Anno 1668 den 17 aprilis höltz tingh på Tiöhrn j den gårdh Heggwaldh uthj Walla sochen, af mig Petter Drackman herradzhöfdinge öfwer Oroust och Tiöhrn, nembden Brynill j Ååseby, Nillss Christensson j Olssby, Anond Bröntesson j Röre, Gregers Tållesson j Röörwijk, Oluf Jffwarssonn uthj Möggenäs, hoosswarandes crohnones befallningzman wälbetrodde Anders Larsson, länssman Hanss Rassmuson j Reffsahl och menige allmoge som tilstädhes wohre.

1. Jöns Gullbrandsson i Vräland kräver att Rasmus Andersson i Häggvall skall betala en skuld på 8 daler smt och tre silverskedar som denne skulle ha varit skyldig Jöns svärmoder, avlidna Börta i Toggestala. Rasmus bevisar dock med ett kvitto utfärdat av Aslag (Andersson) i Näs MY, att denne betalt Rasmus far Anders smeds hela skuld, 20 riksdaler, till Jöns i Vräland. Länsmannen Hans Rasmusson i Rävsal vittnar att skulden är över 44 år gammal. Tingsrätten anser Rasmus bevisat att skulden är betald men Jöns ger sig inte och får anstånd till nästa ting för att styrka sin fordran. Rasmus i Häggvall säger sig överhuvud taget inte ha ärvt någonting efter sin far.

Jblandh annat samma dagh war at förrätta för tingzretten framstälte sigh Jenss Gulbranson hemma uthj Wrälandh på Oroust, som hadhe inciterat och stembt Rassmus Anderson j Heggwaldh uthj Walla sochen för någon skuldfordring nembligen åtta daler sölfwermynt, noch fordrar Jönss af Rassmuss tree stycken sölfshedar, som Rassmuss skall honom wara skyldigh på sin qwinnas moders wägnar effter salig Börta uthj Tochissdahle. Häremot at swara mötte förbemälte Rassmus Anderson uthj Heggewaldh och bewijste medh een skrifft af een bonde på Oroust nembligen Atlask uthj Nääss gifwen, der uthj befanss at han hafwer betalt föreskrefne Rassmuses faders Anderss smedz geldh, nembligen 20 rdlr till Jenss uthj Wrälandh, så inthet mehra rester. Länssmannen Hanss Rassmusson på Tiöhrn uthj Reffsall wittnade här för herradzretten således, at denne föreskreffne geldh, som förbemälte Jenss uthj Wrälandh kräfwer, ähr een gammal geldh, som ähr öfwer fyratijo och fyra åhr sedhan. Och såsom förbemelte Jenss uthj Wrälandh framkåmb här för retten och wille kräfia af förbemälte Rassmus 8 daler som skall restera och innestå hooss Rassmus faders Anders smid, som Rassmus contrarium afbewijste, samma geldh in alles wara Jönss uthj Wrälandh på hans salig faders wägnar tilstelt och betalt af förbemälte Attlask j Nääs effter derpå gifwen skrifft, huilket Jenss j Wrälandh dertill aldeles nekar. Men begerte at denne saak måtte upsettias til näste ting, så wille han föra wisse wittnesbördh om samma sin skuldfordring och kraf, det ochså honom blef bewilliat. Men Rassmus Anderson föregaf sigh aldrigh något hafua bekommet j arf effter sin fader, dy förmente han huarken borde swara Jenss j Wreland j denne saak wijdare, till hans klagemåhl, eller wohre plichtig at betala någon gammal geld på sin faders wegnar.

2. Olof Hansson i Kebene har inlöst sin broder Erik Hanssons (i Kebene) skuld om 85 riksdaler till Per Krabbe på Olsnäs (se 680129-8).

Oluff Hansson uthj Kibenne framkåmb för tingzrätten och begerte at måtte blifwa protocollerat och inskrifwit uthj tingbooken, j dedh han hafwer inlöst sin sambroders Erick Hansons obligation och handskrifft, som förbemelte Erick Hansson war blefwen skyldigh till wälborne Pedher Krabbe till Olssnääss, som ähr tilsammans 85 rixdaler, och Oluf Hanson förbemälte Peder Krabbes quittering derpå hafwer sigh förwerffwat.

