Mordet på Lars Gaut

 

Kyrkefjälls ägare Olof Eskilsson slog 1516 ihjäl en Lars Gaut. På denna tid såg man inte lika allvarligt på mord på andra män såvida de inte skedde i kyrka eller på tinget, utan Olof klarade sig undan med böter och kunde 1529 uppträda som lagrättsman (nämndeman) utan att detta sågs som något anmärkningsvärt. Dock så sändes det en detaljerad rapport om mordet från landsfogden på Tjörn, Strange Andersson till kung Christian II av Danmark och Norge, som återfinns i Diplomatarium Norvegicum som III:1069. I modern stavning lyder den som följer:

 

"Den högborne förste, Herr Christian, med Guds nåde Norges, Danmarks, Venders och Götars konung, utvald konung i Sverige, hertig i Schleswig, greve uti Holstein, storman i Oldenburg och Delmenhorst hälsar jag, landsfogde över Tjörn och Orust på herr Gaute Galdes vägnar, kärligen och med Gud och min ödmjuka tro tjänst nu och alltid.

Ers nåd veterligt vore efter Eder Nådes brev och bud var jag på Tjörn i Köl, beläget i Stenkyrka socken, lördagen före St Johannes dag AD 1516. Tog jag vittnesmål [står: proff] efter Lars Gaut, som Olof Eskilsson varit att skada oförsynt. Item var dess upphov detta, att Lars kom till Torleif Torndsson [i Kyrkefjäll] och bad [at få] låna sig hus då sporte vad man det var.

Det är Lars Gaut, sade kvinnan.

Han ska gärna få hus sade Torleif.

Då svarte Olof [Eskilsson] före, då får han upppå svärj [får styrk].

Sedan hustrun hörde dessa ord så tog [hon] Lars över en sida med sig och satte sig vid ugnen, så sporte Olof före till hustrun och sade.

Vad guds fågel haver du där hos dig.

Vi låter du icke [honom] fram till bords och låter mig se sig.

Då svarade Lars före.

Fälle skall få mig att se [på].

Då sade Olof.

Vi går du inte hit då.

Item så svarade Lars.

Jag är så skiten och våt mig skämmes och låta folk se mig.

Så gick han till bordet och tog Olof i hand.

Som de satt och pratade så föll en yxa från Lars och föll på golvet.

Då talade Olof till Lars och sade

Så du har lovat mig gott och du sitter här hos mig med din yxa.

Du skall få en tusan djävul.

Då svarade Lars.

Icke haver jag henne för din skull.

Då svarade Torleif.

Icke skall han få dig i mitt hus.

Så tog Torleif honom med sig och ledde honom till sängs. Därmed skiljdes de åt.

Om morgonen då då funnes de i Kyrkefjäll och satt där före, så kom Lars ingående. Som de satt vid bordet så Lars en visa och kväda. Sålunda haver du inget hem, inget får du här.

Då talade Olof till Lars.

Ligg mig inte så under ögonen, jag haver nog [med] de som ligger mig under ögonen.

Då svarade Lars.

Är det dig emot då skall jag inte kväda.

Så tog Lars ett stop och drack Olof till.

Någon stund där efter så stod Olof upp och bjöd god natt i det samma då slog han karlen i huvudet med en yxhammar, vilket det blev dödsbane av.

Så kom Olof åt dörren efter att han slagit karlen, item så höll Olof Gulleksson dörren igen att de andra skulle icke komma ut. De svor två skäliga [giltiga] vittnen är så hetande Astrid Lyckesdotter och Karin Larsdotter med full edsstavning [fullgiltig ed] att Olof Guleksson höll dörren. Item var det lagligen lyst för två skäliga vittnen är så hetande Reidulf Torleifsson och Olof Larsdotter [Olof var vid denna tid ett namn som även användes av kvinnor] å bok svor med full edsstavning att Olof Eskilsson kom till dem och sade så.

Jag var i Kyrkefjäll jag slog Lars Gaut med en yxa. Vad han lever eller dör är min gärning, var detta dåd vordet i en gård heter Kyrkefjäll på Tjörn, det skedde utan all gärdstad [vissa platser var fridlysta och där ansågs det betydligt allvarligare att dräpa, till exempel kyrkbackar]. Var detta vittnesmål [står: proff] taget i rätta konungs dag, i här varande och lagligen före stämda arvingar till den döde. Item haver Olof förenämnde satt eders nåd vissen [borgen] för tecken [mansbot] och friköp och arvingarna till böterna. Kunna jag inte få sannare vittnesmål [står: proff] på dessa målen. Står till gud och ers nåd om landvist [kan beviljas; det vill säga om Olof skulle få stanna kvar i landet eller behöva gå i landsflykt].

Till vittnesbörd hänger jag mitt insegel nedan det brev som skrivet var dag och år som förr säges.”

 

 

Jag har utgått från originaltexten i Diplomatarium Norvegicum, men moderniserat stavningen, översatt lite norska ord, delat upp meningar, och infogat tillägg och förklaringar inom hakparanteser för att göra denna beskrivning av tjörnsk 1500-talsidyll mer läsbar. De avskrifter av brevet som finns i tryck, till exempel Gunnar Brusewitz i Elfsyssel och Gunnar I Ericssons i Krog Olsson i Kyrkefjäll är inte ordagranna, utan berarbetade.

 

Anders Ryberg

 

 

Senast uppdaterad: 2007-11-29
 

Webbmaster: Anders Ryberg