Ting i Stordal i Stenkyrka socken 1 december 1666

 

ANNO 1666 den 1 decembris höltz tingh uthj Stoordaahl lijka som j gåår nessförwijken, öfwerwarandhes nembden på Tiöhrn boendhes.

 

 

 

 

1) Kristen (Larsson) i Hjälteby stämmer Ottilia Andersdotter i samma by för att hon beskyllt hans dotter Helga för stöld. Länsmannen Hans Rasmusson vittnar, att han hört Ottilia säga till Helga: ”Du stjäl vad du får”. Andra vittnen uppger att Ottilia sagt, att det är lätt för Helga att stjäla, eftersom hennes föräldrar sonar hennes brott. Tingsallmogen vitsordar att Kristen och hans dotter är ärliga människor, medan Ottilia, som ej inställt sig inför rätten, är lösmynt och har fött oäkta barn.

 

Och som i gåår den saak medh Christens dåtter j Hielteby och den huusskone Ottela Andersdotter, förmedelst Ottela effter stembning icke komb, till tingz, och det blef af befalningzmannen effter henne budh skickadt widh skiutzshaffaren Anders Nilson, och hon war till Anders Tollesons uthj Hielteby här j nästa Walla sochen och will icke komma till tingsretten, så begeradhe Christen j Hielteby, at hans wittnessböör nu motte höras, hwadh saak han på sin dotters wägnar hafwer medh föreskrefne huusskåhna Åttella Andersdotter. Altså hafwer man effter lagen tillåtit j tingfahrebalken 4 capitel, at förhöra Christens wittnen j denne saak. Då framkomb Hans Rassmuson hemma j Reffzahl, han bekändhe, at han hörde på Sundzby något förledhen, at denne huusskåhna Åttela Andhersdotter sadhe till Christen j Hieltebys dotter Hellia, at hon war een tiuff och hadhe stuhlit penningar ifrån henne, och sadhe: ”Du stiähl hwadh du fååhr”. Anders Nilson hemma j Möggenääs, som frambkomb för rätten och bekände at han och Anders Tårkelson war befallat nu wäl een månat förledhen, och dee stembde föreskrefne huussquinna Ottela till tingz, för dedh hon skieldte Christens dåtter j Hielteby. Då sadhe hon om förbemälte piga Hella Christensdotter j Hielteby: ”Hon hafwer gått widh at stiähla” ty alt dedh hon stiähl, dedh affsohnar hennes föräldrar”. Förbemälte wittnesbördh giordhe dheras eedh på lagen derass witnen sant at wara. Förbemälte piga Hellia Christensdåtter uthrobte nu på tinget om förbemälte Ottela eller någon hadhe henne något oährligit at beskylla, dee nu wille henne tillsäija och bewijsa, lijka så tillspordhe Christen j Hielteby menige tinghalmoge om sigh och sine barn. Allmogen gaff bådhe Christen och hans barn gådt och ährligit skotzmåhl, men många sadhe och bekändhe, at bemälte huusskohna Åttella hafwer icke waret ächta gifft, men fådt ett oächta barn och altidh waret een sladershe. Dy bleff denne saak opskuten till näste tingh, då förbemälte qwinfolk af 12 män at lijdha domb.

 

 

 

 

2) Länsmannen Hans Rasmusson stämmer Erik Hansson i Kebene för ärekränkning. Häradsskrivaren Ambjörn Andersson vittnar, att Erik under ett möte på Sundsby kallat länsmannen ”kungens tjuv”. Denne har låtit garnisonssoldater utpanta två kor hos Erik för tre års förfallen skatt. Eftersom Erik ej velat återinlösa sina djur har länsmannen måst behålla dem och betala Eriks skatteskuld. Sedan har Erik med sin hustru kommit till länsmannens gård Rävsal och hotat att hänga länsmannen för att han stulit hans kor, därefter gått in i hagen och hämtat sina djur samt släppt ut länsmannens. Eftersom Erik vägrar att inställa sig vid tinget, begär länsmannen protokollsutdrag på avgivna vittnesmål.

