Ting i Smedby i Tegneby socken 24 februari 1668

 

Anno 1668 den 24 februarij bleff hållet ett extra ordinarie herradztingh j den gårdh Smäby här på Oroust af migh Petter Drackman herradzhöfdinge öfwer Oroust och Tiöhrn, nembden Anders j Smäby, Jöns j Torssby, Östen j Staahle, Östen j Herlöche, Anders j Giögesether och Thore j Engåhs, edhsworne men her sammastädhes, hoosswarandes crohnans befallningzman wälachtat Anderss Larsson, medh länssmannen Hanss Mattsson j Kerra.

 

 

 

 

1. Fogden kungör att en svenske lantmätare granskat jordbruk och skogar på Orust och Tjörn. En del gårdar har blivit omtaxerade. Skatt som föranleds av detta innestår både för 1666 och 1667 men kommer nu att utkrävas.

 

Samma dagh läth befallningzmannen för rätten vpläsa j allmogens påhöör den gamle afskattningen som allmogen j dee danshes tijdh hafua warit förskondt före af deras åboende hemman. Och såsom den swenshe landtmätaren som af den höga öffwerheeten hijt uthj ohrten hafwer warit anförtrodd, at om samma affshattningh uthj egor och bruk at inquirera. Så hafwer han sådane hemman öfwerfahret och medh herradznembd her uthj ohrten för skähligen pröfwat, at den samma gamla afskattning såmblige hemman oppålagt till kongl. mtt och cronan till bästa oppfördt, som skall betalas, huilken rentta eller opbördh crohnanes befallningzman effter vndfången order ähr oppålagt bemälte påöckning att oppfordra, som ähr för åhr 1666 och 1667 af allmogen widh anfordring straxt clarera, hwar och icke då widh execution uthtagas.

 

 

 

 

2. Per Engelbrektsson i Barkedal i Brastads sn intygar att han sålt 2 1/2 öresbol jord i Torp i Torps socken, hans ”sanna odel”, till sin brorson Henrik Jonsson i Torp för 45 daler silvermynt och ett ”tröijeklädhe” till hustrun.

 

Pedher Jngelbrechtsson hemma uthj een gårdh Barkedaal j Brahesta sochen på Stangenes framkomb för retten och tilstodh och bekende sigh hafwa såldt, skiödt och afhendt till sin broder sohn Hindrick Joonson j Tårp j Tårp sochen här på Oroust 2 ½ öhresbooliordh liggiandes j samma gårdh Torp, som är hans sanna odell, och derföre hafwa opburit och anammat 45 daler slette medh ett tröijeklädhe till sin hustru, och badh han at Hindrick Jonson her af retten måtte dem emellan bref meddelas, huilket och ähr skedt.

 

 

 

 

3. Länsmannen Jöns Holst (i Övre Hoga ST) stämmer Anna Svensdotter från Kindslätt för att hon fött tre oäkta barn med tre olika män som fäder. Anna berättar att första barnets far var Per (Helgesson) i Töllås och andra barnets en gift man Jesper (Kristensson) i Klevedal. För dessa lägersmål säger hon sig ha betalt böter under den danska tiden. Det tredje barnet avlades med en båtsman Lars Svensson (Andersson?) för tre år sedan. Rätten tvivlar på att hon bötat för de två första. Eftersom hon saknar möjlighet att betala några böter och nu tredje gången fött oäkta barn döms hon till ”kåken”, dvs att piskas offentligt, bunden vid en skampåle, den s.k. kåken.

 

Iblandh annat samma dagh war att förrätta frambstelte crohnans länssman wälachtat Jönss Hålst här för tingzretten ett qwinfolck benembdh Anna Swänsdåtter barnfödd på Kindssletten j Tårp sochen här på Oroust, som af förbemälte länssman på crohnans wägnar blef anklagat, hurusom hon trenne gånger hafwer hafft lägerssmåhl medh åthskillige mansspersoner, och medh samma män aflat tree stycken oächta barn.

Förbemälte qwinfolk Anna Swensdotter blef her för retten tilfrågat, hwem barnefader är åth alle desse tree oächta barn, som hon hafwer födt hijt till wärlden. Swaradhe hon, dedh första oächta barn som hon hafwer fådt, dedh war ett drengebarn, dedh hafwer hon aflat medh Pedher j Tillåhs.

