Ting i Hällsberg i Stala socken 27 januari 1668

 

 

 

 

Dombok eller Protocoll öfwer Oroust och Tiöhrn pro anno 1668.

 

Exhib. 30 nov. anno 1671.

 

 

Anno 1668 den 27 januarij bleff hållet ett allmenneligit herradztingh på Oroust j denn gårdh Hellessbergh j Stahle sochen af migh Petter Drakman herradzhöffdinge öfwer Oroust och Tiöhrn, nämbden Anders j Smäby, Jöns j Torssby, Östen j Stahle, Östen j Herlöcke, Anders j Giögesäther, Thore j Engåhs. Aff Tiöhrns nembdh wohre tilstädes Anondh j Röre, Gregers j Röörwijk, Olav Jfwarsson j Möggenäs, Erick j Hoflanna. Twänne andre förståndige böndher wohre insatte j andras ställe af nämbden på Tiöhrn som för laga förfalldh skuldh icke kundhe komma, som war Jöns j Wrälandh och Lars j Ottessdahle på Oroust boendes. Hoosswarandes crohnans befalningzman wälachtat Anders Larsson, sampt bondelänssmennerne Hanss Rassmuson j Reffzahl, Jöns Holst j Öfwerhofwa och Hanss Mattsson j Henåå, medh menige allmoge som widh ofwanberördhe tijdh wohre försambladhe.

 

 

 

 

1. Anna Persdotter, född i Gustorp, rannsakas för att ha mördat sitt eget barn och försökt bränna upp liket i bakugnen i Tegneby prästgård, där hon var piga. Hon hävdar att Tore Hermansson, som var dräng i prästgården, var barnets far. Sedan medger hon att hon i somras också lägrats av Hans i Evensås i en hölada på sin fars torp. Dagen före julafton födde hon i prästgårdens brygghus ett barn, som hon uppgav var dödfött. Liket gömde hon i sin sovplats i en slagbänk i köket. Dagen före nyårsafton hade hon tänkt visa fostret för prästfrun, Torborg (Henriksdotter). Men denna fick då besök av bönder som lämnade ved och Anna gömde liket i bakugnen.

Frambstälte crohnans befallningzman wälactat Anders Larsson här för tingzrätten ett qwinfolck benämbdh Anna Pederssdotter, barnfödd uthj een gårdh Gustorp j Stahle sochen här på Oroust, som blef anklagadt hafua begådt ett barnamordh, och williandes upbrendt sitt eget foster j Tägneby prästegårdh.

Framkomb bemälte kohna Anna Pedhersdotter, som widh tilfrågan här af rätten tillstodh och bekändhe, at Thore Hermansson j Tegneby prästegårdh war barnfadher till detta barn.

Bleff och wijdare här af retten förbemälte kohna tilspordt om Hanss j Efwenshås haar hafft lägersmåhl medh henne. Huartill hon swaradhe och bekändhe, at förbemälte Hanss war hooss hennes fadher widh den tidh der war höö j hennes fadhers ladha j nestförledhen sommar, och då hadhe han sin willia medh henne j samma hööladha om natten. Och bekendhe hon, at dagen före juuhlaffton, så hadhe hon födt detta foster uthj brygghuuset, och baar dhet inn medh sigh uthj kiökennet, och ladhe dedh j sin bänck, som hon plägar at liggia uthj om natten och dedh war dödt hooss henne j fiorton dagar före hon födde dhet.

Bleff hon och här af retten tilspordt om hon wiste at dedh war lefwandes j medler tidh hon gick dher medh. Der till suaradhe hon, at hon icke synnerligh kunde dherom säija, men hon fick sitt feehl och skadhe af ett kaar som hon lyffte på, och gick så siuk j fiorton dagar. Bekände hon och, at dagen för nyttåhrsaffton togh hon dett af bänken och baar dedh j sitt förklädhe och wille gådt j stugun och wijsa sin maathmodher dedh. Men förmedelst dhee böndher som wohre j stugun och hadhe kiört wedh till presten, wände hon tilbakars och satte sigh j kiökespijsen, ladhe så barnet uthj een kluth uthj den minsta luckehohl uthi vngnen j wrån.

Samma dagh för nyttåhrsaffton hadhe prestens piga Anna giort eldh j samma baakunge, och bakadhe een half dagh flatbrödh, och sedan emot afftonen dhee uthrakadhe eldhen, komb detta öfwerblefne som nu tillstedhes ähr af barnet uth för rakan.

Blef förbemelte qwinfolk som barnet hadhe födt tillspordt om Thore Hermanson wiste något dher af, at barnet shulle omkommas. Der till swaradhe hon Neij.

Yttermehra blef förbemälte qwinfolck Anna Pedhersdotter här för retten tillfrågat, om dhen bondhe Hanss j Efwensåhs j Morlandh sochen boendes, wijste något herom, at hon war medh barn, och om han war j rådh medh henne att omkomma det. Suarade han aldelse Neij, men sadhe dhå hon läth Hanss j Efwensåhs liggia hooss sigh j ladhan som för är melt, då wiste hon allarede sigh at wara medh barn, som drengen Thore Hermanson j Tegneby hadhe aflat medh henne.

Bleff frambwijst af länssmannen Hanss Mattsson någre små been uthj een ask förwahrat, som wohre förbrende af eldh, och dee synligh nogh kunde sees, at wara been af ett barn, ty något af hufwudhskultens been som fullwuxet spädhebarns håår ännu på satt.

