ANNO 1667 den 19 junij blef herradztingh
hållet här på Oroust uthj dhen gårdh Hellesbergh uthj Stahle sochen af
migh vndertächnadt Petter Draghman herradzhöfdinge öfwer Oroust och Tiöhrn,
nembden Ande(r)s j Smäby, Jens j Torssby, Östen j Stale, Östen j Herlöche,
Anders j Giögesäther, hoosswarandhe lenssmennerne Jens Håltz och Hans
Mattsson j cronans befallningzmans Swen Andersons fråhnwahru.
1)
Kungöres regeringens förbud av den 14/11 1666 om högre kapitalränta än 6
och 8 procent.
Samma dagh blef Kongl. M:tz placat för
menige man som tillstedhes wohre vpläset, at renta eller interesse af
capitalsummor icke högre skall upbäras, än som till 6 eller 8 pro cento etc,.
daterat Stockholm den 14 nouembris anno 1666. Hwem som emot giör hafwer förgiordt
capitalet och dubbelt till hospitalet, som wijdare wälbemälte placat uthj
bookstafwen innehåller och förmehler.
2)
Kungöres regeringens fridlysning av fornminnen och kulturbyggnader, utfärdad
den 26/5 1666.
Item blef upläset för menige almoge
Kongl. M:tz placat om gamble antiquiteter och gamble monumenter på landet och
j städher, uthj kyrckior eller j closter, och ingen må nederbryta och förstöra
sådant vnder Kongl. onådhe, som welbemälte placat j bookstafwen innehåller
och förmähler, daterat Stockholm dhen 28 maij anno 1666.
3)
Meddelas gällande böne- och fastedagar.
Vpläses Kongl. placat om allmenne böne-
och fastedagar innewaradhe åhr 1667 öfwer heela kongarijket och des
vnderliggiandhe prouincier, at celebreras och fijhras.
4)
Engelbrekt Torsson i Nedre Trätte har för 94 dlr pantsatt sin hustrus
odelsjord 4 1/2 öresbol i samma gård till Simon Andersson i Övre Trätte.
Ingelbrecht Torson j Neder Trette uthj
Langhlandh sochen kom för retten och bekendhe sigh skyldigh at wara Simon
Anderson j Öfwer Trette nemligen 94 daler sölfwermynt, och derföre uthj
vnderpant satt honom 4 1/2 öhresbool iordh, som är hans hustrus odell j
Neder Trette, och renta för penningarne ähr 4 skllling af dalern åhrligen.
5)
Jöns (Gullbrandsson) i Vräland har år 1647 lånat Simons hustru Amborg
(Torbjörnsdotter) i Hoga i Tegneby sn 15 dlr och 2 tunnor 3 sättingar korn
mot en del kläder i pant. 20 års ränta på samma lån är 49 dlr 8 sk.
Amborg nekar till att ha lånat mer än 12 dlr och 1 sätting korn och anmodas
bevisa detta till nästa ting.
Jöns uthj Wrälandh war stembdh af
Ambore och hennes man Simon j Hofwa j Tegneby sochen för een kåpa, een bänckedyna
och twå hyender, som hon hafwer uthj pant till Jöns j Wrälandh, och derpå
haar hon lånt tolff dahler och een setting korn. Heremot mötte förbemälte
Jöns j Wrälandh och ladhe fram een specification eller een copia af hans räkenskapzbook,
att anno 1647 lånte han föreshrefne Ambore 12 daler sölfwermynt, noch 2
rixdaler, tuå tunnor 3 settingar korn, och derföre satt honom förbemelte
kledher j pant, och det hafwer stådt uthj 20 åhr, så capital och renta belöper
tilsammans 49 daler 8 skilling danske. Qwinnan nekte desse twå rixdaler och
detta korn, derom skall föras wittnen till nästa ting. Hwadh hon afbewijsa
kan, skall hon så widha den krefd anlangande wara qwitt före, hwar och icke
kan bewijsas, det böör förbemälte Ambore och hennes man betala föreshrefne
Jöns uthj Wrälandh medh tilbörllgh renta, eller och at uthsökias effter
lagen köpebalken 3 capitel.
6)
Amborg (Torbjörnsdotter) i Hoga i Tegneby sn stämmer Olof (Olsson) i Kebo för
att denne utan någon ersättning drivit henne från tre hus, som hon har
byggt på Kebos mark. Olof svarar att husen varit nedruttnade men lovar likväl
att betala käranden 2 rdlr.
Simon uthj Hofwa och hans hustru Ambore j
Tegneby sochen hadhe också stembt för retten Olle j Kiboo j Langlandh sochen,
för det han dref föreshrefne Ambore ifrån tree huus som hon hadhe bygt på
Kibo marck, och icke wille betala henne dem. Häremot at swara mötte her för
retten förbemälte Olle och sadhe at husen ähr nederruttne. Jöns Hålst
lenssman witnadhe huusen war werderat för 5 daler, doch omsijder blefwo
parterne sin emellan her för retten förlilkte, at föreshrefne Olle j Kiboo
j Langlandh sochen skall gifua Ambore för samma huus som twistas om nembligen
2 rixdaler, dermedh at wara wenner och wel förlickte j denne saak.
7)
Per Östensson i Reorseröd bevisar med skiftesbrev av år 1650, att hans
syster Gro (Östensdotter) i Krossekärr i Myckleby sn är skyldig honom 12
dlr. Gro vägrar att svara i målet innan hennes syster Rangilla (i Haga i Långelanda
sn) instämts.
Pedher Östenson stembt sin syster Groo i
Grosskierr för 12 daler som hon honom skyldlgh war effter ett skifftebreff
1650, som dher bewistes medh brefwet. Heremot nekadhe Groo gielden, och sade
hon kunde icke swara honom her till för än nestkommande tingh och hennes
syster Rangnela kommer uthj rätta, huilket dem ochså ähr förelagt.
8)
Enligt dom av den 11/2 1667 har Jörgen i Granbua såsom borgensman för Nils
(Jonsson) dömts att betala 3 tunnor korn till Lars och Anond Perssöner i Åker
i Myckleby sn. Jörgen vill nu ha denna dom omprövad och begär att hans
vittnen skall höras. Rätten förklarar, att talan mot häradsdom endast kan
föras inför lagmanstinget. Jörgens vittnen tillåts dock att avge sina
vittnesmål, som dock ej fritager honom från sitt borgensåtagande. Sedan har
Lars och Anond Perssöner stämt Jörgen i Granbua om sju dlr, som han lånat
deras myndling Börta Jonsdotter från Edsberg och nu återkräver, trots att
hon betalt sin skuld till sin broder Nils i Edsberg på Jörgens vägnar. Jörgens
hustru Elin (Rasmusdotter) har sedan lovat Nils att behålla pengarna om han
ingår gifte med deras dotter Karin. Därefter har Nils gift sig med Karin,
behållit pengarna och efter bröllopet rymt ur landet. Tingsrätten anmodar
instämda vittnen att till nästa ting gå ed på sina vittnesmål.