 

Hanss Rassmuson komb för tingzrätten och hadhe stembt Erich Hanson j Kibenne för någre oqwensordh, som han hafwer talat emot länssmannen Hanss Rassmuson, som hanss ähra ähr förnähr, och bewijste medh Måns j Beck at han och Nillss j Säby stembde honom, som Johan Olufson och bekendhe, och förbemälte Erick icke wille mötha här j gåår, så hafwer befalningzmannen Swän Andherssonn skrifwit honom een sedell till, at han j dagh skulle komma till tinget, och han icke will komma, så hafwer Hanss Rassmusson begärat sine wittnesbördh att föra, som han nu tilstädes hadhe, och som lagen medhgifwer j tinghfahrebalken 4 capitel, att witnesbördh må förhöras öfwer den som stembd ähr, om han icke mötte der på at höra, så hafwer tingzrättens besittare tilstädt Hanss Rassmuson sine wittnesbördh at föra. Och först jnladhe han herradzshrifwarens Ambiörn Anderssons skrifftlige witnesbördh, lydandes, att anno 1666 den 6 augustj på Sundzby, då cammarfiscalen war dher, då uthe på swalen och på gården, föll någre ordh emellan lenssmannen Hanss Rassmuson och Erick Hansson j Kibenne, och hördhe han at Erich Hansson robte högt och skiäldte länssmannen Hans Rassmuson för een kungens tiuff, och sadhe medh höga röst: ”Din tiuff om du än stiähl ifrån kungen, så skalt du lijta på, iagh töör säija digh sanningen eller det som sant ähr”. Lycke Biörsson boendhe j Fosserödh framkom nu för retten, och witnade widh sin eedh på Norries laghbook medh sin egen handh och swor, att han förledhen dhen 6 augustij på Sundsby, då fiscalen war där, hörde han sådane ordh och skelderij af Erich Hansson, lijka som herofuan shrefwit ähr och herradzshrifwaren hafwer witnadt, at länssmannen blef offentligen skeldt för een tiuff af bemälte Erich Hansson j Kibenne. Jöns Olufson, hemma j Rödh j Walla sochen, komb för retten och war stembdh af länssmannen sin wittnesbördh at aflegga, då witnadhe och bekände föreshrefne Jöns, han war j länssmannens gårdh j Reffzahl, då fiscalen war här på landet, då kåmb Erick Hansson j Kibenne och hanss hustru där uthj lenssmannens gårdh, och robte förbemälte Erick Hanson till länssmannen Hanss Rassmusson: ”Hwar haar du giort af mine köör, din tiuff” swor och bannades medh många ondha ordh både han och hans hustru, robte, skreek och sadhe: ”Din kungens tiuff, du hafwer nog lenge stuhlet ifrån kungen, nu skall iagh låta tista digh upp, och hengia digh din tiuff, så du skalt få skamb för mine köör, du hafwer ståhlet och ingen räkenskaap giort crohnan derföre”. Dermedh gick han föreskrefne Erich Hanson j Kibenne nedher j länssmannens quie och togh körne, och släpte länssmannens fää uth j åker och engh, och bortledde dee kiör han togh. Länssmannen war j hans gårdh, sågh och hördhe alt detta, och inthedt ondt swarade han förbemälte Erich Hanson, eij heller någon förhinder giorde han honom. Härpå giordhe föreshrefne Jöns sin eedh på Norges lagh medh sin handh, således at hafua hördt och seedt som här ofwan bemält ähr. Lijka så ordh ifrån ords mening witnadhe Anders Andersson gårdzfougden på Sundzby widh sin shrifftlige jnladhe wittnesskrifft . Och erklärade sigh lenssmannen Hanss Rassmuson angående dee twänne kiör som Erick Hansson j Kibenne togh uthj hans gårdh, att j detta åhr uthj martij månadt 1666 war uthskickadt af guarnizonen soldater att uthpanta crohnans rettigheet ifrån böndherne här på Tiöhrn, som dhermedh innestodh, och som förbemälte Erick Hansson j Kibenne resteradhe medh 3 åhrs rettigheet till crohnan, som han som een länssman skulle hafwa upburet och giordt rächning före, till honom drogh föreskrefne soldater och pantadhe twå kiöör ifrån honom för hans rest, och körne blef ledde j lenssmannens gårdh. Och bemelte Erich Hansson wille icke löösa dhem, så måtte lenssmannen sielf uthleggia penningar till crohnan för dhem, och hadhe så körne in till nu nestförledhen augustij månadt 1666, då föreskrefne Erich Hanson togh samme kiöör igen medh gewalt och icke betalte sin restantz, men så skäldte och oährligen talte, bådhe han och hanss hustru, som föreshreffne wittnesbördh witnadt hafwer, och witnadhe och bekende nu här för tingxrätten Anondh Brönteson j Röre och Olle Ifwarsson j Möggennääss, twenne laghfaste laghrättzmän, att således blef dee twenne kiör pantadt ifrån Erich Hanson j Kibenne af guarnizonens uthskickadhe folck, och dee woro medh, och skaffadhe dem till länssmannen. Herom begeradhe Hanss Rassmuson tingzwittne undhet förseglingh, det blef honom gifwet.

