ANNO 1666 den 3 decembris bleff herradztingh hållet på
Oroust uthj den gårdh Herlöche, satt då uthj tingzrätten Jörgen Larsson
uthj herradzdommarens ställe, af nämbden wohre tilstädes Anders j Smäby, Jöns
j Torssby, Östen uthj Staahle, Östen uthj Herlöcke, Anders uthj Gögesäther
och Thoor j Engååhs, öfwerwarande befalningzmannen Swån Andersson och
menige män som tingh sökte.
1) Kungöres regeringens brev av den 27/10 1666, att kronans
kopparmynt skall accepteras såsom silvermynt.
Blef upläset Kongl. M:tz bref, daterat Stockholm den 27
octobris anno 1666, det förmälte, at kåpparmyntzplåtar skall giälla lijka
som dhee ähre slagne effter silfwermynt.
2) Kungöres förordning av den 27/10 1666, att sill som fångas
i skärgården skall föras till Marstrand, Mollösund eller Lysekil och där
besiktigas, förpackas och förtullas.
Item blef opläst Kongl. M:tz breff at all den sill som
fishas här på förskiererne uthj Bahuuss lähn skall föras till Marstrandh,
Möllesundh och Lysekijhl, och dher saltas och packas, och af jnspectorer märkas
och beesees, och hwarest dhen innan rijkes sälgies, gifwas fyre öhre af
tunnan uthj tuldh, och dhen uthrijkis föres, gifwes åtta öhre uthj tuldh,
samma bref uthgifwet j Ståckholmb dhen 27 octobris 1666.
3) Kungöres skattelättnader för den som vill upprätta
saltsjuderi.
Vpläst Kongl. M:tz breff om någon will siudha salt och göra
der ett wärke, skall wara frij, densamme skall wara frij för båtzmanshåldh,
och huadh han förskrifwer in uthj rijket till samma wärck, skall wara
tullfrij.
4) Länsmannen Jöns Holst fordrar 2 års skatt om
sammnnlagt 5 dlr 1 mk av frälsebonden Jöns i Fundeskärr för den fjärding
som han därstädes brukar. Jöns beklagar sin fattigdom och lagrätten
intygar att han är en tiggare, vilket länsmannen erhåller tingsattest på.
Länssmannen Jöns Hålst läth för rätten framkalla Jöns
uthj Fundeskier af Röre sochen, wälborne Knut Biltz bondhe till Mårlandh,
och fördradhe af honom twänne åhrs rättigheet till crohnan, som war sölfskatt,
skiutz- och arbeetzpenningar, belopp sigh 5 daler 1 mark för 1664 och 1665 af
den fierdepart som han brukar j samma gårdh Fundeskierr, och stodh nu samma Jöns
her för tingzrätten och klagadhe sigh wara een arm och älendigh stackare,
och inthedt hadhe at betala medh. Dedh samma wittnadhe och bekändhe laghrättedt
medh honom, at han hafwer inthet annat än dedh han bittlar och tigger till
sigh och sine små barns födha, herom begeradhe länssmannen tingzwittne,
dedh honom blef bewilliadt.
5) Simon Larsson i Bössekärr under Blibräcka har dömts
att böta 80 daler för lägersmål (se 660618-14) men förmår ej betala sina
böter, eftersom hans tre kor intecknats för förfallen skatt.
Länssmannen Jons Hålst läth framkalla dhen hussman Simon
Larssonn boendes j Bastekierr j Ödzmåhls mark j Tårp sochen, och fordradhe
80 daler af honom för ett lägerssmåhl, som han medh ett lettferdigt
qwinfolck som han uthom echtenskaap hafwer afladt barn medh, förbemelte Simon
stodh här för rätten och bewijste medh Amundh Larson och Anderss j Giögesäther,
at grefwens fougde hafwer låtet opskrifwa hanss trenne stycken kiör, och alt
dedh han åckte för grefwens rättigheet af dedh bruk han hafwer hafft, och
nu ähr han een fattigh gammall stackare och inthedt hafwer at bötha medh
uthan på kroppen.
6) Länsmannen Jöns Holst bevisar, att han varit hos Arvid
(Andersson) på Assmunderöds mark för att utkräva böter om 7 rdlr för att
han misshandlat en kvinna (se 640216-18) men ej funnit något som kunnat utmätas.