3. Göder i ”Skådebräck” (Skållebräcka under Fjällebro?) stämmer Nils Asmundsson i ”Kilen” (Kil?) för skuld om 5 riksdaler för vilka pengar Nils mor bortpantat en åker till Göder men Nils nu likväl brukar. Rätten finner att Nils bemäktigat sig panten och därför skall betala tillbaka skulden till Göder inom en halv månad.

Göde uthj Skådebräck framkåmb och hade instembt Nillss Assmunsson j Kijhlen för 5 rixdaler. Häremot at swara mötte förbemelte Nilss och sadhe, när förbemelte Gödhe bewijsar desse 5 rdlr wara richtigh geldh, så will han betala förbemelte Gödhe, som Nilsses modher war Göde blefwen skyldigh. Och såsom af crohnans länssman Hanss Rassmusson uthj Reffsahl ähr wittnat uthj denne saak, at föreskrefne Gödhe uthj Skådebräck hade denne Nilss Assmunsons modher at tiltala för förbenembde fem rixdaler geldh, och denne Nilss som hennes sohn ähr, och densamma åker uthj bruk hafwer honom förbemelte Gödhe satt till vnderpant, dy såsom icke annat än billigt är at förbemälte Nilss Assmunsson på sin salig modhers wägnar desse 5 rixdaler stendigh skuldh betalar till förbemelte Gödhe, effter Nills Assmunson hafwer trädt til bruket, och den åker som Gödhe af Nilsses modher hafwer bekommit till vnderpant, hafwer denne Nilss Assmunson sigh een annors pant bemächtigat, derföre hafwer denne herradzretten för skäligen pröfwat, at förbemelte Nilss Assmunson ofwanberörde 5 rixdaler innan een ½ månadz dagh till sin contrapart böör betala effter lagen köpe b. 3 cap.

4. Markus Mattsson i Kållekärr har för sex veckor sedan hämtat hem två oxar som han haft hos Måns i Tångeröd på foder men blivit utsvultna. Måns vill fortsätta fodringen och lovar ge dem gräs. Parterna förliks så att Måns fortsätter som fodervärd och betalar Markus för de sex veckor som denne hade återtagit djuren.

Markus j Kållekierr framkomb här för tingzretten som hadhe stembt Måns j Tangerödh för ett paar oxar han hade taget af Marcus på fodher, och nyligen för sex weckur sedan måtte Marcus taga samma oxar igen som wohre heel uthswultne. Heremot at swara mötte förbemelte Månss j Tangerödh och begerte samma oxar igen och wille fulla dee sex weckur som han reste j samma foderlega, och wille Måns föda dem fram på grääss. Resoluerades häruthj, at förbemelte Måns skall behålla sine foder oxar och skaffa Markus dem igen uthj rättan tidh, och dee sex weckur som han innestodh på oxefödzlen skall han betala Marcus, der medh wara förlijkte.

5. Kungörs fastställt datum för tre påbjudna bönedagar 1668.

Ähr vpläset för tingzrätten uthj almogens påhöör, om 3 allmenne solenne fastedagar eller bönedagar öfwer heela Sweriges rijke, som är berammat den 19 junij, den 17 julij och 14 augustij innewarande åhr 1668.

6. Landshövdingen (Harald) Stakes order till fogden Anders Larsson om 1667 års restskatt kungöres.

Hans Exellentz herr gouverneurens Stakes bref, befalningzmannen wälachtat Anders Larssonn tillshrifwit, at han skall på crohnanes wägnar upfordra 1500 daler sölfwermynt af anno 1667 åhrs restantzier, som för denne retten blef opläset, hwilka penningar skole medh dedh forderligste opfordras, och till quarnisonerne lefwereras.

7. Landshövdingen (Harald) Stakes förbud för fiskarna att fiska på söndagar eller sätta ut fiskredskap på lördagskväll kungöres.