Anondh och hans brodher Lars j Åker j
Langlandh sochen (!) kom j retta emot Jörgen j Granboo och hans dotter Karen,
som till echta fick deras syster sohn Nilss, och han sedhan rymbde ifrån
henne, och fordrade dee betahlningh för tree tunnor korn af Jörgen eller
hans dotter at betala, och befans j protocollen förledet tingh 1667 den 11
februarij, då ochså denne saak war för retten, och blef skrefwit något
herom at Jöran uthj Granboo hadhe sagt sigh godh för samme korn bemälte
Nilss medh Jörans dåtter lånt hafwer af Nilses syshon, som bemälte Anondh
och Lars ähre förmyndare före, och Jöran nu nekar före, endoch han samma
gångh blef tildömbd som een förlöfftingzman at betala samme 3 tunnor korn
effter sin egen giorde bekennelse för retten, eller och gifua 10 mark tunnan
tll ofwanbemälte förmyndare Anond och Larss j Åker för sin dåtter Karen
som till ächta fick dheras systersohn Nilss, som sedhan bortrymbde uthj ett
annat kongerijke, som på nesthållet winterting j Smeby innewarandhe åhr den
11 februarfj 1667 finnes protocollerat och intäcknadt. Och begerade Jöran
wittnen föra wijdare om denne saak, så efftersom retten j detta måhl
emellan desse instämbde strijdlge parter een gångh haar sententierat, kunde
icke wittnen emot ågången domb her in foro mehra uptagas . Doch effter Jörans
och hans dåtters trägne anhållande blef framkallat deras witnesbördh, som
war Reor j Narfwerödh, huilken framkomb för retten och sadhe, at nu twenne
åhr sedhan, då Nills uthj Issbergh war bortrymbdh ifrån sin hustru Karen Jöransdotter,
war han opwijst af hennes fadher Jöran j Granboo til bemälte Anondh och Lars
j Åker om tree tunnor korn Nilss hadhe lånt af sine yngre syshon, som Anondh
och Lars är förmyndare före, och begäradhe han samma 3 tunnor till låns
till hösten. Då swaradhe Anondh och Lars j Åker ”Neij, uthan Jörgen will
gifwa 10 mark för tunnan”. och kornet war dem tilböden, och dee icke wille
anamma dedh . Komb ochså f ram Swän j Biönnerödh, han witnadhe at han i Jöran
j Granboo war skickadt till Anondh och Lars j Åker och bödh dem desse 3
tunnor korn till som förbemält ähr. Dhå swaradhe Larss j Åker, at dhee
befattar dhem inthedt medh kornet, men will hafua penningar för det, eller
och lagh och domb skall skillia dhem åth. Tållou Jöransdåtter boendes j
Kalserödh, kom j retta och sadhe, at hon hördhe widh kyrckiegårdhen nu
snart 3 åhr sedhan, at Karin, Jöran j Granboos dåtter, sadhe till Larses
hustru j Åker, dhee 3 tunnor korn som min man Nilss hafwer lånt af sine
syshon, dhee liggia ferdigh kastadhe på lowen, bedher edhers man j morgon
taga dhet, och kornet lågh dher uthj 8 dagar, och blef icke afhemptadt, Herpå
som förbemält ähr af ladhe dhesse wittnen sin eedh. Larss och Anondh j Åker
stembt Jöran j Granboo för siu daler slette, Nillss j Issberghz syster Börta
lånte af Jörgen j Granboo, och hon sedhan hafwer betalt penningarne, och
lijkwähl kräfwer Jöran dhem igen. Mötte Jöran her för retten och sadhe,
at han uthlånte sine penningar och fick dhem intet igen och begeradhe förbemälte
Anondh och Lars i Åker sine witnesbördh herom at föra. Framstodh för
retten Sidzela Andersdåtter, een ehrligh echta hustru hemma j (utelämnat) .
Hon witnadhe, at nu j höst blifwer det föra åhr sedhan, då sågh hon Börta
Jonsdåtter hade siu daler, och fick sin brodher Nilss j Issbergh, och sadhe få
Jöran j Granboo dhem: ”Iagh hafwer lånt dhem af honom” och Nilss togh
penningarne. Så kom Jörans hustru till Issbergh, då togh Nilss penningarne
af sitt skååp, och ladhe dhem för Jörans hustru Elin och sadhe, desse äre
dee penningar som min syster lånte af Jöran. Swaradhe Elin och sadhe, will
du festa min dåtter och skicka digh emot henne ehrligh som du böör, så behålt
penningarne. Nilss behölt penningarne och feste hennes dåtter, och effter
deras bröllop rymbde han ifrån henne. Östen j Öhne witnadhe, at han hördhe
Jöran j Granboos hustru Elin säija, at Nilss j Issbergz syster Börta lånte
siu daler af Jöran j Granboo, dem will iagh gifua honom igen och mehra till
om han fester min dåtter Karen, och skickar sigh ehrligh och wäl emot henne.
Blef herföruthan opläset een zedell, skrefwen af fogden Swen Anderson och
till länssmannen Jöns Holst, at han skulle hielpa bemälte Jöran till sin
betalning, hwarföre han pantadhe een qwiga och een koo uth för gelden. Desse
wittnen skole till nesta tingh mötha och affleggia deras liflige eedh, och då
gå domb j saaken emellan desse stridige parter.
9)
Tolle Torgersson i Tvetehogen söker inbörda gården Åker i Tegneby sn av
Knut Bildt till Morlanda. Tolles förfäder har för 60 dlr pantsatt gården
till kyrkoherden Henrik (Jensson) i Tegneby, som senare överlåtit
pantebrevet till Daniel Bildt för 40 rdlr (som är 60 dlr). En rad vittnen
intygar, att Tolles fader Torger i Tvetehogen och farfar Anders Olsson varit rätta
odelsmän till Aker. Lagrättsmannen Anders (Henriksson) i Smedby omtalar, att
för drygt 20 år sedan har Tolles släkt deponerat 60 dlr i lösenspengar för
Åker hos honom. Kyrkoherden har vägrat mottaga pengarna eftersom han överfört
panterätten till ”junkern” på Morlanda. Tolle erhåller efter begäran
kopia av tingsprotokollet för detta mål.
Tolle Torgierson på Twedehowen j Tegneby
sochen och hans samsyster Anna kom uthj retta medh Hans Excellentz welborne
herr gouverneurens Stakes citation och stemning öfwer welborne herr Knut
Bildt angåendhe dhen gårdh Åker j Tegneby sochen, som han förmeente sitt fädherne
odhell wara, och ähr pantsatt till herr Hindrick, för detta sochnepräst
uthj Tegneby prästegieldh för sextijo dahler slette, och herr Hindrick j
lefwandes lijfwet hafwer sedan hensatt samma gårdh till welborne Knut Bildz föräldrar
på Morlandh, och begeradhe han den nu till lössen. Hertill swaradhe Hans
Mattson lenssmannen uthj Heenåå, fullmechtigh på welborne herr Knut Bildz
wegnar, och meente sådant eij kunna skee, och blef framlagt een heemtingzdomb
ifrån sidsthållet lagmanstingh, och at witnesbördh måtte förhöras om
denne saak. Och framkalte Tålle Torgierson på Twedehofwen Jakop j
Skipzdaahle, een ehrligh gammall och troowerdigh man, som tilstodh och
bekendhe, at han kan minnas öfwer femtijo åhr tilbakers, at Torgier j
Twedehowen war till tingh, och medh lagh och witnesbördh wandt igen samme Åker
som war hans retta odellziordh, och weet nu ingen rettare odellzman wara än
denne Tålle Torgerson. Olle uthi Vthgårdh war ochså stembd till at witna
uthi denne saak, huilken wittnade att hans moorbrodher Simon Börgeson bodde på
Åker effter Torbiörn, och förshrefne Simon war ingen odellzman till Åker,
och samma Simon hadhe een syster som hette Karin, och hennes man hette Tårbiörn,
han hadhe odellzbrefwen för Åker uthj förwahringh. Så satte Simon brefwen
till Daniell Bildt, och det ähr snart 30 åhr sedhan. Swän Anderson uthj Rödh
j Röre sochen war och instembdt till at witna, huilken framstodh och
wittnadhe, at föreskrefne Simon Börgeson war ingen odellzman til Åker, dedh
minnes han tilbakars uthj fembtijo åhr. Swän j Tweden witnadhe at han minnes
j fembtijo åhr hafwer han wist och weet, att denne Tålle uthj Twedehofwens
fadher Torgier war rett odellzman till Åker och ingen närmare. Börge
Andersson j Körckerödh uthj Stahle sochen komb uthi rätta och witnadhe, at
denne Tolle j Twedehowens fadherfadher hette Anders Olufson, och war rätt
odellzman till Åker, och hans sohn Tårgier effter honom, och hans son denne
Tålle uthj Twedehowen effter honom och ingen nermare. Olle Börgesson j
Ramssholt och Biörn Olson j Tweden komb j retta och wittnadhe att dee af Tålle
j Twedehowen war nu förleden föråhr skickadhe till Henrick Anderson som
boor på Lyr på Oroust, at höra hans ordh, då bekände han widh sin eedh,
att han minnes uthj all sin lijffztijdh, nembligen uthj 80 åhr, hafwer denne
Tålle Torgiersons fadher och fahrfadher warrit rätte odellzfolck till denn gårdh
Åker uthj Tegneby sochen, och ingen nermare. Truls uthj Strandh och Swän på
Twedehofwen komb fram och witnadhe, at något mehra än ett åhr sedhan wore
dee skickadhe till herr Hindrich uthj Tegneby, och bödh honom lösenpenningar
för dhen gårdh Åker på Tolles wegnar uthj Twedehofwen, och penningarna
hafua länge lägat redha uthj förwahr hoos laghrettzmannen Anders j Smäby,
och dee bödh honom at anamma penningarne. Då swaradhe herr Hindrick: ”Iagh
hafwer uthsatt samma gårdh till junkeren på Morlandh, lijka så dyrt som
iagh den sielf hade uthj pant, nembligen för sextijo dahler slette, I tager
penningarne och biudher honom, han hafwer brefwen, I kan så wähl få dhet
hoos honom som hoos migh”. Alla desse föreskreffne witnesbördh giordhe
dheras eedh på laghbooken, således alt detta j all sanning wara som ofwanförmält
ähr. Anders j Smäby bekendhe, dedh ähr öfwer tiugu åhr sedhan, då lågh
60 daler slette hoos honom som odellzfolken hadhe nederlagt, som war lössenpenningar
för Åker, och samma penningar wore budne herr Hindrick, och han icke wille
taga dem emot. Hanss Matsson lenssman, fullmechtigh på welborne herr Knut
Bildtz wägnar, framladhe uthj retta ett breff, der på hafwer sahlig herr
Hindrick skrifwit, at welborne Daniel Bildt hafwer löst dhen gårdh Åker
till sigh och ifrån honom för 40 rixdaler och 2 daler uthi brefpenningar,
och een daler war Tålle uthj Twedehofwen honom skyldigh. På alt detta war
ofwanbemälte Tålle uthj Twedehofwen her af tingzretten ett bewijss
begerandes, hwilket man icke wijste honom heruthinnan något kunnat skähligen
förwägra, och honom sålunda rettwijsan till styrkio her af retten ett
herradztingzbewijss under försegling uthgifwet.
