ANNO 1666 den 1 decembris höltz tingh uthj Stoordaahl lijka
som j gåår nessförwijken, öfwerwarandhes nembden på Tiöhrn boendhes.
1) Kristen (Larsson) i Hjälteby stämmer Ottilia
Andersdotter i samma by för att hon beskyllt hans dotter Helga för stöld. Länsmannen
Hans Rasmusson vittnar, att han hört Ottilia säga till Helga: ”Du stjäl
vad du får”. Andra vittnen uppger att Ottilia sagt, att det är lätt för
Helga att stjäla, eftersom hennes föräldrar sonar hennes brott.
Tingsallmogen vitsordar att Kristen och hans dotter är ärliga människor,
medan Ottilia, som ej inställt sig inför rätten, är lösmynt och har fött
oäkta barn.
Och som i gåår den saak medh Christens dåtter j Hielteby
och den huusskone Ottela Andersdotter, förmedelst Ottela effter stembning
icke komb, till tingz, och det blef af befalningzmannen effter henne budh
skickadt widh skiutzshaffaren Anders Nilson, och hon war till Anders Tollesons
uthj Hielteby här j nästa Walla sochen och will icke komma till tingsretten,
så begeradhe Christen j Hielteby, at hans wittnessböör nu motte höras,
hwadh saak han på sin dotters wägnar hafwer medh föreskrefne huusskåhna Åttella
Andersdotter. Altså hafwer man effter lagen tillåtit j tingfahrebalken 4
capitel, at förhöra Christens wittnen j denne saak. Då framkomb Hans
Rassmuson hemma j Reffzahl, han bekändhe, at han hörde på Sundzby något förledhen,
at denne huusskåhna Åttela Andhersdotter sadhe till Christen j Hieltebys
dotter Hellia, at hon war een tiuff och hadhe stuhlit penningar ifrån henne,
och sadhe: ”Du stiähl hwadh du fååhr”. Anders Nilson hemma j Möggenääs,
som frambkomb för rätten och bekände at han och Anders Tårkelson war
befallat nu wäl een månat förledhen, och dee stembde föreskrefne
huussquinna Ottela till tingz, för dedh hon skieldte Christens dåtter j
Hielteby. Då sadhe hon om förbemälte piga Hella Christensdotter j Hielteby:
”Hon hafwer gått widh at stiähla” ty alt dedh hon stiähl, dedh
affsohnar hennes föräldrar”. Förbemälte wittnesbördh giordhe dheras
eedh på lagen derass witnen sant at wara. Förbemälte piga Hellia Christensdåtter
uthrobte nu på tinget om förbemälte Ottela eller någon hadhe henne något
oährligit at beskylla, dee nu wille henne tillsäija och bewijsa, lijka så
tillspordhe Christen j Hielteby menige tinghalmoge om sigh och sine barn.
Allmogen gaff bådhe Christen och hans barn gådt och ährligit skotzmåhl,
men många sadhe och bekändhe, at bemälte huusskohna Åttella hafwer icke
waret ächta gifft, men fådt ett oächta barn och altidh waret een sladershe.
Dy bleff denne saak opskuten till näste tingh, då förbemälte qwinfolk af
12 män at lijdha domb.
2) Länsmannen Hans Rasmusson stämmer Erik Hansson i Kebene
för ärekränkning. Häradsskrivaren Ambjörn Andersson vittnar, att Erik
under ett möte på Sundsby kallat länsmannen ”kungens tjuv”. Denne har låtit
garnisonssoldater utpanta två kor hos Erik för tre års förfallen skatt.
Eftersom Erik ej velat återinlösa sina djur har länsmannen måst behålla
dem och betala Eriks skatteskuld. Sedan har Erik med sin hustru kommit till länsmannens
gård Rävsal och hotat att hänga länsmannen för att han stulit hans kor, därefter
gått in i hagen och hämtat sina djur samt släppt ut länsmannens. Eftersom
Erik vägrar att inställa sig vid tinget, begär länsmannen protokollsutdrag
på avgivna vittnesmål.
