Anno 1668 den 29 januarij bleff hållet ett allmenneligit herradztingh j den gårdh Kollekierr på Tiöhrn j Steenkyrkia sochen af migh Petter Drackman herradzhöffdinge öfwer Oroust och Tiöhrn, nembden Brynill Nilsson j Ååseby, Nilss Christensson j Olssby, Anondh Bröntesson j Röra, Gregers j Rööhrwijk, Oluf Jfwarsson j Möggenäs och Erich j Hofflandh, medh menige allmoge som tillstädhes wohre. J crohnones befallningzmans stelle war lenssmannen Hanss Rassmusson j Reffzahl.

1) Kungöres att riksdagen sammankallas till Stockholm och börjar den 1 juni 1668.

Samma dagh blef opläset för menige man och allmoge om rixdagen som berammat ähr af kongl. mt att hållas skall j Stockholm nästkåmmande den 1 junij anno 1668 innewarande åhr.

2) Uppläses regeringens order om att de som av tidigare kungar fått privilegier skall styrka detta med brev vid riksdagen i Stockholm den 1 juni 1668.

Jtem blef ochsså på samme tidh opläset kongl. mtz nådige mandat angående dee frijheeter som Sweriges rijkes jnbyggare medh vnderliggiande prouincier och landskaper af framfarne konungar ähre medh blifne priuilegerade medh, skola medh sådane bref infinna låta j Stockholm nästkommande den 1 junij innewarande åhr.

3) Margareta Huitfeldt fridlyser sina skogar på Mjörn och Orust.

Läth wälborne fru Margreta Hwidtfeldt här för herradzrettenn fredhlysa sine skogar, bådhe på Miörn och Oroust.

4) Olof Börjesson i Tångeröd har efter besök i Marstrand kommit i bråk med sin granne Måns i Tångeröd när de skulle ro hem tillsammans med Anders Andersson, Margareta Huitfeldts gårdsfogde på Sundsby och en fjärde man, Per i Berga. Anders begärde att Måns skulle stanna kvar i Marstrand men när han skulle gå i land på Långebron i Marstrand tappade han balansen och ramlade tillbaka ner i båten. Olof råkade i tumultet hamna ovanpå. Måns drog kniv och stack Olof i armen. Olof begär nu 4 riksdaler i ersättning för skadan. Måns vill kalla fler vittnen och målet uppskjuts till nästa ting.

Olle Börgesson uthi Tangerödh kom j rätta och hade stämbt hans granne Måns ibidem för dee wore tilssamman uthj Marstrandh, och då som dee skulle roo där ifrån medh Anders Andersson, fru Margreta Hwijtfeldz gårdsfougde på Sundzby, och desse twå kom någre ordh emellan, och någre flere uthj bååten wohre, och föreshrefne Anders Anderssonn sadhe till dem, som han nu wittnadhe här för rätten: ”Will J icke förlijkas, då skall j roo till landz, ”och så ladhe dee till landz widh Langbroo bryggia j Marstrandh, och gårdzfougden Anders sadhe till Månss: ”Gaak på landh”, och som Månz wille stiga på landet och satte footen på broon, togh han uthj keppen medh Jöns uthj Berrie at stöda sigh medh, och Jöns hölt på käppen, dermedh kom Måns tilbaka j båten och komb omkull j båten öfwer een tåffta, och Olle Börgeson fick Måns under sigh och hölt medh den ene handh och slogh med den andra och Jöns j Berie lågh öfwer beenen. J dedh samma fick Måns knifwen uth och stack öfwer sigh j Olle Börgeson och han fick shade uthj hans arm, der medh blefwe dee skildt ifrån hwarannan och Måns komb på landet. Olle Börgeson begäradhe af Måns fyra rixdahler för barberarelöhn, så wille han der medh wara tillfridz. Men Måns förskiöth sigh på flera wittnen, ty bleff denne saak opsatt till nästa tingh.