10)
Tolle Torgersson i Tvetehogen vidhåller inför rätten att han förliden
sommar (1666) klagat inför kammarfiskalen Johan Printz, att grevens fogde
uppbär 1 mk mer i skatt av hans gård än vad som rätt är. Fogden (-s tjänare)
Johan Larsson erhåller tingsattest på samma klagomål.
Hans höggreffwelige Excellentz herr
rijkzdrotzens fougde här på landet, welachtat Johan Larson, kom för
tingzretten och läth framkalla Tålle Torgierson j Twedehowen j Tägneby
sochen, som bekendhe widh tillfrågan, at j nästförledhen sommar då
fiscalen wälachtat Johannes Printz war her på landet, då gick han för
fiscalen och besweradhe sigh, at tagepenningar af hans gårdh tages numehra af
grefwens fougde, nembligen een mark sölfwermynt för mycket, der föruthan
pantepenningar. Item bekende han, at han ochså klagadhe detta för fiscalen,
at han medh dhee andre på samma gårdh Howen gaf tilförende icke mehra än
som fyra marck uthj taga till crohnan, och fyra skilling danske till Stahle
kyrckia, men nu gifwer dhee till cronans fougde een rixdaler uthj taga, och
een slett dahler till grefwens fougde, och tolf skilling till Stahle kyrkia,
och han badh om förskoning uthj detta. Härpå wardt bemälte Johan Larsson
aff tingzretten een attest under försegling begerandes, huilket blef honom
meddeelt.
11)
Börje (Jonsson) i (Västra) Björneröd stämmer för tredje gången Olof
(Helgesson) i Hällene i Myckleby sn om inlösen av skogstegen Fjälla (se
670211-6). Börje bevisar att hans svärfar (Sivert) i Björneröd för 8 rdlr
bortpantat skogstegen till länsmannen Hans Rasmusson i Vräland. Pantebrevet
har kungjorts år 1631 och 1632 på ”Ormebacka ting” (Hällsberg). Efter länsmannens
död har hans son Rasmus Hansson överlåtit panten till Olof i Hällene, som
i sin tur bortpantat den till borgmästaren Anders Larsson i Uddevalla. Olof
har under processen påpekat, att han ej köpt tegen av Börje utan av Rasmus,
och att den nu ägs av Anders Larsson, varför Börje stämmer fel person. Men
Börje bevisar att han sänt två män till Olof för att inbörda skogstegen
innan han överfört den till Anders Larsson. Rätten tillerkänner Börje rätt
att lösa den omtvistade skogstegen om han betalar Olof de 8 rdlr som
pantebrevet lyder på. Sedan åligger det Olof, eftersom han mot Börjes vilja
sålt tegen till Anders Larsson, att köpa tillbaka samma jord och överlämna
den till Börje.
Dernäst framkåmb för retten Börge j
Biönnerödh uthj Möckelby sochen her på Oroust boendes, som widh
instembningh tridie reesan hadhe dhen man Oluff j Hellenne uthj förbemelte Möchelby
sochen om Biönnerödz skogztegh benembdh Fiellen att tiltahla, huilken tegh
bemälte Oluf j Hellenne den ifrån sigh och till Anders Larson borgmestare j
Oddewald hadhe uthsatt och förpantat, som war emot förbemälte Börge j Biönnerödz
ja och minne skedt, hwilken skogztegh bemälte Börge will dhen samma till
sigh infrälsa, som bemälte Börges hustrus fadher uthsatt till fordom
lenssmannen Hanss j Wrälandh för åtta rijkzdahler, och då Hanss widh döden
afgick hadhe han qwarlembnat een son effter sigh benämbdh Rassmus Hanson, som
nu boor på Bogennes j Wijken, tilföll honom denne skogztegh uthj arf som
annor löössöhrer effter sin fadher. Dereffter hafwer sonen Rassmus Hanson
satt den uth till denne förbemälte Oluf uthj Hellenne, och samma Oluff uthj
Hellenne hafwer den tegh sedhan uthsatt och förpantedt till bemälte borgmästare
Anders Larson, som alt detta på sidsthållet wintertingh uthj Smäby blef
bewijst medh twenne ehrlige boofaste dannemend, huilka wohre Larss uthj Åker
och Månss uthj Goddahlen, som bekendhe att dhee wohre uthskickadhe af bemältte
Börge j Biönnerödh att förbiuda förbemälte Olle j Hellenne, som tegen
hadhe sigh tillförpantadt af bemälte Rassmus Hanson, som boendes ähr på
Wijken, dedh han förbemälte skogztegh till mehrbemälte Anders Larson icke
skulle dhen ifrån sigh förpanta, efftersom den war förbemälte Börges
hustrus odell, och meente sigh nermast wara för een fremmadh, samma skogztegh
at infrelsa på sin hustrus wegnar, efftersom Börge(s) hustrus fadher hadhe
samma skogztegh uthsatt j pant till fordom lenssmannen Hans Rassmuson j Wrälandh.
Heremot at swara mötte förbemälte Oluf j Hellenne och bekendhe, han hadhe
uthsatt een skogztegh liggiandes på Fiellet uthj Möchleby sochen, som hörer
till Biönnerödh gårdh, och sade sigh ingen tegh hafua fådt eller bekommit
af Börge j Biönnerödh, icke heller wiste han honom till någon tegh at
swara. Men den tegh han hafwer, den samma haar han sigh tillförpantadt af
dhen gamble lenssmannens sohn Rassmus Hanson, och förmeente förbemälte Olle
uthj Hellenne, at dher Börge will lösa någon tegh, då skulle han derom sökia
wälachtat Anders Larson j Oddwaldh, som för warandhe tidh bemälte skogztegh
hafwer uthj pant. Resolutio: Effter tiltahl, geenswar och denne saakz lägligheet
ähr sålunda för retta wordet affsagt som fölger: Såsom exactis pröfwas
det förbemälte Börge uthj Biönnerödh på sin hustrus wegnar ähr rett
odellzberettiget til denne skogztegh Fiellen, som hörer under Biönnerödh gårdh,
som han medh richtigh adkombstbref her för retten framwijste vndher sex mans
segell 1631, 1632, lydeligen wordet förkyndigat och upläset på Ormbacka
ting. I dedh förbemälte Börge j Biönnerödz hustrus fadher hadhe den först
uthj pant satt til den gamble lenssmannens Hans Rassmuson uthj Wrälandh för
åtta rixdaler, och effter hans dödh ähr samma tegh hans son och arfwinge
Rassmus Hanson fallen til arffs, hwilken tegh Rassmus Hanson ifrån sigh och
till denne instembde Oluf j Hellenne emot förbudh medh twenne män af bemälte
Börge j Biönnerödh uthskickadt, hadhe den lijkwäl emot hans ja och minne
till een fremmadh och oskyldh man, nembligen Anders Larson borgmestare j
Oddwaldh, uthsatt. Hwarföre wiste man eij rettare dömma heruthinnan, än när
bemälte Börge uthj Biönnerödh som retta odellzman på sin hustrus wegnar
är till bemelte skogztegh Fiellen, uthlegger till bemelte Oluf uthj Hellenne
så många penningar som Börges hustrus fadher hadhe dhen första gången
uthsatt til den gamble lenssmannen Hanss Rassmuson uthj Wrälandh nembligen 8
rixdaler, då ähr bemälte Oluf j Hellenne plichtigh, som innom fylcket tilstädhes
ähr, at igenförskaffa bemälte Börge j Biönnerödh samma skogztegh effter
odelzbalken 8 capitel, och söke han sedhan mehrbemälte Anders Larson som han
bäst kan och gither. Sålunda wara ransakadt, bewitnadt och afdömbt, som föreskrifwit
står, bekrefftar iagh för migh och nembden medh mitt och herradz insegell.