Framstältes ett qwinfolk widh nampn Anna Larssdotter som tienar j Tegneby prestegårdh, hon blef tillspordt, huadh hon wiste om denne saak. Suarade hon, at hennes maatmodher Torbor prestens hustru j Tegneby hadhe wijst henne nedher til dhen gårdh Haga på söndagen för nyttåhrsaffton, och hon blef dher om natten, och som hon om morgonen kom igen till Tegneby och kom in uthj kiökennet, då lågh kohnan Anna Pedhersdotter j sin slaabenk som hon plägar om natten liggia, och samma kohna sadhe til denne andra Anna Larsdotter, giör up eldh j vngnen, wij skole baka brödh, och Anna Larsdotter sadhe, här ähr ingen wedh, och hon gick uth at hempta wedh och ladhe j vngnen, då sågh hon icke något war j vngnen, och hon giorde upp eldh och lagade till at baka kafringhbrödh, och gick uth iblandh effter wedh, och huadh hon elliest behöfde. Alt lågh kohnan Anna Persdotter j slabänken. Och som hon hadhe bakat widh een skeppa miööl, då ledh dagen åth qwellen, så hadhe hon uthslaget kakor till kafringbrödh, och togh een raka och rakadhe elden af dhen sidha j vngnen, uthöfwer till andre sidhan, då fölgde medh branderne af dhen yttersta wråå j vngnen något som war brendt, och doch icke slett upbrendt, och som hon rörde på det medh rakan skildes dedh åth j tree parter. J dedh samma kom een annan piga af stugun som heeter Ambore, och denne Anna sadhe; ” See här dette Ambore, huadh är detta ?” ”Korss j Jesu nampn, här är wist något vnderligit bestelt j wår vgn”, sadhe Ambore, ”Spör henne kockekåhnan Anna Pedhersdotter, som j slaabenken ligger, om hon hafwer lagt något j baakungnen”. Swarade Anna, iagh spörier henne intet, då skall iagh seija och wijsa modher j stugun dedh, sadhe Ambore, och hon togh samma been j sitt förkledhe och gick j stugun och wiste deras maatmodher dett.

Framkåmb een vngh piga widh sexton åhr gammall, hon bekendhe om denne saak, at wäl widh fiorton dagar för juuhl war kåckekåhnan Anna Pedhersdotter siuk, och sadhe hon, at dhet war dhen kåldesiukan, och somblige dagar lågh hon, och somblige dagar gick hon oppe. Och näste dagen för nyttåhrsaffton begynte een annan piga Anna Larsdotter at baka brödh, och kåckekåhnan lågh uthi sin slabänck j kökennet som vngnen ståår, och som Anna Larsdotter hadhe bakat inn till emot quellen, rakade hon elden omkring j vngnen, och hadhe funnit något underligit, och sadhe till Ambore, som kom af stugun, ”See her, huadh här fantes j vngnen”, och Ambore sadhe: ”Iagh skall wijsa wår maatmodher det, och togh det så j sitt förklädhe, och gick inn och wijste dheras maatmodher, dedh, som war prestehustrun Torbora, hon förwaradhe dhett, och dedh war och ähr desse been af ett spädt barn, som nu her uthj retta på bordet ladhes, härpå afladhe desse twenne wittnesbördh deras eedh.

Kyrkieherren hederligh och wellerdhe herr Mathias Jonsson war och nu på detta tingh, och hörde föreskrefne qwinfolkz bekennelse, och desse ofwanskrefne wittnessbördh och taladhe han yttermehra om denne saak, at då hans hustru Tårbora blef tillbuhret desse brende små been, som wittnesbördhen här hafwer bekendt, förwaradhe hon dem j een reen kluth, och som hon icke wiste, anten at kåckekåhnan eller dedh andra qwinfolcket Anna Larsdotter war skyldigh j samma barns omkommelsse, och någre dagar dhäreffter, gaf hon honom herr Mathis detta at wetta. Så kalladhe han fyra ehrlige bondhehustrur till prestegårdhen, och läth dem see desse brende been, och kalladhe fram kåckekåhnan, som hadhe gådt så siukligh mehra än fiorton dagar, och spordhe henne flitigt härom. Ty huarken han eller hans hustru, eller någon dher j hans gårdh wijste at samma kåckekohna lagadhe till barnafödelse, eller hadhe födt något, och som han j dee fyra bondehustrurs närwahro examinerade samma kåckekåhna Anna Pedhersdotter, då bekende hon alt lijka som hon j dagh här för retten hafwer bekändt, som ut supra ähr infördt, vthan allena detta som hon då sadhe, hon hadhe icke waret medh sitt foster uthan tijo weckur, före hon födde dedh j duldom. Altså skreff herr Mathias länssmannen j detta tinghlagh Hans Mattsson till, och gaf honom samma saak at wätta, och han dhereffter komb och fångadhe bemälte kåckekåhna Anna Pedersdotter, som nu här för retten tillstädhes war.