Hanss Rassmuson komb för tingzrätten och hadhe stembt
Erich Hanson j Kibenne för någre oqwensordh, som han hafwer talat emot länssmannen
Hanss Rassmuson, som hanss ähra ähr förnähr, och bewijste medh Måns j
Beck at han och Nillss j Säby stembde honom, som Johan Olufson och bekendhe,
och förbemälte Erick icke wille mötha här j gåår, så hafwer
befalningzmannen Swän Andherssonn skrifwit honom een sedell till, at han j
dagh skulle komma till tinget, och han icke will komma, så hafwer Hanss
Rassmusson begärat sine wittnesbördh att föra, som han nu tilstädes hadhe,
och som lagen medhgifwer j tinghfahrebalken 4 capitel, att witnesbördh må förhöras
öfwer den som stembd ähr, om han icke mötte der på at höra, så hafwer
tingzrättens besittare tilstädt Hanss Rassmuson sine wittnesbördh at föra.
Och först jnladhe han herradzshrifwarens Ambiörn Anderssons skrifftlige
witnesbördh, lydandes, att anno 1666 den 6 augustj på Sundzby, då
cammarfiscalen war dher, då uthe på swalen och på gården, föll någre
ordh emellan lenssmannen Hanss Rassmuson och Erick Hansson j Kibenne, och hördhe
han at Erich Hansson robte högt och skiäldte länssmannen Hans Rassmuson för
een kungens tiuff, och sadhe medh höga röst: ”Din tiuff om du än stiähl
ifrån kungen, så skalt du lijta på, iagh töör säija digh sanningen eller
det som sant ähr”. Lycke Biörsson boendhe j Fosserödh framkom nu för
retten, och witnade widh sin eedh på Norries laghbook medh sin egen handh och
swor, att han förledhen dhen 6 augustij på Sundsby, då fiscalen war där, hörde
han sådane ordh och skelderij af Erich Hansson, lijka som herofuan shrefwit
ähr och herradzshrifwaren hafwer witnadt, at länssmannen blef offentligen
skeldt för een tiuff af bemälte Erich Hansson j Kibenne. Jöns Olufson,
hemma j Rödh j Walla sochen, komb för retten och war stembdh af länssmannen
sin wittnesbördh at aflegga, då witnadhe och bekände föreshrefne Jöns,
han war j länssmannens gårdh j Reffzahl, då fiscalen war här på landet, då
kåmb Erick Hansson j Kibenne och hanss hustru där uthj lenssmannens gårdh,
och robte förbemälte Erick Hanson till länssmannen Hanss Rassmusson:
”Hwar haar du giort af mine köör, din tiuff” swor och bannades medh många
ondha ordh både han och hans hustru, robte, skreek och sadhe: ”Din kungens
tiuff, du hafwer nog lenge stuhlet ifrån kungen, nu skall iagh låta tista
digh upp, och hengia digh din tiuff, så du skalt få skamb för mine köör,
du hafwer ståhlet och ingen räkenskaap giort crohnan derföre”. Dermedh
gick han föreskrefne Erich Hanson j Kibenne nedher j länssmannens quie och
togh körne, och släpte länssmannens fää uth j åker och engh, och
bortledde dee kiör han togh. Länssmannen war j hans gårdh, sågh och hördhe
alt detta, och inthedt ondt swarade han förbemälte Erich Hanson, eij heller
någon förhinder giorde han honom. Härpå giordhe föreshrefne Jöns sin
eedh på Norges lagh medh sin handh, således at hafua hördt och seedt som här
ofwan bemält ähr. Lijka så ordh ifrån ords mening witnadhe Anders
Andersson gårdzfougden på Sundzby widh sin shrifftlige jnladhe
wittnesskrifft . Och erklärade sigh lenssmannen Hanss Rassmuson angående dee
twänne kiör som Erick Hansson j Kibenne togh uthj hans gårdh, att j detta
åhr uthj martij månadt 1666 war uthskickadt af guarnizonen soldater att
uthpanta crohnans rettigheet ifrån böndherne här på Tiöhrn, som dhermedh
innestodh, och som förbemälte Erick Hansson j Kibenne resteradhe medh 3 åhrs
rettigheet till crohnan, som han som een länssman skulle hafwa upburet och
giordt rächning före, till honom drogh föreskrefne soldater och pantadhe twå
kiöör ifrån honom för hans rest, och körne blef ledde j lenssmannens gårdh.