Actum ut supra.
12)
Amund Olsson i Ström stämmer sin broder Kristoffer Olsson i Höggeröd i
Torps sn om åsäte på sin arvejord i samma gård. Olof Halvardsson i Höggeröd
har efterlämnat 4 söner (Kristoffer, Jon, Amund och Halvard), som vardera ärvt
4 öresbol jord i gården. Sedan ”Arilds tid” består brödernas
hemmansdel i Höggeröd av 2 brukningsenheter, och sedan modern dött för 7
år sedan besitter Kristoffer båda. Amund, som nu brukar 1/9 hemman i Ström
och ej kan försörja sig på en så liten gårdsdel, klagar över att hans bröder
brukar var sin lott i arvegården men att han själv är utstött. Tingsrätten
beslutar, att Amund skall inrymmas i Höggeröd hos sina bröder och själv
besitta och bruka sin arvejord 4 öresbol därstädes.
Iblandh annan förrettning framstodh för
retten Ammundh Olufson j Ströhm j Tårp sochen, som widh Hans Excellentz
welborne herr rijkzrådetz och gouverneurens Harall Stakes citation och
stemning hadhe sin sambrodher Christoffer Oluffsson j Högerödh uthj Tårp
sochen at tiltahla för landhskyldh och odellzbesittelse uthj förbemälte Högerödh,
nembligen fyra öhresbool iordh, som honom effter sin fadher Oluf Halfwarson
uthj förbemälte Högerudh arfweligen ähr tilfallen, och war Ammund Olson j
bemälte Högerödh gårdh zäther begerandes. Häremot at swara mötte här för
retten hans sambrodher Christoffer Olufson, och härtill icke kunde neka hans
broder Ammundh Olufson j Ströhm effter sin fadher tilkom j bemälte Högerödh
fyra öhresbool iordh, men deraf erbödh sin brodher Ammundh Olufson leije och
landskyldh, och wille icke han skulle få zäther medh honom uthj bemälte Högerödh.
Men såsom bemälte Amundh Olufson widh sin skriffteligh jnlaga inför retten
klageligen bewijste at dhee andre hans samsyshon hafwa hwar sin anparth
bekommet uthj odellziordh, och densamma brukar dee och besitter, och denne bemälte
deras sambrodher Ammundh Oluffson deremot alz intet, och hafwa dee trängt
honom ifrån sin retta fadhers odell och nu på fyra åhr huarken gifwit honom
sin tilbörlige dheraf gåendhe åhrliga landskyldh af jorden, eller uthj
ringaste måtto waret uthj hans minne. Förhållandes sigh emot honom, som han
icke war skyldh eller beslächtigadt dertil, men fast heldre war denne bemälte
Christoffer Olufson benägnare at hielpa een fremmadh eller een oskyldh än
honom Ammundh, som war hans sambrodher, hwaruthöfwer bemälte Ammundh högeligen
klagadhe. Och effter instembde parters egen bekennelse och förhöör bleff
befunnit huru mycken odell dem samptlige syshonen tilkommer uthj bemälte Högerödh,
nemligen tretton öhresbool iordh föruthan tree öhresbool iordh effter deras
fadersyster Karin på Hassellöhn, giör tilsammans sexton öhresbooliordh,
som denne instembde Christoffer Olufson brukar uthj bemälte Högerödh, och
ähr fyra samsyskon om bemälte iordh, så deraf tilkommer denne Amundh
Olufson fyra öhresbool iordh j bemälte Högerödh, som är hans sanna
arfweligen retta odell, medh wijdare ordh och taahle parterne å begge sijdhor
emellan föll. Resolutio: Hwarföre blef resoluerat och afsagt uthj denne saak,
at såsom her befinnes ex actis bemälte Christoffer Olufson som brukar sexton
öhresbool jordh uthj Högerödh, lijkwel har det tlllförenne waret och ännu
är twå mäns zäther på dhee twenne parter uthj bemälte Högerödh af
Arildz tidh, som Christoffer Olufson allena på siu åhrs tijdh, sedan deras
modher igenom dödhen afgick, som haar hafft zäther och bruk dher på, och
denne hans sambrodher Amundh Oluffson uthj Ströhm, som sitter på een
fremmadh iordh och icke hafwer mehra der han boor på til brukz än som 1/9
part, weet han fördenskuldh icke af så ringa bruk kunna födha sigh och sine
deraf, endoch dee andre hans samsyshon äre der emot medh odell effter anparth
försorgde, vndantagandes denne Amundh Olufson, som skall taga lanskyldh af
sin odellziordh. Hwarföre wiste man eij rettare än bemälte Ammundh Olufsson
uthj Ströhm, som een sambroder ju böör niuta sin odellzjordh, nembligen
fyra öhresbool jordh till zäther och bruk j bemälte Högerödh medh sin
sambrodher Christoffer Olufson, som herföruthan wäl kan hielpa sigh och ähr
ingom till trengzell effter lagen odellzbalken 2 capitel, doch heemstelles
detta uthj öfwerdommares wijdare dejudication och godtfinnandhe, om parterne
emedlertidh sin emellan eij kunna föreenas. Sålunda wara klagat, ransakadt,
bekendt och affdömbt, bekrefftar jagh för migh och nembden medh mitt och
herradz jnsegell. Actum ut supra.
13)
Sigrid Kristensdotter i Gilleby stämmer (sin styvmåg) Anders Svensson i
Varekilsnäs (Sörgård) om betalning för den odelsjord, som hennes avlidne
man Olof (Tollesson) år 1659 löst av sina bröder för 40 rdlr (som är 60
dlr). Anders har betalt Olofs skuld om 40 dlr för samma köp. Resterande 20
dlr, som Olof betalt under sitt äktenskap med Sigrid skall Anders betala med
hälften till henne och den andra hälften skall tillfalla alla Olofs barn. Därutöver
skall Anders betala landskyld för de 16 penningbol jord i gården, söm hans
svärfar ärvt och ägt ograverat.
Kom för rätten Sigri Christensdotter
uthj Gilleby uthj Tägneby sochen, och hade stembt Anders uthj Wahrkijhlsnääs
uthj Stahle sochen för tree öhresbool jordh ringare tree penningzbooliordh
som hennes salig man Oluff hadhe löst
af twenne sine brödher för 40 rixdaler, derom ähr giordt bref 1659. Så dödde
föreskrefne Oluf, och hafwer förbemälte Anders Swenson fådt een sahlig
Olufs dotter till echta, och hafwer han betalt fyratijo dahler, som salig Oluf
lånte at löösa samma iordh före, dee tiugu dahler dher rester skall
modhren hafua helfften tijo daler, dem skall Anders betahla till sanchte Mårtens
dagh uthj detta åhr, dee öfrige tijo daler skall han deela till alle sahlig
Ollufs barn, bådhe hans egen hustru och hennes syshon, så och dee som ähre
afladhe medh föreskrefne Sigrj, och hon hafua opsyn, att hennes barns
penningar warda förwaradhe. Eliest hwadh odell nämbligen sexton penningzbool
iordh Oluff åkte frij dhå han dödde, som Anders ännu brukar, skall han
gifwa landskyldh före till drengebarn blifwa wuxne.
14)
Karin Tollesdotter stämmer sin broder Sven Tollesson (i Övre Myckleby) och
avlidne broders (Erik Tollesson) barns styvfar Håkan (Olsson) i Kalseröd om
åsätet på samma gård (se 660618-16). Svaranden visar skiftesbrev av år
1660, då Karin tilldelats 9 1/2 penningbol jord i Hogen i Myckleby sn. Sven
och Håkan erbjuder henne timmer till husbyggnad om hon flyttar dit, men Karin
envisas med att få tillträda gårdsbruk i Kalseröd (se 670930-11).