Dedh andra barnetz barnefadher, som hon hafwer fådt, dedh hafwer hon aflat medh een echta gifft man benembdh Jesper j Klefdaal, som hon bekende, och dedh war ett pigebarn, och sade sigh för desse twenne lägersmåhl hafwa bödt och sohnat före j dee danshes tijdh.

Män för dedh tridie oächta barn, som hon nu är inciterat och stembdh före, dedh samma hafwer hon aflat medh een crohnans båtzman benembdh Lars Swensson som ochså är ett pigebarn. Och bekendhe Anna Swänsdotter nu här för retten, att till nestkommande kårssmesso så blifwer dedh tree åhr sedhan som det ähr skedt.

Föreskreffne Jöns Håltz war häruthinnan een förswahrligh domb begerandes.

RESOLUTIO: Dy blef resoluerat och för retta affsagt uthj denne jnstembte saak som effterfölger. Såsom föreshrefne qwinfolck Anna Swensdåtter som af cronans länssman wälachtat Jönss Hålst här för tingzretten blef förestält och anklagadt för trenne lägersmåhl som hon j lönskaläge och j duldomb hafwer begångit medh åthskillige manspersoner, som hon icke kundhe göra bewijssligit, för een sådan olydeligh blyxell och syndh hafwa bödt och sohnat före, mycket mindre hafwer hon något at böta medh för ded sidsta barn, som hon bekende sigh för 3 åhr sedhan hafwa aflat medh föreskrefne båtzman benembdh Larss Andersson (!) till kongl mt och crohnan. Och såsom förbemelte qwinfolk är ett berychtat menniskia, som icke böör blifwa onepst och ostraffadt för hennes grofwa begångne hoordomsslast shuldh. Hwarföre ähr förbemälte kåhna Anna Swenssdåtter her af tingzrätten blifwen tilldömbdh för denne tridie gången hennes begångne lägerssmål och förseelse at straffas till kåken, effter kongh Christianij den fierdes recess andra bookz 5 cap., 4 artik. Actum ut Supra.

 

 

 

 

4. Fogden Anders Larsson stämmer Anders i Varekilsnäs för slagsmål med ynglingen Anders (Svensson) i Östra Björneröd MY under julhelgen hos Rasmus (Arvidsson) i Kalseröd. Ynglingen hade inlett bråket med att i Rasmus stuga slå Anders i Varekilsnäs över munnen. Denne hade dragit kniv och huggit ynglingen i pannan, handen och vänstra armen, vilket bestyrktes av Rasmus piga Ingeborg. Eftersom ynglingen startat bråket gick han miste om ersättning för den läkarlön han betalt. Anders i Varekilsnäs döms däremot böta 7 riksdaler till kronan för knivhuggen. Sedan uppsätts ett fredsvite om ett par slaktgilla oxar värda 12 riksdaler mellan parterna.

 

Crohnans befallningzman wälachtat Anders Larsson hadhe här för retten instembt Anders j Wahrkijhlsnes för begångit slagxmåhl och kniffsting emot een vng dräng Anders j Österbiönnerödh j Möchelby sochen, som shedde j juuhlhelgen j Kalsserödh hoos Rassmus ibidem. Häremot at swara mötte nu tilstedes föreshrefne Anders j Warkijlsnes och widgick denne gerningh, men bekende at föreshrefne dräng Anders slogh honom först tu eller tree munslagh före än den andre fick shadhe af honom igen och det giorde han saakeslöss. Härom framkåm Rassmus j Kalserödh och wittnade, at dee wore tilsammans inkåmbne hoos honom j juhlehelgedagarna, och huru dee kommo j snack medh hwar annan, då begynte dee at slåå j bordet emot hwar andra, och trossade och påckadhe emot huar andra dhertill, och brukte perlamente medh andra ordh, intil des drengen Anders j Österbiönnerödh slogh till Anders j Wahrkijhlsnäs ett slagh öfwer hans mun, då badh werlden j huuset dhee skulle hålla fredh j hans huus. Dermedh gick drengen Anders jfrån bordet uth, och dermedh blef liuset uthslecht. Så kommer Anders j Wahrkijhlsnääs åter in j hans huus igen som nyligen war uthgången, och säger till folket j huuset, at dee skulle tenda opp liuss, huilket ochså shedde, dermedh sade föreshrefne Anders j Wahrkijhlsnääs til den andra vnga drengen Anders j Österbiönnerödh som inne war: ”Nu skall du få skamb för det du giorde emot mig j jårs /?/ , j det samma stötte han honom 3 kniffsting, ett sting uthj hans panna, ett sting j handen och dedh tridie sting baak uthj hans wenstre arm, äfwen detta bekende och wittnadhe ett qwinfolk Jngeborgh, som tiänte Rassmus j Kalserödh, som j huuset war samma gångh när slagxmåhlet shedde.