Jtem blef ochså här för rätten opläset hans excellentz herr gouverneurens Stakes bref, at ingen af fiskiarne här uthj detta fögderij boendes skola fördrista sigh at bruka något fiskerij på sabbaths- eller söndagar, eij heller på andra höga helgedagar, sampt ochså wara förbudit at ingen må settia något fiskeredskaap uth om lögerdagzafftonen, eij heller om söndagen effter predijkan ähr hållen, widh straff tillgiörandes.

8. Johan Olsson i Säby stämmer Ingeborg Larsdotter i Bräcke VA för att hon slagit en soldat som kommenderats att kräva ut kvarstående skatt hos hennes far Lars i Bräcke VA. Fadern berättar att hans dotter blivit arg när soldaten ville ta ett lakan från henne och göra en säck för det utmätta spannmålet. Soldaten Göran Anderson visar att han skadats i ansiktet av en kanna Ingeborg slagit honom med. Han intygar med korpralen Johan Arvidsson, som också var med, att Ingeborg också uttalat många hotelser. Fadern ber om ursäkt för det inträffade men det hjälper ej utan Ingeborg döms böta 3 1/2 riksdaler för att hon slagit soldaten i tjänsten. Vidare varnas Lars för att orsaka något nytt trots med mindre han blir av sitt kronogårdsarrende.

Grefwens tienare Johan Olufson j Säby hade här för rätten instembt Lars j Breckes dotter benämbdh Jngeborgh, som hade hon slaget een af crohnans soldater som wohre hijt uthj landet uthskickade ifrån Bahuus at exequera hoos allmogen crohnanes innestående skatt och rättigheet, så wäl hoos Jngeborgz fadher Lars j Bräcke som hoos andre een deel af allmogen här sammastädes. Och heremot at swara til denne instembde saak mötte förbemelte Lars j Bräcke och på sin dotters wägnar härtill aldeles nekadhe någon oförrätt tilfogat cronans soldat, enär han hoos honom war at kräfia kronans rettigheet. Men Larss föregaff at executionsfolket giorde hanss dotter öfwerwåldh, det den ena soldaten springer till och tager bårt henness lakan och wille giöra sigh een säck af at föra crohnans spannemål uthj, som han der för rest hoos honom bekomb, som han föregaf sigh för detta hafwa betaalt, hwilket Lars eij kunde bewijsa. Johan Olufson bewijste här för retten at när hans dotter denne Ingeborg hade slaget soldaten ett stort håål uthj ansichtet medh een stoor kanna, som nu för retten medh sielfwa soldaten bewijssligit giordes, som shadan hadhe fådt sagesslööss. Item bewijstes Larses dåtter Ingeborg öfwer, at hon och fadren swor och önskade samma soldat een olycka innan han skulle komma ifrån dem och till Säby. Denne soldat benämbdh Jöran Andersson stodh här för rätten och högeligen häröfwer klagade och begärte at förbemälte quinfolck Ingeborg måtte för många olydelige förbannelser sampt emot honom föröfwat slagxmåhl wederbörligen affstraffas blifwen, och till yttermehra bewijssningh framkalte han een corporal benembdh Johan Arffwedsson, som medh honom samma gångh j bemälte Breche war, han framkomb och bekendhe at soldaten sadhe hwarken bonden förbemelte Larss j Brecke nogot ondt ordh emot, icke heller giorde han hans dåtter något förnähr, allenast deras trätta war om ett lakan soldaten begerte till lånss at leggia spannemåhl j at föra till nästa by, effter dhee hade inga seckiar, dermedh will Ingeborg förswara lakanet och deraf yppades deras trätta och slagxmåhl. Crohnans befallningzman wälachtadt Anders Larson upstodh för retten och begerte at bemelte qwinfolk Ingeborg som så haar så illa slaget samma soldat måtte tilbörligen plichta efftersom soldaten war uthskickadt j cronans ährender, dy förmeente han ochså och förbemelte Lars j Brecke borde hafua förbrutet sin lijffztijdztaga och mista sin gårdh, efftersom han haar önshat medh sin dotter mycken olycka öfwer crohnans soldat, och icke wara werdig at boo på cronans hemman, och så illa handla medh crohnans folck. Här öfwer alt detta badh förbemälte Lars j Brecke cronans befallningzman at han denne gången wille see öfwer medh honom, uthlåfwadhe icke offtare medh sådant komma igen. Men så blef det honom förmedelst goda mäns förböön skuldh efftergifwit. Men förbemelte qwinfolk som straxt här för rätten sigh infinna, dy blef hon hemptat till tinge at förklara sigh emot förbemelte soldaatz angifwande, som samma dagh straxt emot afftonen comparerade och hertill swarade, och denne gerning eij kunde neka, men så föregaf hon at soldaten slogh henne först twenne slagh öfwer hennes arm, så bewijste hon dedh icke lagligen som dedh sig borde. Hwarföre för ofwanberörde här för rätta införde laga skääl skuldh, hafwer herradzrätten förbemälte qwinfolck Ingeborg j Brecke för begångit slagxmåhl och skelderij emot ofwanbemälte soldat Jöran Anderson tildömbt för dedh hon slogh honom j den tijdh han war uthskickadt at uthpanta cronans rettigheet, nembligen 3 ½ rixdaler till kongl. mt. och crohnan innan half månadz dagh at betala. Sampt emot soldaten at plichta för såremålet ½ mark sölf effter lagen Manhelgeb. 19 cap., och förbemelte Larss vthj Bräcke wijdare öfwerbewijst blifwer, at offtare uthj slijkt som passerat ähr emot crohnanes executionsfolk widh vthwerdering beträdes, då böör han hafwa förbrutet sin liffztijdztagemåhl effter lagen landzleijebalken 1 cap.