Dee fyra bondehustrur Kerstin uthj Hofua, Sigrj uthj Gilleby, Karin j Torssby och klåckarens quinna Karin, kommo och nu här för retten, dee bekende och wittnadhe, att dee wohre kalladhe till prestegården, näste dagen för helga tree kungars dagh, som kyrckieherren och hans hustru Tårbora läth dem see desse brende eller swedande been, och hörde föreskrefne kåckekåhnas bekennelse, såledhes som hon här och för retten bekändt hafwer, och bekändhe hon att drengen som tiänar uthj Tägneby prestegårdh widh nampn Thore Hermansson war fadher åth dedh barn och ingen annan, och wittnade föreskrefne hustrur, att dedh barn, desse been och dedh stycke af hufwudbenet medh håår på, dedh ähr aff ett fullkommet barn, som hafwer hafft lijff j sin modhers lijf, och dee eij annat rättare förståår.

Blef framkallat för tingzretten drengen Thore Hermanson som tiänar uthj Tägneby prästegårdh, han bekändhe, att han ladhe sigh hoos denne Anna Pedhersdotter som war kåckohna j Tägneby prästegårdh, och dedh war förgången sommar effter sancte Larss tijdher, då folk höijadhe höö, och dereffter om Mårtensmässotijdh sadhe hon till honom, att hon war medh barn, och något för juuhl war hon så siukligh, dereffter dagen för nyttåhrsaffton uth på qwellen, lågh hon j slabänken j kiökenet j Tegneby prestegårdh, då kalladhe hon honom till sigh och sadhe, at hon hadhe fahret illa och fådt dödt barn, och dedh war ett drengebarn, och han sporde henne om det war fullkåmmet, sade hon dedh hadhe håår och begynte att få näglar, så sadhe han förskrefne Thore, huar giorde du af dhet, sadhe hon, iagh flydde qwinfolken dhet, och icke nembde huem eller mehra dher om.

Föreskrefne qwinfolck Anna Pedhersdåtter blef framkallat emot hennes barnfadher Thore, och öfwertygade hon honom, att dedh war effter pingesdagztidher som Thore Hermanssonn belågh henne, och straxt hon förnamb om sommaren, at hon war medh barn, sadhe hon honom dhet, och bekändhe dhe begge, att dee hafwa låfuat hwar andre at begifwa sigh uthj echtenskaap samman. Men samma kohna Anna Pedhersdotter nekade att föreskrefne Thore Hermansson icke wiste hwar hon giorde af barnet sädhan hon födde dhet.

Blef ännu frambstält här för tingzretten Hanss j Efwensåhs på Skafftöhn boendes, som detta qwinfolck Anna Pedhersdotter hafwer belägrat för fem åhr sedhan, och derföre bött och sohnat. Och war nu föreskrefne qwinfolck emot samma Hanss j Efwensåhs här för retten till taal och swar, och bekändhe dhee bådha, att nu förgängen sommar anno 1667 tree weckur effter midhsommar war Hanss j Efwensåhs kommet upp till hennes fadher Pedher Lassesson boendes på Hålleby mark j Stahle sochen, huarest dhet barn war som Hans j Efwensåhs tillförendhe hafuer hafft medh henne, och dee blefwe tillsammans dher om natten och lågo een tijma eller twå på ladhlofwan, dher hadhe han sin willia medh henne een gång. Men dee nekadhe begge, att denne Hanss war icke fader åth detta sidsta barn som hon nu ähr fången före. Cronans befallningzman wälachtat Anders Larson war her uthj een rettmätigh domb begierandes.

RESOLUTIO: Så hafwer iagh medh tolff nembdemän denne högwichtige saak flijteligen ransakat, öfwerhördt och således för retta affsagt och afdömbt, att föreshrefne qwinfolck Anna Pedersdotter, som j döldomb hafwer länge boret sitt foster j sitt lijff, och uthj döldom födt dhedh, och döldt dedh dödt j många dagar, och kastadt dhet vthj baakvngnen och medh hennes willia ähr samma foster opbrändt wordet /:/ så ändoch icke lagligen ähre bewijst dedh war läfwandes eller dödtfödt /:/ så hafuer föreskrefne kåhna docklijckwähl förbrutet sitt lijff effter högl. konungh Christians dhen fierdes recess andra bookz 5 cap., doch heembstelles detta uthj wår öffwerdommares wijdare dejudication och gådtfinnandhe. Sålunda som ofwanbemält ähr wara befunnit, ransakat och afdömbt, dhedh stadhfästar iagh för migh och nämbden medh mitt och herradz jnsegell.

Actum ut supra.

 

 

 

 

2. Länsman Hans Rasmusson i Rävsal kungör att Margareta Huitfeldt 1667 sålt honom gårdarna Äng och Utgård i Röra socken, vilka undantagits i testamentet till gymnasiet i Göteborg. Länsmannen låter uppsäga Ängs arrendatorer Börje och Olof Ingemarssöner. Bönderna vill inte flytta godvilligt utan visar upp sitt arrendekontrakt från 1661. Men rätten dömer dem till att antingen överta ett halvt hemman vardera på arrende i Myggenäs och Tångeröd på Tjörn eller också för 40 riksdaler låta sig lösas från kontraktet på Äng.

 

Hans Rassmuson länssman på Tiöhrn läth läsa sitt skiöthe- och adkåmbstbref daterat anno 1667 af wälborne fru Margretha Hwitfeldt till Sundzby gårdh uthgifwet, hurusom frun hafwer såldt honom een gårdh Engh och een gårdh Vthgårdh liggiandes j Röre sochen, som icke ähr henngifwen vnder dett gåfwegodz frun hafwer förährt till gymnasium j Giöthebårgh.