5) Länsmannen Hans Rasmusson (i Rävsal) kräver att Tore (Andersson) i Halsbäck, som är gift med Anund Jonssons dotter, skall betala den rest till kronan som avlidne Anund i i Halsbäck med sin hustru efterlämnat. Skulden till kronan regleras dock så att Olof Olsson, som har en halv gård Halsbäck i pant, övertar halva skulden. Den andra hälften övertas av Per Kristoffersson i Toröd, som har andra gårdshalvan i pant.

För rätten framkåmb Hans Rassmusson länssman på Tiöhrn och hade stembt Thoore j Halzbäck som hafwer Anondh Jonssöns dåtter till sin echta hustru, och han Anond war skyldigh till crohnan 25 slette dahler och 26 öhre, och förmeente att föreshrefne Thore och flere som arfwingar ähre till Halzbeck som Anond och hans hustru åckte borde betala deeras salig faders geldh. Här emot mötte förbemälte Thore j Halssbäck och swarade at will hans medharfwingar betala medh honom så will han betahla sin part. Ty blef dem af tingzretten swaret, att den Halssbäck hafwer at råda på den halfwe gårdh som Olle Olsson hafwer j pant skall betala helfften föreskrefne penningar, och Pedher Christoffersson halffparten som boor j Torrödh, och dermedh förhöijes deras pant, och när pantet löses skall desse penningar och dem skadeslööss betalas.

6. Anders Andersson och Anders Larsson i Burås har lejt Anders Björnsson i Näs (i Valla sn) för att frakta en säck humle över Stigfjorden från Tjörn till Svanviksnäs. (i Stala sn). Med på båtfärden, som skedde i en ”eekeståck”, var en 10-årig ”swensk” pojke. Han gick att leja häst på Svanviks gård men när han återkom var både säcken och Anders Björnsson borta. Denne hävdar att han fullgjort sitt åtagande när säcken var förd över till Orust. Men rätten åberopar lagtexten ”hand böör hand få” och dömer Anders Björnsson till att ersätta Buråsbönderna med 6 riksdaler. Det var humlesäckens halva värde.

Anders Andersson och Anders Larsson boendes uthj Buuhråhs, komb uthj rätta och hadhe stämbt Anders Biörnsson j Nääs på Miöhrn för een säck humbla dee lägde honom till uthi hans gårdh at föra öfwer siön till Swanwijk på Oroust landh från hans åboende gårdh Nääss på Miörn och dee gaf honom 4 shl. derföre och 1 mark humbla, och samma bonde förde humblan öfwer medh een deras liten swensk poike widh 10 åhr gammall, och klagadhe dhee at föreshrefne Anders förde humblan och drengen öfwer och lade humblan på Swanwijks nääs, och den lille poike gick opp til Swanwijk at leija een häst at kiöra humblan opp till gården medh. J medlertidh blef homblan bortstuhlen. Härtill swaradhe Anders j Nääs, at han fick icke mehra än fyra skilling för humblan och drengen han förde öfwer medh sin eekeståck, och han förde humblan effter accord till Swanwijkz nääs, lenger kunde han icke roo för uthgrunden skulldh, eij heller haar han låfwat dem samma humbla länger at föra. Elliest hadhe förbemälte Buuhråhs borgare här till inga wittnesbördh, vthan den lille poik. Ofwanshreffne Buuhråhsboor för sanheet swore, at der war sex lisspundh humbla j säcken som bortkåmb, och sade dee dedh war godh humbla som kåstadhe 2 rixdaler lisspundet. Omsider blefwe dee förlijkte, att hwar skulle lijda helfften skadhe, huilket desse män samtyckte. Men denne bonde förbemelte Anders j Nääs jngalunda wille detta ingå, dedh herradznembd syntes dedh war billigt. Hwarföre blef dömbt föreshrefne strijdige parter emellan att förbemälte Anders j Nääs som humblan kastadhe på marken och der ifrån rodde sin wägh och ingen war hoos godzet så lenge poiken medh hesten igen kåmb, ty hand böör hand få. Dy blef Anders j Nääs pålagt at betala till ofwanshreffne Buuhråhs borgare helfften humblan nembligen 6 rdlr, dermedh åthskilde uthj detta måhl.