RESOLUTIO: Och såsom föreskrefne Anders j Warkijhlsnääs som här för retten stodh och bekende sigh denne shada hafwa giort emot denne vnga drengen Anders j Österbiönnerödh, och wijste sigh derifrån eij kunna befrija, men såson Anders j Warkijhlsnääs bewijste medh ofwanshrefne twenne jnstembde wittnesbördh, som war werden j huuset och hans piga som slagxmåhlet biwistade, at denne vnga drengen Anders j Österbiönnerödh som knifstingen fick, gaf först orsaak till slagxmåhlet j dedh han slogh förbemälte Anders j Warkijhlsnääs ett slagh öfwer hans mun sagesslööss, derföre hafwer han tapt sin påkåstade barberarelöhn, som Anders j Wahrkijlsnäs war honom plichtig eliest. Och Anders j Warkijlsnääs at böötha för samma 3 kniffstingh nemligen tretton mark och 8 örtugar, dedh ähr 7 rixdaler, till kongl, mt och crohnan effter Norges lagh manhelgebalkens 13 cap., härföruthan blef föreshrefne stridige parter dem emellan här af retten ett withe lagt, att huilken den ene emot den andre befinnes någre ondh ordh gifwa orsaak till wijdare slagxmåhl, och dedh honom sådant shäligen öfwerbewijses, då straffas till kongl. mt och crohnan för sitt begångne brott 1 paar laghgille stalloxar om 12 rdlr.

 

 

 

 

5. Sven (Andersson) i (Östra) Björneröd MY kräver att Per (Henriksson) i Lunna skall betala honom för en ko som han mottagit på foder under vintern men som dött. Per hävdar dock att kon dött av sjukdom och ej av svält, vilket intygas av två kvinnor, Karin i Lunna och Maret i Hogen (nr 2 MY). Rätten anser det därmed vara bevisat att kon dött av någon sjukdom. Per döms dock lämna ut kohuden till Sven.

 

Swän uthi Biönnerödh haar här för herradzrätten instembt Pedher vthj Lunda för een koo bemälte Pedher haar låfwat honom framföda på gräs öfwer winteren enär han togh koon på fodher, doch hade Peder samma koo snart framfödt förr än hon dödde, och bemälte Swän will intet dermedh låta sigh åthnöija, men fordrade betallning för samma koo. Ett qwinfolck Karin uthj Lunda framkom för retten och bewijste medh bemelte Pedher j Lunda som kon togh på fodher, at hon dödde icke af swult, men emot hans willie blef den dödh af gallsott eller watnsooth, och hon war elliest wäl framfödd och när hon dödde shedde dett 8 dagar för kårssmesso. Ett annat qwinfolk Maret j Hofwen wittnar medh bemelte Pedher samma ordh som denne Karin. Och såssom af föreshreffne twenne jnstembde wittnesbördh ehrfahres Peder j Lunda frijgiöra för den koo som han af Swän uthj Biönnerödh på fodher öfwer winteren taget hafwer, wara wäl framfödt och emot Pedhers willia är den af oförmodelig watnsoot dödh blefwen, dy blifwer bemälte Peder j Lunda här af retten frijkend för bemälte Swäns tilltahle j denne saak, doch shall Peder j Lunda lefwerera Swen sin koohudh igen effter lagen k. b. 14 cap.