Hans Rassmuson länssman j Reffsahl hadhe här för retten stembt dee män j den gårdh Engh j Röre sochen, Böre och Olle Jngemarssönner, och bewijste medh sköthe och adkåmpst, at äga dhen gårdh Engh dee påboor, och hafuer uthsagt dem af samma gårdh, och den sielff widh sine barn at bruka. Mötte föreskrefne böndher, och ladhe framb dheras första tagebref den 20 januarij 1661 på 40 rdlr, och ett annat bref på 4 rixdaler, och herföruthan hadhe dee gifwit deras tridieåhrstaga och allenast brukt ett åhr der på, och förmeente dee nthet at wijka gården för än deras taga ähr uthe. Då bödh Hans Rassmuson dhem 40 rdlr igen som dhee hafua gifwit uthj taga, eller och at förskaffa dhem huar een halfgårdh nu straxt til brukz, som är helftten Möggenes och Tangerödh halfua gårdh på Tiöhrn, men dee ingalunda wille låta sigh säga uthan domb. Dömbde wij, att huilka af desse twenne tilbadh Hans Rassmuson biuder desse män, acktar retten billigt och medh lagen landzleijebalken 1 cap kan achtas för rett, och derföre böör desse wijka gårdhen och anamma enten dee 40. rdlr eller dee twå halfwa gårdar till brukz som Hans Rassmuson biudher dem.

 

 

 

 

3. Befallningsmannen Anders Larsson stämmer pigan Anna Larsdotter i Tegneby prästgård för besked om hennes oäkta barn. För två år sedan har hon fött en son som enligt henne ännu lever. Han heter Bengt och bor hos moderns släkting Torborg ”j Hagarne under Giötebårgh”. Eftersom misstanke finns att barnet är ”omkommet” åläggs Anna genom sin bror Torkel i Köleröd på Tjörn före nästa lagmansting bevisa att sonen lever.

 

Befallningzmannen wälachtat Anders Larsson läth framkalla Anna Larsdotter som tiänar j Tegneby, (prästgård), som bekende, at hon födde oächta barn j Giötheborgh, och dedh ähr tu åhr sedan, der är hennes barn / fort (f.?) / och dett heeter Bengt, som ähr hennes näste slächt widh nampn Tårbor, hon medh hennes ächta man bodde j Hagarne under Giötebårgh, och förplichtadhe hon sigh här för retten at hempta sitt barn hijt, så snart hon blifwer ledigh från denne saak som ähr wittne uthj. Men befallningzmannen twiflade på, och meente detta barn waret omkommet, och dedh är icke sant dedh hon säger, och som hon icke warder betrodd, då skall hennes broder Tårekell j Kiölrödh på Tiöhrn skaffa bewijs, at denne Anna Larsdåtter ( s son?) läfwer j Giöteborgh som hon berettar, och dedh innan nästa laghmanstingh.

 

 

 

 

4. Fogden Anders Larsson meddelar att kvinnan Börta Svennungsdotter drunknat vid Hälleviksstrand tisdagen den 14 januari 1668. Börtas syster Rangela Svennungsdotter i Hälleviksstrand vittnar att Börta strax före försvinnandet varit i hennes hus och ”hadhe myckit ondt j sine tender”. Vid samma tid kom Jakobs (Olsson) hustru Karin i Röd MO dit och ”badh om någon fisk”. Hon fick ”twå kållior”. Rangelas 13-åriga dotter Sigrid följde Karin sedan ”ett stycke bort från huusen och frigde henne för hunden”. Därefter gick Sigrid till stranden för att hämta tång. Då fick hon se något svart i vattnet och trodde det var vrakgods. När hon kom närmare såg hon att det var Börta som låg drunknad bland isflaken. Hon sprang hem och ropade: ”Moorsöster Birette ligger här bårta j wattnet”. Ett annat vittne var fiskaren Simon Olsson i Hälleviksstrand. Han berättar att kvinnornas far Svennung ännu lever och bor kvar i samma fiskeläge. Börta har tidigare fött ett oäkta barn som Jakob i Röd var far till.