7. Anders (Svensson) i Utäng och hans hustru Gunilla (Håkansdotter, se 680129-9) kräver åter 30 riksdaler som de lånat Svennung (Torstensson) i samma gård. Hans dotter Ingeborg Svennungsdotter lovar med sin man betala tillbaka till hösten. Även en kvinna Rangela nämns.

Kyrkoherden på Tjörn, Anders Hartvigsson, klagar över att Ingeborg och hennes grannar i Utäng, Sven (Nilsson) och hans hustru Kerstin, lever illa med varandra med bannor och svordomar. Ett fredsvite på 7 riksdaler utsatts för att återupprätta grannsämjan.

Anders och hans hustru Gunnela (!)j Vthengh j Steenkyrckia sochen kom uthj retta och hade stembt Swenung j bemälte Vthäng för 30 rdlr lånte penningar som hafwa stådt j femb åhr, och rester ett åhrs rentta, och derföre uthj pant satt halfftannat öhresboohl och femb penningzbooliordh liggiandes j Vtängh. Häremot at swara mötte Sweningz dåtter Jngeborg Swen(ing)sdåtter och kiendes gelden och bekände hon at om höst widh Michellzmässtider war penningarne uthlånt, och på samma tidh will hon och hennes man betahla dem medh sin rentta. Men efftersom at föreshrefne qwinna Rangnella (!) bekände här för rätten, at penningarne wohre opsagde förgången höst, och icke betalte, då må pantmannen j Vthäng uthsättia föreshreffne jordh j pant till hwem han will, och opbära därpå förbemälte 30 rdlr och förfallen ränta, ty jorden bleff frender laghbödhen effter lagen.

Whore uthi rätta Swän och hans hustru Kerstin sambt deras grandqwinna Jngebårgh och alle dhee j Vtängh boor, och gaf probsten hederligh och wällerdhe man herr Anders Hardtwigson tilkenna at dessa folk förhålla sigh uthj deras lefwerne mycket illa medh bannande, swerriande och sådane Gudz förtörnelse, så ingen förmaningh hooss dem gälla må. Dy blef dem ett wijthe emellan lagt, at hwilken som först ähr ophofwet eller orsaaken till den andra öfwerfalla medh onda ordh och skälderij, den skall bötha 7 rixdaler, halffparten till crohnan och halffparten till deras sognekyrckia.

8. Per Krabbe till Olsnäs kräver att Olof Hansson i Kebene enligt brev av 13/3 1667 skall återbetala 85 riksdaler som hans bror Erik Hansson i Kebene blivit skyldig Per Krabbe och satt sin gårdsdel i Kebene i pant för. Därutöver har Olof gett Erik ytterligare 36 riksdaler mot pant i gården. Olof medger skulden till Per Krabbe men anhåller om uppskov och beviljas anstånd till den 13 mars 1669. Därefter äger Per Krabbe rätt att bruka pantejorden om betalning ej skett.

Per Krabbe fordrar vidare av Olofs moder Börta Andersdotter, änka efter Hans (Eriksson) i Kebene, 76 riksdaler, vilket är det som resterar på en större skuld som hon har haft enligt brev av den 9 juni 1664. Då Börta har laga förfall uppskjuts målet till nästa ting.