Och bemelte Erich Hansson wille icke löösa dhem, så måtte lenssmannen
sielf uthleggia penningar till crohnan för dhem, och hadhe så körne in till
nu nestförledhen augustij månadt 1666, då föreskrefne Erich Hanson togh
samme kiöör igen medh gewalt och icke betalte sin restantz, men så skäldte
och oährligen talte, bådhe han och hanss hustru, som föreshreffne wittnesbördh
witnadt hafwer, och witnadhe och bekende nu här för tingxrätten Anondh Brönteson
j Röre och Olle Ifwarsson j Möggennääss, twenne laghfaste laghrättzmän,
att således blef dee twenne kiör pantadt ifrån Erich Hanson j Kibenne af
guarnizonens uthskickadhe folck, och dee woro medh, och skaffadhe dem till länssmannen.
Herom begeradhe Hanss Rassmuson tingzwittne undhet förseglingh, det blef
honom gifwet.
3) Johan Olsson i Säby bevisar att Erik Hansson i Kebene är
skyldig honom 9 dlr. Erik, som vägrar komma till tings, döms att betala sin
skuld inom en månad.
Johan Olufson, som är wälachtatt Anderss Larssons tienare,
hadhe och stemt Erich Hansson j Kibenne, men Erick j dagh icke mötte uthj rätta.
Måns j Beck witnadhe, at han stembde Erich j Kibenne på Johan Olsons wägnar,
och han swaradhe, han möter intet förrän fiscalen kommer her på landet
igen. Då framladhe Johan Olufson een handhskrifft af Erich Hansson j Kibenne
uthgifwen anno 1663 på nijo daler 2 mark, derpå bekende Johan Olufson at
hafwa fått een oxe för 5 daler som laghrättedt bekändhe den war icke mehra
werdh, så blef nu Erick förelagt at betahla resten af samma sin handskrifft
jnnan een månedz dagh, noch frambladhe Johan Olufsson een annan handhskrifft,
uthgifwet 1666 den 17 augustij på tree rixdaler, at betala till sanchte Mårtens
dagh. Ty blef honom uthj lijka måtto förelagt at betala förbemelte Johan
Olufsonn een månadh hereffter eller lijdha vthwärdering derföre af hanss
boo effter lagen köpebalken 3 capitel.
4) När kammarfiskalen besökt Tjörn (6/8 1666) har ett
rykte nått honom, att Rasmus Eskilsson i Kurlanda givit befallningsmannen en
penningpung för sakören. Rasmus förnekar inför rätten att han betalt några
böter. Nämnden kan vidare ej erinra sig att Rasmus dömts att böta något.
Sammaledes har fiskalen hört, att (lagrättsmannen) Olof Ivarsson i Myggenäs
betalt 40 rdlr i böter till befallningsmannen. Olof berättar, att han är dömd
att böta 80 dlr för begånget lägersmål (se 660201-10), men att han ännu
ej förmått betala någonting.
