Ting i Hällsberg i Stala socken 19 juni 1667

 

ANNO 1667 den 19 junij blef herradztingh hållet här på Oroust uthj dhen gårdh Hellesbergh uthj Stahle sochen af migh vndertächnadt Petter Draghman herradzhöfdinge öfwer Oroust och Tiöhrn, nembden Ande(r)s j Smäby, Jens j Torssby, Östen j Stale, Östen j Herlöche, Anders j Giögesäther, hoosswarandhe lenssmennerne Jens Håltz och Hans Mattsson j cronans befallningzmans Swen Andersons fråhnwahru.

 

 

 

 

1) Kungöres regeringens förbud av den 14/11 1666 om högre kapitalränta än 6 och 8 procent.

 

Samma dagh blef Kongl. M:tz placat för menige man som tillstedhes wohre vpläset, at renta eller interesse af capitalsummor icke högre skall upbäras, än som till 6 eller 8 pro cento etc,. daterat Stockholm den 14 nouembris anno 1666. Hwem som emot giör hafwer förgiordt capitalet och dubbelt till hospitalet, som wijdare wälbemälte placat uthj bookstafwen innehåller och förmehler.

 

 

 

 

2) Kungöres regeringens fridlysning av fornminnen och kulturbyggnader, utfärdad den 26/5 1666.

 

Item blef upläset för menige almoge Kongl. M:tz placat om gamble antiquiteter och gamble monumenter på landet och j städher, uthj kyrckior eller j closter, och ingen må nederbryta och förstöra sådant vnder Kongl. onådhe, som welbemälte placat j bookstafwen innehåller och förmähler, daterat Stockholm dhen 28 maij anno 1666.

 

 

 

 

3) Meddelas gällande böne- och fastedagar.

 

Vpläses Kongl. placat om allmenne böne- och fastedagar innewaradhe åhr 1667 öfwer heela kongarijket och des vnderliggiandhe prouincier, at celebreras och fijhras.

 

 

 

 

4) Engelbrekt Torsson i Nedre Trätte har för 94 dlr pantsatt sin hustrus odelsjord 4 1/2 öresbol i samma gård till Simon Andersson i Övre Trätte.

 

Ingelbrecht Torson j Neder Trette uthj Langhlandh sochen kom för retten och bekendhe sigh skyldigh at wara Simon Anderson j Öfwer Trette nemligen 94 daler sölfwermynt, och derföre uthj vnderpant satt honom 4 1/2 öhresbool iordh, som är hans hustrus odell j Neder Trette, och renta för penningarne ähr 4 skllling af dalern åhrligen.

 

 

 

 

5) Jöns (Gullbrandsson) i Vräland har år 1647 lånat Simons hustru Amborg (Torbjörnsdotter) i Hoga i Tegneby sn 15 dlr och 2 tunnor 3 sättingar korn mot en del kläder i pant. 20 års ränta på samma lån är 49 dlr 8 sk. Amborg nekar till att ha lånat mer än 12 dlr och 1 sätting korn och anmodas bevisa detta till nästa ting.

 

Jöns uthj Wrälandh war stembdh af Ambore och hennes man Simon j Hofwa j Tegneby sochen för een kåpa, een bänckedyna och twå hyender, som hon hafwer uthj pant till Jöns j Wrälandh, och derpå haar hon lånt tolff dahler och een setting korn. Heremot mötte förbemälte Jöns j Wrälandh och ladhe fram een specification eller een copia af hans räkenskapzbook, att anno 1647 lånte han föreshrefne Ambore 12 daler sölfwermynt, noch 2 rixdaler, tuå tunnor 3 settingar korn, och derföre satt honom förbemelte kledher j pant, och det hafwer stådt uthj 20 åhr, så capital och renta belöper tilsammans 49 daler 8 skilling danske. Qwinnan nekte desse twå rixdaler och detta korn, derom skall föras wittnen till nästa ting. Hwadh hon afbewijsa kan, skall hon så widha den krefd anlangande wara qwitt före, hwar och icke kan bewijsas, det böör förbemälte Ambore och hennes man betala föreshrefne Jöns uthj Wrälandh medh tilbörllgh renta, eller och at uthsökias effter lagen köpebalken 3 capitel.

 

 

 

 

6) Amborg (Torbjörnsdotter) i Hoga i Tegneby sn stämmer Olof (Olsson) i Kebo för att denne utan någon ersättning drivit henne från tre hus, som hon har byggt på Kebos mark. Olof svarar att husen varit nedruttnade men lovar likväl att betala käranden 2 rdlr.

 

Simon uthj Hofwa och hans hustru Ambore j Tegneby sochen hadhe också stembt för retten Olle j Kiboo j Langlandh sochen, för det han dref föreshrefne Ambore ifrån tree huus som hon hadhe bygt på Kibo marck, och icke wille betala henne dem. Häremot at swara mötte her för retten förbemälte Olle och sadhe at husen ähr nederruttne. Jöns Hålst lenssman witnadhe huusen war werderat för 5 daler, doch omsijder blefwo parterne sin emellan her för retten förlilkte, at föreshrefne Olle j Kiboo j Langlandh sochen skall gifua Ambore för samma huus som twistas om nembligen 2 rixdaler, dermedh at wara wenner och wel förlickte j denne saak.

 

 

 

 

7) Per Östensson i Reorseröd bevisar med skiftesbrev av år 1650, att hans syster Gro (Östensdotter) i Krossekärr i Myckleby sn är skyldig honom 12 dlr. Gro vägrar att svara i målet innan hennes syster Rangilla (i Haga i Långelanda sn) instämts.

 

Pedher Östenson stembt sin syster Groo i Grosskierr för 12 daler som hon honom skyldlgh war effter ett skifftebreff 1650, som dher bewistes medh brefwet. Heremot nekadhe Groo gielden, och sade hon kunde icke swara honom her till för än nestkommande tingh och hennes syster Rangnela kommer uthj rätta, huilket dem ochså ähr förelagt.

 

 

 

 

8) Enligt dom av den 11/2 1667 har Jörgen i Granbua såsom borgensman för Nils (Jonsson) dömts att betala 3 tunnor korn till Lars och Anond Perssöner i Åker i Myckleby sn. Jörgen vill nu ha denna dom omprövad och begär att hans vittnen skall höras. Rätten förklarar, att talan mot häradsdom endast kan föras inför lagmanstinget. Jörgens vittnen tillåts dock att avge sina vittnesmål, som dock ej fritager honom från sitt borgensåtagande. Sedan har Lars och Anond Perssöner stämt Jörgen i Granbua om sju dlr, som han lånat deras myndling Börta Jonsdotter från Edsberg och nu återkräver, trots att hon betalt sin skuld till sin broder Nils i Edsberg på Jörgens vägnar. Jörgens hustru Elin (Rasmusdotter) har sedan lovat Nils att behålla pengarna om han ingår gifte med deras dotter Karin. Därefter har Nils gift sig med Karin, behållit pengarna och efter bröllopet rymt ur landet. Tingsrätten anmodar instämda vittnen att till nästa ting gå ed på sina vittnesmål.

 