9. Nils (Asmundsson) och Arne (Hansson) i Bö SK anmäles för att de vägrat frakta kronans skattevaror hem till uppbördsmannen Johan Olsson i Säby. De säger sig ej äga hästar och menar att de ej kan tvingas att skjutsa. Men rätten finner att de måste ställa upp med skjutshjälp och dömer dem böta 4 mark för sin vägran. Fogden Anders Larsson konstaterar vidare att de ej betalt skatt för ett ödegärde Signeröd som lantmätaren nyligen inlagt i jordeboken för gården Bö.

Hans höggreffwelige excellentz her rijkzdrotzens tiänare Johan Olson j Säby huilken hade instembt bönderne j Böö förmedelst han af dem ingen skiutzning kunde bekomma att föra crohnans panter heemb till sitt huuss, uthan wardt förorsakat at läggia samma panter på sin egen häst at föra dhem heemb, begärade han aff denne herradzrätten dee för sådan mootwilligheet emot crohnan måtte straffas. Häremot at swara mötte förbemälte Nillss och Arne j Böö, och blef af retten dhem tilspordt hwarföre dee Johan Olufson neekadhe skiutz att föra heemb till sitt dhee panter han hooss allmogen på crohnanes wägnar hadhe anammat. Der emot förklarade sigh bemelte böndher, att dee åckte inga hästar. Men Johan bewijste dee giorde af jdell mootwilligheet och swarade Johan således, at dee aldrigh förr skulle gå till tingz, förr än dee hafwa warrit hooss generalen och klagatt deröfwer, att Johan skulle hafwa macht at taga skiutzhästar hoos dem. Chronans befallningzman wälachtat Anders Larson tilsporde samma bönder om dee ochså icke innestodh medh kongl. rettigheet af dedh ödegärdet Signerödh, som dem af landtmätaren blef pålagt, hwar till dhee swaradhe ja, dy blef resoluerat här af tingzretten att försshrefne böndher Nilss och Arne uthj Böö, att bötha för olydigheet medh skiutzferdh emot crohnans betiente uthj cronanz ährender, nembligen hwar twå mark, sölff, dedh ähr fyra mark sölff effter lagen vdfarebalkens 15 cap.