Befalningzmannen Swän Anderson läth framkalla för
tingzretten Rassmus Eskilsson boendes uthj Kuhrlandh här på Tiöhrn, och gaf
tillkänna, at här är uthfördt ett taal för fiscalen, då han förledhen
sommar war här på landet, att denne Rassmus hafwer lefwererat till
befallningzmannen Swän Andersson een (katte?) pung full medh penningar för
sagefaldh, och tilsporde han Rassmus derom, om han hadhe lefwererat honom någre
penningar, eller om han wiste hwem sådant haar uthfördt, då nekadhe föreskrefne
Rassmus widh sin högsta eedh, han icke hadhe sagt sådant, och aldrigh gaf
han nogre penningar uth för sakfall. Nembdemännerne bekändhe och, at dem
icke witterligit ähr det förbemälte Rassmus war nogon tijdh dömbd till någre
saaköhre att gifwa. Befallningzmannen läth och framkalla Olle Ifwarson j Möggennääs
j Walla sochen och sadhe, at här ähr och ett taal uthfördt för fiscalen,
at denne Olle Ifwarssonn skulle hafwa gifwet befallningzmannen Swän Anderson
40 rixdaler uthj saakfaldh. Her emot frambstodh Oluf Jfwarson för tingzretten
och widh sin högsta eedh och sanning benekadhe sigh icke hafwa gifwet eller
lefwererat Swän Anderson anten fyratijo eller een dahler eller någre
penningar j saakefaldh, då läth befalningzmannen tilspörga honom om han ähr
saakfallen för något. Swaradhe förbemälte Olle Ifwarson, at han kom j lägersmåhl
medh ett löst qwinfolck, och förgången åhr blef han tildömbd at bötha åttatijo
daler silfwermynt för henne, dem hafwer han icke ännu förmått att betahla,
men låfwadhe nu för rätten medh första lägenheet bemälte penningar at
betala.
5) Per (Esbjörnsson) i Ellingsröd erhåller efter begäran
sådant vitsord, att han aldrig varit stämd eller beskylld för tjuvnad.
Pedher j Elingrödh uthj Klefdaal sochen läth begära sitt
skottzmåhl, om nogon hafwer hördt han hafwer warit stembd eller skäldt för
något tiufwerij. Hwartill nembden och almogen swaradhe, att dhee icke sådhant
hafwer hördt eller weet, men att allmogen gaf honom ett godt och ährligit
skottzmåhl.
6) Erik Hansson i Kebene vägrar att komma till tings (se mål
2 och 3) och döms att böta 1 mk.
Erick Hansson j Kibenne stembd af Hans Rassmuson och Johan
Olufson för dett han icke wille mötha för rätten. Blef han derföre tildömbt
att bötha 1 mark sölff som lagen biuder j tingfahrebalken 9 capitell.
7) Grevens länsman Johan Olsson i Säby har utmätt 3 små
stutar av Olof Kristoffersson för resterande skatt från år 1664 för gården
Toröd. Om Olof ej vill återinlösa dem för 7 rdlr inom åtta dagar
tillfaller djuren länsmannen.
Johan Olufson j Säby kom för tingzrätten och gaff tilkänna,
at sidstförledet föråhr pantadhe han tree små stutar ifrån Oluf
Christofferson i Torrödh uthj Klefdaahl sochen för grefwens skatter af Torrödh,
som Olle brukadhe 1664, hwarpå Johan Olufson frambladhe sin restantz lydandes
på sex rixdaler, och erindrar sigh tingzrettenss besittare at han nästförgången
sommar som tingh blef hållet j Röre, blefwe samma stutar opbödne, och Oluff
hafwer icke wellat lösa dem, och bewijste nu Johan Olufson medh Måns j Beck,
at Olle Christoffersson hafwer låtet stemma Johan Olufson, och Johann stämbde
Oluf igen för föreskrefne stutar, detta bekändhe ochså Thore j Halssbäck,
och förbemelte Oluf j dagh icke hafwer praesenterat sigh på tinget, så
hafwer Johan Olufson låtet wärdera samma stutar af twenne laghrättzmän,
som dee ännu bekende för tingzrätten, at dee äre åtta rixdaler wärdhe,
men enär dee blefwe vthpantadhe war dee illa sex dahler werde, men Johan
Olufson hafwer födt, husat och förwarat dem medh sådan gräässbeethe och
omak medh fodher, intill nu een månadz dagh för juhl, derföre skall Johan
hafua een rixdaler, will Olle nu lösa stutarne för 7 rixdaler, och det
straxt innan åtta dagar, der som han icke lööser dem innan des, då
beholler Johan Olufson stutarne för den rest som han sielf sex rixdahler må
betala för Torrödh för anno 1664.
