Hermedh blef denne saak opsatt in till dess skadhen blef werderat.

 

 

 

 

9) Olof Jakobsson i Stenshult har funnit sin märr död med utrivna tarmar och beskyller Lars Andersson i Söbben för att ha jagat ihjäl hästen då den kommit in på Söbbens mark. Lars döms ersätta halva hästens värde eller 2 rdlr till Olof.

 

Olle Jakobsson i Steenssholt uthj Torp sochen hadhe stämbt Larss Andersson j Sööboon för een öök, som han förmeente Larss at hafua iagat ihiähl. Mötte Larss och sadhe, Olless märr war jnkommen j engen, och han körde den vth, då hadhe hon een kläpp på. Men Olle klagade, at der han fantt öken war den dödh och tarmarna vthrefne, och meente den samme wara iagat öfwer gärdet, och deraf hafwer den fått sin skadhe och däraf dödt. Betygadhe Anderss Larsson och flere grannar, att begge desse derass gerder ähre olaglige. Bleff dem emellan så förenat, hwar skall betala helfftens ökens wärde, så Larss skall gifwa Olle 2 rixdaler.

 

 

 

 

10) Måns (Andersson) i Röra (i Stala sn, som var broder till ovannämnde Lars Andersson) har oombedd svarat i ovannämnda mål, kallat parterna lögnare, samt ej haft något att tillföra målet och döms för ”oljud på tinget”.

 

Månss j Röre framkomb och swaradhe vthi denne saak, som näst ofwan förefinness wara skrifwet och skelte parterne för lögnare, och intet war kallat, icke heller hadhe han något vthj denne saak at säija. Honom dömbtes till att bötha 1 mark sölff för oliudh på tinget.

 

 

 

 

11) Olof Reersson (Green till Rossö) söker för 100 rdlr lösa Björn (Håkansson) från Svanviks gård (se dom 630428-1), men denne vägrar mottaga pengarna.

 

Olle Reersson läth biudha sin landbondhe Biörn j Swanwijk 100 rixdaler efter ågången domb för den halfwa gårdh Swanwijkz afwijkandhe, och Biörn mötte her emoth och wille icke emottaga samma penningar.

 

 

 

 

12) Per Amundsson i (Östra) Kollungeröd klagar över, att hans broder Helge bor på ett torp Bockedalen under gården utan att betala arrende. Helge upplyser sin broder om, att de år 1657 förlikts på så sätt, att Helge fritt skall få bruka torpet Bockedalen eftersom han avstått sin odelsjord i gården till Per. Rätten underkänner därför dennes krav på arrende.

 

Peder Ammundsson j Kollungerödh j Langlandh sochen kom för retten och hadhe stämbt sin brodher Hellie Ammundsson, som sitter på hanss gårdhz marck, benämbdh Buckedahlen, honom till trängssell, och icke gifwer honom någon rättigheet deraf. Här emot at swara mötte förbemälte Hellie Ammundsson, och j retta fordrade af hanss brodher Pedher ett köpebreff, som han hafwer på Kollungerödh, huilket och frambwijstes, vnder skrifwarens och sex laurettzmendz segell, vthgifwet anno 1654, förmälandes, att förbemälte Pedher hafwer köpt och vthlöst honom förbemälte Hellie av hanss odell j Kollungerödh. Deremoth framblade förbemälte Hellie een förlijkningzshrift, vthgifwen den 19 januarij 1657, som förmählte, att förbemälte Hellie och hanss brodher Pedher ähre förlijkte, att eftersom Hellie solde Peders odellziordh j Kollungerödh, och han altsså nu gården råder, der emot skulle bemälte Hellie wara vndt och efterlåtit at boo och bruka den platz Buckedalen af samma derass odell till Kollungerödh, frij för landgille och rettigheet. Huilket alt sädhan hafwer stått oigenkallat. Eij heller bewijstes af Peder, att Hellie hafwer brutit emot samma förlijkningh. Dy böör densamme widh laga kraft at stånda, huilken blef för retten opläset och påshrefwen.

 

 

 

 

13) Befallningsmannen har beviljat Ivar i Hällene i Myckleby sn rätt att bebo ett av gårdens hus. När hans hustru Åsa Olsdotter lät läsa upp brevet om detta för gårdbon Olof Helgesson, blev denne ursinnig och misshandlade kvinnan samt sade eftertryckligt, att han ej aktade befallningsmannen mer än sin egen ”röv” och om fogden var här skulle han snart få fly därifrån. Befallningsmannen sätter Olof i arrest på tinget under några timmar. Efter flitig avbön förskonas dock bonden från vidare straff för sitt förtal.