10. Erik Hansson i Kebene har utverkat landshövdingen (Harald) Stakes stämning på sin styvmor Börta Andersdotter i samma gård och kräver bland annat betalning för ränta som hon fått av Nils Bengtsson i Marstrand men borde tillkomma Erik. Vidare anklagas Börta för att han rivit ner en mjölkvarn i Kebene som Eriks far Hans (Eriksson) i Kebene byggt. Erik är överhuvudtaget missnöjd med det arv som tillskiftats honom.

Börtas son Olof Hansson inlämnar moderns skriftliga svar, vari hon beklagar sig över att Erik nu vid fyra häradsting och ett lagting förföljt henne med oskäliga och oriktiga krav. Börta hävdar å sin sida att Erik både godvilligt fått och egenmäktigt tillägnat sig åtskilliga persedlar och ersättning i pengar. Bland annat har han fått pengar efter likvidationer i Nordvik, Nötsäter och Krogsdal och på Sundsby uppburit medel när gården Västra Röd VA pantsattes. Börta menar att det i stället är Erik som häftar i skuld till henne och hennes barn och anhåller om att rätten ålägger Erik att betala.

Erik framhärdar dock i att Börta begått ”arfweswijk” och lurat honom på 150 daler smt vid det sista skiftet i Kebene (efter Hans död?). Eftersom Erik begär att höra Per Krabbe på Olsnäs som vittne uppskjuts målet än en gång.

Erick Hansson j Kibenne j Steenkyckia sochen på Tiöhrn framtredde här för herradzretten, som widh hans excellentz herr general Stakes uthgifne citation och stämbningh hade sin styffmoder Börta Andersdåtter j bemälte Kibenne gårdh boendes at tilltahla för efftershrefne påster, först för een summa räntepenningar hon af Nills Bengtson j Marstrand hade opbuhrit, så Erick der på ingen redhe eller rächning af henne kan bekomma, därnäst skulle hans styffmodher Börtta hafwa låtet nederrifwa een miöhlqwarn, som Eriches fadher Hanss hade låtit vpbyggia, hwaröfwer hanss skattemåhl förderwat ähr. Item för något arffweswijk uthj åthskillige påster effter hans fadher, som han nu henne här för denne rätten wille öfferbewijsa. Och för dedh sidste och fierde tiltalte Erich sin /styff/modher före, dedh hon vthj många åhrs tijdh effter hans moders dödh hade besuttit och brukt hans odellziordh uthan någon leija eller landskyldh, medh wijdare samma stämbning innehåller och förmähler, daterat Bahuus dhen 17 martij anno 1668. Häremot at swara mötte nu på Börta Andersdåtter j bemelte Kibenne gårdh wägnar och fullmächtigh hennes egen son Oluf Hanson j bemelte Kibene, och inladhe sin moders skrifftelige erklaring som så lyder, att efftersom hon fattig enkia och qwinna ähr blefwen för denne retten jnstembdh af sin styffsohn bemälte Erich Hanson j Kibenne förmedelst någre osanferdige taale, som han för öfwerheeten hade angifwet, som hon icke troor han lagligen skal henne för denne rätten eller godhe män öffwerbewijsa. Och ähr detta dedh fierde heembting och ett laugting, som han hafwer twungit henne till föruthan skuldh och brått, så hon weet sigh icke wara honom skyldigh dhen ringaste skilling j någon måtto, lijkwäl beklagar hon sigh fattige qwinna icke blifwa honom tillfredz. Och begärer hon för Gudz skuldh, att denne retten som kenner och weet, at hon hafwer hållet ett lagligit och christeligit skifte emellan honom och henne, och man wille skillia honom ifrån henne, så förbemälte hanss styffmodher kunde een gång få wara j roolighet för hans öffwerlåpp och klagemåhl. Och der som hon wijste at något hoos honom war uthj behåldh, som icke ähr, hadhe hon wäl stoor orsaak till, bådhe för henne och hennes fattige små barn öfwer honom att klaga, j dedh han detta efftershreffne hafwer ifrån henne och hennes barn, såmbt hafwer han låånt, såmbt hefwer han tagit sielf på åthskillige städher som effterfölger: 1. 4 rdlr för ett skiudh(?), som han af sin styffmoder haar bekommit. 2. har han optagit 4 rdlr j Nödhsetter som war hennes barns arfwepart. 3. 6 rdlr j Nohrwijk. 4. 1 rixdaler j Krogxdaal.