Anondh och hans brodher Lars j Åker j Langlandh sochen (!) kom j retta emot Jörgen j Granboo och hans dotter Karen, som till echta fick deras syster sohn Nilss, och han sedhan rymbde ifrån henne, och fordrade dee betahlningh för tree tunnor korn af Jörgen eller hans dotter at betala, och befans j protocollen förledet tingh 1667 den 11 februarij, då ochså denne saak war för retten, och blef skrefwit något herom at Jöran uthj Granboo hadhe sagt sigh godh för samme korn bemälte Nilss medh Jörans dåtter lånt hafwer af Nilses syshon, som bemälte Anondh och Lars ähre förmyndare före, och Jöran nu nekar före, endoch han samma gångh blef tildömbd som een förlöfftingzman at betala samme 3 tunnor korn effter sin egen giorde bekennelse för retten, eller och gifua 10 mark tunnan tll ofwanbemälte förmyndare Anond och Larss j Åker för sin dåtter Karen som till ächta fick dheras systersohn Nilss, som sedhan bortrymbde uthj ett annat kongerijke, som på nesthållet winterting j Smeby innewarandhe åhr den 11 februarfj 1667 finnes protocollerat och intäcknadt. Och begerade Jöran wittnen föra wijdare om denne saak, så efftersom retten j detta måhl emellan desse instämbde strijdlge parter een gångh haar sententierat, kunde icke wittnen emot ågången domb her in foro mehra uptagas . Doch effter Jörans och hans dåtters trägne anhållande blef framkallat deras witnesbördh, som war Reor j Narfwerödh, huilken framkomb för retten och sadhe, at nu twenne åhr sedhan, då Nills uthj Issbergh war bortrymbdh ifrån sin hustru Karen Jöransdotter, war han opwijst af hennes fadher Jöran j Granboo til bemälte Anondh och Lars j Åker om tree tunnor korn Nilss hadhe lånt af sine yngre syshon, som Anondh och Lars är förmyndare före, och begäradhe han samma 3 tunnor till låns till hösten. Då swaradhe Anondh och Lars j Åker ”Neij, uthan Jörgen will gifwa 10 mark för tunnan”. och kornet war dem tilböden, och dee icke wille anamma dedh . Komb ochså f ram Swän j Biönnerödh, han witnadhe at han i Jöran j Granboo war skickadt till Anondh och Lars j Åker och bödh dem desse 3 tunnor korn till som förbemält ähr. Dhå swaradhe Larss j Åker, at dhee befattar dhem inthedt medh kornet, men will hafua penningar för det, eller och lagh och domb skall skillia dhem åth. Tållou Jöransdåtter boendes j Kalserödh, kom j retta och sadhe, at hon hördhe widh kyrckiegårdhen nu snart 3 åhr sedhan, at Karin, Jöran j Granboos dåtter, sadhe till Larses hustru j Åker, dhee 3 tunnor korn som min man Nilss hafwer lånt af sine syshon, dhee liggia ferdigh kastadhe på lowen, bedher edhers man j morgon taga dhet, och kornet lågh dher uthj 8 dagar, och blef icke afhemptadt, Herpå som förbemält ähr af ladhe dhesse wittnen sin eedh. Larss och Anondh j Åker stembt Jöran j Granboo för siu daler slette, Nillss j Issberghz syster Börta lånte af Jörgen j Granboo, och hon sedhan hafwer betalt penningarne, och lijkwähl kräfwer Jöran dhem igen. Mötte Jöran her för retten och sadhe, at han uthlånte sine penningar och fick dhem intet igen och begeradhe förbemälte Anondh och Lars i Åker sine witnesbördh herom at föra. Framstodh för retten Sidzela Andersdåtter, een ehrligh echta hustru hemma j (utelämnat) . Hon witnadhe, at nu j höst blifwer det föra åhr sedhan, då sågh hon Börta Jonsdåtter hade siu daler, och fick sin brodher Nilss j Issbergh, och sadhe få Jöran j Granboo dhem: ”Iagh hafwer lånt dhem af honom” och Nilss togh penningarne. Så kom Jörans hustru till Issbergh, då togh Nilss penningarne af sitt skååp, och ladhe dhem för Jörans hustru Elin och sadhe, desse äre dee penningar som min syster lånte af Jöran. Swaradhe Elin och sadhe, will du festa min dåtter och skicka digh emot henne ehrligh som du böör, så behålt penningarne. Nilss behölt penningarne och feste hennes dåtter, och effter deras bröllop rymbde han ifrån henne. Östen j Öhne witnadhe, at han hördhe Jöran j Granboos hustru Elin säija, at Nilss j Issbergz syster Börta lånte siu daler af Jöran j Granboo, dem will iagh gifua honom igen och mehra till om han fester min dåtter Karen, och skickar sigh ehrligh och wäl emot henne. Blef herföruthan opläset een zedell, skrefwen af fogden Swen Anderson och till länssmannen Jöns Holst, at han skulle hielpa bemälte Jöran till sin betalning, hwarföre han pantadhe een qwiga och een koo uth för gelden. Desse wittnen skole till nesta tingh mötha och affleggia deras liflige eedh, och då gå domb j saaken emellan desse stridige parter.

 

 

 

 

9) Tolle Torgersson i Tvetehogen söker inbörda gården Åker i Tegneby sn av Knut Bildt till Morlanda. Tolles förfäder har för 60 dlr pantsatt gården till kyrkoherden Henrik (Jensson) i Tegneby, som senare överlåtit pantebrevet till Daniel Bildt för 40 rdlr (som är 60 dlr). En rad vittnen intygar, att Tolles fader Torger i Tvetehogen och farfar Anders Olsson varit rätta odelsmän till Aker. Lagrättsmannen Anders (Henriksson) i Smedby omtalar, att för drygt 20 år sedan har Tolles släkt deponerat 60 dlr i lösenspengar för Åker hos honom. Kyrkoherden har vägrat mottaga pengarna eftersom han överfört panterätten till ”junkern” på Morlanda. Tolle erhåller efter begäran kopia av tingsprotokollet för detta mål.

 

Tolle Torgierson på Twedehowen j Tegneby sochen och hans samsyster Anna kom uthj retta medh Hans Excellentz welborne herr gouverneurens Stakes citation och stemning öfwer welborne herr Knut Bildt angåendhe dhen gårdh Åker j Tegneby sochen, som han förmeente sitt fädherne odhell wara, och ähr pantsatt till herr Hindrick, för detta sochnepräst uthj Tegneby prästegieldh för sextijo dahler slette, och herr Hindrick j lefwandes lijfwet hafwer sedan hensatt samma gårdh till welborne Knut Bildz föräldrar på Morlandh, och begeradhe han den nu till lössen. Hertill swaradhe Hans Mattson lenssmannen uthj Heenåå, fullmechtigh på welborne herr Knut Bildz wegnar, och meente sådant eij kunna skee, och blef framlagt een heemtingzdomb ifrån sidsthållet lagmanstingh, och at witnesbördh måtte förhöras om denne saak. Och framkalte Tålle Torgierson på Twedehofwen Jakop j Skipzdaahle, een ehrligh gammall och troowerdigh man, som tilstodh och bekendhe, at han kan minnas öfwer femtijo åhr tilbakers, at Torgier j Twedehowen war till tingh, och medh lagh och witnesbördh wandt igen samme Åker som war hans retta odellziordh, och weet nu ingen rettare odellzman wara än denne Tålle Torgerson. Olle uthi Vthgårdh war ochså stembd till at witna uthi denne saak, huilken wittnade att hans moorbrodher Simon Börgeson bodde på Åker effter Torbiörn, och förshrefne Simon war ingen odellzman till Åker, och samma Simon hadhe een syster som hette Karin, och hennes man hette Tårbiörn, han hadhe odellzbrefwen för Åker uthj förwahringh. Så satte Simon brefwen till Daniell Bildt, och det ähr snart 30 åhr sedhan. Swän Anderson uthj Rödh j Röre sochen war och instembdt till at witna, huilken framstodh och wittnadhe, at föreskrefne Simon Börgeson war ingen odellzman til Åker, dedh minnes han tilbakars uthj fembtijo åhr. Swän j Tweden witnadhe at han minnes j fembtijo åhr hafwer han wist och weet, att denne Tålle uthj Twedehofwens fadher Torgier war rett odellzman till Åker och ingen närmare. Börge Andersson j Körckerödh uthj Stahle sochen komb uthi rätta och witnadhe, at denne Tolle j Twedehowens fadherfadher hette Anders Olufson, och war rätt odellzman till Åker, och hans sohn Tårgier effter honom, och hans son denne Tålle uthj Twedehowen effter honom och ingen nermare. Olle Börgesson j Ramssholt och Biörn Olson j Tweden komb j retta och wittnadhe att dee af Tålle j Twedehowen war nu förleden föråhr skickadhe till Henrick Anderson som boor på Lyr på Oroust, at höra hans ordh, då bekände han widh sin eedh, att han minnes uthj all sin lijffztijdh, nembligen uthj 80 åhr, hafwer denne Tålle Torgiersons fadher och fahrfadher warrit rätte odellzfolck till denn gårdh Åker uthj Tegneby sochen, och ingen nermare. Truls uthj Strandh och Swän på Twedehofwen komb fram och witnadhe, at något mehra än ett åhr sedhan wore dee skickadhe till herr Hindrich uthj Tegneby, och bödh honom lösenpenningar för dhen gårdh Åker på Tolles wegnar uthj Twedehofwen, och penningarna hafua länge lägat redha uthj förwahr hoos laghrettzmannen Anders j Smäby, och dee bödh honom at anamma penningarne. Då swaradhe herr Hindrick: ”Iagh hafwer uthsatt samma gårdh till junkeren på Morlandh, lijka så dyrt som iagh den sielf hade uthj pant, nembligen för sextijo dahler slette, I tager penningarne och biudher honom, han hafwer brefwen, I kan så wähl få dhet hoos honom som hoos migh”. Alla desse föreskreffne witnesbördh giordhe dheras eedh på laghbooken, således alt detta j all sanning wara som ofwanförmält ähr. Anders j Smäby bekendhe, dedh ähr öfwer tiugu åhr sedhan, då lågh 60 daler slette hoos honom som odellzfolken hadhe nederlagt, som war lössenpenningar för Åker, och samma penningar wore budne herr Hindrick, och han icke wille taga dem emot. Hanss Matsson lenssman, fullmechtigh på welborne herr Knut Bildtz wägnar, framladhe uthj retta ett breff, der på hafwer sahlig herr Hindrick skrifwit, at welborne Daniel Bildt hafwer löst dhen gårdh Åker till sigh och ifrån honom för 40 rixdaler och 2 daler uthi brefpenningar, och een daler war Tålle uthj Twedehofwen honom skyldigh. På alt detta war ofwanbemälte Tålle uthj Twedehofwen her af tingzretten ett bewijss begerandes, hwilket man icke wijste honom heruthinnan något kunnat skähligen förwägra, och honom sålunda rettwijsan till styrkio her af retten ett herradztingzbewijss under försegling uthgifwet.