Befalningzmannen Anders Larsson gaf tilkenna, att nu j mårgon fiorton dagar, är ett quinfolck som hette Birette Sweningzdotter blefwen dödh funnen widh Hellwijkstrandh, Morlandh sochen, och läth framkalla Simon Olson boendes på samma Hellwigstrandh, han bekiende här för retten at samma qwinfolkz fadher Sweningh boor där, och är een gammal man på samma strandh, och detta quinfolck hafwer tilförn hafft ett oächta barn medh Jacob j Rödh, och det war på een tijssdagh, denne Simon kom heem medh sin bååth af sitt fiskerij, då sågh han Jacobs echta hustru war der på stranden, och hon gick bårtt j dedh huus som dette qwinfolk Birette war, som hadhe hafft oäckta barn medh föreskrefne Jacob j Rödh, och han gick innj sin stugu, dher stodh een liten piga som heter Sigrj, som war denne dödes systerdotter, hon stodh der något litet, och gick så uth, och kom strax inn igän medh sin modher Rangnelle, och sadhe Rangnelle: ”Min syster Birette ähr kommen j ijsen, komb och hielp henne opp”, och som dee komb uth och wille gåå dijt som ijsen war, sadhe dhen lille piga: ”Hon är icke j ijsen, men här är Biretta j klart watn, och gick Simon j sin stugu igen och den dödes syster togh henne opp. Föreskrefne piga komb nu för retten, och bekende at hon war 13 åhr gammall, hon bekände, at detta döda qwinfolk (war) j denne lille piga moders huus föreskrefne tijssdagen, och Jacob ( j ) Rödz quinna war dher widh stranden, och gick der från, och denne lille piga fölgde henne ett stycke omkring berget op från strandhen, och dedh war widh middagztijdher, och dedh qwinfolk som dödh blef war länge dher effter inne j stugun hoos sin syster Rangnela, der effter gick hon uth medh berget, och denne lille piga gick in till Simons, och stodh dher een lijten stundh, så gick hon uth och will gå uth widh strandhen, at hempta någon tångh, och som hon skulle taga tången, sågh hon nogot suart lågh j wattnet och meente dedh war wrak, och gick dhärhän, och sågh at dedh war hennes modersyster, och hon rende til huusen och robte folck vth, och dee komma, och togh henne dödh upp. Rangnella Swenungzdåtter som är syster till denne dödhe, kom nu för retten och bekendhe att förskrefne tijssdagh som j morgon blifwer fiorton dagar, war Jacob j Rödz hustru Karin der på strandhen, och dedh war snart wedh affton, och hon badh om någon fisk, och hon gaf henne twå kållior, och så gick hon dher från, och Rangnela lille piga fölgde henne ett stycke bort från huusen och frigde henne för hunden, och denne Birette som dödh blef war inne hoos Rangnella een stundh effter at Karin Jacobs j Rödh war borttgången, och hon hadhe myckit ondt j sine tender, och hon gick uth, så Rangnela icke wiste annat än hon gick bårtt j dhee andre stugur, och Rangnela wijste sin lille dotter Sigrj effter nogot tangh, och hon gick icke straxt åstadh, men gick först in j Simons stugu, dereffter gick hon bårtt at hempta tången, och kom straxt ropandes igen, och sadhe ”Moorsöster Birette ligger här bårta j wattnet”, och dher kom flere medh henne och fandt henne dher j salta wattnet”. Föreskrefne Rangnela swor widh sin eedh, att hon icke wijste denne hennes syster enten redde till barssell, eller / skodde/ ? / något. Män j den mening gick icke hennes syster uth at förgiöra sigh sielf, uthan dedh är skedt af een händelse eller af haala berget som hon haar satt sigh huk och derigenom fallet j siöön eller j diubt uthföre. Befallningzmannen war her uthj dom begerandes, huar samma lijk skulle begrafwas. Och som här twiflas på anten hon af försott drenkte sigh eller oförwarandes fölt j siöön, dy skulle hon begrafwas j jorden effter Sueriges landzladh j höghm. B. 4 cap.

 

5. Sven Jakobsson på Gullholmen har överfallit och slagit sin granne Anders Jute och dennes son i deras eget hem. Orsaken till grälet var en tvist om deras ”brygga eller strandhboo”. Parterna är nu förlikta men fogden kräver böter för hemfrids- och sabbatsbrott eftersom det skett på en söndag. Sven får böta ”åtta örtugar och 13 mark sölff” (drygt 7 rdlr).

 

För tingzretten frambstodh Anders Juthe på Gullholmen och hadhe stämbt hans granne Swän Jacobson på Gulholmen för dedh han haar öfwerfallet honom medh slagxmåhl sampt öfwerfallet Anders uthj sitt eget huus. Mötte här emot föreshrefne Jacob ( ! ) och klagade dee begge på huarandra, att dee äre kommen j trätta om deras brygga eller strandhboo, och dedh befanss, att Swen hafwer ingånget j Anderses huus, slaget och skäldt honom och hans son, och ähr saakfallen j detta måhl. Befalningzmannen Anders Larson förmeente dedh war på een söndagh, och fordrade saaköhrer för heligh /bräle/ (bröt?) så wäl som för slagxmåhl, dömbdes att Swen Jacobson badh sin granne om förlåtelse och förlijktes, men Swen böör böta effter lagen till k.mt. och crohnan åtta örtugar och 13 mark sölff, som lagen förmähler j manhelgeb. 16 cap, och böterne att betala innan een månadh.

 

 

 

 

6. Erik Jönsson på Gullholmen får böta för att han slagit sin granne Per Olsson på munnen sedan de blivit osams om en liten skuta de hade sålt.

 

Erick Jenson och Pedher Olufson af Gullholmen komb j retta och hadhe någon trätta om een lijten skuta dhee åkte sammans, som är såldh, derom äre dee henwijst, under fyra siööfarne mand at dömas först, men Erick hadhe j hastigheet slaget Peder ett slagh medh sin handh på munnen, derföre skall han böta til cronan 1 mark sölf effter lagen manhelgeb. 17 cap.

 

 

 

 

7. Måns i Goddalen har inför fogden Anders Larsson och kyrkoherden i Myckleby beklagat sig över att hans granne Anders (Aslagsson) i Lilla Krossekärr hängt upp en död katt i en vildapel som står i gränsen mellan deras gårdar. Fjorton dagar därefter dog en oxe för Måns och sedan en stut. En annan av Måns grannar, Per (Gunnarsson) i Stora Krossekärr berättar att hans hustru för 12 år sedan lånat ut en smörkärna till Anders hustru Gro. Men efter det att kärnan återlämnats har det ej gått att få smör i den.