 

Iffwar j Hellenne uthj Möckleby sochen, och hanss hustru Åsa Olufzdotter komb för retten och hadhe stembt derass granne Oluff j Hellenne, för det han hafwer slaget Jffwars hustru. Mötte begge parter. Då klagade bemälte Åsa, att hennes man hadhe fått een sedell af fougden Swän Andersson, att boo uthj een stugu der på gården, och hon läth een dräng läsa zedelln för Olle. Då swaradhe Olle: ”Tack, Biörn”, och blef wredh och greep fatt på henne j håret och j kieggen, och reff henne at dedh blödde. Och som dee skildes åth, skeltte Olle på Swän Andersson och illa eftertaalte honom. Derom framkallades wittnen. Rassmus Larson och Nilz Nilsson bekändhe, att dee wore bedne af förbemälte Iffwar och hanss hustru, at höra på fougdens Swän Anderssons zedell at läsas för förbemälte Olle. Och som sedelen lästes, sprangh Olle på Åssa och reff henne och slogh, och dee skiltes åth, då sadhe Olle: ”Jagh achtar icke mehra Swän Andersson eller hanss zedell, än iagh achtar min röff”, och slogh på hanss röff medh sin handh och sadhe, war Swän Anderssonn här, han skulle få lätt flyckt. Derpå giorde förbemälte wittnen derass eedh. Befalningzman tillfrågade förbemälte Olle, huadh han hadhe honom att beskylla. Swarade han, intet wijste eller hadhe at säija eller beshylla befalningzman och badh honom om förlåtelsse, at han hadhe förtalt sigh, ty han blef wredh på den hustrun Åsa. Förbemälte Olle Helliesson bleff satt uthi arrest nogre tijmar, och förmedelst hanss flitige affbediandhe hooss Swän Andersson för hanss otilbörlige taahl, slapp han denne gången medh Swän Anderssons minne, låfwade aldrigh på sådant sätt att komma igän. Der han dedh giör, skall samme saak stå honom öppen.

 

 

 

 

14) Jon Olsson på Strandbacken under Höggeröd i Torps sn vill ha bruk i gården med sin äldre broder Kristoffer. Jon och hans bröder har ärvt 2/3 hemman eller 16 öresbol, medan 1/3 i gården tillhör en annan odelssläkt. På varje broderlott har fallit 4 öresbol. Eftersom Kristoffer är äldste broder råder han gården så länge han betalar landskyld till sina yngre bröder för deras arvejord. Jon Olsson vinner ej annat än rätt att bo kvar i det torp som han redan innehar.

 

Jon Olsson, boendes på Strandhbacken på den gårdh Högerödz egendomb j Torp socken, som hadhe låtit stembna inför rätten hanss äldre broder Christoffer, huilken boor på bemälte odellzgården Högerödt, och wille inn på samma gårdh att boo medh honom. Mötte begge för rätten. Sålunda berättadhe dee och deras syskon, at dee äga 2 parter j samme gård Högerödh, och Jon äger derj 4 öhresbool jordh. Men befanss att Christoffer äger och fyra öhressbool jordh uthi bemälte Högerödh, huilken ähr den äldste broderen, och han råder zätheret och gifwer sin yngre brodher och syshon landskyldh. Besynnerligh een annan, som ähr af ett annat odellzfolck och boor på den trediepart j Högerödh, så att desse brödher icke äga all gården. Dock kan bemälte Jon medh låff och minne att förunnas boo på bemälte ort som han nu påboor, och den part nu som tillförenne hertill shedt ähr att bewåhna. Aff den orsaken, att lagen medhgifwer slijkt, att den odell äger j een gårdh, är närmare att bruka nogot af samma gårdz tilliggande ägor framför een fremmadh.

 

 

 

 

15) Olof Bengtsson i Alsbäck (i Lyse sn) och Jakob Jonsson (i Rågårdsvik?) med sina medarvingar har sålt sin odelsjord 5 öresbol i Hällsberg till Torbjörn Ebbesson och Lars Engelbrektsson, som vardera köpt hälften eller 2 1/2 öresbol och betalt 20 rdlr per öresbol.