 

 

 

 

6. Inger (Andersdotter) i Björneröd stämmer Jöns Gullbrandsson i Vräland för innehållen årslön. Jöns inlämnar en vittnesskrift som anklagar Inger för stölder medan hon var piga i Vräland. När en kvinna Ingeborg en söndag kom till gården hittades mycket mat under logen, som lagts dit av pigorna. En annan söndag fick Ingers mor ”Erickes” Maret, kanske Maret Eriksdotter, korn och öl ur både visthusbod och loft som Inger låste upp. Inger kallas ”lilla” Inger för att skilja henne från ”stora” Inger, en annan av Jöns pigor. En gång hade Johan kopparslagares hustru lämnat en penning till Inger, förmodligen för varor. Jöns drängar Olof Olsson och Simon Torgersson uppger att under den kvällen som Anders (Ambjörnsson) i Trolltorp hade trolovningsfest för sin dotter öppnade Inger en källare och gav dem öl. En söndag hade Simon tillsammans med Jon Engelbrektsson, en annan av Jöns drängar, gått till kyrkan med de två pigorna Inger. De hade då sagt om Jöns ”han menar han skall waka oss uth” eftersom de förstått att han spionerade på dem nattetid för att se om de stal. Torsten Rasmusson i Nedre Hoga ST vittnar att han en gång gått upp i Krapekullen vid Vräland och där funnit en säck med 4-5 sättingar korn. Båtsmannen Per Andersson har sagt att han köpt 5 sättingar korn som stulits från Jöns. Denne båtsman är ej instämd som vittne, vilket Jöns begär. Målet uppskjuts därför till nästa ting (se 680420-12)

 

Framkåmb ett qwinfolck här för herradzretten nembligen Jngial j Biönnerödh, som hadhe jnstembt Jenss j Wrälandh för någon åhrs löhn som henne rester, och Jenss henne innehåller och will henne icke betala. Häremot at swara mötte föreshrefne Jenss Gulbranson och sade ”Iagh skall straxt förk(l)ara migh på Jngialz klagemåhl öfwer migh för denne rätten”, och inlade uthj retta een wittnesshrifft som så lyder: ”Efftersom Jöns j Wrälandh är mitt wittnesbördh begerandes, huruledes hans tienstepigor hafwer skickat sigh j sin tienst, så är detta mitt sanferdige wittnessbördh som fölger. Dedh första kom Jngeborgh till Wrälandh, då fandt iagh under ladulogan 6 skrifwe kakur, och een heel hoop töntt brödh, 1 st. smöör, 1 st. fläsk, och en heel hoop medh stekte /caruser/?/, som tösorne ladhe före dee gick til kyrckian, som Siman, Jensses dreng, weet lijka så wäl som iagh. För dedh andra kåmb jagh een söndagh till Wrälandh, då war Erickes Marett dher, då hadhe tösorne dörarne upp för keldaren och wisterhuuset, och der togh dee nyklarne till dhee andra dörarne, och lilla Jngial gick opp j Jenses kornlåfft, och fick sin modher 3 settingar korn, och fick henne een bytta ööl, och emädan gick store Jngier j ett annat låfft och togh vldh och kåmb inn och ståppade j min lomma och iagh badh henne inthet om, och gaf mig ett stoop ööhl, som Olle, Jenses drängh, bekenner, at dee tappade ööhl och gaf honom medh, och Erickes Maret war där för han gick bårtt. Samma dagh kåmb Johan kåpparslagares qwinna dijt, och lille Jngier kom inn medh een penningh och wijste store Jngier, och sporde hon huru godh den war. Swarade hon, at hon kunde intet shönia på dhen. Än sporde stora Jngier den lille hwar haar du fått dee penningar. För dedh tridie kom iagh och dijt, då sade store Jngier till dhen lilla, hafwer du slaget igen dörarne der uthe, sadhe hon neij. Då sade hon: ”Slå dem igen, rätt nu komma dhee från kyrckian. För dedh fierde komb iagh och till Wrälandh om een söndagh, då stodo tösorne på gålfwet och snacktes widh, sadhe lille Jngier till den store, jagh plägar altijdh taga dören upp, gaak nu du och tagh den upp. Swarade store Jngier, ”Tagh du den opp, som er wanss till at taga den upp, och hwiskadhe widh hwarandre. Så gick store Jngier vth, och den lilla togh dören opp, så kom store Jngier inn igen, då wore dee lijka godhe om hwadh dee togo. Detta weet Simon, Jensses dräng, så wäl som iagh, och elliest när iagh komb dijt och tösorne war hemma, hadhe dee altijdh dörarne uppe för kellaren och wisterhuuset. För dedh fembte bekenner wij Olle och Siman, Jensses drengiar, at när Anders j Trålltårp giorde festningzööhl til sin dotter, och wår hussbonde och Marets modher war dher, kom Erickes Marett till Wrälandh, sedan dedh war mörckt, då hadhe tösorne dörerne oppe, och tappade ööl och gaf oss, men hwad dee fick henne dedh weet wij icke, fördy dee hade gången igenom dee andra dörar. För dedh siette bekenner wij Joon och Siman, at een söndagh wij gick till kyrckian, war bägge Jensses töser medh, då sadhe stor Jngier om sin hussbonde, swartten huru långt seglade han j natt ifrån döörstugun och opp j låfftet, han menar han skall waka oss uth, jagh är så tresk som han, wij skall waka honom uth, och icke han oss. En bekenner jagh Torsten j Hofwe, att store Jngier j Wrälandh komb till wår gårdh och talte medh min dräng, Joon, sadhe hon till honom den vll jagh fick digh, beder iagh digh du säger icke ifrån. Jtem gick jagh een gångh omkring Wrälandh, och som iagh kom till Krapekullen, lågh ett slagh opp j kullen, tenkte iagh hwem månde hafwa gång her opp, gick iagh någre stegh der opp, då lågh der een säck medh korn, som kunde wara 4 eller femb settingar, detta ähr samptlig wåris sanferdige wittnesbördh som wij medh wohres eedh will her för retten stadhfeste. Domaren Gudh befallat.