Wälborne Peder Krabbe till Ollssnääs war här på tinget och hadhe stämbt Oluf Hansson boendes uthj Kibenne och hans modher Börta Andersdåtter för penningar dee honom äre skyldige blefne. Häremot at swara mötte förbemälte Oluf Hansson. Då ladhes framb aff welborne Pedher Krabbe ett bref af Erick Hansson uthgifwet den 13 martij anno 1667 förmälande, att Erick Hansson j Kibenne war skyldigh welborne Pedher Krabbe 85 rixdaler, och derföre hafwer han satt sin odellziordh belegen j Kibenne till vnderpant till sin brodher Oluff Hansson, och han hafwer låfwat att betala Pedher Krabbe samma penningar. Wijdare förmälte brefwet at Oluf Hansson j Kibenne sielf hafwer försträcht sin brodher Erick Hanson 36 rdlr, är tilsammans 121 rixdahler, och förmälte samma bref at Erick hafwer satt sin jordh j pant till sin brodher Oluf Hanson, på dedh han penningarne till welborne Pedher Krabbe skulle betahla, som han Pedher Krabbe skyldigh war, nembligen 85 rixdahler, och fordrade welborne Pedher Krabbe samme penningar nu till nästkommande den 19 martij medh ett åhrs förfallen rentta. Häremot vndskylte Oluff Hansson sigh icke nu så j hastigheet kan få penningar at betala honom medh, men ännu begärte ett åhrs dilation samme penningar på renta, och war welborne Pedher Krabbe heruthj een rettmätigh domb begärandes. Ty dömbdes här af härradzretten at effterdij icke någon wiss termijn är specificerat eller nembt j brefwet när betalas skulle desse 85 rixdaler til ofwanbemälte welborne Pedher Krabbe, som förbemälte Oluf Hansson j Kibenne hafwer låfwat at betala på Erickes wegnar, så ähr lijkwäl förbemälte Oluf Hanson förelagt at betala samme penningar nemligen 85 rixdaler medh sin tilbörlige renta till den 13 martij 1669, Emedler tidh stelles welborne Pedher Krabbe Erick Hanssons jorder j Kibenne j vnderpant och betales icke penningarne till den dagh, då wiger welborne Pedher Krabbe till förbemälte Erick Hanssons jordh j Kibenne till brukeligh pant intill honom förbemälte 85 rixdaler capital medh 2 åhrs jnteresse och rentta blifwer förbemelte welborne Pedher Krabbe till Olssnäs honom shadesslöst betalat effter lagen köpe b. 20 cap.

Wälborne Pedher Krabbe till Ollssnääs war här på tinget och ladhe framb ett bref daterat anno 1664 den 9 junij, hwaruthj blifwer förmält at Börtta, salig Hansses uthj Kibenne, är blefwen skyldig welborne Pedher Krabbe een summa penningar, doch deraf den störste deehlen wara betalt, och ännu rester 76 rdlr och någon renta, såsom och förmähler brefwet att hon hafwer satt welborne Pedher Krabbe sin egen och sine barns jordh j föreshrefne Kibenne j vnderpant och fordrade nu welborne Pedher Krabbe desse resterande penningar 76 rdlr och den förfalden renta, eller och at wijka till sitt pant. Blef lyst föreshrefne enkias förfall nu för retten, at hon icke kunde komma til tinget, hwarföre ähr henne dilation gifwit till nästa tingh, kan föreshrefne Börtta salig Hanses j Kibenne hafwa emedlertidh uthj minne medh welborne Pedher Krabbe penningarne på renta lenger få behålla, då så frambt det icke sker, skall till nästa tingh dem emellan gå domb j saaken.

9. Olof Håkansson i Kyrkefjäll och hans avlidne bror Trond Håkanssons hustru Sigrid har den 9 juli 1651 för 64 riksdaler pantsatt sin arvejord i Bö (i Stenkyrka sn) till Nils Svennungsson därstädes. Denna jord vill brödernas syster Gunilla Håkansdotter i Utäng åter inlösa eftersom hon måste flytta från Utäng. Gården i Bö brukas numera av Nils´ styvdotter och hennes man Olof Nilsson, som får anstånd med att överlåta gården till nästa fardag (14 mars) 1669.

Komb för herradzrätten Olle Håkansson uthi Kyrkiefieldh och hans syster Gunnela Håkansdåtter af Vthengh här på Tiöhrn, och hadhe deras taal, at bemelte Olle Håkansson och hans salig brodher Trond Håkansonz hustru Sigrj hafwer uthsatt deeras odell, åtta öhresboohliordh j Böö j Steenkyrckia sochen för 64 rdlr j brukelige pant, derom framlades bref vthgifwet åhr 1651 den 9 julij till Nilss Sweningson j Böö. Och beklagade sigh föreshrefne Gunnela at hon wedh retten drifwes från sitt bruuk j Vthengh, och trenger till gårdzbruk, och erbödh sigh at betala dee 64 rdlr til föreshrefne Nilss Sweningsons arfwingar och boo der på, efftersom dedh ähr hennes broders jordh som nu fremmet folk brukar och besitter. Denne lössen sambtöckte nu Gunnelas brodher Olle Håkansson. Her emot at suara mötte nu tilstädes Oluf Nilsson som hafwer Nils Sweningsons styffdåtter och brukar detta pant, och bekende at han är uthsagd af samme Böö sidst för juhl, men han weet sigh icke så snart någon annan bolige, och begeradhe at niuta samma pantejord han fölger j Böö detta åhr allena. Dömbde tingzretten at Olle Nilson och dee medh honom samme pant brukar j den gårdh Böö, skole åthniuta deras pant och bruk j detta åhr och så innan juuhl anamma sine penningar och så wijka jorden till nestkommande fahrdagh 1669, uthan nogon mootseijelse, efftersom inga penningar ähre budne af Gunnela Håkansdotter j Vtheng för juuhl, eij heller hafwer hon nu för denne närwarande rett framwijst någre lössenspenningar.