 

 

 

 

10) Tolle Torgersson i Tvetehogen vidhåller inför rätten att han förliden sommar (1666) klagat inför kammarfiskalen Johan Printz, att grevens fogde uppbär 1 mk mer i skatt av hans gård än vad som rätt är. Fogden (-s tjänare) Johan Larsson erhåller tingsattest på samma klagomål.

 

Hans höggreffwelige Excellentz herr rijkzdrotzens fougde här på landet, welachtat Johan Larson, kom för tingzretten och läth framkalla Tålle Torgierson j Twedehowen j Tägneby sochen, som bekendhe widh tillfrågan, at j nästförledhen sommar då fiscalen wälachtat Johannes Printz war her på landet, då gick han för fiscalen och besweradhe sigh, at tagepenningar af hans gårdh tages numehra af grefwens fougde, nembligen een mark sölfwermynt för mycket, der föruthan pantepenningar. Item bekende han, at han ochså klagadhe detta för fiscalen, at han medh dhee andre på samma gårdh Howen gaf tilförende icke mehra än som fyra marck uthj taga till crohnan, och fyra skilling danske till Stahle kyrckia, men nu gifwer dhee till cronans fougde een rixdaler uthj taga, och een slett dahler till grefwens fougde, och tolf skilling till Stahle kyrkia, och han badh om förskoning uthj detta. Härpå wardt bemälte Johan Larsson aff tingzretten een attest under försegling begerandes, huilket blef honom meddeelt.

 

 

 

 

11) Börje (Jonsson) i (Västra) Björneröd stämmer för tredje gången Olof (Helgesson) i Hällene i Myckleby sn om inlösen av skogstegen Fjälla (se 670211-6). Börje bevisar att hans svärfar (Sivert) i Björneröd för 8 rdlr bortpantat skogstegen till länsmannen Hans Rasmusson i Vräland. Pantebrevet har kungjorts år 1631 och 1632 på ”Ormebacka ting” (Hällsberg). Efter länsmannens död har hans son Rasmus Hansson överlåtit panten till Olof i Hällene, som i sin tur bortpantat den till borgmästaren Anders Larsson i Uddevalla. Olof har under processen påpekat, att han ej köpt tegen av Börje utan av Rasmus, och att den nu ägs av Anders Larsson, varför Börje stämmer fel person. Men Börje bevisar att han sänt två män till Olof för att inbörda skogstegen innan han överfört den till Anders Larsson. Rätten tillerkänner Börje rätt att lösa den omtvistade skogstegen om han betalar Olof de 8 rdlr som pantebrevet lyder på. Sedan åligger det Olof, eftersom han mot Börjes vilja sålt tegen till Anders Larsson, att köpa tillbaka samma jord och överlämna den till Börje.

 

Dernäst framkåmb för retten Börge j Biönnerödh uthj Möckelby sochen her på Oroust boendes, som widh instembningh tridie reesan hadhe dhen man Oluff j Hellenne uthj förbemelte Möchelby sochen om Biönnerödz skogztegh benembdh Fiellen att tiltahla, huilken tegh bemälte Oluf j Hellenne den ifrån sigh och till Anders Larson borgmestare j Oddewald hadhe uthsatt och förpantat, som war emot förbemälte Börge j Biönnerödz ja och minne skedt, hwilken skogztegh bemälte Börge will dhen samma till sigh infrälsa, som bemälte Börges hustrus fadher uthsatt till fordom lenssmannen Hanss j Wrälandh för åtta rijkzdahler, och då Hanss widh döden afgick hadhe han qwarlembnat een son effter sigh benämbdh Rassmus Hanson, som nu boor på Bogennes j Wijken, tilföll honom denne skogztegh uthj arf som annor löössöhrer effter sin fadher. Dereffter hafwer sonen Rassmus Hanson satt den uth till denne förbemälte Oluf uthj Hellenne, och samma Oluff uthj Hellenne hafwer den tegh sedhan uthsatt och förpantedt till bemälte borgmästare Anders Larson, som alt detta på sidsthållet wintertingh uthj Smäby blef bewijst medh twenne ehrlige boofaste dannemend, huilka wohre Larss uthj Åker och Månss uthj Goddahlen, som bekendhe att dhee wohre uthskickadhe af bemältte Börge j Biönnerödh att förbiuda förbemälte Olle j Hellenne, som tegen hadhe sigh tillförpantadt af bemälte Rassmus Hanson, som boendes ähr på Wijken, dedh han förbemälte skogztegh till mehrbemälte Anders Larson icke skulle dhen ifrån sigh förpanta, efftersom den war förbemälte Börges hustrus odell, och meente sigh nermast wara för een fremmadh, samma skogztegh at infrelsa på sin hustrus wegnar, efftersom Börge(s) hustrus fadher hadhe samma skogztegh uthsatt j pant till fordom lenssmannen Hans Rassmuson j Wrälandh. Heremot at swara mötte förbemälte Oluf j Hellenne och bekendhe, han hadhe uthsatt een skogztegh liggiandes på Fiellet uthj Möchleby sochen, som hörer till Biönnerödh gårdh, och sade sigh ingen tegh hafua fådt eller bekommit af Börge j Biönnerödh, icke heller wiste han honom till någon tegh at swara. Men den tegh han hafwer, den samma haar han sigh tillförpantadt af dhen gamble lenssmannens sohn Rassmus Hanson, och förmeente förbemälte Olle uthj Hellenne, at dher Börge will lösa någon tegh, då skulle han derom sökia wälachtat Anders Larson j Oddwaldh, som för warandhe tidh bemälte skogztegh hafwer uthj pant. Resolutio: Effter tiltahl, geenswar och denne saakz lägligheet ähr sålunda för retta wordet affsagt som fölger: Såsom exactis pröfwas det förbemälte Börge uthj Biönnerödh på sin hustrus wegnar ähr rett odellzberettiget til denne skogztegh Fiellen, som hörer under Biönnerödh gårdh, som han medh richtigh adkombstbref her för retten framwijste vndher sex mans segell 1631, 1632, lydeligen wordet förkyndigat och upläset på Ormbacka ting. I dedh förbemälte Börge j Biönnerödz hustrus fadher hadhe den först uthj pant satt til den gamble lenssmannens Hans Rassmuson uthj Wrälandh för åtta rixdaler, och effter hans dödh ähr samma tegh hans son och arfwinge Rassmus Hanson fallen til arffs, hwilken tegh Rassmus Hanson ifrån sigh och till denne instembde Oluf j Hellenne emot förbudh medh twenne män af bemälte Börge j Biönnerödh uthskickadt, hadhe den lijkwäl emot hans ja och minne till een fremmadh och oskyldh man, nembligen Anders Larson borgmestare j Oddwaldh, uthsatt. Hwarföre wiste man eij rettare dömma heruthinnan, än när bemälte Börge uthj Biönnerödh som retta odellzman på sin hustrus wegnar är till bemelte skogztegh Fiellen, uthlegger till bemelte Oluf uthj Hellenne så många penningar som Börges hustrus fadher hadhe dhen första gången uthsatt til den gamble lenssmannen Hanss Rassmuson uthj Wrälandh nembligen 8 rixdaler, då ähr bemälte Oluf j Hellenne plichtigh, som innom fylcket tilstädhes ähr, at igenförskaffa bemälte Börge j Biönnerödh samma skogztegh effter odelzbalken 8 capitel, och söke han sedhan mehrbemälte Anders Larson som han bäst kan och gither. Sålunda wara ransakadt, bewitnadt och afdömbt, som föreskrifwit står, bekrefftar iagh för migh och nembden medh mitt och herradz insegell. Actum ut supra.