8) Kyrkvärden Johan Olsson (i Säby) stämmer Per i Mölnefossa
för att han betalar tionde till Valla och ej till Stenkyrka kyrka. Per
intygar med nämnden, att hans gård under den danska administrationen lades
under Valla socken och att han i sexton år betalt sitt tionde till Valla
kyrka.
Johan Olufson kyrckiewerdh till Steenkyrckia sochen här på
Tiöhrn, hadhe stembt Pedher j Mölnefåss för kyrckians tijondhe af samma gårdh
Möllnefoss, som han j förre tijder gaf till Steenkyrckia och nu på nogre åhrs
tijdh hafwer han gifwet sin tijondhe till Walla kyrckia. Härtill swaradhe
Pedher uthj Mölnefoss, at han medh sogneprästens wilie effter öfwerheetennes
befalningh, då detta landh war under cronan Danmark, och hans gårdh war lagd
till Walla sochen, sedan hafwer han gifwet sin tijonde till Walla kyrckia, och
sökt sin stoolstelle och brugt altarens sacramente j Walla kyrckia j sexton
åhr, dedh och menige tingmän betygadhe medh honom, ty
wijste wij nu icke detta at kunna förändra.
9) Länsmannen Hans Rasmusson låter bevisa, att Lars
Torsson och Karin Viorsdotter i Valsäng samt änkan i Basteröd ej förmår
betala utdömda sakören.
Länssmannen Hanss Rassmuson gaf tilkänna här på tinget,
att honom ähr befallat af fougden Swän Anderson, at opkräfwa nogre saaköhre
för förledne åhr ähr dömbt af herradzdommaren Petter Dragman, at dee dem
skulle uthleggia, huilka äre nu så förarmadhe, att han kan intet få af
dem, först Larss Torson uthj Hwalzengh för twänne stämnefall 1 rixdaler,
Karin Wijders een half rixdaler, enkian j Basterödh 1/2 rixdaler, hertill
wittnadhe Peder j Torrödh och Hellie j Suurdaahl, at desse hafwer inthedt at
betala medh.
10) Kungöres pantebrev av den 20/12 1662, då Tore
Andersson i Hallsbäck med sin svärfar Anon Jonsson pantsatt gården Toröd för
400 rdlr till Olof Kristoffersson och hans hustru Gunilla Andersdotter (i Hjälmvik).
Tore Andersson med sin broder Reer intygar nu, att Per Kristoffersson övertagit
bruket av Toröds gård och för samma summa penningar utlöst Olof ur gården.
För tingxrätten frambstodh Thore j Halzbech j Klefdaal
sochen, hooss honom stodh Peder Christoffersson, som nu boor j Torrödh, och
frambladhe dhee ett wälbeslatt breff af herradzdommaren Petter Draghman och
flere män uthgifwet anno 1662 den 20 decembris, dedh förmälte att Thor
Anderson j Halzbäck bekenner sigh skyldigh at wara Oluf Christoffersson
fyrahundrade rixdahler, och för samma penningar hafwer Thore medh sin
hustrus, sampt hennes fadhers Anon Jonsons, och hanss odellzmedhägares willie
och sambtycke uthj pant satt bemälte Oluff Christoffersson och hans hustru
Gunnela Andersdotter deras odellzgårdh Torödh, j Klefdaahl sochen på Tiöhrn
belegen, uthj brukelig pant. Och bekende nu förbemälte Thor j Halssbäck
sampt hans brodher Reor Anderson på deras egen och deras hustrurs och
medhavfwingars wegnar. att denne Pedher Christofferson hafwer betalt Oluf
Christofferssonn föreshrefne 400 rixdaler, dhermedh ähr bemälte Oluf
Christoffersson och uthflött och Pedher igen tilträdt Torrödh och boor derpå,
jntill och så länge han bekommer föreskrefne 400 rixdaler igen af rätta
odelzfolken.
|