 

Måns j Goddalen j Möchelby sochen komb för retten, och war instembd af crohnans befalningzman Anders Larson för det han hafwer angifwit för honom, at hans granne Anders j Krosskierr eller hans folk hafwer uphengt een katt j een apellträä, och meente han, dedh war giort honom till skam eller skadhe, och bekendhe nu Måns för retten, han sågh j förgången höst, der war ophengt een grå katt j een apell som står j skildnadt j gierdet emellan hans egor och hans granne j Krosskierr, och dett war på een torssdagh, om middagen sågh han den icke hengia, men om fredagen hengde den där, och söndagen dereffter blef den nedertagen hemmeligen. Så gick Måns till kyrckieherren j Möchelby och begerde at der motte talas om på predijkstolen, huilket och skedde, och effter predijkan dee kom heemb, kom Anders piga j Krosskierr op till Månses huus, och sadhe till Månses qwinfolck: ”Bedh Måns intet tala om denne katt, jagh giorde dett”. Swarade Månses qwinfolk: ”Dedh är nu för seent”. Måns blef tilspordt om han beskylte den man j Krosskierr för något oährligit. Suarade Måns, han wiste inthet at beskylla hans qwinfolk, men fiorton dagar dereffter katten war ophengt m (iste?) han een oxe, och dereffter een studh som dödde, men han beskyller ingen derföre.

Peder j Krosskierr komb och nu för tingzretten och bekändhe, att han hafwer angifwit för befallningzmannen, att dedh ähr widh 12 åhr sedhan, då lånte hans grandhustru Gröe, som ähr Anderses hustru j Krosskierr een kärna af hans hustru att kärna smöör, och sädhan hon baar kärnan heemb, kunde dee icke få / kerne / smör j samma kärna samblatt.

Men til angifwande katt suaradhe Anders j Krosskierr nu för herradzretten, att hans barn hafwer fått een kattunge bårte j een annan gårdh Andenes, och den war så skadeligh att opäta huadh den fandt, dy badh han barnen at skillia densamme ifrån sigh, och barnen som giette fänaden, hadhe samma kattunge medh sigh, och huru dee omkom dehn, så gingo dee åstadh och kastadhe denn opp uthj een apell som står j gierdet, der war ett skatteboo, och möijeligit dee kastade den döde kattunge der opp, att dee kunde höra skattor kunde skrijka dher på. Men högeligen nekadhe at han och hans hustru icke wiste att dee kastadhe katten der opp, men der han hörde j kyrckian prästen tala dher om på predijkestohlen, och då han komb heemb slogh han sine barn derföre dee samma katt hadhe opkastadt j apelen, och dee lopp der medh straxt bårt och kastade den nedher.

Belangande dedh Pedher j Krosskierr hafwer angifwit om den kärna, som ofwanshrefwit är, så hafwer man aldrigh hördt, honom warit skyld för sådant, och ingen wille her för retten gifwa den andre någon oährligh saak, men Pedher som hafwer så widt saak gifwet Anders och hans hustru om den lånte kernan af Pedhers hustru, och sädan den war heemboren kundhe der icke kernas smör j densamme, sådant dedh han och nu för retten angaff. Men Månss ännu sadhe här för herradzretten, att öfwer dett spökelse medh dhen katt som hans granfolk ophengde, då blef hans oxe och studh siuka och sädan dödde. Bleff saaken effter parternes willie och begäran opsatt till nästa tingh.

 

 

 

 

8. Anders Olsson i Burås (Yttergård) har med handen slagit sin granne Ingemar (Abrahamsson) i Burås (Grenegård). Parterna är förlikta men Anders döms till böter.

 

Jngemar j Buuhråhs och Anders Olson ibidem komb j retta och hadhe dee trättat sin emellan, och j dedh samma hafwer Anders slaget Jngmår ett slagh medh näfwen, och sadhe sigh derom wara förlijkte. Män Anders skall bötha till crohnan för han slogh bemelte Jngmar een mark sölff effter lagen manh. B. 17 cap.

 

 

 

 

9. En piga hos Tolle (Torgersson) i Tvetehogen har med häst fraktat en säck med 9 sättingar korn till Lebys kvarn för malning. Ivar (Mattsson) och Nils (Jonsson) i Leby har mottagit kornet i väntan på tillräckligt med vatten. Efter ett dygn stals säcken från kvarnen. Bönderna i Leby döms ersätta Tolle för hela förlusten.

 Tholle på Twedehowen komb för rätten och hadhe stembt Jfwar j Leeby och Nilss ibidem för 9 settingar korn han läth föra till dheras qwarn att mahla, och dee togh samma korn j förwahringh till wattnet bleff så mycket dee kunde mahla dett, och Tålles piga som kornet nederförde lefwereradhe dhem kornet och redh heemb, och dher hon komb effter miöhlet, sadhe dee Leby män dedh war bortstuhlen, och dedh war icke mehra än een natt och dagh emellan. Mötte heremot föreshrefne Leby män och bödh Tålle helfften betallningh för sitt korn. Men här fordrades dom. Dömbde wij att effterdy dee Leby män hafwer taget kornet j förwaring att mahla, dedh böör dee betahla medh så mycket korn igen, och för säcken ½ rdlr, och dett innan een månad hereffter, eller och uthsökes af deris boo som annor witterligh geldh effter lagen köpe b. 3. cap.

 

10. Gullbrand (Olsson) i Livetorp stämmer Henrik på Hagen TE om en bagge som hans hustru (Bengta, se 671029-7) felaktigt påstått vara deras och tagit från Gullbrands får. En liten piga, som var styvdotter till Per (Andersson) i Håv, har menat att baggen var Henriks. Henrik medger att baggen ej var hans. Den har sedan följt hans får och försvunnit. För tillgreppet av fåret döms Henrik böta 4 riksdaler.