 

 

 

 

12) Amund Olsson i Ström stämmer sin broder Kristoffer Olsson i Höggeröd i Torps sn om åsäte på sin arvejord i samma gård. Olof Halvardsson i Höggeröd har efterlämnat 4 söner (Kristoffer, Jon, Amund och Halvard), som vardera ärvt 4 öresbol jord i gården. Sedan ”Arilds tid” består brödernas hemmansdel i Höggeröd av 2 brukningsenheter, och sedan modern dött för 7 år sedan besitter Kristoffer båda. Amund, som nu brukar 1/9 hemman i Ström och ej kan försörja sig på en så liten gårdsdel, klagar över att hans bröder brukar var sin lott i arvegården men att han själv är utstött. Tingsrätten beslutar, att Amund skall inrymmas i Höggeröd hos sina bröder och själv besitta och bruka sin arvejord 4 öresbol därstädes.

 

Iblandh annan förrettning framstodh för retten Ammundh Olufson j Ströhm j Tårp sochen, som widh Hans Excellentz welborne herr rijkzrådetz och gouverneurens Harall Stakes citation och stemning hadhe sin sambrodher Christoffer Oluffsson j Högerödh uthj Tårp sochen at tiltahla för landhskyldh och odellzbesittelse uthj förbemälte Högerödh, nembligen fyra öhresbool iordh, som honom effter sin fadher Oluf Halfwarson uthj förbemälte Högerudh arfweligen ähr tilfallen, och war Ammund Olson j bemälte Högerödh gårdh zäther begerandes. Häremot at swara mötte här för retten hans sambrodher Christoffer Olufson, och härtill icke kunde neka hans broder Ammundh Olufson j Ströhm effter sin fadher tilkom j bemälte Högerödh fyra öhresbool iordh, men deraf erbödh sin brodher Ammundh Olufson leije och landskyldh, och wille icke han skulle få zäther medh honom uthj bemälte Högerödh. Men såsom bemälte Amundh Olufson widh sin skriffteligh jnlaga inför retten klageligen bewijste at dhee andre hans samsyshon hafwa hwar sin anparth bekommet uthj odellziordh, och densamma brukar dee och besitter, och denne bemälte deras sambrodher Ammundh Oluffson deremot alz intet, och hafwa dee trängt honom ifrån sin retta fadhers odell och nu på fyra åhr huarken gifwit honom sin tilbörlige dheraf gåendhe åhrliga landskyldh af jorden, eller uthj ringaste måtto waret uthj hans minne. Förhållandes sigh emot honom, som han icke war skyldh eller beslächtigadt dertil, men fast heldre war denne bemälte Christoffer Olufson benägnare at hielpa een fremmadh eller een oskyldh än honom Ammundh, som war hans sambrodher, hwaruthöfwer bemälte Ammundh högeligen klagadhe. Och effter instembde parters egen bekennelse och förhöör bleff befunnit huru mycken odell dem samptlige syshonen tilkommer uthj bemälte Högerödh, nemligen tretton öhresbool iordh föruthan tree öhresbool iordh effter deras fadersyster Karin på Hassellöhn, giör tilsammans sexton öhresbooliordh, som denne instembde Christoffer Olufson brukar uthj bemälte Högerödh, och ähr fyra samsyskon om bemälte iordh, så deraf tilkommer denne Amundh Olufson fyra öhresbool iordh j bemälte Högerödh, som är hans sanna arfweligen retta odell, medh wijdare ordh och taahle parterne å begge sijdhor emellan föll. Resolutio: Hwarföre blef resoluerat och afsagt uthj denne saak, at såsom her befinnes ex actis bemälte Christoffer Olufson som brukar sexton öhresbool jordh uthj Högerödh, lijkwel har det tlllförenne waret och ännu är twå mäns zäther på dhee twenne parter uthj bemälte Högerödh af Arildz tidh, som Christoffer Olufson allena på siu åhrs tijdh, sedan deras modher igenom dödhen afgick, som haar hafft zäther och bruk dher på, och denne hans sambrodher Amundh Oluffson uthj Ströhm, som sitter på een fremmadh iordh och icke hafwer mehra der han boor på til brukz än som 1/9 part, weet han fördenskuldh icke af så ringa bruk kunna födha sigh och sine deraf, endoch dee andre hans samsyshon äre der emot medh odell effter anparth försorgde, vndantagandes denne Amundh Olufson, som skall taga lanskyldh af sin odellziordh. Hwarföre wiste man eij rettare än bemälte Ammundh Olufsson uthj Ströhm, som een sambroder ju böör niuta sin odellzjordh, nembligen fyra öhresbool jordh till zäther och bruk j bemälte Högerödh medh sin sambrodher Christoffer Olufson, som herföruthan wäl kan hielpa sigh och ähr ingom till trengzell effter lagen odellzbalken 2 capitel, doch heemstelles detta uthj öfwerdommares wijdare dejudication och godtfinnandhe, om parterne emedlertidh sin emellan eij kunna föreenas. Sålunda wara klagat, ransakadt, bekendt och affdömbt, bekrefftar jagh för migh och nembden medh mitt och herradz jnsegell. Actum ut supra.

 

 

 

 

13) Sigrid Kristensdotter i Gilleby stämmer (sin styvmåg) Anders Svensson i Varekilsnäs (Sörgård) om betalning för den odelsjord, som hennes avlidne man Olof (Tollesson) år 1659 löst av sina bröder för 40 rdlr (som är 60 dlr). Anders har betalt Olofs skuld om 40 dlr för samma köp. Resterande 20 dlr, som Olof betalt under sitt äktenskap med Sigrid skall Anders betala med hälften till henne och den andra hälften skall tillfalla alla Olofs barn. Därutöver skall Anders betala landskyld för de 16 penningbol jord i gården, söm hans svärfar ärvt och ägt ograverat.

 

Kom för rätten Sigri Christensdotter uthj Gilleby uthj Tägneby sochen, och hade stembt Anders uthj Wahrkijhlsnääs uthj Stahle sochen för tree öhresbool jordh ringare tree penningzbooliordh som hennes salig man Oluff hadhe  löst af twenne sine brödher för 40 rixdaler, derom ähr giordt bref 1659. Så dödde föreskrefne Oluf, och hafwer förbemälte Anders Swenson fådt een sahlig Olufs dotter till echta, och hafwer han betalt fyratijo dahler, som salig Oluf lånte at löösa samma iordh före, dee tiugu dahler dher rester skall modhren hafua helfften tijo daler, dem skall Anders betahla till sanchte Mårtens dagh uthj detta åhr, dee öfrige tijo daler skall han deela till alle sahlig Ollufs barn, bådhe hans egen hustru och hennes syshon, så och dee som ähre afladhe medh föreskrefne Sigrj, och hon hafua opsyn, att hennes barns penningar warda förwaradhe. Eliest hwadh odell nämbligen sexton penningzbool iordh Oluff åkte frij dhå han dödde, som Anders ännu brukar, skall han gifwa landskyldh före till drengebarn blifwa wuxne.

 

 

 

 

14) Karin Tollesdotter stämmer sin broder Sven Tollesson (i Övre Myckleby) och avlidne broders (Erik Tollesson) barns styvfar Håkan (Olsson) i Kalseröd om åsätet på samma gård (se 660618-16). Svaranden visar skiftesbrev av år 1660, då Karin tilldelats 9 1/2 penningbol jord i Hogen i Myckleby sn. Sven och Håkan erbjuder henne timmer till husbyggnad om hon flyttar dit, men Karin envisas med att få tillträda gårdsbruk i Kalseröd (se 670930-11).