Länssmannen hadhe och stämbt Arfwe på Assmunderö mark för
saaköhre siu rixdaler som han ähr tildömbdh at bötha för ett qwinfolk han
slogh förderfwadt, och witnadhe nu Andhers j Gögesäther och laghrättet at
dhee hafwa warret medh guarnizons uthskickadhe soldater at uthpanta dhesse
saakörers böther från föreskrefne Arfwedz då befanss dher hwarken godz
eller fää, eller något penningewerde, men ett eenssligit huuss på marken,
som han lågh uthj om natten, och inthedt dher bekomb.
7) Länsmannen Jöns Holst kräver 7 rdlr i böter av båtsmannen
Anders Larsson för slagsmål samt 12 rdlr i böter av båtsmannen Olof
Svensson för lägersmål. Bägge är frånvarande och i kronans tjänst och förmår
ej betala sina böter. Kvinnan med sitt barn vandrar omkring i bygden och
tigger.
Länssmannen hadhe och effter saaköhrslengder at fordra af
een båtzman Anders Larson siu rixdaler för slagxmåhl, och at fordra af een
båtzman Olle Swensson för legerssmåhl medh ett löst quinfolck tolff
rixdaler, och för ett stembnefall 1/2 rixdaler, och wittnadhe laghrättet som
j sanning ähr, at samme twenne båtzmen ähr uthreest uthj cronanss tienst
och inthedt ähr av dhem at bekomma, och qwinfolket som han afladhe barn medh,
går man emellan, medh ett lijtet barn, at bettla.
8) Meddelas att Konrad (Olsson) i Burås år 1663 har dömts
att böta 2 mk för slagsmål men att han sedan har rymt ur landet.
Länssmannen Jönss Holst gaf och tillkenna, at Conradh j
Buuhråhs j Langlandh sochen anno 1663 blef och dömbd till at bötha 2 mark sölf
för slagxmåhl, samma Conradh römbde her ifrån som sant är.
9) Länsmannen Jöns Holst uppger, att han tjänat kronan i
20 år i detta fögderi, först hos förre fogden Jakob Nöring i 2 år och
sedan som länsman i 18 år, och erhåller vitsord om, att han förvaltat sin
tjänst väl.
Lenssman Jönss Hålst begerte sitt skotzmåhl af almogen,
om honom hadhe någon olagligit eller oärligit at beskylla, efftersom han j
20 åhr hafwer tient her på landet, först hooss fougden Jakop Nöring och
sedhan aderton åhr för länssman. Då swaradhe almogen dhee wiste inthedt at
beskylla förbemälte lenssman Jönss Holst än det som ährligit och gådt ähr,
detta begeradhe och bekomb han beshrefwet.
10) Befallningsmannen frågar Karin Persdotter (i Varekilsnäs)
om hon varit stämd för att hon för 3 år sedan fött oäkta barn, som hon
avlat med Reer Olsson i Toröd (se 650112-10). Karin svarar, att hon ej
tidigare varit stämd och att Reer och hans föräldrar (Olof Kristoffersson
och Gunilla Andersdotter?) lovat betala hennes böter. Målet uppskjuts till nästa
ting, till vilket Reer skall instämmas.
Bcfalningzmannen Swdn Andersson läth frambkalla ett qwinfålck
benämbdh Karin Pedhersdåtter, som oächta hafwer afladt barn medh Reor
Olufson, och tilspurde henne, om hon hafwer waret stembdh, eller waret till
tingz och blifwen dömbd till någre saaköhre för samma hennes förseelse.
Swaradhe hon, at det ähr nu tree åhr sedhan hon födde sitt barn, och hon
war ett fattigt qwinfålk. Förbemälte Reor, som ähr fadher til hennes barn,
och hanss föräldrar låfwadhe at uthleggia hennes böther, men inga
penningar hafwer hon uthlagt j böther eller saaköhre, och ingen haar henne
kräfd, och intet waret till tingh eller stemma dherföre för än nu, ödhmiukeligen
begäradhe at medh hennes böther måtte beroo intill nesta tingh. Ty blef och
denne saak upsatt till näste tingh, och nu heraff tinget honom budh skickadt,
och förelagt föreskrefne Reor Olufson då at mötha om denne saak uthj
retta.
11) Kristen Engelbrektsson i Varekil stäms av Simon Esbjörnsson
i Mollösund för att han knivskurit dennes hustru i arm och ansikte. Målet
uppskjuts tills dess att kvinnans tillstånd förbättrats. Kristens fader
Engelbrekt går i borgen för att hans son ej lämnar orten.