 

För retten komb Torbiörn Ebbessonn och Larss Ingelbrechtzon uthi Hellessbärgh j Stahle sochen boendes, och framlade Olle Bengtzon j Assbech på Stangennes, jtem Jacop Jonsson och hanss brodher Larss, på egen och samptelige syskons wägnar, nembligen Bängt Joonsson och Jönss medh deras systrar Marette och Guris wägnar, hwilka sålde förbemälte Torbiörn och Larss j Hellessbärgh femb öhresbool jordh, som war derass odell j He1lessbergh, hwar dennem helften, som ähr halfftredje öhresbool jordh, och gifwet för hwart öhresbool jordh 20 rixdaler, derpå gofwo hwar andre händer, och tillsadhe sådant för dem och deras arfwingar, som skall hållas och efterkommas. Sampt låfwade dee, at hålla Hellessbärgz män frij för den brodher Tålle Bängtzons dåtter(s) part j samma gårdh Hellessbergh, hwilka sadhe, at hon hafwer fått sin fullnadh för henness part j samma penningar.

 

 

 

 

16) Olof (Bengtsson) i Alsbäck (i Lyse sn) uppbjuder gården Fläskum, odelsmännen till lösen.

 

Olle (i) Assbech oplyste een gårdh, nembligen Fleshomb uthj Tägneby socken om någon af odelzfolchen wille den lösa.

 

 

 

 

17) Nils och Per Nilssöner i Bokenäs sn klandrar ett köpebrev från år 1639, då Helge Tollesson (i Skörtorp) köpt 4 öresbol i deras odelsjord i Gunnarsbo av deras farbroderp son Anders Eriksson i Bro i Lane fögderi. Helge Tollessons släkt råder halva gården, medan andra halvan tillhör Nils och Per Nilssöners släkt. Eftersom laga hävd (30 år) ännu ej fallit på 1639 års köp, beviljas Nilssönerna rätt att lösa den jord Anders Eriksson sålt.

 

I retta stodh Nilss och Pedher Nilsssönner, hemma på Boggennäs, begge brödher, som hadhe stämbt Reor j Gunnessboo och Herman j Lille Hammar för odell fyra öressbool jordh, som derass fadher Hellie köpte av Anderss Erichssonn j Broo j Laane shipperij, och samma jordh förmeente förbemälte Nillss och Pedher wara derass faderbroders jordh, och altså dem efter derass fadher föllier 4 öressbool jordh j bemälte gårdh Gunnerssboo, huarföre wille dee derass faderbroder Eriches jordh 4 öhressbool jordh at wara närmast att jnlösa. Här emot ladhe förbemälte Reor och Hermandh derass adkombst uthj retta, nämbligen ett breff, daterat in anno 1639, att derass fadher Hellie Tållessonn köpte samma jordh aff Anders Erichsson j Broo. Och Hellie och hanss medhägare åger halfgården j Gundessboo, dessföruthan och han medhföllier 4 öhressbool jordh av den andre halue gårdz odell, och icke nu antingen medh breff eller wittnen kunde bewijsa sigh dee fyra öhressbool iordh, förshrefne Nilss och Pedher Nilssons farbroder Eriches jordh att lösa, wara berättigat. Hwarföre dee dedh kööp böör afstå igän, eftersom icke derpå ähr fallen häfdh, ochså förbemälte Pedher Nilsson och Nilss Nilson fölger derass fäderne iordh efter fadher och farbrodher, åtta öhressbool jordh, som ähr halfgården j Gundessboo, till zäter och bruk, lijka emot förbemälte Reor och Hermandz Hellessönner, som föllger den andre 1/2 gårdh åtta öhressbool iordh j Gunnessboo j Stahle sochen beläget på Oroust.

 

 

 

 

18) Börje Larsson stämmer sina farbröder Björn och Torger (Simonssöner) i Nedre Trätte och vill ha bruk i gården eftersom hans fader varit äldste broder. Björn och Torger svarar, att när deras broder Lars dog övertog Björn dennes gårdsdel.  Rätten beviljar Björn och Torger rätt att bo kvar i gården, men när endera brodern dör eller flyttar, skall Börje Larsson få tillträda dennes gårdsdel. Intill dess får Börje nöja sig med något torp under gården om sådan lägenhet finns (se 640216-14).