 

Swän Tållesson kom uthj retta sambt hans hustrus salig broderbarns styffadher Håkan uthj Kalserödh, och war stembdh af Swens syster Karin Tållesdotter och hennes man Oluf Michelson, och hon wille hafua sitt bruk och zäther på Kalserödh som war hennes fadhers odhell. Mötte her för retten föreskrefne hennes brodher och bröderbarn och systren. Och befanss effter bewijs, att dedh ähr skifft odell emellan föreskrefne arfwingar 1660 in junio, deruthj finnes bemälte Karin wara tilskifft på hennes lått 9 1/2 penningzbool iordh j Hofwen uthj Möchelby sochen, medh sine twenne andre systrer, der rådher hon på sin och deras wägnar zätheret. Förbemälte Karins medharfwingar tilböd henne at fara till hennes jordh uthj Howen, så wille dee hielpa henne timber att byggia ett huus på samma bolige, men förbemälte Karin påstodh domb j saaken och till ingen förlijkning uthj detta måhl wille sigh beqwemma låtha.

 

 

 

 

15) Björn Gunnarsson i Vassö stämmer Arvid Rasmusson i Kalseröd för att denne i tre år uppvaktat hans dotter och nu rått henne med barn och likväl vägrar att äkta henne. Arvid erkänner att pigan varit en ”oberyktad mö” innan han lägrat henne, men som han ej vill gifta sig med henne döms han att böta 12 rdlr för lägersmål.

 

Biöne Gunnarsson uthj Wassöö j Langlandh sochen (!) kom uthj retta och hafwer stembt Arfwedh Rassmuson j Kalserödh för dedh han hafwer beligget hans dotter, och hon ähr medh barn, och hafwer han gådt til hans huus j tree åhrs tijdh för än han fick hennes willie. Mötte förbemälte Arffwedh her för retten och wille icke echta henne, dock icke nekadhe hon war iu een ehrligh oberychtadt möö eller piga den tidh han kom j ferdhe medh henne uthj hennes faders huus, som han kom uthi wenskap medh henne. Och såsom bemelte Arfwidh eij wille taga förbemälte qwinfolck till echta, dy skall han bötha för samma begångit lägersmåhl till Kongl. M:t och crohnan effter den danska kongh Christ. Quartij recess, nembligen tolff rijkzdahler.

 

 

 

 

16) Gifte mannen Jakob (Olsson) i Röd i Morlanda sn är stämd för lägersmål med Börta Svennungsdotter, men båda har rymt från orten (se 660209-7). Eftersom Jakobs gård är nedbränd finns ingenting att utmäta, vare sig till böter eller tre års förfallen skatt (se 671028-3).

 

Länssman Hanss Matsson uthi Heenåå hade stembt Jacob j Rödh j Morlandh sochen för begångit hoor uthj hans echtenskaap. Förbemälte Jacob icke mötte, men sades han är bortrymbdh, och elliest resterar och inneståår medh 3 åhrs skatter till crohnan och dedh qwinfolck Börta Sweningzdotter, som han afladhe barn medh är ochså rymbdh och ähr uthj Giötheborgh. Herom witnadhe Olle uthj Dale at föreskrefne man ähr fattigh hwar han ähr, och hans hemman han bodde på är affbrändt.

 

 

 

 

17) Olof Gullbrandsson (i Livetorp) har enligt brev av den 3/12 1666 varit skyldig sin broder Jöns Gullbrandsson i Vräland 47 dlr och därför till honom pantsatt sin hustrus odelsjord 4 öresbol i Västra Röra i Långelanda sn samt därutöver 1 öresbol pantejord i samma gård.

 

Vpläset ett bref daterat Herlöche den 3 decembris anno 1666, att Olle Guldbranson skyldigh war sin brodher Jöns Gulbranson på Wrälandh fyratijo och siu slette dahler, och derföre uthj pant satt honom fyra öhresbool jordh j Röre uthj Langlandh sochen, som är hans hustrus odell, och ett öhresbool iordh han sielf hadhe köpt eller pantadt sigh till.

 

 

 

 

18) Vid tinget i Vräland den 28/10 1663 har Börje Jonsson i Västra Björneröd i Myckleby sn ålagts att bevisa sin åtkomst till gården. Med sin hustru Kerstin Sivertsdotter har han betalt 100 rdlr till hennes syster Brynilla i Eskekärr för 10 öresbol odelsjord, som hon ärvt av sin fader (Sivert i Västra Björneröd). Men än resterar 20 rdlr för 2 öresbol jord. Eftersom Börjes brev är pantebrev och ej köpebrev och Brynilla är äldsta syster, tillerkänns hon rätt att inlösa sin arvelott 12 öresbol odelsjord i Västra Björneröd mot att hon återbetalar det som hon har uppburit. Börje åläggs att svara för att hennes gårdsdel är lika väl bebyggd som den varit då han tillträtt den.

 

Matz hustru uthj Eskekierr benelbdh Brönilla Sifwersdotter, som äldre är, kom för retten emot hennes yngre syster Kerstin Sifwersdåtter, medh hennes gifftingzman Börge Jonson uthj Biönnerödh; och ännu trätte dhee om den odellziordh helfften Biönnerödh, Brönillas odell, som Börge hafwer uthj pant af henne som hon bekendhe. Brönilla bekende at hon hafwer upburit fem tiugh rijkzdaler af sin yngre syster Kerstin på dee tijo öhresbooljordh som hon hafwer hafft uthj pant af Brönilla. Så icke mehra resterar Brönilla än för twenne öhresbool jordh som hon bekenner sigh wara skyldigh til bemälte hennes systerman Börge Jonson j Biönnerödh och är tiugu rixdaler, giör så tilhopa för halfwa gårdhen sex tiugh rijkzdahler eller 120 rixdaler och ähr uthi sölfwermynt 180 daler slette. Mötte heremot för retten Börge Jonson uthj Biönnerödh och sade sigh hafwa köpt dhen halfwa gårdhen Biönnerödh af bemelte Brönilla Sifwersdåtter, och han hafwer bemälte Brönillas samsyster till ächta hustru, och frambladhe bref uthj retten. Men efftersom dhee icke wohre så laglige som dedh sigh bordhe, huarföre kunde intet denne retten dem för richtige köpebref ehrachta, aldenstundh Börge Jonsson icke kunde bewijsa sigh odellziorden hafwa köpt eller sigh tillförhandlat af retta odellzfolk, mycket mindre hafwer han detta kunnat bewijsa åhr 1663 den 28 octobris, då tingh blef hållet uthj Wrälandh j Langlandh sochen här på landet . Men för den skuldh blef opsatt intill nu, på dedh bemälte Börge än krafftigare bewijss än han denne gång hadhe kunde få tidh och tilfelle, bettre detta att afbewijsa, medh mehra ordh och taale parterne emellan föll. Resolutio: Hwarföre effter ofwanbemälte skäähl dömbde wij, at Brönilla Sifwersdotter medh hennes man Matz Jonson j Eskeskierr fritt före at igenlöösa hennes retta och sanna odell, som hon hafwer uthj pant satt, liggiandes uthj bemelte Biönnerödh, som ähr dhen halfwa gårdhen dhersammastedhes ifrån hennes yngre syster Kerstin Sifwersdåtter och hennes gifftingzman Börge Jonson effter hon råder zätheret effter arfwebalken 7 capitel, och bemelte Börge Jonsson uthj Biönnerödh her af rätten pålagt at anamma igen sine vthlagde penningar för den halfwa odellzgårdhen Biönnerödh in alles . Belangandhe dee huusen som til dhen halfua gårdhen hörer, skall bemälte Börge Jonsson wara tilförtänkt at inrymma bemälte Brönilla Sifwersdåtter effter bemälte jordz anparth uthj huusen widh anfordran, enähr hon tränger till zätheret effter lagen. Aldenstundh dher wohre huuss bygde widh den tijdhen på dhen halfwa gårdhen Biönnerödh, då bemälte Börge Jonson fick jorden uthj pant. Sålunda wara innan tinge anklagat, befunnit, bekendt, swarat och af dömbt, dedt stadhfästar iagh för migh och nembden medh mitt och herradz jnsegell. Actum ut supra.