Christen Ingelbrechtson uthj Warkijhl war stembdh af Simon
Essbiörnson af Möllesundh, för det han skaar Simons hustru illa uthj sin
arm och ansichte medh een knijff. Her emot war nu tilstädes förbemelte
Christen och bekändhe at Simons hustru fick illa skadha uthj sin arm, och
wille han undhskylla sigh, at dedh skedde emot hanss willia. Och såsom
barberaren är hooss hustrun, och icke blefwen frisk ännu, ty blef denne saak
opsatt, och Christens fadher Ingelbrecht uthj Warkijhl sadhe godh för honom så
lenge.
12) Änkan Börta Amundsdotter i Nedre Hoga kommer inför
tingsrätten med sina tre vuxna söner Jon, Olof och Torsten (Rasmussöner)
och omtalar, att hennes yngste son Torsten lånat henne 60 rdlr. De äldre sönerna
menar, att Torsten brukar gården med sin mor och därför skall bidraga till
dess utlagor, men efter änkans begäran blir Torstens fordran intecknad i
hennes odelsjord, som är 4 öresbol i Nedre Hoga.
Den enkia Biretta Ammundzdotter boendes uthj Nedre Hofwa
uthj Stahle sochen, kom uthj rätta, hooss henne stodh hennes trenne wuxne sönner,
Jon, Olle och Tårsten. Och bekändhe hon, at hennes yngsta sohn, bemelte Tårsten
hafwer uthj desse nestförledhne åhr uthlagt för henne j skatter och annan
geldh för hennes bruk hon hafwer j samma gårdh Hofwe, hwarpå han hadhe
framb ett register, som belopp sigh till 60 rixdaler 32 skilling, som blef påskrefwet.
Bemelte Tårstens brödher stodh nogot emot, och meente han ähr hemma hooss
dheras modher, och såår och brukar medh henne, och derföre wäl kan sökia
geldh hoos henne. Men efftersom modren änteligen begäradhe samme hennes
yngste son måtte få försäkring för sine penningar, och satte honom fyra
öhressbool iordh hennes odell j Hofwe j vndherpandt j hennes lijffztijdh och
effter hennes dödh at hafua sine penningar eller uthlegg uthj same jordh,
intill honom aff medharfwingarne pro quota betalas.
13) Olof Olsson
i Kärreberg stämmer sin husbonde Olof Reersson (Green) till Rossö om ersättning
för arrenden av Svanviks, Rörviks och Kärrebergs gårdar. Eftersom parterna
processat i flera år anmodas de att ingå slutgiltig förlikning . Således döms
Olof Reersson att betala 2 1/2 tunna korn och därutöver 10 dlr för den
byggnation som käranden gjort på Kärreberg. Därefter bekräftar parterna
denna förlikning genom handslag med varandra och med lagrätten.
Olle Olufson som bodde uthj Tierrebergh uthj Stahle sochen
uthj nestförgångne åhr, komb för tingzrätten medh een stembning ifrån
Bahuuss, som hadhe stembdt wälborne Oluff Reorsson till Rossöön, för det
han dref honom af sitt bruk, som han hadhe på Tierrebergh, som bemälte Oluf
Reorson hadhe bygt honom, sampt hanss omkåstning på dhenne process, som wälborne
Oluf Reorson brukte medh honom, der han bodde på Swanwijk och Röörwijk, och
som deras träta widh många domar och mycken omak uthj någre åhr hafwer
waret, ladhe man sin flijt derom, dhem att förlijka medh bemelte welborne
Oluf Reorsons hustru Anna, som heremot war uthj rätta på hennes hussbondes
wegnar dedh och begäradhe, och blefwe dee förlijkte, att wälborne Oluf
Reorson skall betala Swän Anderson halff tredje tunna korn, som bemälte Oluf
Oluffson hafwer fått, dhertill at gifwa Olle Oluffson för dee huus han
hafwer bygt på Tierrebergh tijo slette dahler, ty så högt blef samma abodh
taxerat före af laghfaste män, der medh all derass trätta, omkåstningh och
räckningh, och all oenigheet dem emellan dödh och machteslööss at wara,
derpå gofwe dee hwar andre och tingzrättens besittiare dheras hendher.
14) Olof Olsson (i Kärreberg) bekräftar, att han med sin
svärmoder Gunilla Andersdotter den 27/3 1666 mottagit 100 rdlr för hans svärfader
Olof Kristofferssons jord i Hjälmvik av befallningsmannen Sven Andersson.