Detta bekende Börta hafua lånt Erich först fyra mark, ett skiut som han emot min willie sålde för 14 mark, een kåpparkettell för 4 rixdaler, ett paar stutar til hans plogh, som han af een annan kunde fått 7 mark j leija af. Noch haar hon lånt honom sin qwarn j fyre åhr, som han aldrigh gaf henne ett godt ordh före. I lijka motto hade Erick opbuhrit på Sundzby 7 slette daler j den tijdh Wästerrödh blef uthsatt, som ähr tilsamman 39 ½ slette daler 1 mark, som Erich hafwer ifrån sin styffmodher Börta och hennes barn, som hon honom alt detta öfwerbewijsa kan enähr påfordras. Sambt will hon frambwijsa godhe mäns bref och wittnesbördh, att hon effter richtigh förligelsemåhl hafwer förbemälte Erihes kraff förnöijet och betalt j alla måtto. Och begärar hon af retten at förbemelte Erich Hanson måtte pålagt blifwa dett han henne och hennes barn måtte betala som föreshrifwit står, samma jnlaga ähr daterat Kijbene gårdh dhen 17 aprilis anno 1668. Börta Andersdåtter.

Erich Hanson j förbemälte Kibenne kunde detta som ofwanbemält ähr icke ifrångå, och sade huadh han har bekommit dedh will han widgå och afkorta j sin fordring och arff. Men sadhe han här för retten at hans styffmodher Börta Andersdotter hade giordt arfweswijg emot honom och hennes barn till 150 rdlr på sidsthållet skiffte j Kibenne och sadhe han skulle sökia welborne Per Krabbe till Olssnäs herom, ty hon skulle attestera detta medh honom. Och wille Erich sådant sin styffmodher öfwerbewijsa till nästa ting, hwarföre ähr detta effter begeran opsatt, då skall återigen bemälte parter at mötha her j retta, då gåås dem emellan hwadh lagh förmåhr.

11. Grevens (Per Brahe) uppbördsman Johan Olsson i Säby meddelar att Erik Hansson i Kebene är skyldig drygt 13 daler smt i skatt för åren 1664-67, samt nära 7 daler smt till kronan för 1667. Länsmannen Hans Rasmusson i Rävsal kräver på förre fogden Sven Anderssons vägnar restskatt till kronan för åren 1664-66. Olof Hansson i Kebene lovar att betala skulderna och erhåller för detta inteckning i sin halvbror Eriks gård.

Hans höggrefwelige excellentz herr rijkzdrotzens tienare Johan Olson j Säby angaf her för retten at Erick Hanson j Kibenne ähr blefwen skylldigh till hans excellentz herr rijkzdrotzen af hans åboende Kibene gårdz andeehl och bruk för annis 1664, 1665, 1666, och 1667 tretton daler slette 3 skilling danshe. Item till kongl. mt crohnan för anno 1667 sex daler slette och 28 öhre sölfwermynt.

Noch angaf länssmannen Hans Rassmusson j Reffsahl på förige fogdens Swän Anderssons wägnar effter richtigh affrächningh vndershrefwen, dedh förbemelte Erick Hanson j Kibenne ähr blefwen skyldigh för sitt åboende bruk j förbemelte Kibenne till kongl. mt och crohnan som innestår skatten för återstående åhren nembligen pro anno 1664, 1665 och 1666, som är 15 daler 16 öhre silfwermynt. Offwanshreffne penningar låfwade Oluff Hanson j Kibene på sin halfbroder Erik j Kibenes wegnar bådhe till kongl. mt och crohnan at betala, och när dedh ähr skedt söker förbemälte Oluff sitt wedelagh j Erihz uthsatte odellziordh igen.