 

 

 

 

3) Johan Olsson i Säby bevisar att Erik Hansson i Kebene är skyldig honom 9 dlr. Erik, som vägrar komma till tings, döms att betala sin skuld inom en månad.

 

Johan Olufson, som är wälachtatt Anderss Larssons tienare, hadhe och stemt Erich Hansson j Kibenne, men Erick j dagh icke mötte uthj rätta. Måns j Beck witnadhe, at han stembde Erich j Kibenne på Johan Olsons wägnar, och han swaradhe, han möter intet förrän fiscalen kommer her på landet igen. Då framladhe Johan Olufson een handhskrifft af Erich Hansson j Kibenne uthgifwen anno 1663 på nijo daler 2 mark, derpå bekende Johan Olufson at hafwa fått een oxe för 5 daler som laghrättedt bekändhe den war icke mehra werdh, så blef nu Erick förelagt at betahla resten af samma sin handskrifft jnnan een månedz dagh, noch frambladhe Johan Olufsson een annan handhskrifft, uthgifwet 1666 den 17 augustij på tree rixdaler, at betala till sanchte Mårtens dagh. Ty blef honom uthj lijka måtto förelagt at betala förbemelte Johan Olufsonn een månadh hereffter eller lijdha vthwärdering derföre af hanss boo effter lagen köpebalken 3 capitel.

 

 

 

 

4) När kammarfiskalen besökt Tjörn (6/8 1666) har ett rykte nått honom, att Rasmus Eskilsson i Kurlanda givit befallningsmannen en penningpung för sakören. Rasmus förnekar inför rätten att han betalt några böter. Nämnden kan vidare ej erinra sig att Rasmus dömts att böta något. Sammaledes har fiskalen hört, att (lagrättsmannen) Olof Ivarsson i Myggenäs betalt 40 rdlr i böter till befallningsmannen. Olof berättar, att han är dömd att böta 80 dlr för begånget lägersmål (se 660201-10), men att han ännu ej förmått betala någonting.

 

Befalningzmannen Swän Anderson läth framkalla för tingzretten Rassmus Eskilsson boendes uthj Kuhrlandh här på Tiöhrn, och gaf tillkänna, at här är uthfördt ett taal för fiscalen, då han förledhen sommar war här på landet, att denne Rassmus hafwer lefwererat till befallningzmannen Swän Andersson een (katte?) pung full medh penningar för sagefaldh, och tilsporde han Rassmus derom, om han hadhe lefwererat honom någre penningar, eller om han wiste hwem sådant haar uthfördt, då nekadhe föreskrefne Rassmus widh sin högsta eedh, han icke hadhe sagt sådant, och aldrigh gaf han nogre penningar uth för sakfall. Nembdemännerne bekändhe och, at dem icke witterligit ähr det förbemälte Rassmus war nogon tijdh dömbd till någre saaköhre att gifwa. Befallningzmannen läth och framkalla Olle Ifwarson j Möggennääs j Walla sochen och sadhe, at här ähr och ett taal uthfördt för fiscalen, at denne Olle Ifwarssonn skulle hafwa gifwet befallningzmannen Swän Anderson 40 rixdaler uthj saakfaldh. Her emot frambstodh Oluf Jfwarson för tingzretten och widh sin högsta eedh och sanning benekadhe sigh icke hafwa gifwet eller lefwererat Swän Anderson anten fyratijo eller een dahler eller någre penningar j saakefaldh, då läth befalningzmannen tilspörga honom om han ähr saakfallen för något. Swaradhe förbemälte Olle Ifwarson, at han kom j lägersmåhl medh ett löst qwinfolck, och förgången åhr blef han tildömbd at bötha åttatijo daler silfwermynt för henne, dem hafwer han icke ännu förmått att betahla, men låfwadhe nu för rätten medh första lägenheet bemälte penningar at betala.