Framkalte befalningzmannen Swän Andherson Oluf Olufson, som
hafwer Oluf Christoffersons dåtter till ächta, och wardt han af honom sin
sanning begärandes om etthundradhe rixdaler, som uthj Hielmbwijk war
lefwererat Oluf Christoffersons hustru. Då bekendhe nu förbemälte Olle
Olufson, at sidstförleden den 27 martij anno 1666 war han medh hans swärmoder
Oluf Christoffersons hustru och af honom uthskickadt till Hielmbwijk, at
anamma nogre penningar hooss Swän Anderssonn på hans jordh j Hielmbwijk, då
lefwereradhe Swän Anderson till Oluf Christoffersons hustru Gunnela Andersdåtter
etthundradhe rixdaler uthj sölfwermynt, her om wardt Swen Andersson ett
tingzwittne begärandes.
15) Grevens fogdes tjänare Johan Larsson stämmer Olofs
(Olsson) änka Anna (Nilsdotter) i Varekil för att hennes söner huggit 3
ekar. Hennes son Simon (Olsson) bevisar, att den första eken har skogvaktaren
beviljat honom att fälla. Av den andra eken har han gjort en stötta till
ladubron. Den tredje eken har varit gammal och torr och ej burit frukt i 20 år.
Änkan frikännes därmed från åtalet.
Hanss höggrefwelige Excellentz herr rixdrotzens fougdes
fullmächtigh benämbdh Johan Larson, hadhe stembt dhen enkia Anna, sahlig
Olless j Warkijhl, för 3 stycken eekar, hwilka ähre huggne af hennes sönner
dher uthj cronans skogh. Här emot war nu tilstädhes samma enkias son Simon,
som tiänar hans modher, och bewijste medh skoghwachtaren Oluf Swänsson, att
dhen ena eek uthwijste han och merkte dhen till gårss behof, och dher skaar
han twå eller 3 stycken bordh af sidorne. Den andra eek war een lijten och
baar ingen frucht, och war icke större än een man kundhe bära den heemb,
och sattes dhen till een stega undher ladhebroon, detta bekendhe nu
besichtelsemännerne. Om den tredie eek sadhe Simony at dedh war een torr och
gammall, deraf kiördhe han något heemb, at täcka 1 tunna malt medh . Ett
stycke af samma eek ligger ännu på marken, och bewijstes medh Simon j Ringzrödh
och Larss j Borgen, at samma trää hafwer icke buret frucht j tiugu åhr . Ty
kundhe man icke nu döma förbemelte enkia j böther för detta föreskrefne
som till gårdsens nytta hon boor på ähr huget. Doch begeradhe förbemelte
Johan Larson, at denne saak måtte bestå till dess fougden Andhers Larson
sielff talar medh bemelte enkia j Warkijhl.
16) Engelbrekt (Nilsson) i Varekil stäms för att han
huggit 7 ekar . Denne bevisar, att 5 ekar har han fått lov till att fälla för
att bygga en båt av, samt att använda till jordbruksredskap och gårdens
reparation. Två ekar har han dock fällt utan tillstånd och döms att böta
12 dlr för vardera samt att plantera 4 nya istället.
Ingelbrecht, som brukar helfften samma crohnegårdh
Wahrkijhl, war och stembd och saak gifwen för 7 stycken eekar, som han skulle
hafwa hugget uthj Wahrkillz skogh. Heremot war nu Ingelbrecht för tingzrätten,
och bewijste medh Oluf Swenssonn skogzwachtaren, at han hafwer uthmärckt een
eek, som honom Ingelbrecht uthj Wahrkijhl war bewilliat at byggia een bååth
af, som och skedde medh grefwens fougde Andhers Larsons willie och
sambttyckio. Noch bekändhe Oluf skoghwachtare, at een annan eek blef uthmärkt
till Ingelbrecht, at göra sigh plogh och harff af till gårdzens redhskaap,
och det war elliest een stubbe och tåppen war afblåst, den tredie eek
bekendhe dhee at tordöön hafwer nedherslagit, och ligger ännu j engen, den
fierdhe bekende dee ähr huggen af Larss Böcker till grefwens fougdes
arbethe, som Böckeren och nu bekendhe her för retten, den fembte eek
bewijste Ingelbrecht ähr förbrugt och upsatt opp till stuguweggen på
cronans gårdh Wahrkijhl och reeseweedh ähr satt, och det ähr fyra eller
femb åhr sedhan, och ähr detta skedt och hendt för än som skogzordningen
blef uthgifwen, som bleff publicerat anno 1664. Men twänne eekar ähre huggne
av Ingelbrecht och hanss fålck, och inthedt bewijss bleff derföre framstedt,
hwarföre ähr han nu blefwen tildömbd att bötha till crohnan effter swenshe
skogzordningens anno 1647 den 7 artikel för hwar 9 daler och 12 mark till
treeskifftes, och plantera tu trään af samma art j stelle för hwart.