Joon Jngelbrechtson, Simon Tårgierson, Olle Olson, Tårsten Rassmuson.

Och som Jönss j Wrälandh berobte på een båtzman benämbdh Peder Andersson, som detta her hafwer bekent för förbemelte Jens j Wrälandh sigh hafwa köpt 5 settingar korn, som ähr stuhlit ifrån Jens, som förshrefne hans tienstepigor skulle till ofwanbemälte båtzman hafwa såldt, och som han nu icke ähr tillstedes, ty skall han stemmes till neste ting at mötha och swara her uthj, j medler tidh ähr saaken opsatt intill bemälte båtzman möther här uthj retta.

 

 

 

 

7. Olof i Hogen (ovisst var) har köpt en häst för 5 riksdaler av Nils (Börjesson) i Tveteberg men ångrar nu köpet. Detta står dock fast eftersom något dolt fel ej bevisats.

 

Olav uthi Hoffwen war jnstembdh af Nillss j Twedebergh för ett horss, som han kiöpte af Nilss, och gaf honom derföre 5 rdlr, wille nu Olav åtra kiöpet, och Nilss taga sitt horss igen, och Olav igen begerer sine uthlagde penningar. Och såsom förbemelte Olav j Hofwen som nu här för retten stodh, icke kunde bewijsa något fördult lythe medh samma horss, derföre böör kööp gå fram effter lagen köpe b. 13 cap.

 

 

 

 

8. Greger (Olsson) och hans son Olof Gregersson stäms för olaga skogshuggning men kommer ej till tings.

 

Crohnans befallningzman hadhe inciterat och stembt Gregers medh sin son Olav j Kerra j Tegneby sochen för olagl. zkoghugge. Häremot att swara mötte icke föreshrefne Gregers och Olav j Kerra, eij heller war tilstedes som lyste deras laga förfall, dy böör dem böta j stemnefall hwarthera 1 mark sölff effter lagen tingf. b. 9 cap.

 

 

 

 

9. Börta Jonsdotter (i Edsberg) har lånat 7 daler silvermynt av Jörgen i Granbua, som hon i sin tur lånat ut till sin bror Nils Jonsson i Edsberg (som var gift med Jörgens dotter Karin men nu hade rymt ur landet, se 670619-8). Jörgen har ej gett Börta lov att förmedla lånet såsom hon gjort utan kräver sina pengar åter. Rätten finner också att Börta skall betala tillbaka det hon lånat. Sedan får hon ”söke sin broder Nilss igen som hon bäst kan och gither”.

