ANNO 1667 den 7 martij bleff effter begäran
anstelt ett möthe uthj den gårdh Öbere j Möckleby sochen her på Oroust,
hwarest iagh Petter Dragman medh laghrettet aff Oroust och Tiöhrn med
lenssmennerne Jöns Håltz och Hans Matzon läth oss infinna.
1)
Kammarfiskalen Johan Printz begär lagrättens svar på följande frågor:
a)
Vilka skatter som han granskat under sin förrättning på Orust och Tjörn (i
augusti månad 1666, se 661201-2).
b)
Om han antytt, att han även skulle granska den skatt som greven Per Brahe
uppbär.
c)
Vad han svarat, när bönderna klagat över den skatt som de erlägger till
grevens fogde.
d)
Om han visat eller uppmanat till någon avoghet mot greven eller hans uppbördsmän.
Lagrätten
svarar på den första frågan, att fiskalen endast förhört sig om kronans
skatt. På den andra frågan svaras, att fiskalen klargjort för allmogen, att
han ej får befatta sig med den skatt som tillkommer greven. På den tredje frågan
svaras att, när bönderna klagat över skatten till greven, har fiskalen
anmodat uppbördsmannen (Johan Larsson) att anteckna böndernas klagomål och
sedan framföra dem till sin broder Anders Larsson, som är grevens fogde.
Slutligen svarar lagrättsmännen, att ingen av dem förstått, att fiskalen
har uppmanat allmogen till trots mot grevens tjänstemän utan istället förmanat
bönderna att vara lydiga och underdåniga.
Samma dagh framkom cammarfiscalen
welbetrodde Johan Printz, och inladhe uthj retta effterskrefne punctar,
hwaruthöfwer han begäradhe af nembden, at dhee på almogens och sine egne
wegnar wille nu för retten afläggia dheras sanferdige berettelser, som dhee
inför Gudh, Hans Kongl. M:t och wår nådigste höga öfwerheet wille och
kunne till swars ståndha.
1) Såsom samptelige nembden wäl draga
sigh til minnes huruledes dhee af Hans Excellentz herr rijkzrådes och
gouverneurens herr Harall Stake woro skriffteligen anbefalladhe, at biwijsta
dhen ransakningen som fiscalen Johan Printz oppå embetes wegnar af dhet Kongl.
cammarcollegio war anbefallat och j commission gifwet, att dee nu wille och säija
huadh skatter och renter han samme tidh effterfrågadhe.
2) Om han uthläth sigh j nogor måtto,
att ransaka effter dee skatter och uthgiffter som Hans höggreflige Excellentz
herr rijkzdrotzen tillkommo.
3) Hwadh han swaradhe då till een deehl
af allmogen framkommo, och sigh öfwer Hans höggrefwelige Excellentz tienare
beswäradhe, eller om han j någon deel beblandadhe sigh j dhee handlingar,
som dher medh bönderne kunde förehafwa.
4) Om han medh nogot ordh eller ringaste
tillfälle läthe sigh förmerkia, huar igenom allmogen kunde få orsaak at
inbilla sigh till någon owillia emot Hans höggreflige Excellentz betiente.
Och huadh samptlige nembdens swar j detta fall war, at fiscalen dhet sedhan måtte
få beskrefwet under herradzsigneten.
Vtöfwer desse poster förklaradhe
nembden sigh i fölliandhe sett sålunda: Huadh dhen första påst sigh
belangar, så bekänna dhee det, at fiscalen frågadhe effter Hanss Kongl.
M:tz rentor, huru dhee wohre sedhan landet war kommet under den högloflige
swenske regering af gemene man uthgångne och betalte, och huadh restantzier
hooss dhem innestodh, och inga andra rentors uthgiffter blefwe af honom
effterspordhe. Och til dhen andra puncten beswarades, at fiscalen sigh i ingen
måtto uthläth att ransaka effter Hans höggreflige Excellentz rentor och
inkombster, huarken j een eller annan måtto, sa dhe sigh och ingen commission
eller befallning dherom hafwa. Till den tridie punchten betygas af
nembdemenderne, at dher war wäl til een deehl af almogen som besweradhe sigh
öfwer mehra högstbemälte Hans höggreflige Excellentz tienare i något som
dem skulle wara oförrettadt, och bodhe at fiscalen wille hielpa dem till
retta och goda igen. Men fiscalen uthslogh deras begeran, och sadhe sigh icke
hafwa något at bestella medh Hans höggreflige Excellentz betiente, och badh
fougden Anders Larssons brodher, som på Oroust tillstedhes war widh
ransakningen, at han skulle antäckna böndernas beswehr och sedhan ankunna
sin brodher Anders Larson det, at han kundhe stella bönderne tilfridz. Till
den fiärde punchten och sidste bewitnas af samptlige nembdemennerne, at dee
icke det ringaste ordh förnemmo fiscalen säija till almogen, som dem kunde
till någon owillia causera emot mehrhögstbemälte Hans höggreflige
Excellentz och dhes betiente, vthan mehra förmante almogen esomofftaste, at
dhee skole wara Hans Höghgreflige Excellentz och dhes betiente hörige och
lydige j alle måtto. Sålunda ähr passerat och bewittnat, betygas af migh
vndershrefwen iempte herradzsignetens undertryckiandhe. Actum ut supra.
|