17) Nils (Olsson) och Reer (Rasmusson) i Narveröd stäms om
besittningsrätten till samma gård av Sven Persson i Ödsmål i Solberga sn,
men denne kommer ej till tings.
Nilss och Reor j Narfwerödh war stembdh af Swän Pedherson
j Ödzmåhl j Solbergh sochn för besittelse på Narfwerödh, och fördy Swän
icke mötte nu för rätten ähr saaken upsatt till nesta tingh.
18) Engelbrekt Andersson i Övre Trätte har inbördat 1/2
öresbol odelsjord i samma gård från Björn Olsson därstädes för 10 1/2
dlr. Dessutom hävdar Engelbrekt, att hans hustrus styvfader Björn Olsson och
moder Ingeborg (Persdotter) med sina söner lovat honom brukningsrätt till
sin hustrus arvejord 1 1/2 öresbol i övre Trätte. Eftersom det är oklart
vad hustruns släktingar lovat, och Per Olsson i Övre Trätte, som är hennes
äldste broder, nu skall tillträda bruk i gården, avslår rätten
Engelbrekts begäran om brukningsrätt av sin hustrus jord.
Ingret (!) Anderson j Öfwer Trette j Langlandä sochen komb
för rätten, och bewijste medh Biörn Olufsson, at Ingelbrecht hafwer löst
1/2 öhresbool iordh ifrån Biörn, som Ingelbrecht ähr odellzboren till, och
dherföre betaalt 10 1/2 daler silfwermynt, och derföre bekommer han samme
iord j Trätte medh mehra han äger uthj samme gårdh Trätte til brukz.
Engelbrecht Anderson haar jnstembt sin hustrus stiffadher Biörn j Trätte j
Langlandh sochen, sampt hennes brodher Pedher Olufsson, för dedh dee låfwadhe
honom sin hustrus jordh halfftannat öressbool iordh uthj öfwer Trette til
brukz. Her emot för rätten mötte nu Biörn Olufsson, då begerte bemälte
Ingelbrecht sine witnen at föra, och framfördhe Larss uthj Buhråhs, huilken
witnadhe, att Ingelbrecht hadhe skickat honom till Biörn och Ingeborg j Trätte
och till deras sönner, då han skulle hafwa Ingeborgz dotter till echta, och
spordhe om dee wille förunna honom samma pigas odellziordh till brukz, så
wille han hafwa pigan. Då swaradhe drengen, som war pigans brodher: ”När
dee gamble döör, så skall iagh inthedt stå emot” sadhe den eldste, och
ingen annan swar fick han af dhem. Ty kunde man icke dömma systren medh
hennes man inn på halfannat öhresbool iordh til brukz på dhen gårdh Trätte
emot broderens ja och minne, som zätheret effter lagen böör der at hafwa.
Doch uthlåfwadhe styffadhren Biörn Olufson, att såå för Ingelbrecht åhrligh,
så lenge dhee boo samman, een skeppa korn j leije af Ingelbrecht hustrus
iordh. Lijka så låfwadhe och Ingelbrecht hustrus brodher Pedher, som nu
tager bruk på Trätte.
19) Sven Gunnarsson i Torsberg i Herrestads sn stämmer Björn
Olsson i Övre Trätte och låter uppsäga de pantebrev denne innehar om
sammanlagt 65 dlr på 4 1/2 öresbol, som är kärandens moders odelsjord i Övre
Trätte.
Komb för tingzretten Swän Gunnarsson, hemma j Torssbergh
uthj Herrestadh sochen j Wijken, och hadhe stembt Biörn Olufson uthj Öffwer
Trette uthj Langlandh sochen, medh hans pantebreff på tree öhresbool jordh
hans moders odell Biörn hafwer uthj pant. Härtill at swara war nu tilstädhes
förbemälte Biörn Olson, och frambladhe sitt pantebreff uthgifwet anno 1654
den 29 martij, lydande på 'lx' slette daler, och befanss at restera 5 1/2 åhrs
rentta. Item hadhe Swän stembt förbemelte Biörn för 1 1/2 öhresbool jordh
som tilförende uthaf hans föräldrar uthpantat ähr till Biörn för 25
dahler, som dee bekändhe ähr och uthaf Swäns mödernes odellzfordh, hwilka
pantejordher blef nu Biörn Olufsson upsatt, och han dem löösslåtha böör,
när han uthj laga tidh sine penningar igen bekommer.