Swän Tållesson kom uthj retta sambt
hans hustrus salig broderbarns styffadher Håkan uthj Kalserödh, och war
stembdh af Swens syster Karin Tållesdotter och hennes man Oluf Michelson, och
hon wille hafua sitt bruk och zäther på Kalserödh som war hennes fadhers
odhell. Mötte her för retten föreskrefne hennes brodher och bröderbarn och
systren. Och befanss effter bewijs, att dedh ähr skifft odell emellan föreskrefne
arfwingar 1660 in junio, deruthj finnes bemälte Karin wara tilskifft på
hennes lått 9 1/2 penningzbool iordh j Hofwen uthj Möchelby sochen, medh
sine twenne andre systrer, der rådher hon på sin och deras wägnar zätheret.
Förbemälte Karins medharfwingar tilböd henne at fara till hennes jordh uthj
Howen, så wille dee hielpa henne timber att byggia ett huus på samma bolige,
men förbemälte Karin påstodh domb j saaken och till ingen förlijkning uthj
detta måhl wille sigh beqwemma låtha.
15)
Björn Gunnarsson i Vassö stämmer Arvid Rasmusson i Kalseröd för att denne
i tre år uppvaktat hans dotter och nu rått henne med barn och likväl vägrar
att äkta henne. Arvid erkänner att pigan varit en ”oberyktad mö” innan
han lägrat henne, men som han ej vill gifta sig med henne döms han att böta
12 rdlr för lägersmål.
Biöne Gunnarsson uthj Wassöö j
Langlandh sochen (!) kom uthj retta och hafwer stembt Arfwedh Rassmuson j
Kalserödh för dedh han hafwer beligget hans dotter, och hon ähr medh barn,
och hafwer han gådt til hans huus j tree åhrs tijdh för än han fick hennes
willie. Mötte förbemälte Arffwedh her för retten och wille icke echta
henne, dock icke nekadhe hon war iu een ehrligh oberychtadt möö eller piga
den tidh han kom j ferdhe medh henne uthj hennes faders huus, som han kom uthi
wenskap medh henne. Och såsom bemelte Arfwidh eij wille taga förbemälte
qwinfolck till echta, dy skall han bötha för samma begångit lägersmåhl
till Kongl. M:t och crohnan effter den danska kongh Christ. Quartij recess,
nembligen tolff rijkzdahler.
16)
Gifte mannen Jakob (Olsson) i Röd i Morlanda sn är stämd för lägersmål
med Börta Svennungsdotter, men båda har rymt från orten (se 660209-7).
Eftersom Jakobs gård är nedbränd finns ingenting att utmäta, vare sig till
böter eller tre års förfallen skatt (se 671028-3).
Länssman Hanss Matsson uthi Heenåå
hade stembt Jacob j Rödh j Morlandh sochen för begångit hoor uthj hans
echtenskaap. Förbemälte Jacob icke mötte, men sades han är bortrymbdh, och
elliest resterar och inneståår medh 3 åhrs skatter till crohnan och dedh
qwinfolck Börta Sweningzdotter, som han afladhe barn medh är ochså rymbdh
och ähr uthj Giötheborgh. Herom witnadhe Olle uthj Dale at föreskrefne man
ähr fattigh hwar han ähr, och hans hemman han bodde på är affbrändt.
17)
Olof Gullbrandsson (i Livetorp) har enligt brev av den 3/12 1666 varit skyldig
sin broder Jöns Gullbrandsson i Vräland 47 dlr och därför till honom
pantsatt sin hustrus odelsjord 4 öresbol i Västra Röra i Långelanda sn
samt därutöver 1 öresbol pantejord i samma gård.
Vpläset ett bref daterat Herlöche den 3
decembris anno 1666, att Olle Guldbranson skyldigh war sin brodher Jöns
Gulbranson på Wrälandh fyratijo och siu slette dahler, och derföre uthj
pant satt honom fyra öhresbool jordh j Röre uthj Langlandh sochen, som är
hans hustrus odell, och ett öhresbool iordh han sielf hadhe köpt eller
pantadt sigh till.
18)
Vid tinget i Vräland den 28/10 1663 har Börje Jonsson i Västra Björneröd
i Myckleby sn ålagts att bevisa sin åtkomst till gården. Med sin hustru
Kerstin Sivertsdotter har han betalt 100 rdlr till hennes syster Brynilla i
Eskekärr för 10 öresbol odelsjord, som hon ärvt av sin fader (Sivert i Västra
Björneröd). Men än resterar 20 rdlr för 2 öresbol jord. Eftersom Börjes
brev är pantebrev och ej köpebrev och Brynilla är äldsta syster, tillerkänns
hon rätt att inlösa sin arvelott 12 öresbol odelsjord i Västra Björneröd
mot att hon återbetalar det som hon har uppburit. Börje åläggs att svara för
att hennes gårdsdel är lika väl bebyggd som den varit då han tillträtt
den.
Matz hustru uthj Eskekierr benelbdh Brönilla
Sifwersdotter, som äldre är, kom för retten emot hennes yngre syster
Kerstin Sifwersdåtter, medh hennes gifftingzman Börge Jonson uthj Biönnerödh;
och ännu trätte dhee om den odellziordh helfften Biönnerödh, Brönillas
odell, som Börge hafwer uthj pant af henne som hon bekendhe. Brönilla
bekende at hon hafwer upburit fem tiugh rijkzdaler af sin yngre syster Kerstin
på dee tijo öhresbooljordh som hon hafwer hafft uthj pant af Brönilla. Så
icke mehra resterar Brönilla än för twenne öhresbool jordh som hon
bekenner sigh wara skyldigh til bemälte hennes systerman Börge Jonson j Biönnerödh
och är tiugu rixdaler, giör så tilhopa för halfwa gårdhen sex tiugh
rijkzdahler eller 120 rixdaler och ähr uthi sölfwermynt 180 daler slette. Mötte
heremot för retten Börge Jonson uthj Biönnerödh och sade sigh hafwa köpt
dhen halfwa gårdhen Biönnerödh af bemelte Brönilla Sifwersdåtter, och han
hafwer bemälte Brönillas samsyster till ächta hustru, och frambladhe bref
uthj retten. Men efftersom dhee icke wohre så laglige som dedh sigh bordhe,
huarföre kunde intet denne retten dem för richtige köpebref ehrachta,
aldenstundh Börge Jonsson icke kunde bewijsa sigh odellziorden hafwa köpt
eller sigh tillförhandlat af retta odellzfolk, mycket mindre hafwer han detta
kunnat bewijsa åhr 1663 den 28 octobris, då tingh blef hållet uthj Wrälandh
j Langlandh sochen här på landet . Men för den skuldh blef opsatt intill
nu, på dedh bemälte Börge än krafftigare bewijss än han denne gång hadhe
kunde få tidh och tilfelle, bettre detta att afbewijsa, medh mehra ordh och
taale parterne emellan föll. Resolutio: Hwarföre effter ofwanbemälte skäähl
dömbde wij, at Brönilla Sifwersdotter medh hennes man Matz Jonson j
Eskeskierr fritt före at igenlöösa hennes retta och sanna odell, som hon
hafwer uthj pant satt, liggiandes uthj bemelte Biönnerödh, som ähr dhen
halfwa gårdhen dhersammastedhes ifrån hennes yngre syster Kerstin Sifwersdåtter
och hennes gifftingzman Börge Jonson effter hon råder zätheret effter
arfwebalken 7 capitel, och bemelte Börge Jonsson uthj Biönnerödh her af rätten
pålagt at anamma igen sine vthlagde penningar för den halfwa odellzgårdhen
Biönnerödh in alles . Belangandhe dee huusen som til dhen halfua gårdhen hörer,
skall bemälte Börge Jonsson wara tilförtänkt at inrymma bemälte Brönilla
Sifwersdåtter effter bemälte jordz anparth uthj huusen widh anfordran, enähr
hon tränger till zätheret effter lagen. Aldenstundh dher wohre huuss bygde
widh den tijdhen på dhen halfwa gårdhen Biönnerödh, då bemälte Börge
Jonson fick jorden uthj pant. Sålunda wara innan tinge anklagat, befunnit,
bekendt, swarat och af dömbt, dedt stadhfästar iagh för migh och nembden
medh mitt och herradz jnsegell. Actum ut supra.