 

Börtta Joonsdotter kom uthi rätta, och ännu klagade hon om dee 7 daler slette som hon lånte af Jöran uthj Graanboo, och sade at föreskreffne siu dahler som hon war skyldigh blefwen till föreshrefne Jöran j Granboo, dem samme hafwer hon betalt till sin sambroder Nilz uthj Jssberg, och lijkwäl kräfwer Jöran j Granboo henne för samma geldh. Häremot mötte at suara förbemelte Jöran j Graanboo och sadhe at han uthlånte sine penningar til förbenembde Börta Joensdotter, men fick dem aldrigh igen, och såsom förskrefne qwinfolk uthan Jörans j Granboos låf och tilståndh hafwer ofwanskrefne siu daler slette till sin broder lefreratt, och kunde icke neka, dett hon haar upburit af honom samme penningar, men icke bewijst at Jöran hafwer sedan bekommit sine uthlånte penningar igen, dy böör förbemelte qwinfolk at betala honom samma geldh, effter det är een witterlig geldh effter lagen köpe b. 3 cap, och hon sädan söke sin broder Nilss igen som hon bäst kan och gitter.

 

 

 

 

10. Anders (Markusson) i Backa MO har som skjutsrättare för Morlanda socken 1657 uppburit pengar av allmogen till färjan i Svanesund men anklagas för att ej ha redovisat.

Anders svarar att han lämnat pengarna till länsmannen Jöns Holst i hans hem i Hoga ST.

 

Jens Hålst länssman haar instembt Anders uthj Backa för någre penningar till fergebåthen widh Swansundh som han anno 1657 hafwer upburit af almogen effter han war skiutzrättare för Morlandh sochen. Häremot at swara mötte Anders j Backa och sade at han hafwer betalt länssmannen samma penningar som han af honom kräfwer, och dem hafwer han honom lefrerat j Hofwa stugu. Huilka bönder som der medh resterar hafwer retten honom pålagt at bewijsa till näste tingh.

 

 

 

 

11. Dorotea (Bielke) på Morlanda säteri är skyldig Östen (Rasmusson) i Stala TE 4 riksdaler, som hon bett honom kräva av Mats (Olsson) i Bua-D MO eftersom denne är skyldig henne pengar. Mats vägrar dock betala Östen något varför Östen istället måste kräva Dorotea Bielke direkt.

 

Östen uthi Stahle hade för rätten jnstembt Mattz uthi Bua för fyra rijkzdahler han sade Matz wara honom skyldigh. Matz heremot comparerade och sadhe han war förbemelte Östen aldrigh een penning shyldigh. Östen j Staale der emot sade, at fru Dordj på Moorlandh gaf honom jnwijssning på samma Matz, effter frun war förbemelte Östen skyldigh blefwen 4 rdlr, och Matz j Bua war åter frun skyldigh, dy skulle Östen få betallning hoos Matz igen. Och såsom föreshrefne Östen j Staahle icke kunde bewijsa sin kraff wara richtigh, dy blef Matz j Bua för hans tilltahle j denne måtta frijkendh, och der Östen hade något at fordra, då böör honom derom sökia welbemälte fru igen, och frun sedan söke sin betallning hoos Matz j Bua igen, ty hand bör hand få.

 

 

 

 

12. Jon i Röra LÅ är skyldig Torbjörn (Arvidsson) i Ileberg pengar som nu återkrävs. Denne har dock haft en ko på foder i 12 veckor hos Jon, som för detta får skulden minskad med 3 mark.

 

Torbiörn i Illbergh j Tegneby sochen hafwer stämbt Joon j Röra j Langlandh sochen för geldh 6 daler slette, ringare 4 öre smt. Mötte Joon och sadhe, at han hade födt een koo för föreshrefne Tårbiörn j tålff weckurs tidh, och derföre skall Tårbiörn afdraga af gelden tree mark för koolegan, dee öfrige penningar skall föreshrefne Joon j Röra betala till föreshrefne Tårbiörn till nästkåmmande sancte Johannis tijdh, der dedh af Jon icke blifwer effterkommet, då uthsökes widh nembn och uthwerderingh af hans boo effter lagen köpebalkens 3 cap.