20) Lars Markusson i Gömme har för 200 dlr tillpantat sig
Röd (postgård) i Långelanda sn av dess ägare Anond Bryntesson i Röra i
Stenkyrka sn. Eftersom gården ligger nästan öde lovar Anond, att Lars efter
opartisk värdering skall ersättas, om han låter bebygga gården.
Larss Markuson hemma j Giömme j Langlandh sochen, kom för
retten och frambladhe ett breff af Anondh Brönteson j Röre på Tiöhrn medh
egen handh vnderskrefwet, och bekendhe sigh skyldigh at wara förbemälte
Larss Markuson 200 daler sölfwermynt, derföre hafwer Anondh uthsatt till
Larss Markuson sin gårdh Rödh j Langhlandh sochen, som ähr 18 öhresbool
jordh, j frij brukeligh vndherpant. Herom witnadhe nu Thoor j Engåhs och
Nilss Torson j Giömme, att dhe hooss wohre och sågo, det Larss Markusson
uthladhe till bemelte Anondh Bröntesson förbemälte 200 daler slette uthj
cronor, och blef honom låfuat sådane penningar igen när gården lööses,
och deriempte wittnade dee at Larss nu till wåren må tillflöttia och bruka
samma gårdh Rödh, och dersom han medh byggningh förbettrar gårdhen,
efftersom den nu mäst ähr ödhe, dedh skall Larss blifwa betalt effter
dannemenz sägelse, när gårdhen lööses, det låfwadhe Anondh.
21) Isak Jonsson på Skaftö kungör regeringens brev att ön
Lindholmen skall brukas under Skaftö gård (se 660924-1). Vidare uppläses
greve Per Brahes brev, att Jöns Jonsson, som nu bebor ön, omedelbart skall
avhysas och årets höskörd tillfalla Isak. Eftersom Jöns trots laga stämning
ej infunnit sig vid tinget döms han att böta 1 mk och likväl att rätta sig
efter grevens befallning.
Isaack Jonson hemma på Skafftö uthj Morlandh sochen her på
Oroust komb uthj rätta och hadhe stembt Jönss Joonson, som uthj nestförleden
sommar ähr inkommen på Lindholmen, som under gården Skafftöö tilförende
altidh hafwer waret brukt, och läth nu Isaak läsa her på tinget wår nådigste
herres och konungz breff, sub dato Stockholm anno 1666, att samma öö
Lindholmen skall liggia och brukas till Isaak Jonsons gårdh Skafftöö. Dernäst
läth Jsack Jonson vplxsa Hans höggrefwelige Excellentz och nådes herr
rijkzdrotzens Per Brahes breeff, att förbemelte bondhe Jönss Jonsson, som på
Lindholmen ähr inflött j förleden sommar, skall straxt uthkastas, och Isaac
Jonsson at hafwa dhet höö, som der på ähr wuxit j detta åhr. Förbemälte
bondhe Jönss Jonsson ähr icke mött till tinge uthj dagh, endoch grefwenss
tienare Johan Larson och Ammundh gewaldiers tiänare wittnadhe, at han ähr
lagligh stembdh, och dee hafwa läst grefwens befalning för honom, sampt
Kongl. M:ts breff, och sagt honom uth från hålmen. Förbemälte Jöns blef
tildömbdh at bötha een mark uthj stemnefall effter lagen tingfarebalken 9
capitel, för dedh han icke effter stembningh mötte uthj dagh till tinge,
doch förelagt at rätta sigh effter Kongl. M:tz breff och grefwens fougdes
befalningh.
22) Skogvaktaren Olof Svensson (Hofman) stämmer Jon
(Anonsson) i Töllås för att han brandskadat 2 bokar och fällt (en ek?)
till költrä. Jon hävdar att det sistnämnda trädet fällts och stulits av
okända, och som de brända bokarna anses överleva, frikänns han. Däremot
erkänner han olaga avverkning av en annan bok och döms att därför böta 12
dlr samt plantera 2 nya istället.