19)
Skogvaktaren Olof Hofman stämmer Reer (Andersson) i Lalleröd för olaga
avverkning av 4 ekar. Svaranden medger blott att han fällt 2 gamla ”eke-
skrottar”, men överbevisas om, att han dessutom fällt 2 friska träd och döms
att böta 24 dlr samt att plantera 4 nya istället.
Samma dagh frambstodh för retten
skoghwachtaren öfwer Oroust och Tiöhrn, wälactat Oluff Håfman, som effter
föregåendhe laga jnstembning anklagadhe een bondhe widh nampn Reor uthj
Lallerödh, boendes uthj Tägneby sochen, hurusom han emot wår allernådigste
konungz och herres uthgångne skogzordinancie, mootwilligtwijs hafwer fyra
stycken eekar på bemelte Lallerödh skogh, som ähr skattegodz, låtet nederfälla,
och wardt han af retten begärandes bemälte bondhe wedherböhrligen derföre
måtte nepsas och affstraffas. Heremot at swara mötte förbemälte Reor uthj
Lallerödh och sadhe at gårdhen och skogen ähr hans egen, och hafwer hugget
twå gambla eekeskrottar till bränne och huusbehoff. Men bemälte Oluf Håfman
bewijste deremot fast annorlundha her för retten medh länssmannen Hanss
Mattson och een laghrettzman Jöns uthj Torssby uthj Tegneby sochen, som berörde
skogzshadha hafua på åsteden besynat och befunnit iempte Oluf Håfman,
huilka giordhe deras sanferdige berettelser här för retten, at på Reors
skogh uthj Lallerödh befanss först widh dhen nordre grindh tuåå gröna och
ferska stubbar, och sedhan dher omkring befanss twå håhla stubbar. Ty wardt
Oluf Håfman heruthinnan domb begerandes. Resolutio: Och såsom bemelte Oluff
Håfman här för retten hafwer denne bondhe Reor uthj Lallerödh medh skählige
och boofaste twenne wittnen öfwertygadt, nembligen fyra stycken eekar hafwa
emot cronans starka förbudh låtet nederhugga, hwarföre ähr resoluerat här
af retten, dedh bemelte Reor j Lallerödh skal bötha för dee twenne stycken
friska eekar nembligen för hwarie eek till Kongl. M:t och crohnan nijo daler
silfwermynt och derofwanpå tolff marker till treeskifftes, cronan, herradet
och målzäganden, giör tilsammans för dhee twenne stn gröna och ferska
eekar nembligen 24 daler sölfwermynt och uprette skadhan medh nya
planteringar, efftersom dhen Kongl. ordning och stadga den 7 artikel anno 1647
uthgången uthj bookstafwen innehåller och förmäler, dee öfrige twenne
ekar som håle ähre, ähr Reor blefwen förskonadt före, efftersom det
befanss wara ruttne och gamble. Sålunda innan tinge wara angifwit, bekenndt
och afdömbt, bekrefftar iagh för migh och nembden medh mitt och herradz
jnsegell. Actum ut supra.
20)
Skogvaktaren Olof Hofman bevisar med länsmannen Hans Mattsson och lagrättsmannen
Jöns (Bertilsson) i Torsby, att Nils Andersson i Rålanda, medan han bott på
kronogården Gröva, fällt 2 ekar samt tagit en gren av en annan ek till att
göra ett plogstyre. Nils döms att böta 24 dlr samt att plantera nya träd
istället.
Framstodh för retten bemälte Oluf Håfman,
som ähr anförtrodd tiensten öfwer ekeskogen här uthj ohrten, ehrligh och wälachtat
mann, som effter lagligh incitation och stemningh hadhe till att beswära sigh
öfwer een bondhe widh nampn Nilss Anderson uthj Ralandh, huru han hafwer
handtherat skogen uthj Gröfwe mark, som tilhörer crohnan, j Tägneby sochen,
widh denn tijdh han bruckte Gröfwe gårdh, j dedh han hafwer mootwilligtwijss
emot Kongl. förbudh på bemälte ägendomb låtet nederhugga twå eekar, som
befans stubbarne efter, och een green till ett ploghstyre, och begerte härpå
at bemälte bondhe Nilss Anderson måtte dherföre lijdha som Kongl. ordning
och stadga uthj slijkt tillfälle förmåhr. Häremot at swara mötte här för
retten bemelte bondhe Nilss Anderson och bekände det som han hafwer hugget,
wor små och tårre ekar och meente sigh derföre icke något att plichta. Men
Oluf Håfman bewijste här för retten medh twänne bofaste witnen, som ähr
crohnans lenssman Hans Mattsson och laghretzmannen Jöns uthj Torssby, huilka
för retten tilstodh och bekendhe, at dee hafwa warrit försambladhe på bemälte
Gröfwe marck effter bemälte Oluf Hofmans begäran, at besichtiga hwadh
ekehugg denne mehrbemälte Nilss Andersson hafwer olagligen begångit, då
befanss bemälte bondhe Nills hafua emot Kongl. förbudh låtet nederfälla twå
stycken ferska och gröna eekar, föruthan een green som Nilss Anderson sielf
tilstår och bekenner sigh hafua hugget till ploghstyre. Klaganden Oluf Håfman
på sitt anförtrodde embetes wägnar war heruthinnan een förswahrligh domb
begerandes. Resolutio: Och såsom bemelte Oluf Håfman för denne tingzretten
medh skäähl och twenne boofaste ehrlige witnen hafua öfwertygadt bemelte
Nilss Anderson hafua huggit emot Kongl. förbudh twå stycken ferska eekar på
Gröfwe skogh, som hörer crohnan till, dy skall bemälte Nilss Anderson, som
nu boendes är uthj Ralandh, derföre plichta för hwario färsk eek som ähr
9 daler sölfwermynt till Kongl. M:t och crohnan, och ofwanpå tolff marker
till treeskifftes, målzägandenom, konungenom och herradet, giör tilsammans
för bemälte ekar nemligen 24 daler sölfwermynt, och uprette skadhan medh
nye planteringar, effter Kongl. stadga och ordning den 7 artikel anno 1647
uthgången, innehåller och förmähler. Sålundha innom tinge anklagadt och
swarat, bewitnadt och afdömbt, stadhfäster iagh för migh och nembden medh
mitt och herradtz jnsegell. Actum ut supra.
21)
Reer (Andersson) i Lalleröd begär tillstånd att fälla en ek i sin skog för
att bygga sig en båt.
Reor uthi Latterödh gaf tilkänna at han
trenger till att hugga een eek uthj hans egen skogh till att byggia sigh een bååth
af, detta skall lenssmannen medh nembden dijt fahra, som skole skåda, om den
eek kan mistas uthan landzens skadha, och sädhan dherom till nestkommandhe
tingh göra deeras berettelse, då gifwer tijden om dedh må skee eller eij.
22)
Häradshövdingen Petter Dragman beviljas tillstånd att på sin gård (Västra)
Holm fälla en gammal och rutten ek, som ej duger till annat än bränsle.
Herradzhöfdingen Petter Dragman gaf
tilkenna, att på hans åboendhe åkermarck Holmb benämbdh, ståår een
gammall och rutten ekestubbe, och begerte han loff widh tinget att fälla dhen
nedher, som till inthet tiähnlig war än at opbrenna den till wedh och werma,
huilket han medh Anders j Smeby och Östen uthj Stahle j Tegneby sochen
nembdemen her på Oroust, bewijste för sanning wara, som densamma ruttna
eekeskrott hafwa medh flere omkringboende naboor och grannar besynadt, huilket
blef honom tillåtet, efftersom sådhant kundhe skee uthan landzens shada,
huilket äfwen dett samma Kongl. stadga och skogzordning lijkmätigt ähr.
23)
Anna och Karin Andersdöttrar i Bro (Övergård) i Morlanda sn stämmer sin
broder Helge Andersson därstädes om åsätet på samma gård. Helge visar
brev, kungjort på ting i Hällsberg den 10/4 1660, att Per, Olof och Helge
Anderssöner med sina svågrar Tore Andersson och Jöns Olsson och på sin
broder Brynte Anderssons vägnar (och med modern Ingeborg Olsdotters samtycke)
sålt faderns odelsgård Bro till Dorotea Bielke. Denna har sedan lovat Helge
att mot 10 rdlr årligen i arrende njuta samma friheter som hennes övriga frälsebönder.
Men Helge har ändå tvingats att betala skatt till kronan, varför han återköpt
gården, vilket kungjorts på tinget (i Gilleby) den 26/10 1663 (se 631026-4).