 

Gulbrandh j Lifwetorp kom j retta och hadhe stembt Hendrich på Hagen för een weder Hendrickz hustru hafwer kändtz sigh till j Gulbrandz huus, och meente dedh war icke hennes. Häremot mötte Hendrich och sadhe der war kommen een söö af hans bortt till Gulbrandz sööer j Lifwetårp, och kom der hän och kientes söen, och togh den, och een sagde till henne: ”Här är och een wedur, den är wist eders”, och een liten piga hette Signa folgde medh henne at leda söen. Män Pedher j Hoff som är styffadher åth dhenn lille piga wittnade at pigan fölgde medh Hindrickz hustru medh söen och wederen heemb till Hagen. Hendrick undskylte sigh och sin hustru, at wederen komb wäl till hans huus, och som den war icke hans, fölgdes den dock medh hans söer åth marken och blef bårtta, och som här inga wittnesbördh war om denne saak och ähr någon twifwell uthj, blef Hendrick förlijkt medh befallningzmannen at gifwa till crohnan 4 rixdaler, och dermedh förlijkt medh sin wederpart uthan någre böther eller mehra sigt och sagefaldh.

 

 

 

 

11. Östen (Rasmusson) i Stala TE går med på att betala 12 riksdaler i böter för sin son Anders (Östensson) för dennes lägersmål för tre år sedan med Anna Bårdsdotter från Boxvik. Fogden Anders Larsson förbjuder dock Östen och hans son att betala kvinnan något innan hon själv betalar sina böter.

 

Befallningzmannen Anders Larsson gaf tillkänna som och bewijste medh Östen j Staahle at Östens son benämbdh Anders vngefähr tree åhr sedhan besoff han ett qwinfolk Anna Båårsdotter barnfödd j Boxvijk j Tegneby sochen, och afflet barn medh henne, derföre bödh drengens fadher 12 rixdaler på drengens wägnar at bötha, men qwinfolketz böther fåår beståå till hon kommer för rätten, doch befallningzmannen Anders Larsson förböd Östen j Staale, at hans son skulle icke gifwa qwinfolket någre penningar uthj förlijkningh, före än hon först betalar sine böther till kronan.

 

 

 

 

12. Håkan (Olsson) i Kalseröd med sin svåger Sven (Tollesson) i Myckleby har kommit överens med Svens syster Karin (Tollesdotter) och hennes man Olof Mickelsson om att de tills vidare får bruka en mindre del av Håkans gård i Kalseröd.

 

Komb för rätten Håkan i Kallsserödh och hanss swåger Swen j Mökelby och Swens syster Karins man Olle Michelsson, och bekende dee wara förlijkte, således at Olle Michellsson medh sin hustru Karin skall hafwa een fierdepart j den trediepart Håkan brukar j Kallsserödh, och dedh intill broder eller brodersohn trenger sielfwe till zätheret, och hermedh derras stemningh till lagmanstinget aldeles wara nedherlagt.

 

13. Fogden Anders Larsson stämmer Anders Esbjörnsson i (Lilla) Klevedal för lägersmål med Ingeborg Matsdotter (tjänstehjon på Morlanda säteri, se 671029-5). Han påstår det vara skett och sonat med böter under den danska tiden men saknar bevis och döms nu böta 12 riksdaler.

 

Befallningzmannen wälachtat Anders Larsson läth uthj rätta fordra Anderz Essbiörnsson boendes j Klefdaahl i Tårp sochen för det han hafwer besofwit Jngeborgh Matzdåtter. Häremot at suara mötte uthj rätta och sadhe dhet war j dee tijdher då detta landh war under cronan Danmark, och han stodh här een fattigh karll och icke kunde bewijsa at hafua bött för detta lägersmåhl. Ty dömbdes honom föreskreffne Anders Essbiörnsson skall böta för samma lägersmåhl nemligen 12 rixdaler till kongl. maijtt och crohnan effter den danshe Christ. quartij recess.

 

 

 

 

14. Nils Börjesson i Äng RÖ har slagit Mårten Jonssons båtsällskap från Ellös men kommer ej till tings och får böta för uteblivande.

 

Nills Börgesson j Engh j Röre sochen ähr blefwen instembd för dedh han slogh Mårten Jonssons folck af Ellööss j deras bååth. Efftersom förbemälte Nills Börgesson icke mötte at swara her uthj till rätta, dy ähr han tildömbd at böta 1 mark sölf j stemnefall effter lagen tingf. b. 9 cap.

 

 

 

 

15. Reer i Gåre TO (jfr 660205-9) och Anders i Hogen RÖ (jfr 660206-4) har ej betalt böter för olaga skogshuggning. Nämndemannen Anders (Nilsson) i Göksäter och länsmannen Hans Mattsson (i Kärra TE) har försökt verkställa utmätning men fann inget annat än ”fattigt folk och nakne barn”.

 

Giordes bewijssligit här för herradzrätten medh Anders j Giögesäther och länssmannen Hans Matsson, at dee hafwa waret medh skoghfogden och heiderijdaren hoos Reor uthj Gaare och Anders j Howen att vthpanta sagefaldhzpenningar nembligen hooss Reor j Gååre 13 daler och 12 öre, sölfwermynt hoos Anders j Howen för olagl. skoghugg. Och bekände dee dher fans intet uthj föreshrefne bönders huuss eller j deras förmögenheet war intet för armodh och fattigdomb skull något att få föreshrefne penningeböther at kunna betahla, och war intet der at finna än fattigt folk och nakne barn, derpå swor dee widh eedh för all sanheet wara, och wijdare om behoff giöres welle wittna.