10. Olof (Ambjörnsson) i Dyreby som ombud för sin svåger Nils Olsson i Utäng kräver att Börje (Andersson) i Brevik, som är gift med Nils faster, skall avstå gården i Brevik till Nils Olsson eller hans farbrors barn, som också bor i Utäng, under motivering att Brevik är ett ”brodersäte”. Eftersom inte alla arvingarna är stämda och närvarande läggs målet ner tills arvsskifte kan genomföras.

Komb för retten Olle j Dyreby på sin swågers Nillss Oluffssons wägnar af Vthengh, emot Börge j Brewijk, och som befantes att Nilss Oluffsson medh sina syshon och deres fahrbröderbarn boor på Vthengh, och Börge medh föreshrefne Nilsses fahrsyster boor på Breewijk, och wille dee nu at een af dee tree brodher eller broderbarn wille flyttia till Brewijk, och achtar dedh för ett brodersäthe, och Börge medh sin hustru och hustru syster at äga jordh, och een af dhem boo j Vthängh, men som alla arffwingarne icke ähre tilstedes nu för retten och jorden ähr icke bytt dem emellan, då kan hwar behålla sitt bruk j detta åhr som dee nu hafwer, emedlertidh skall dhee plichtigh wara at byta deras jorder, och sedan gåås om säther och bruk hwad rett ähr.

11. Olof Nilsson i Kroksdal stämmer Gunnar i Skår om odelsjord i samma gård. Då de ej tagit med alla brev till tingsrätten uppsköts målet till nästa ting.

Olle Nillsson j Krogstadh j Steenkyrckia sochen kåmb j retta och hadhe stembt Gunnar j Skorr j samme sochen för odell han förmenar där at äga, och hafwer tilssagt Gunnar och sadhe dee hafwa bref och bewijs på jorden, och sadhe sigh nu icke wara lagligen stembde medh deras bref, hwarföre blef dem här af retten förelagt at mötha till nästa ting, och då hwar andra at swara j retta hwadh lagen tillåter.

12. Bröderna Markus och Anders Mattsöner i Kållekärr låter inteckna i domboksproto-kollet att eftersom Markus fått mer pantejord än Anders i arvsskiftet efter modern, skall det efter faderns död jämkas så att båda bröderna får lika stor del i Kållekärr. Till detta gav fadern Mats (Markusson) sitt medgivande.

För tingzrätten framkåmb dee sambrödher Marcus och Anders Mattissönner hemma j Kållekierr, och talte dee om dedh skiffte som ähr skedt effter deras modher, att Marcus skulle hafwa fådt mehra j pantjorden än som Anders, och är uthj skifftebrefwet pantejorden och löössöhrer lijgnet widh summan begge lijka, men den pantejordh j Kållekierr sambtykte bröderne nu j faderens lefwandes lifwet, at jemkas dem emellan widh lössen penningar ifrån den som mäst hafwa, så effter deras fadhers dödh skolle dee hafwa lijka mycket bruk j Kållekierr, hwarom dee derpå gofwo hwarandre deras hender och wohre wenner och wäl förlijkte j denne saak, der på gaf deras fader Mattes j Kållekierr som hoos war sitt goda ja och sambtycke, och wohre dee detta af retten begärandes att måtte få inshrefwet dem till effterrettelse j framtijden, huilket är bewilliat.

Folke Almegius