Skoghwachtaren Oluff Swänsson komb för tingzretten och
hadhe stembt Jon uthj Tillåhs j Tårp sochen för skoghugg, twänne böker,
som är blefwen sweden af eldh, och grenarne ähre af. Doch blef der effter
seedt, at dee kunne wäl tiltaga at wäxa igen, som nembdemannen Anders uthj Gögesäther
bekendhe. Jon war och stembd för ett lijtet kiööhlträ: som till een bååth
ähr blefwen hugget. Härtill swaradhe Jon och swor sin eedh, han icke wiste
hwem den hafwer hugget, men ähr den samme stohlen. Doch bekende han, at han
hugg een lijten böök, som een sparre stoor, och det uthj hans egen skogh. Ty
dömbde wij at Jon skall bötha för samma böök till crohnan effter
skogzordningens anno 1647 uthgången effter den 7 artikell 9 daler silfwermynt
och 12 mark till treeskifftes, och plantera twenne trän j stellet af samma
art.
23) Per (Helgesson) i Töllås erkänner att han för 2 år
sedan huggit 2 bokar och döms att därför böta 12 dlr för vardera samt
plantera 4 nya istället.
Skoghwachtaren Oluf Swänsson Hofmandh hadhe stembt Pedher j
Tillåhs j Torp sochen för twänne små bööker, som ähre huggne för
twenne åhr sedhan, som Pedher icke neka kundhe, då widh samme tijdh war
skogzordningen för almogen publicerat, huilken bleff uthj lijka måtto tildömbd
att bötha för hwar 12 daler silfwermynt och plantera twenne af samma art j
ställe.
24) Lars Torsson i Hvena har för 130 dlr överlåtit
arrendet av kronogården Ileberg till Bamse Esbjörnsson (i Jacklefjäll?) men
blott erhållit 80 (riks?)daler. Bamse åläggs att innan jul betala
ytterligare 15 dlr till Lars.
Lars Torsson j Houenne j Rööre sochen komb j rätta emot
Bamse Essbiörnsson om den gårdh Elbergh, som Bamse uthmindte Lars ifrån,
och sadhe Larss, at dhee wore förlijkte om halffsiundhe tiugh dahler dherpå
ähr betalt fyre tiugh dahler, huilka blefwe förlijkte, at Bamse skall ännu
gifwa Lars fempton daler, halfparten j korn och halfparten uthj penningar,
innan juuhl nestkåmmandhe, dhermedh ifrån annan åthskilde.
25) Kerstin Larsdotter stämmer Helge (Alfsson) i Kyrkefjäll
för ersättning för byggnation på gården Bön i Röra sn. Helge har ersatt
henne med 9 dlr och 3 sättingar korn och lovar att dessutom betala 7 dlr.
Kerstin Larssdåtter, som tilförende bodde på Bön j Röre
sochen, och Hellie j Kyrckiefiäll på Tiöhrn, kommo för retten emot
hwarandra, och trätte om huss som Kerstin hafwer bygt på Bön, då hon bodde
dher, och Hellie dref henne dher ifrån. Herom bekändhe laghrättzmännerne,
att dhee hafwer beseedt huusen, och hon hafwer bekommet 9 daler och 3
settingar korn af Hellie, och låfwadhe Helle henne nu siu daler der till,
dher medh blefwo dhee förlijkte.
26) Måns ( Lassesson) i Gustorp stämmer Helga Elofsdotter
i (Nedre) Strand om bruket av hans odelsjord därstädes. Parterna uppmanas
att till nästa ting bevisa sin åtkomst till odelsjorden i samma gård.
Måns på Gusthuff uthj Stahle sochen, komb uthj rätta och
hadhe stembt den hustru Hellia Ellufzdåtter, som brukar hans odellziordh j
Strandh, som han meente (?). Mötte dee nu begge för retten, och blef dem
tilspordt huadh breff och bewijss dee hadhe, at Måns :ger nogon iordh j samma
gårdh Strandh, så hadhe dhee nu ingen bewijss. Ty bleff Måns förelagt at mötha
till nesta tingh, medh hwadh breff och bewljss som han will tillägna sigh någon
iordh j Strandz gårdar, så böör Hellia at wijsa framb sin adkåmpst, så säger
lagen odelzbalken.
27) Håkan (Olsson) i Kalseröd uppvisar på sin hustrus och
styvbarns väg- nar skiftesbrev av år 1661, upprättat av förre
svorenskrivaren Per Andersson. Eftersom denne lämnat orten innan brevet förseglats,
erhåller Håkan tingsrättens bekräftelse och försegling av samma
arvskifte.
Håkan uthj Kalsserödh på sin hustrus och styffbarns wägnar
och flere medharfwingar till Kalserödh j Langlandh sochen (!) kom uthj rätta
och frambwijste ett pergamentsbreff daterat 1661 af Pedher Anderson förige
sworenskrifware skrefwit, at wara skifft odelet emellan samma arfwingar, och förmedelst
det icke blef försegladt för än Pedher Anderssonn reeste herifrån,
begeradhe dee det på nyo skrifwas och förseglas, och ähr så detta lijka
lydandes ett pappersbreff derom undher försegling meddeelt.