 

 

 

 

16 Klockaren Esbjörn Svensson, som är husvill, har tillpantat sig gården Lunneslätt och får efter värdering av länsmannen Hans Mattsson (i Kärra TE) mot 40 daler silvermynt överta bruket av gården från Per Simonsson därstädes.

 

Klockaren j Tägneby sochen Essbiörn Swänsson komb för rätten emot Pedher Simmonsson j Lunneslett, och hafwer klåckaren fådt samma gårdh för geldh, och will boo dherpå, effter han är huuswildh. Förbemälte Peder hafwer opbygt gården och kåstat der på öfwer 40 daler slette, som länssmannen Hans Mattzon wittnade att huusen är 31 daler werde, och förbemälte Peder Simmonsson hafwer fått 12 daler igen af sin taga, och Essbiörn lofwat Pedher 40 daler slette för samma huuss, dee penningar förhöijer Essbiörns pant som han hafwer på gårdhen. Penningarne skall klocharen till Pedher Simansson betala innan een månadz dagh effter dato.

 

 

 

 

17. Per (Simonsson) i Lunneslätt stämmer torparen Jöns Sörensson på Lunneslätts mark men denne bevisar att förre gårdsägaren, kyrkoherden Henrik (Jönsson) i Tegneby tog undan torpet innan han överlät gården till Per.

 

Peder j Lundslett hafwer stembt här för tingzretten een huusman benembdh Jöns Söfrensson på Lundeslett marck och des egendomb boendes. Häremot att swara mötte Jens Pederssonn (!). och lade fram prestens zedell som war skreffwen hijt till retten, der j blef förmält att sahlig herr Hindrick undantogh huussmannen och hans platz då han fäste gårdhen Lundesslett bårt till Pedher. Ty kunde inthet dömas her om för bettre bewijss af Pedher emot presten föres.

 

18. Bröderna Sven Gulliksson (i Röd LÅ?), Lars Gulliksson (d.ä. i Rom?) och Torbjörn Gulliksson (i Röd LÅ?), som med sina syskon är arvingar till Röd LÅ och Ringseröd, klagar över att deras yngre broder Lars Gulliksson (d.y. i Röd LÅ) av deras äldre broder Simon Gulliksson (i Ringseröd) löst till sig hans arvejord i Ringseröd för att bosätta sig där medan Simon skulle flytta tillbaka till Röd LÅ. Torbjörn och Sven menar sig ha förtur till bruk i gården före Lars d.y. Sönernas moder lever och arvejorden är ännu ej skiftad. Simon är sjuk så målet uppskjuts till nästa ting (jfr 661203-28).

 

Kom i rätta dee bröder Swän och Lars Gulichsson, som arfwingar äre till Rödh j Langlandh sochen och Ringzrödh j Staahle sochen, och klagade dee twå bröder här för retten, at deras yngre brodher Lars hafwer kiöpt eller handlat medh deras eldre brodher Simon, att Lars skulle boo på Ringzrödh som Simon effter domb bordhe sittia på, och Simon sädan flyttia till Rödh igen, dedh förmeente Tårbiörn och Swen dee wohre nermare hertill zätheret berettigadt än Lars. Här för retten giordes Simans undshyllningh, att han ligger illa siuk och kan nu icke mötha her j retta, jtem så lefwer och deeras modher, och jorden ännu är oskifft. Ty är saaken opsatt till föreskrefne Siman blifwer helbrägd igen, och jorden dem emellan blifwer shifft, och hwar som een hwar tilfaller sin jordh, den hafwer han macht at tala på, der han elliest der medh eij åthnöijes.

 

19. Lars (Engelbrektsson) och hans hustru Kerstin (Germundsdotter) i Hällsberg förliks med grannen, änkan Ragnella (Ebbesdotter) i Hällsberg och hennes unge son Ebbe (Torbjörnsson) om allt bråk och förtal som varit förliden sommar mellan Kerstin och Ebbe (se 671001-1). Ett vite om 18 riksdaler uppsätts mot fortsatt osämja i gården mellan familjerna.

 

J rätta komb Lars vthi Hellesbergh och hans hustru Kerstin och deras grandhustru enkian Rangnella och hennes son Ebbe, om den skielderj och perlament Rangnelas son Ebbe hafwer föröfwat emot Kerstin Larsses hustru, hwar om icke något oärligit någon af dem kunde efftertalas. Och Rangnellas dräng Ebbe erklaradhe Larsses hustru, at han wäl uthj hastigheet j förgången sommar dee kiörde korn hafwer taalt Larsses hustru något emot, så wijste han inga skiähl eller rett till något oährligit. Omsider förlijktes medh Larsses hustru, så giorde och grandhustrun Rangnella medh Lars och hans hustru. Och förplichtade sigh, att huilken thera opprifwer denne förlijkning, och hwarandre olagl. skieller eller medh onde ordh öfwerfelder, den som brotzligh dertill befinnes skall bötha 18 rdlr, halffparten deraf till crohnan och till Staahle kyrckia.

 

 

 

 

Folke Almegius

Senast uppdaterad: 2007-04-28