 

Börge Larsson och hanss modher Anna Börssdotter hade stembt hennes sahlig mans brödher, Biörn och Torgier j Neder Trette uthj Langlandh sochen, om den 1/2 gårdh, och wille hafwa sätheret där. Her emot mötte och swarade förbemälte Biörn och Torgier, att denne Börge ähr derass broderss sohn, och samma deras broder Larss war äldst och bodde på samma 1/2 gårdh, och när han igenom döden afgick, förmeente dee sigh sätheret. Dy så länge Larss läfde och bodde på Trette medh Torgier, måtte Biörn wara der ifrån. Men när Larss war blefwen dödh, så kom Biörn j stället till bruket. Elliest war Larss penningar bortshyldigh, som belopp sigh till 13 daler 3 mark sölfwermynt, det kommer hanss näste arfwingar att betahla. Men så länge at dee twenne brödher Torgier och Biörn brukar samma halfwe gårdh j Trette, kan icke derass broderss sohn Börge Larsson komma der inn at boo dem till trängsell. Men när een af dem igenom dödhen, eller elliest flötter ifrån den halua gårdh j Trätte, då gååss derom säteret huadh lagen och retten förmåhr. Men ähr der nogon affaldziordh gården uthan skadha, densamme kan förbemälte Börge medh hanss modher bruka, och derj quittera så sin landshyldh, han och hanss arfwingar böör efter Larss, och dedh intill annorledes widh dödhen eller arf frambdeles kan falla.

 

 

 

 

19) Olof Engelbrektsson på Töllås mark säljer ett öresbol sin moders odelsjord i Töllås för 20 dlr till sin morbroders söner Olof och Per Helgessöner.

 

För rätten framstodh Oluff Ingelbrechtsson, som boendes är på Tillååss ägor j Torp socken här på Oroust, som sålde ifrån sigh och sine arfwingar, och till hanss moderbroder sönner Olle och Peder Hellessönner, boendes j förbemälte gårdh Tillåhs, ett öhressbool jordh, som är hanss moders odell j bemälte Tillåhs beläget, och derföre bekommet 20 daler slette. Der på togo dee hwarannan uthj händher.

 

 

 

 

20) Petter Pettersson i Uddevalla stämmer ett antal bönder i Torps socken för skuldfordran. Somliga erkänner och andra nekar.

 

Petter Pettersson ifrån Vddwaldh, hwilken hadhe för retten stembt Bengt j Steenssholt för gäldh, som han Petters fader skulle wara skyldigh, som blef efterräcknadt och belopp sigh 1 1/2 mark. Men Bängt swor sin eedh siälfwilliandes, at han hade det betalt, alt dedh som han Pedhers fadher skyldigh war. Item hadhe han ochså stämbt Olle Jakopsson j Steenssholt för 9 1/2 mark. Oluf mötte och nekadhe sigh aldrigh hafwa fått något af Peders fadher. Eij heller hafwer han något arft efter sin fadher. Såssom och hafwer han stämbt Christoffer j Högerödh för gäldh. Han mötte och sadhe, att han hadhe giort rächningh medh Petters fadher, och ähr honom intet skyldigh, der på tilbödh han sigh at göra sin eedh. För det öfrige krefde han Jesper j Klefwedaal 11 mark. Här .till swaradhe Olle Håfman och Jönss uthj Wrälandh, det ähr betahlt. Larss j Mittstufwe war och stembt för 3 mark. Han låfwade att betahla. Elliest war flere jnstembdhe af förbemälte Petter. Altså bleff på hanss specification skrifwet dedh, som för bewijssligh geldh kan achtas, böör betalass.

 

 

 

 

21) Reer (Rasmusson) i Närveröd har lämnat en tjurkalv på foder till Esbjörn (Persson) i Vassö och anklagar denne ha låtit djuret svälta ihjäl. Esbjörn åläggs bevisa att kalven ej dog av svält, men om han misslyckas med det skall han ersätta Reer med l 1/2 dlr.

 

Reor j Nafwerödh hadhe stämbt Espen j Wassöö för ett vngt nöth, som han födde för Reor, och skulle det döö af swult. Mötte Essbiörn och sadhe, at det icke dödde af swult. Och hadhe dee ingen witnen. Essbiörn skall och böör bewijsa nötet dödde eij af swult, eller och at betala dedh efter dannemändz wärdering. Nötet kunde halfannan daler wara wärdt.

 

 

 

 

22) Olof Helgesson i Hogen (nr 1) i Myckleby sn stämmer sin svåger Bengt Olsson för att denne illa behandlar sin svärmor, som tillika är Olofs mor, trots att hon upplåter hus och jord till sin måg. Eftersom Olof Helgesson råder släktens jord 10 öresbol i Hogen, tilldöms han rätt att inlösa sina medarvingars jord om svågern Bengt ej lever i sämja med sin svärmor.