28) Arvingarna till (Västra) Röd i Långelanda sn kommer
inför tingsrätten och begär slutgiltig dom om åsätet i samma gård, som
de tvistat om i många år. Gården räknar 21 öresbol, av vilka 15 öresbol
ägts av Per (Olsson) i Röd och 6 öresbol av dennes faster Johanna. Per har
efterlämnat 3 söner, nämligen Gullick och Gunnar, som är döda, och
Germund, som ännu lever, samt 4 döttrar. Broderlotten är 3 öresbol.
Gullicks änka och son brukar 7 1/2 öresbol, som utgörs av deras egen lott
och 3 systerlotter. Gunnars son Anders brukar med Germund övriga 7 1/2 öresbol,
som år deras egna lotter och en systerlott. Gården tål ej mer än 3 åbor,
och Johannas arvinge Gunnar Knutsson besitter en gårdsdel. Den andra gårdsdelen
tillkommer Gullicks arvingar, eftersom han varit äldste son. Den tredje gårdsdelen
skall inbördas av andre sonen Gunnars barn. Yngste sonen Germund förunnas
dock att, så länge han lever, behålla sin arvelott i gården. Slutligen
tillåts Gunnar Knutsson att för 15 rdlr återinlösa ett öresbol i gården,
som är bortpantat till Pers arvingar.
Kom j rätta odellzfolckedt till den gårdh Rödh uthj
Langlandh sochen, Swen Gulichsson på egen och medharfwingars wägnar effter
Gulick, Anders Gunnarson på egen och medharfwingars wägnar effter Gunnar,
der nest deras yngsta farbrodher Germundh, huilka odellzfålck uthj många åhr
hafwer trätt om säther på samme gårdh. Och hadhe dhee een laghtingzdomb
aff laghmannen welborne Carll Pommereningh uthgifwen anno 1662, att Germundh
medh sine witnen skulle komma och bewijsa han icke hafwer soldt sin jordh j Rödh
till sine brödher, och förmedelst han sedhan, eller nu, hadhe inga
synnerlige witnen derom, begäradhe han och hans odellsmedhegare, att denne rättens
besittare willie lijka dem emellan, dedh wille dhee nöijas medh. Och som man
deras många breff hadhe igenomläset, hafwer man för rätta fundet, att
Germundh som är yngsta broderen medh sine afdödde bröder, Gulich och
Gunnar, och ähr inkommen på samme gårdh Rödh, som han medh sin broder
Gunnars son brukar deras egen och een farsysters jordh j Rödh tillsammans 7
1/2 öhresbool jordh, der emot Gulicks och hans effterlefwandhe hustru och een
hennes sohn brukar dheras egen och tree farsysters jordh tilsamman 7 1/2 öhresbool
jordh. Ty Gulich war elsta sonen effter Pedher j Rödh, och tilhörde sätheret,
men när Germund ähr dödh, skall hans arfwingar af sine tree öhresbooliordh
låtha sigh uthlösa, eller taga landskyldh af Gulich och Gunnars arfwingar,
och dhee twenne brodergrenar, een af hwar bruka dhee fempton öhresbool jordh
j Rödh, ty samma jordh kan icke medh lagh tåhla flere att boo där på.
Belangandhe dee 6 öhresbool jordh dessa odellzfolckes faders farsysters
Johannas arfwingar, Gunnar Knutson, fölger medh säther på samma gårdh Rödh,
dem kan han icke effter deras och hanss breff tillfullo behålla, men han må
kiöpa ett öhresbool jordh af föreskrefne arfwingar effter Pedher uthj Rödh,
som dee bekändhe för 25 åhr sedhan war talat och låfwat. Och låfwade nu
Gunnar Knutsson at gifwa 15 rixdaler derföre, dermedh fölger Gunnar Knutsson
och hanss medharffwingar effter Johanna sex öhresboohl jordh till bruks och
besittelse. Ähr så föreskreffne 15 öhresboohl jordh och 6 öhresbool jordh
tillsammans all gården. Och må nu acktas före att wara för 21 öhresboohl
jordh. Sålunda som offwanbemältt ähr, wara innan tinget, anklagadt,
wittnadt, bekendt och affdömbt, till witterligheet vndher wåre hender och
signeter. Actum ut supra.
|