Dessutom visar Helge en sexmannadom av den 5/12 1653, då hans systrar fråndömts
besittningsrätt i Bro övergård. Tingsrätten konstaterar att ingen av
Helges syskon år 1663 hjälpt honom att inlösa arvegården, och att han
uppbjudit köpet på allmänt ting utan att någon släkting klandrat det. Därför
döms Helge att vara sin gård rådig och hans systrar att flytta därifrån.
Framkommo för tingsrätten Anna och
Karin Andersesdöttrar, boendes på deras fadhers gårdh Broo uthj Morlandh
sochen, huilka hafua för retten instämbt deras sambrodher Helge Anderson
uthj Broo för zäther och bruuk j bemelte Broo, och förmeente dee dem så när
wara at boo på samma dheras faders gårdh Broo, som deras brodher Helge
Andersson, eller åthminstone niutha sin andeehl deruthj till brukz och
besittelse, medh deras sambrodher Helge Anderson, efftersom samptlige syskonen
medh deras modher Ingeborg Olufsdåtter bemelte gårdh Broo hafua warit eense
om och den såldt, sködt och afhendt till welborne fru Dorette Bielke till
Morlandh gårdh för någre åhr tilbakars, och derföre bekommit twåhundradhe
tree och trettijo dahler sölfwermynt. Sädan hafwer bemelte Helge Anderson
allena igen åter infrälst och igenlöst sin faders retta och sanna odellzgårdh
Broo, af welbemälte fru Dorette Bielke, som densamma lagligen hadhe till sigh
köpt af retta odellzfolk. Her emot at swara mötte nu her för
heemtingzretten deras sambrodher Helge Anderson, och frambladhe uthj retten först
ett skiötebreff, som Pedher Andersson, Olle Andersson, Helge Andersson sambrödher
äre medh hans systermän Thore Andersson och Jöns Olufson på deras ächta
hustrurs wegnar som samsystrar ähre til berörde denne Helge Anderson,
tillijka på deras broder Brynte Andersons wegnar, alle sambtlige medh deras
hender och egna bomerken vnderskrifwit och samtyckt, som tillstå och bekänna,
at dee alla uthaf een frij willia och welberådt modhe, hafua skiödt, såldt
och afhendt saana deras faders odellzgårdh Broo och till welborne fru Dorette
Bielke till Morlandh gårdh och derföre bekommit den minsta penning medh den
mästa, som dee omförlijkte wohre, huilket bref Pedher Anderson förrige
sworenskrifwer tillijka med laghrettzmennerne her på Oroust hafwa
underskriffwit och förseglat, och är samma bref anno 1660 den 10 aprilis
lydeligen oppå een almenneligh tingzstämbna uthj Hällesberg uthj menige
almogens påböör förkyndigat sampt opbödhen för ett och slächt.
Framladhe bemälte Helge Andersson een zedell af welbyrdigh fru Dorette Bielke
vnder egen handh, daterat den 10 aprilis anno 1660, hwaruthj förmelt blifwer
Helge Anderson skall byggia och boo på sin faders gårdh Broo, som welbemälte
fru Dorette Bielke för sigh och sine arfwingar samme gårdh hafwer till sigh
köpt, och innehåller zedelen, at bemälte Helge Anderson skulle gifwa hennes
wälbyrdigheet till åhrligh skatt af samma hennes gårdh Broo nembligen tijo
rijkzdaler, och niutha lijka frijheet som fruns andre frälsslige bönder
under Morlandh. Item bekendhe bemälte Helge Andersson och för retten, att när
dhee tree åhren dhernäst effter wohre förbijgångne, och Helge sin åhrlige
skatt som war 10 rixdaler om åhret hadhe till hennes welbyrdigheet uthgifwet,
och förmeente sigh sådhan för cronans vthskylder frij wara, då kommer
crohnans befallningzmans uthskickadhe på crohnans wegnar, och tager alt uth på
dedh sidste och tredie åhret, trenne åhrs skatter och uthgiffter in alles
ehwadh nampn dhet heldst kundhe hafwa, som Helge alla tree åhren tilförenne
lijkwähl hadhe betalt till sin hussbonde, som widh den tidh skulle wara
welbyrdigh fru Dorette Bielke. Mehra inladhe bemälte Helge Anderson uthj Broo
fyra stycken zedlar, af hennes wälbyrdigheet fru Dorde Bielke till Morlandh gårdh
uthgifne, som på åthskillige tijdher ähre daterade och skrefne, nembligen
den 1 uthgifwen Strömb den 13 januarij anno 1663, den 2, den 28 januarij
uthgifwen på Strömb, den 3. dhen 2 martij anno 1663 samma åhr, daterat Strömb,
den 4. dhen 13 junij 1663 gifwen, huilka föreskrefne sedlar uthj
hufwudhmeningen lyda och innehålla, att odellzfolken till bemälte gårdh
Broo blifwa på åthskillige tijdher och terminer åthwarnadhe, sampt befalte,
på tijdh och dagh at igengifwa welbyrdigh fru Dorette Bielke hennes uthlagde
penningar, hwar såframpt dedh eij skedde, då måtte odellzfolken henne eij förtänkia
at hon nödgades samma gårdh Broo medh flere köpte odellzgodz på dee städher
uthsettia, som möijeligit dee sielfwe nödigt welle. Herföruthan bekende och
här för retten bemälte Helge Anderson uthj Broo, at hennes welbyrdigheetz
tienare hafua på kyrckiegårdhen uthj Morlandh sochen, enteligen tilsagt bemälte
Helge Anderson medh dhee flere, skulle med penningarne till welbyrdigh fru
Dorette Bielke komma och samma gårdh igenfrälsa, hwar och icke då wille
frun settia dhen uth på andhre stedher, så dee aldrigh skulle få samma gårdh
igen. Wijdare framladhe bemälte Helge Anderson uthj Broo uthj retta een
sexmannadomb, uthgifwen af Pedher Anderson förrige sworenskrifwer öfwer
Oroust och Tiöhrn, hwaruthi blifwer förmält uthj sluttningen, at begge bemälte
Helge Andersons uthj Broo samsystrar föreskrefne Anna och Karin Andersdöttrar
medh deras gifftingzmän, ähre aldeles ifrån zäther och bruk j bemälte gårdh
Broo uthdömbde, huilken domb är allaredha den 5 decembris anno 1653
uthgifwen. För dedh sidsta frambladhe uthj retta mehrbemälte Helge Anderson
uthj Broo noch til öfwerflödh een annan sexmannadomb uthgifwen på ett
allmenneligtt herradztingh anno 1663 dhen 26 octobris her på Oroust, som ochså
uthj sluttningen förmähler, efftersom bemälte Helge Anderson hadhe infrelst
samma gårdh Broo ifrån welbyrdigh fru Dorette Bielke för 233 daler slette,
hwarföre fölger Helge Anderson mehrbemälte gårdh Broo uthj Morlandh sochen
medh all sin egendomb, och hans arfwingar till ewindeligh odell och egendomb,
medh wijdare samma domb innehåller och förmähler. Resolutio: För offwanberörde
skääl in actis finner retten skäligit att endoch bemelte Helge Andersson
som ähr retta odellzman och hafwer waret medh sine samsyskon och slächtingar
och hensåldt sin anparth uthj retta odellzgårdhen Broo till hennes
welbyrdigheet fru Dorette Bietke, doch hafwer Helge inga penningar på bemälte
kööp upburit eller anamat, aldenstundh han för sin egen persohn gaf
(mom?) för sigh sielff sitt samtyckio till samma gårdakiöp, och ähr
honom sålunda effter accord zätheret j samma gårdh Broo af sin hussbonde
till wederlagh för åhrlige leije och lanskyldh worden updragen och förundt,
och återigen der köpet rygdes, wille ingen af hans samsyskon j den tijden
wara eenligh medh honom at infrälsa samma gårdh . Hwarföre hafwer han
effter begeran sökt wenners rådh och dådh och förskaffat welbemälte fru
Dorette Bielke sine försträchte penningar igen, nembligen 233 daler slette,
effter fruns många och åthskillige skrifwelser som Helge Anderson här för
retten medh fruns egne quittentzier afbewijste . Dertill medh befinnes att
Helge Anderson så wähl uthj feigde- som fredlige tijdher hafwer åhrligen
richtigt uthlagt till crohnan Swerige sin skatt af samma gårdh Broo, så
ingen klagan dheröfwer kommet ähr. Elliest ähre härföruthan åthskillige
dommar uthgångne, bådhe om sätheret och lössen Helge Anderson och hans
samsystrar Anna och Karin Andersdöttrar emellan, som denne retten eij
understodh sigh demsamma at emottsäija, alldenstundh dhee uthj rettan tidh för
dheras öfwerdommare icke ähre instembde som dhet sigh böör effter recessen
Christlan IV pagina 203 andra book. För dedh sidste och bewijsligit blef at
bemälte gårdh Broo wara lagligen opbödhen effter odellzbalken 4 capitel,
nembligen för ett och slächt, och då widh den tijdh ingen den wille igenlösa.