 

Olle Helliesson j Howen i Möckleby socken hadhe stämbt sin systerman Bengt Olson, för han hatar och förtreteligen ifråntager Olles moder, som är Bengtz hustrus modher, sitt bruk. Här emot mötte Bängt, och iämpte honom bekände länssmannen Jönss Holst, at det ähr 10 öhressbool jordh, som är Olles moders odell j förbemälte Howen, och Olle hafwer erft sin fader och löst iordh j gården, och mod(r)en hafwer vndt Bengt medh hennes dotter något bruk j gården, och som han icke kan medh lagen sittia Olle till trängssell, och förhata sin swärmodher, som odellet äger. Derföre skall Bengt wijka der uth, ty Olle hörer zätheret och icke Bengt medh Olless syster. Men kan Bengt hafwa det uthi minnet medh hanss swärmodher, kan han boo hooss henne så länge hon läfwer, och icke länger emot bemälte domb.

 

 

 

 

23) Mats (Jonsson) i Eskekärr vill genom sin hustru Brynilla Sivertsdotter lösa hennes arvejord i (Västra) Björneröd i Myckleby sn. Mats' broder Börje, som har Brynillas syster till hustru, visar, att han betalt 130 på jorden i Björneröd och sedan med sin svärfars och systers medgivande år 1649 pantsatt jorden till Daniel Bildt. Men eftersom Brynilla ej styrker hur mycket jord som tillkommer henne, och Börje ej bevisar, hur mycket han betalt för hennes arvejord, uppskjuts målet.

 

Matz j Eshekerr och hanss hustru Brönnilla Sifwersdotter, som hadhe stembt Börre j Biörnnerödh j Möchleby socken. Bemälte Börre är brodher till förbemälte Matz, och hanss hustru ähr syster till hanss hustru Brönnilla, och twistade dee om derass odellzgårdh Biönnerödh. Att Börge hade framblagt ett breff de dato den 7 junij anno 1649, huaruthinnan Börge hafwer vthsatt gården till Daniell Bildt till Morlandh för 58 rixdaler 1 mark. Och förmähler brefwet, att till försäkringh hafwer Börge och hanss hustrus fadher och Börris brodher, som Börge hafwer köpt gården af, samtyckeligen satt derass bomärker der under, och Kongl. M:tz förrige fougde sahlig Jacob Nöhringh medh Mårten Fråst sworenskrifwaren vnderskrefwit och förseglat. Elliest hadhe Börre nu ett annat breff lydandes på 130 daler, och ett kiörlauff getter, som Börge säger och hafwer betahlt. Och som hanss brodher Mattz icke är nu tillstädes, och Mattes hustru Brönnilla, som will lösa sin systerlått ifrån Börre, icke bewijser huru mycken iordh hon böör at lössa, och Börge icke fullkombligen bewijser hwadh eller huru många penningar, som han hadhe gifwit för samma iordh. När parterne möta j rätta igän och sådant lagligen bewijses, då gååss derom huadh rett ähr.

 

 

 

 

24) Björn Gunnarsson i Vassö har fordran om 15 mk hos Björn och Torger i Nedre Trätte för deras faders (Simon Torgersson) begravning. Rätten överför betalningsansvar om 7 dlr från Torger till dennes broder Lars’ arvingar och ålägger därefter Torger att likvidera Björn Gunnarssons fordran.

 

Biönne Gunnerssonn j Wassöö stembt Biörn och Torgier j Trätte för 15 mark, som han vthgaf för lijkfärdh efter Torgiers fadher, att hanss broder Biörn skulle betala samma penningar. Nu befanss Torgier wara tilskrefwen 7 daler j geldh efter hanss fadher at betahla, dem kommer hanss broder Larsses arfwingar at betala. Så shall Torgier betala dessa 15 mark, och dee 13 mark som igän ähr, skall Torgier deela emellan sigh och sine medharfwingar.

 

 

 

 

25) Björn (Simonsson) i (Nedre) Trätte nekar alltjämt till lägersmål med Anna Olsdotter (se 630223-4). Därför skall de två kvinnor på Tjörn, som hjälpt kvinnan föda sitt barn, instämmas och förhöras inför tinget (se 640218-9).