 

 

 

 

19) Skogvaktaren Olof Hofman stämmer Reer (Andersson) i Lalleröd för olaga avverkning av 4 ekar. Svaranden medger blott att han fällt 2 gamla ”eke- skrottar”, men överbevisas om, att han dessutom fällt 2 friska träd och döms att böta 24 dlr samt att plantera 4 nya istället.

 

Samma dagh frambstodh för retten skoghwachtaren öfwer Oroust och Tiöhrn, wälactat Oluff Håfman, som effter föregåendhe laga jnstembning anklagadhe een bondhe widh nampn Reor uthj Lallerödh, boendes uthj Tägneby sochen, hurusom han emot wår allernådigste konungz och herres uthgångne skogzordinancie, mootwilligtwijs hafwer fyra stycken eekar på bemelte Lallerödh skogh, som ähr skattegodz, låtet nederfälla, och wardt han af retten begärandes bemälte bondhe wedherböhrligen derföre måtte nepsas och affstraffas. Heremot at swara mötte förbemälte Reor uthj Lallerödh och sadhe at gårdhen och skogen ähr hans egen, och hafwer hugget twå gambla eekeskrottar till bränne och huusbehoff. Men bemälte Oluf Håfman bewijste deremot fast annorlundha her för retten medh länssmannen Hanss Mattson och een laghrettzman Jöns uthj Torssby uthj Tegneby sochen, som berörde skogzshadha hafua på åsteden besynat och befunnit iempte Oluf Håfman, huilka giordhe deras sanferdige berettelser här för retten, at på Reors skogh uthj Lallerödh befanss först widh dhen nordre grindh tuåå gröna och ferska stubbar, och sedhan dher omkring befanss twå håhla stubbar. Ty wardt Oluf Håfman heruthinnan domb begerandes. Resolutio: Och såsom bemelte Oluff Håfman här för retten hafwer denne bondhe Reor uthj Lallerödh medh skählige och boofaste twenne wittnen öfwertygadt, nembligen fyra stycken eekar hafwa emot cronans starka förbudh låtet nederhugga, hwarföre ähr resoluerat här af retten, dedh bemelte Reor j Lallerödh skal bötha för dee twenne stycken friska eekar nembligen för hwarie eek till Kongl. M:t och crohnan nijo daler silfwermynt och derofwanpå tolff marker till treeskifftes, cronan, herradet och målzäganden, giör tilsammans för dhee twenne stn gröna och ferska eekar nembligen 24 daler sölfwermynt och uprette skadhan medh nya planteringar, efftersom dhen Kongl. ordning och stadga den 7 artikel anno 1647 uthgången uthj bookstafwen innehåller och förmäler, dee öfrige twenne ekar som håle ähre, ähr Reor blefwen förskonadt före, efftersom det befanss wara ruttne och gamble. Sålunda innan tinge wara angifwit, bekenndt och afdömbt, bekrefftar iagh för migh och nembden medh mitt och herradz jnsegell. Actum ut supra.

 

 

 

 

20) Skogvaktaren Olof Hofman bevisar med länsmannen Hans Mattsson och lagrättsmannen Jöns (Bertilsson) i Torsby, att Nils Andersson i Rålanda, medan han bott på kronogården Gröva, fällt 2 ekar samt tagit en gren av en annan ek till att göra ett plogstyre. Nils döms att böta 24 dlr samt att plantera nya träd istället.

 

Framstodh för retten bemälte Oluf Håfman, som ähr anförtrodd tiensten öfwer ekeskogen här uthj ohrten, ehrligh och wälachtat mann, som effter lagligh incitation och stemningh hadhe till att beswära sigh öfwer een bondhe widh nampn Nilss Anderson uthj Ralandh, huru han hafwer handtherat skogen uthj Gröfwe mark, som tilhörer crohnan, j Tägneby sochen, widh denn tijdh han bruckte Gröfwe gårdh, j dedh han hafwer mootwilligtwijss emot Kongl. förbudh på bemälte ägendomb låtet nederhugga twå eekar, som befans stubbarne efter, och een green till ett ploghstyre, och begerte härpå at bemälte bondhe Nilss Anderson måtte dherföre lijdha som Kongl. ordning och stadga uthj slijkt tillfälle förmåhr. Häremot at swara mötte här för retten bemelte bondhe Nilss Anderson och bekände det som han hafwer hugget, wor små och tårre ekar och meente sigh derföre icke något att plichta. Men Oluf Håfman bewijste här för retten medh twänne bofaste witnen, som ähr crohnans lenssman Hans Mattsson och laghretzmannen Jöns uthj Torssby, huilka för retten tilstodh och bekendhe, at dee hafwa warrit försambladhe på bemälte Gröfwe marck effter bemälte Oluf Hofmans begäran, at besichtiga hwadh ekehugg denne mehrbemälte Nilss Andersson hafwer olagligen begångit, då befanss bemälte bondhe Nills hafua emot Kongl. förbudh låtet nederfälla twå stycken ferska och gröna eekar, föruthan een green som Nilss Anderson sielf tilstår och bekenner sigh hafua hugget till ploghstyre. Klaganden Oluf Håfman på sitt anförtrodde embetes wägnar war heruthinnan een förswahrligh domb begerandes. Resolutio: Och såsom bemelte Oluf Håfman för denne tingzretten medh skäähl och twenne boofaste ehrlige witnen hafua öfwertygadt bemelte Nilss Anderson hafua huggit emot Kongl. förbudh twå stycken ferska eekar på Gröfwe skogh, som hörer crohnan till, dy skall bemälte Nilss Anderson, som nu boendes är uthj Ralandh, derföre plichta för hwario färsk eek som ähr 9 daler sölfwermynt till Kongl. M:t och crohnan, och ofwanpå tolff marker till treeskifftes, målzägandenom, konungenom och herradet, giör tilsammans för bemälte ekar nemligen 24 daler sölfwermynt, och uprette skadhan medh nye planteringar, effter Kongl. stadga och ordning den 7 artikel anno 1647 uthgången, innehåller och förmähler. Sålundha innom tinge anklagadt och swarat, bewitnadt och afdömbt, stadhfäster iagh för migh och nembden medh mitt och herradtz jnsegell. Actum ut supra.

 

 

 

 

21) Reer (Andersson) i Lalleröd begär tillstånd att fälla en ek i sin skog för att bygga sig en båt.

 

Reor uthi Latterödh gaf tilkänna at han trenger till att hugga een eek uthj hans egen skogh till att byggia sigh een bååth af, detta skall lenssmannen medh nembden dijt fahra, som skole skåda, om den eek kan mistas uthan landzens skadha, och sädhan dherom till nestkommandhe tingh göra deeras berettelse, då gifwer tijden om dedh må skee eller eij.

 

 

 

 

22) Häradshövdingen Petter Dragman beviljas tillstånd att på sin gård (Västra) Holm fälla en gammal och rutten ek, som ej duger till annat än bränsle.

 

Herradzhöfdingen Petter Dragman gaf tilkenna, att på hans åboendhe åkermarck Holmb benämbdh, ståår een gammall och rutten ekestubbe, och begerte han loff widh tinget att fälla dhen nedher, som till inthet tiähnlig war än at opbrenna den till wedh och werma, huilket han medh Anders j Smeby och Östen uthj Stahle j Tegneby sochen nembdemen her på Oroust, bewijste för sanning wara, som densamma ruttna eekeskrott hafwa medh flere omkringboende naboor och grannar besynadt, huilket blef honom tillåtet, efftersom sådhant kundhe skee uthan landzens shada, huilket äfwen dett samma Kongl. stadga och skogzordning lijkmätigt ähr.

 

 

 

 

23) Anna och Karin Andersdöttrar i Bro (Övergård) i Morlanda sn stämmer sin broder Helge Andersson därstädes om åsätet på samma gård. Helge visar brev, kungjort på ting i Hällsberg den 10/4 1660, att Per, Olof och Helge Anderssöner med sina svågrar Tore Andersson och Jöns Olsson och på sin broder Brynte Anderssons vägnar (och med modern Ingeborg Olsdotters samtycke) sålt faderns odelsgård Bro till Dorotea Bielke. Denna har sedan lovat Helge att mot 10 rdlr årligen i arrende njuta samma friheter som hennes övriga frälsebönder. Men Helge har ändå tvingats att betala skatt till kronan, varför han återköpt gården, vilket kungjorts på tinget (i Gilleby) den 26/10 1663 (se 631026-4). Dessutom visar Helge en sexmannadom av den 5/12 1653, då hans systrar fråndömts besittningsrätt i Bro övergård. Tingsrätten konstaterar att ingen av Helges syskon år 1663 hjälpt honom att inlösa arvegården, och att han uppbjudit köpet på allmänt ting utan att någon släkting klandrat det. Därför döms Helge att vara sin gård rådig och hans systrar att flytta därifrån.