12. Svennung (Torstensson) i Utäng stäms av uppbördsmannen Johan Olsson i Säby för obetald skatt men kommer ej till tings. Länsmannen Hans Rasmusson anger att Svennung är våldsam mot sina grannar ”och slår sönder bådhe dörar och annat för dem”. Kyrkoherden Anders Hartvigsson upplyser att Svennung lever illa med både grannar och hustru och aldrig vill besöka kyrkan (se 680129-7).

Inge Svensson i Utäng erbjuder sig betala annan Svennungs skatteskuld och beviljas för detta inteckning i dennes jord i Utäng.

Swenungh i Vthängh war instembt här för retten af Johan Olufson j Säby för twå daler slette som han innestår medh till grefwen af den gårdzpart han haar hafft j bruk j Vthenge. Mötte icke, men lenssmannen Hans Rassmuson angaf at denne Swenungh håller ett ondt lefwerne, och giör een olydeligh wåldzwärkan på sine grannar och slår sönder bådhe dörar och annat för dem. Äfwen detta samma wittnade probsten hederligh och wällerde herr Anders Hardtwigson at föreshreffne Swenung icke allenast håller ett ondt lefwerne medh grannar och naboor, men fast mehra lefwer illa medh sin echta qwinna och aldrigh will han sökia Gudz huuss, och begärte sådant måtte angifwit wara för hans excellentz herr Gouverneuren här in loco, at een sådan ondh menniskia måtte blifwa straffat.

Inge j Vthängh klagade här för rätten at honom är ifrån pantat 2 daler 8 skilling crohnans innestående rettigheet, som föreshrefne Swenung är worden skylldig af hans åboende gårdzpart j Vtheng, och såsom bemälte Inge skall betala den andres geldh, dy begärer han få igen sitt wederlagh j Swenungz odellziordh j föreshrefne Vthäng, hwilket retten förbemelte Inge sambtyckte och bewilliadhe.

13. Länsmannen Hans Rasmusson (i Rävsal) stämmer Ingemar Månsson i Kyrkefjäll för lägersmål med Ragnella Jakobsdotter som bor på Kyrkefjälls mark. Ingemar erkänner sig skyldig och döms böta 12 riksdaler. Därutöver skall han betala 6 riksdaler till barnets underhåll, vilka pengar fogden Anders Larsson kommer att förvalta.

Länssmannen Hans Rassmusson haar instembt Ingemar Månson j Kyrkiefiell för begångit lägersmåhl medh ett ogifft qwinfolck Rangnella Jakobsdåtter, som hafwer sitt tillhåll på Kyrkiefiell mark j Kleffdahl sochen. Her emot at swara mötte förbemälte Ingemar Månson, han bekende j förledet åhr widh larssmessotijdh besoff han henne på Kyrkiefiell, och kunde intet neka till detta lägersmåhl. Dy ähr han här af denne tingzretten blefwen tildömbd att böta till kongl. mt. och crohnan effter den dansha Christianij quartij recess nembligen tolff rijkzdaler, och sädan ähr förbemälte Ingemar Månson pålagt at hielpa till at underhålla sitt barn medh, sedhan förbemelte kåhna haar lägat j barnseng, medh 6 rixdaler, desse förbemälte 6 rixdaler giorde befallningzmannen wälachtat Anders Larson arrest på.

14. Olof (Nilsson) i Kroksdal kräver att Gunnar i Skår omedelbart skall överlämna sitt gårdsbruk i Bö SK till honom men denne menar att han vidhåller sin rätt att bruka gården ännu ett år och överlåta den först 1669 (se 680225-8).

Olav uthi Krogzdaahl haar instembt Gunnar j Skorr för gårdzaffwijkelse j bemälte Bööberget j Steenkyrkia sochen, och förmeente sigh wara närmare samma gårdh infrälsa och den besittia och bruka än förbemälte Gunnar j Skårr som till samma gårdh ähr ingen odellzman. Här emot mötte börbemälte Gunnar j Skorr och meente sigh at hålla widh dedh som på nestförledet ting blef affsagt, at han skall behålla sitt åboende bruk j förbemälte Bööberget j detta åhr.

Folke Almegius