 

Biörn j Trätte war åter fodrat för rätten emot det qwinfolck Anna Olzdotter, som förledet tingh beskylte honom för barnefader, som stodh ännu fast på och beskylte honom, och beropte sigh på twenne hustrur, Marette, Biörnss hustru j Knödde och Ammondz hustru ibidem. Dee samme hustrur wore hooss henne när hon födde barn. Dee skole förhöras, huadh dee witna, hwem detta qwinfolck uthladhe för barnefadher.

 

 

 

 

26) Helga Torbjörnsdotters i Västra Bogane framlidne make (Olof Engelbrektsson) har varit borgensman för Kristen i Totorp och därför har Helga tvingats betala dennes skuld. Kristens hustru hävdar skulden vara kvittad med makens odelsjord, vilket rätten underkänner.

 

Den hustru Hellie Torbiörnsdotter j Wäster Buenne, som hadhe stämbt Christen j Tårtårp för 2 rixdaler hennes man war godh före, till sahlig Daniell Bildt, och hon nu hafwer måst betala medh ränta, tillsammans 5 daler sölfwermynt 1 mark. Här emot mötte Christens hustru och sadhe penningarna wara vthgifne på iord, som hon icke bewijste. Christen shall betala dee penningar, som Hellie Torbiörnsdåtter hade betahlt för honom, dee 5 daler och 1 mark. Och söke sädhan hwarandra om deras odell, som bewijsligen och förswahrligen kan erachtes.

 

 

 

 

27) Karin Börjesdotter i Västra Björneröd i Myckleby sn begär utredning om sin framlidne make Engelbrekts anpart i odelsjorden efter sin fader (Olof Engelbrektsson) i Västra Bogane. Engelbrekts styvmor Helga Torbjörnsdotter får anstånd tills dess alla medarvingar instäms.

 

Karin Börressdotter j Wäster Biönnerödh j Möchleby socken kom för rätten och hadhe stembt hennes mans styffmoder Hellia j Buenne och den mannen Ingelbrecht, som hon nu hafwer, för odell, som förbemälte Karins afdödde man Ingelbrecht kunde åga j Bowenne, efter hon hade ett barn medh honom, och bemälte Hällia medh hennes man mötte, och icke derass medharfwingar, eller bewijstes huru mycket Hellias man, som war fadher åth Karins man, hadhe löst. ähr denne saak opshutten till samptlige odelzfolckens sammankåmpst och sådant lagligen att bewijsa.

 

 

 

 

28) Bröderna Kristen och Anders Helgessöner med sin moder Gro (Nilsdotter) i Skörtorp är oense om bruket i gården. Rätten uppmanar modern att söka bilägga tvisten.

 

Kom för rätten dee odellzbrödher Christen och Anderss Hellessönner, derass moder Groe j Schortårp j Stahle socken, och Christen är gift j gården och hafwer barn, och förundt bruket däraf till deeras modher. Men will modhren hafwa den äldre sonen Anders där inn j bruket. Kunna dee bägge förlijkas här hooss modren wore wäl. Der så frampt modern will icke det, då skola dee möta till nästa tingh, och då öfwerläggias deras odellzskifte på deraz iordar, och då skall afdömmas dem emellan.

 

 

 

 

29) Per Östensson stämmer sin syster Ragnillas make Helge Börjesson om gården Reorseröd. Eftersom äldste brodern Esbjörn råder gården men vistas utomlands och svågern Helge har penningar att fordra i dennes odelsjord, uppskjuts målet till hösten 1664, då man förmodar sig veta Esbjörns vilja eller öde och då förlikning eller dom, skall skilja parterna åt (se 640606-16).

 

Peder Östensson kom för rätten och hadhe instämbt hanss systerman Hellie Börgesson, som boor på Reorsrödh j Langlandh sochen, och bewijstes medh ett lagmanss skiftebreff, att denne Pedher äger 5 öressbool iordh, hanss äldre brodher Essbiörn är vthan rijkes, han äger och 5 öressbool iordh j Reorssrödh, och förbemälte Hellie medh sin hustru Rangnela Östensdotter boor på Reorssrödh, och äger 2 1/2 öressbool iordh j Reorssrödh, och hafwer lagt uth penningar på älsta broderens iordh. Honom kan man icke vthdrifwa. Men opsatt medh alle derass willie at bestå till Hellige Kårssdagh j tillkommandhe höst anno 1664. Då antingen at förlijkas eller dem emellan at gå domb.

 

 

 

 

Folke Almegius

Senast uppdaterad: 2007-04-28