 

Framkommo för tingsrätten Anna och Karin Andersesdöttrar, boendes på deras fadhers gårdh Broo uthj Morlandh sochen, huilka hafua för retten instämbt deras sambrodher Helge Anderson uthj Broo för zäther och bruuk j bemelte Broo, och förmeente dee dem så när wara at boo på samma dheras faders gårdh Broo, som deras brodher Helge Andersson, eller åthminstone niutha sin andeehl deruthj till brukz och besittelse, medh deras sambrodher Helge Anderson, efftersom samptlige syskonen medh deras modher Ingeborg Olufsdåtter bemelte gårdh Broo hafua warit eense om och den såldt, sködt och afhendt till welborne fru Dorette Bielke till Morlandh gårdh för någre åhr tilbakars, och derföre bekommit twåhundradhe tree och trettijo dahler sölfwermynt. Sädan hafwer bemelte Helge Anderson allena igen åter infrälst och igenlöst sin faders retta och sanna odellzgårdh Broo, af welbemälte fru Dorette Bielke, som densamma lagligen hadhe till sigh köpt af retta odellzfolk. Her emot at swara mötte nu her för heemtingzretten deras sambrodher Helge Anderson, och frambladhe uthj retten först ett skiötebreff, som Pedher Andersson, Olle Andersson, Helge Andersson sambrödher äre medh hans systermän Thore Andersson och Jöns Olufson på deras ächta hustrurs wegnar som samsystrar ähre til berörde denne Helge Anderson, tillijka på deras broder Brynte Andersons wegnar, alle sambtlige medh deras hender och egna bomerken vnderskrifwit och samtyckt, som tillstå och bekänna, at dee alla uthaf een frij willia och welberådt modhe, hafua skiödt, såldt och afhendt saana deras faders odellzgårdh Broo och till welborne fru Dorette Bielke till Morlandh gårdh och derföre bekommit den minsta penning medh den mästa, som dee omförlijkte wohre, huilket bref Pedher Anderson förrige sworenskrifwer tillijka med laghrettzmennerne her på Oroust hafwa underskriffwit och förseglat, och är samma bref anno 1660 den 10 aprilis lydeligen oppå een almenneligh tingzstämbna uthj Hällesberg uthj menige almogens påböör förkyndigat sampt opbödhen för ett och slächt. Framladhe bemälte Helge Andersson een zedell af welbyrdigh fru Dorette Bielke vnder egen handh, daterat den 10 aprilis anno 1660, hwaruthj förmelt blifwer Helge Anderson skall byggia och boo på sin faders gårdh Broo, som welbemälte fru Dorette Bielke för sigh och sine arfwingar samme gårdh hafwer till sigh köpt, och innehåller zedelen, at bemälte Helge Anderson skulle gifwa hennes wälbyrdigheet till åhrligh skatt af samma hennes gårdh Broo nembligen tijo rijkzdaler, och niutha lijka frijheet som fruns andre frälsslige bönder under Morlandh. Item bekendhe bemälte Helge Andersson och för retten, att när dhee tree åhren dhernäst effter wohre förbijgångne, och Helge sin åhrlige skatt som war 10 rixdaler om åhret hadhe till hennes welbyrdigheet uthgifwet, och förmeente sigh sådhan för cronans vthskylder frij wara, då kommer crohnans befallningzmans uthskickadhe på crohnans wegnar, och tager alt uth på dedh sidste och tredie åhret, trenne åhrs skatter och uthgiffter in alles ehwadh nampn dhet heldst kundhe hafwa, som Helge alla tree åhren tilförenne lijkwähl hadhe betalt till sin hussbonde, som widh den tidh skulle wara welbyrdigh fru Dorette Bielke. Mehra inladhe bemälte Helge Anderson uthj Broo fyra stycken zedlar, af hennes wälbyrdigheet fru Dorde Bielke till Morlandh gårdh uthgifne, som på åthskillige tijdher ähre daterade och skrefne, nembligen den 1 uthgifwen Strömb den 13 januarij anno 1663, den 2, den 28 januarij uthgifwen på Strömb, den 3. dhen 2 martij anno 1663 samma åhr, daterat Strömb, den 4. dhen 13 junij 1663 gifwen, huilka föreskrefne sedlar uthj hufwudhmeningen lyda och innehålla, att odellzfolken till bemälte gårdh Broo blifwa på åthskillige tijdher och terminer åthwarnadhe, sampt befalte, på tijdh och dagh at igengifwa welbyrdigh fru Dorette Bielke hennes uthlagde penningar, hwar såframpt dedh eij skedde, då måtte odellzfolken henne eij förtänkia at hon nödgades samma gårdh Broo medh flere köpte odellzgodz på dee städher uthsettia, som möijeligit dee sielfwe nödigt welle. Herföruthan bekende och här för retten bemälte Helge Anderson uthj Broo, at hennes welbyrdigheetz tienare hafua på kyrckiegårdhen uthj Morlandh sochen, enteligen tilsagt bemälte Helge Anderson medh dhee flere, skulle med penningarne till welbyrdigh fru Dorette Bielke komma och samma gårdh igenfrälsa, hwar och icke då wille frun settia dhen uth på andhre stedher, så dee aldrigh skulle få samma gårdh igen. Wijdare framladhe bemälte Helge Anderson uthj Broo uthj retta een sexmannadomb, uthgifwen af Pedher Anderson förrige sworenskrifwer öfwer Oroust och Tiöhrn, hwaruthi blifwer förmält uthj sluttningen, at begge bemälte Helge Andersons uthj Broo samsystrar föreskrefne Anna och Karin Andersdöttrar medh deras gifftingzmän, ähre aldeles ifrån zäther och bruk j bemälte gårdh Broo uthdömbde, huilken domb är allaredha den 5 decembris anno 1653 uthgifwen. För dedh sidsta frambladhe uthj retta mehrbemälte Helge Anderson uthj Broo noch til öfwerflödh een annan sexmannadomb uthgifwen på ett allmenneligtt herradztingh anno 1663 dhen 26 octobris her på Oroust, som ochså uthj sluttningen förmähler, efftersom bemälte Helge Anderson hadhe infrelst samma gårdh Broo ifrån welbyrdigh fru Dorette Bielke för 233 daler slette, hwarföre fölger Helge Anderson mehrbemälte gårdh Broo uthj Morlandh sochen medh all sin egendomb, och hans arfwingar till ewindeligh odell och egendomb, medh wijdare samma domb innehåller och förmähler. Resolutio: För offwanberörde skääl in actis finner retten skäligit att endoch bemelte Helge Andersson som ähr retta odellzman och hafwer waret medh sine samsyskon och slächtingar och hensåldt sin anparth uthj retta odellzgårdhen Broo till hennes welbyrdigheet fru Dorette Bietke, doch hafwer Helge inga penningar på bemälte kööp upburit eller anamat, aldenstundh han för sin egen persohn gaf  (mom?) för sigh sielff sitt samtyckio till samma gårdakiöp, och ähr honom sålunda effter accord zätheret j samma gårdh Broo af sin hussbonde till wederlagh för åhrlige leije och lanskyldh worden updragen och förundt, och återigen der köpet rygdes, wille ingen af hans samsyskon j den tijden wara eenligh medh honom at infrälsa samma gårdh . Hwarföre hafwer han effter begeran sökt wenners rådh och dådh och förskaffat welbemälte fru Dorette Bielke sine försträchte penningar igen, nembligen 233 daler slette, effter fruns många och åthskillige skrifwelser som Helge Anderson här för retten medh fruns egne quittentzier afbewijste . Dertill medh befinnes att Helge Anderson så wähl uthj feigde- som fredlige tijdher hafwer åhrligen richtigt uthlagt till crohnan Swerige sin skatt af samma gårdh Broo, så ingen klagan dheröfwer kommet ähr. Elliest ähre härföruthan åthskillige dommar uthgångne, bådhe om sätheret och lössen Helge Anderson och hans samsystrar Anna och Karin Andersdöttrar emellan, som denne retten eij understodh sigh demsamma at emottsäija, alldenstundh dhee uthj rettan tidh för dheras öfwerdommare icke ähre instembde som dhet sigh böör effter recessen Christlan IV pagina 203 andra book. För dedh sidste och bewijsligit blef at bemälte gårdh Broo wara lagligen opbödhen effter odellzbalken 4 capitel, nembligen för ett och slächt, och då widh den tijdh ingen den wille igenlösa. Hwarföre wijste man icke, att bemälte odellzfolk nembligen Anna och Karin Andersdöttrar effter denne dagh något zäther eller lössen emot sin sambrodher Helge Anderssons ja och minne uthj mehrbemälte gårdh Broo at kunna få, men aldeles att wijka ifrån bemälte gårdh Broo, och ingen wijdare tilltahlan j denne saak effter denne dagh uthi förbemälte Broo at hafwa, och mehrbemelte Helge Andersonz kööp anlangande Broo uthj Morlandh sochen widh laga krafft att ståndha effter Norges lagh köpebalken 10 och 11 capittler. Således wara angifwet, klagadt, och ransakadt, bekendt och affdömbt, dedh stadhfäster jagh för mig och nembden medh mitt och herradz jnsegell. Actum ut supra.