Hwarföre wijste man icke, att bemälte odellzfolk nembligen Anna och Karin
Andersdöttrar effter denne dagh något zäther eller lössen emot sin
sambrodher Helge Anderssons ja och minne uthj mehrbemälte gårdh Broo at
kunna få, men aldeles att wijka ifrån bemälte gårdh Broo, och ingen
wijdare tilltahlan j denne saak effter denne dagh uthi förbemälte Broo at
hafwa, och mehrbemelte Helge Andersonz kööp anlangande Broo uthj Morlandh
sochen widh laga krafft att ståndha effter Norges lagh köpebalken 10 och 11
capittler. Således wara angifwet, klagadt, och ransakadt, bekendt och affdömbt,
dedh stadhfäster jagh för mig och nembden medh mitt och herradz jnsegell.
Actum ut supra.
24)
Länsmannen Hans Mattsson stämmer Anders (Bryntesson) i Skantorp om en häst
länsmannen köpt av honom sommaren 1666 för 4 rdlr nedprutat med 1 mk. Vid
ett möte i Gilleby senare samma år har hästen slitit sig och sprungit hem
till Skantorp. När Anders' son Hans återfört hästen till Gilleby har länsmannen
bett honom behålla den och återställa köpeskillingen. Därefter har länsmannen
sett varken häst eller köpeskilling. Anders’ son Hans medger att länsmannen
synes ha kommit till korta eftersom han mist både häst och pengar. Rätten
ålägger Anders att återbetala köpeskillingen till länsmannen.
Hans Mattsson lenssman war jnstembdh för
retten af Anders uthj Skåntorp för een häst som Anders såldhe Hans uthj
nestförledhen sommar 1666, och efftersom Hans fann sigh misshållen uthj
samma kööp, dy wille han icke stå widh dedh kööp som Hans och Anders
emellan giordt war om samma häst, aldenstundh Hanss lenssman föregaf hästen
hafua ett fördolt lyte uthj dedh ena sitt frambeen, endoch Hans hade betalt
samma häst som kåstadhe honom fyra rixdahler ringare än een marck
silfwermynt. Een lijten tidh dereffter som länssmannen hadhe köpt hästen,
och anstelt ett möthe medh almogen her på Oroust uthj Gilleby och Tegneby
sochen, och emädan lenssmannen war på samma möthe, då hafwer hästen
slitet sigh lööss och luppit till hans gambla heemb nembligen Skåntårp
igen som han war kommen ifrån. Straxt när dee af Skåntårp dedh förnommo,
så befaller Anders j bemëlte Skåntårp sin sohn at taga hästen och rijda
till möthet igen medh honom hwarest lenssmannen war, och när Anderses son
kommer til Gilleby, der lenssmannen war, medh hästen, så swarade länssmannen
Hanss Mattson: ”Säijer edher fadher detta igen, att han behåller sin häst,
och lefwererar migh mine penningar igen som iagh haar gifwet för hästen”.
Så sadhe drängen: ”Iagh skall sådant säija min fadher igen”, dermedh
drogh han sin wägh. Nu klagar lenssmannen för denne retten, at bonden Anders
uthj Skåntårp haar hafft bådhe häst och penningar ifrån honom öfwer ett
åhr inne hooss sigh, och drifwit sin wåhr och annat arbethe giordt medh
honom. Nu begärer bemälte länssman Hans Mattson att han åthminstone måtte
få sine försträchte penningar igen som bemälte Anders uthj föreshreffne
Skåntorp för samma häst af honom hafwer vpburit. Huilket Anderses son uthj
Skåntorp som her för retten war tilstädhes, fulmächttgh giordh att swara
till sin fadhers jnstembde saak, och tlllmähle uthj detta tilfälle, kunde
hertill icke neka, än ju lenssmannen heruthinnan ähr skedt något för kortt
j dett han skulle mista bådhe hest och penningar. Omsijder ähre dee blefne
her för retten wenligen och wäl förlijkte, att Anders j Skåntårp behåller
sin förlemnadhe häst, och lenssmannen skall få igen sine uthlagde
penningar, hwar och icke dedh skeer, då uthsökes widh nambn och
uthwerderingh som annor witterligh geldh effter lagen af Anderses boo uthj Skåntorp
effter lagen köpebalken 3 capitel.
25)
Ingrid Rasmusdotter från Mellby i Tegneby sn med sin man Henning Reersson har
betalt en skatteskuld om 9 dlr 13 öre för Truls (Jonsson) i (Nedre) Strand
mot inteckning i dennes gårdsdel därstädes. Truls anmodas att innan
kommande höst antingen betala sin skuld eller överlåta sitt gårdsbruk i
Strand till Henning (se 670930-2).
Rassmus Andersons dotter uthj Melby,
Ingrj, som hafwer Henningh Reorsson til rätt echta man, kom uthj retta och
hadhe stembt Trulz uthj Strandh, han och mötte och bleff vpläset uthj deras
nährwaro een zedell af fougden Swän Andersson, att Trulz uthj Strandh war
skyldigh 9 daler 13 öhre silfwermynt för 3 åhrs skatt till cronan, dedh han
icke wille betahla. Altså hafwer Henningh betahlt dhem på Trulses wegnar och
derföre blifwen inwijst uthj Trulses gårdzbruk uthj Strandh. Hertil suaradhe
nu Henning, fåår han sine penningar och ränta för dhem innan höst, så
behåller Trulss sitt bruk uthj detta åhr, hwar såframbt dhet eij skeer, dhå
wijker Henningh till Trulses grödhe. Om sätheret kan dhee tahlas widh om
hwadh lagh och rätt förmåhr, hwilken närmare zäther medh sin hustru som
ähr een brodherdotter, än Trulss som ähr een systersohn.
26)
Helga Elofsdotter i (Nedre) Strand åläggs att innan nästa ting betala 4 dlr
till sin fasters son Måns (Lassesson) i Gustorp, vilka pengar resterar på
hans moders odelsjord i Strand.
Måns uthj Gustorp stembt hans
moorbrodherdotter Hellia Elufsdotter uthj Strandh för 4 daler honom rester på
dhen jordh hennes fadher köpte af Månses modher. Frambladhe Hellia breff som
förmählte hennes fadher Eluff hadhe köpt. Månses modhers iordh och gifwet
dher på 3 daler, och dhe fyra daler dher rester skall Hellia betahla innan nästa
tingh, så frambt hon då eij bewijser betahlt ähr.
27)
Anders (Gunnarsson) Böcker i (Västra) Röd i Långelanda sn anklagar Bamse
(Esbjörnsson) i Jacklefjäll för att denne slagit ihjäl 3 svin för honom.
Bamse har trots förbud lämnat tingsplatsen och döms att böta 1 mk.
Anders Böcker uthj Rödh hafwer för
tingzretten jnstembt Bamse uthj Jaklefieldh för ett swijn han slogh ihiähl för
Anders, och twå andra swijn ähre bårtta, dee samma förmeente föreshreffne
Anders och ähre ihiählslagne för honom. Bamse sadhes warit widh tinget uthj
nästförleden dagh, men gick sin wägh, endoch han war tilsagd at blifwa widh
tinget till dhes retten satte sigh nedher, dy efftersom föreshreffne Bamse
uthj Jaklefieldh eij lyste sitt laga förfall, dy ähr han blefwen her af
tingzretten tildömbdh at bötha stemnefall een marck sölff effter lagen
tingfarebalken 9 capitel.
28)
Jakob (Gullbrandsson) i Skeppstala uppbjuder andra gången samma gård, som är
ett halvt hemman och inlöst från (förre fogden) Jakob Nöring.
Jacob uthj Skipzdahle läth
upbiudha j dagh dhen halfwa gårdh Skipzdahle, som han hafwer löst sigh till
af sahlig Jacob Nöhring, andre gången, för ett och slächt, om dhen någon
lösa will.
|