 

 

 

 

13. Systrarna Karin och Ingeborg Rasmusdöttrar i Mossen pantsätter 5 öresbol i samma gård, som de ärvt efter sin fader Rasmus, till Saxe Torbjörnsson i Mossen för 86 daler smt.

 

Komb för rätten Karin Rassmusdotter och Ingeborgh Rassmusdotter samsystrar, boendes på Måssen j Tägneby sochen, som tillstodh och bekende sigh at wara skyldigh Saxe Tårbiörnssonn på Måssen 86 daler slette, och honom uthj pant satt 5 öhresbooliordh som är deras retta odell liggiandes j föreshrefne Måssen, som dem arfweligen är tillfallen effter deras fadher Rassmus, huilken jordh föreshrefne Saxe Torbiörnsson skall hafua till brukeligh pant intill dhess han igen bekommer sine uthlagde penningar.

 

 

 

 

14. Gullbrand (Olsson) i Livetorp har stämt Rasmus (Persson) i Röra LÅ men uteblir.

 

Gulbrandh uthj Lijfwetårp haar jnstembt här för herradzretten Rassmus j Röre, men efftersom Rassmus mötte och Gulbrandh icke som stembt hafwer, eij heller läth Gulbrandh lysa sitt laga förfall, då ähr honom pålagt at bötha 1 mark sölf j stemnefall effter lagen tingf. b. 9 cap.

 

 

 

 

15. Anders Torstensson i Härbjörneröd MO tvistar med Mats i Loppetorp om ett silverbälte vilket deras hustrur, som är systrar, ärvt sex riksdalers värde vardera i. Mats befinnes ej betalt Anders hustrus fulla andel utan döms ge Anders ytterligare 14 mark.

 

Anders Tårstensson j Herbiönnerödh j Morlandh sochen haar instembt Mattes på Låppetårp för ett sölfbelte om tolf rixdaler. Här emot mötte Mattz och sade honom blef tilfallet j arff uthj samma belte nemligen sex rixdaler på hans hustrus wegnar, och han och Anders j Herbiönneröd hafua hwar sin syster till hustru. Så komb sex rdlr på huar syster j samma sölfbälte, och sade Mattz der rester Anders qwinna inthet mehra än 3 daler 2 mark sölfwermynt, men sade Mattz j Låppetårp effter som hans swåger Anders Tårstenson j Herbiönnerödh ähr Mattz skyldigh för några saaker wille han qwitta medh Anders Tårstenson, huilket Anderz inthet wille. Dy böör Mattz j Låppetårp betala föreshrefne 14 mark slette, som Anders qwinna j arf tilföll j bemälte sölfbelte, som een witterligh geldh effter lagen köpe b. 3 cap., och der Matz will hafua någon gammal geldh at fordra hooss föreshrefne Anders, då stemme honom till retta, då gåås dem emellan hwad lagh förmåhr.

 

 

 

 

16. Anders Esbjörnsson på Sallaretegen under Åker TE klagar över att han uppsagts från sitt torp av Åkers nye ägare Tolle (Torgersson) i Tvetehogen, som återvunnit gården av ”junkeren” (Knut Bildt) på Morlanda säteri (jfr 670619-9). Tolle är dock ej lagligen stämd varför målet uppskjuts.

 

Anders Essbiörnsson boendes på Sallaretegen framkåmb för tingzretten och beswerade sigh öfwer een man Tålle j Twedehowen j Tegneby sochen, hurusom sedan han blef tildömbd at få igenlöösa den odellzgårdh Åker som så lenge haar stådt uthj pant hooss junkeren på Morlandh, dy will han drifwa honom ifrån offwanbemälte Sallaretegen, som hörer under förbemelte odellzgårdh Åker. Och såsom förbemälte Tålle j Twedehowen som Anders Essbiörnson klagadhe öfwer icke war lagligen stemb(d) her uthj at swara honom till, retta, dy blef detta Anders Essbiörnsonz förebrachte beswer opsatt intill dhes han sin wederparth lagligen stemmer, då gåås dem emellan huadh rett ähr.

 

 

 

 

Folke Almegius

 

 

Senast uppdaterad: 2007-04-28