 

 

 

 

24) Länsmannen Hans Mattsson stämmer Anders (Bryntesson) i Skantorp om en häst länsmannen köpt av honom sommaren 1666 för 4 rdlr nedprutat med 1 mk. Vid ett möte i Gilleby senare samma år har hästen slitit sig och sprungit hem till Skantorp. När Anders' son Hans återfört hästen till Gilleby har länsmannen bett honom behålla den och återställa köpeskillingen. Därefter har länsmannen sett varken häst eller köpeskilling. Anders’ son Hans medger att länsmannen synes ha kommit till korta eftersom han mist både häst och pengar. Rätten ålägger Anders att återbetala köpeskillingen till länsmannen.

 

Hans Mattsson lenssman war jnstembdh för retten af Anders uthj Skåntorp för een häst som Anders såldhe Hans uthj nestförledhen sommar 1666, och efftersom Hans fann sigh misshållen uthj samma kööp, dy wille han icke stå widh dedh kööp som Hans och Anders emellan giordt war om samma häst, aldenstundh Hanss lenssman föregaf hästen hafua ett fördolt lyte uthj dedh ena sitt frambeen, endoch Hans hade betalt samma häst som kåstadhe honom fyra rixdahler ringare än een marck silfwermynt. Een lijten tidh dereffter som länssmannen hadhe köpt hästen, och anstelt ett möthe medh almogen her på Oroust uthj Gilleby och Tegneby sochen, och emädan lenssmannen war på samma möthe, då hafwer hästen slitet sigh lööss och luppit till hans gambla heemb nembligen Skåntårp igen som han war kommen ifrån. Straxt när dee af Skåntårp dedh förnommo, så befaller Anders j bemëlte Skåntårp sin sohn at taga hästen och rijda till möthet igen medh honom hwarest lenssmannen war, och när Anderses son kommer til Gilleby, der lenssmannen war, medh hästen, så swarade länssmannen Hanss Mattson: ”Säijer edher fadher detta igen, att han behåller sin häst, och lefwererar migh mine penningar igen som iagh haar gifwet för hästen”. Så sadhe drängen: ”Iagh skall sådant säija min fadher igen”, dermedh drogh han sin wägh. Nu klagar lenssmannen för denne retten, at bonden Anders uthj Skåntårp haar hafft bådhe häst och penningar ifrån honom öfwer ett åhr inne hooss sigh, och drifwit sin wåhr och annat arbethe giordt medh honom. Nu begärer bemälte länssman Hans Mattson att han åthminstone måtte få sine försträchte penningar igen som bemälte Anders uthj föreshreffne Skåntorp för samma häst af honom hafwer vpburit. Huilket Anderses son uthj Skåntorp som her för retten war tilstädhes, fulmächttgh giordh att swara till sin fadhers jnstembde saak, och tlllmähle uthj detta tilfälle, kunde hertill icke neka, än ju lenssmannen heruthinnan ähr skedt något för kortt j dett han skulle mista bådhe hest och penningar. Omsijder ähre dee blefne her för retten wenligen och wäl förlijkte, att Anders j Skåntårp behåller sin förlemnadhe häst, och lenssmannen skall få igen sine uthlagde penningar, hwar och icke dedh skeer, då uthsökes widh nambn och uthwerderingh som annor witterligh geldh effter lagen af Anderses boo uthj Skåntorp effter lagen köpebalken 3 capitel.

 

 

 

 

25) Ingrid Rasmusdotter från Mellby i Tegneby sn med sin man Henning Reersson har betalt en skatteskuld om 9 dlr 13 öre för Truls (Jonsson) i (Nedre) Strand mot inteckning i dennes gårdsdel därstädes. Truls anmodas att innan kommande höst antingen betala sin skuld eller överlåta sitt gårdsbruk i Strand till Henning (se 670930-2).

 

Rassmus Andersons dotter uthj Melby, Ingrj, som hafwer Henningh Reorsson til rätt echta man, kom uthj retta och hadhe stembt Trulz uthj Strandh, han och mötte och bleff vpläset uthj deras nährwaro een zedell af fougden Swän Andersson, att Trulz uthj Strandh war skyldigh 9 daler 13 öhre silfwermynt för 3 åhrs skatt till cronan, dedh han icke wille betahla. Altså hafwer Henningh betahlt dhem på Trulses wegnar och derföre blifwen inwijst uthj Trulses gårdzbruk uthj Strandh. Hertil suaradhe nu Henning, fåår han sine penningar och ränta för dhem innan höst, så behåller Trulss sitt bruk uthj detta åhr, hwar såframbt dhet eij skeer, dhå wijker Henningh till Trulses grödhe. Om sätheret kan dhee tahlas widh om hwadh lagh och rätt förmåhr, hwilken närmare zäther medh sin hustru som ähr een brodherdotter, än Trulss som ähr een systersohn.

 

 

 

 

26) Helga Elofsdotter i (Nedre) Strand åläggs att innan nästa ting betala 4 dlr till sin fasters son Måns (Lassesson) i Gustorp, vilka pengar resterar på hans moders odelsjord i Strand.

 

Måns uthj Gustorp stembt hans moorbrodherdotter Hellia Elufsdotter uthj Strandh för 4 daler honom rester på dhen jordh hennes fadher köpte af Månses modher. Frambladhe Hellia breff som förmählte hennes fadher Eluff hadhe köpt. Månses modhers iordh och gifwet dher på 3 daler, och dhe fyra daler dher rester skall Hellia betahla innan nästa tingh, så frambt hon då eij bewijser betahlt ähr.

 

 

 

 

27) Anders (Gunnarsson) Böcker i (Västra) Röd i Långelanda sn anklagar Bamse (Esbjörnsson) i Jacklefjäll för att denne slagit ihjäl 3 svin för honom. Bamse har trots förbud lämnat tingsplatsen och döms att böta 1 mk.

 

Anders Böcker uthj Rödh hafwer för tingzretten jnstembt Bamse uthj Jaklefieldh för ett swijn han slogh ihiähl för Anders, och twå andra swijn ähre bårtta, dee samma förmeente föreshreffne Anders och ähre ihiählslagne för honom. Bamse sadhes warit widh tinget uthj nästförleden dagh, men gick sin wägh, endoch han war tilsagd at blifwa widh tinget till dhes retten satte sigh nedher, dy efftersom föreshreffne Bamse uthj Jaklefieldh eij lyste sitt laga förfall, dy ähr han blefwen her af tingzretten tildömbdh at bötha stemnefall een marck sölff effter lagen tingfarebalken 9 capitel.

 

 

 

 

28) Jakob (Gullbrandsson) i Skeppstala uppbjuder andra gången samma gård, som är ett halvt hemman och inlöst från (förre fogden) Jakob Nöring.

 

Jacob uthj Skipzdahle läth upbiudha j dagh dhen halfwa gårdh Skipzdahle, som han hafwer löst sigh till af sahlig Jacob Nöhring, andre gången, för ett och slächt, om dhen någon lösa will.

 

Folke Almegius