 

 

 

 

5) Per (Esbjörnsson) i Ellingsröd erhåller efter begäran sådant vitsord, att han aldrig varit stämd eller beskylld för tjuvnad.

 

Pedher j Elingrödh uthj Klefdaal sochen läth begära sitt skottzmåhl, om nogon hafwer hördt han hafwer warit stembd eller skäldt för något tiufwerij. Hwartill nembden och almogen swaradhe, att dhee icke sådhant hafwer hördt eller weet, men att allmogen gaf honom ett godt och ährligit skottzmåhl.

 

 

 

 

6) Erik Hansson i Kebene vägrar att komma till tings (se mål 2 och 3) och döms att böta 1 mk.

 

Erick Hansson j Kibenne stembd af Hans Rassmuson och Johan Olufson för dett han icke wille mötha för rätten. Blef han derföre tildömbt att bötha 1 mark sölff som lagen biuder j tingfahrebalken 9 capitell.

 

 

 

 

7) Grevens länsman Johan Olsson i Säby har utmätt 3 små stutar av Olof Kristoffersson för resterande skatt från år 1664 för gården Toröd. Om Olof ej vill återinlösa dem för 7 rdlr inom åtta dagar tillfaller djuren länsmannen.

 

Johan Olufson j Säby kom för tingzrätten och gaff tilkänna, at sidstförledet föråhr pantadhe han tree små stutar ifrån Oluf Christofferson i Torrödh uthj Klefdaahl sochen för grefwens skatter af Torrödh, som Olle brukadhe 1664, hwarpå Johan Olufson frambladhe sin restantz lydandes på sex rixdaler, och erindrar sigh tingzrettenss besittare at han nästförgången sommar som tingh blef hållet j Röre, blefwe samma stutar opbödne, och Oluff hafwer icke wellat lösa dem, och bewijste nu Johan Olufson medh Måns j Beck, at Olle Christoffersson hafwer låtet stemma Johan Olufson, och Johann stämbde Oluf igen för föreskrefne stutar, detta bekändhe ochså Thore j Halssbäck, och förbemelte Oluf j dagh icke hafwer praesenterat sigh på tinget, så hafwer Johan Olufson låtet wärdera samma stutar af twenne laghrättzmän, som dee ännu bekende för tingzrätten, at dee äre åtta rixdaler wärdhe, men enär dee blefwe vthpantadhe war dee illa sex dahler werde, men Johan Olufson hafwer födt, husat och förwarat dem medh sådan gräässbeethe och omak medh fodher, intill nu een månadz dagh för juhl, derföre skall Johan hafua een rixdaler, will Olle nu lösa stutarne för 7 rixdaler, och det straxt innan åtta dagar, der som han icke lööser dem innan des, då beholler Johan Olufson stutarne för den rest som han sielf sex rixdahler må betala för Torrödh för anno 1664.

 

 

 

 

8) Kyrkvärden Johan Olsson (i Säby) stämmer Per i Mölnefossa för att han betalar tionde till Valla och ej till Stenkyrka kyrka. Per intygar med nämnden, att hans gård under den danska administrationen lades under Valla socken och att han i sexton år betalt sitt tionde till Valla kyrka.

 

Johan Olufson kyrckiewerdh till Steenkyrckia sochen här på Tiöhrn, hadhe stembt Pedher j Mölnefåss för kyrckians tijondhe af samma gårdh Möllnefoss, som han j förre tijder gaf till Steenkyrckia och nu på nogre åhrs tijdh hafwer han gifwet sin tijondhe till Walla kyrckia. Härtill swaradhe Pedher uthj Mölnefoss, at han medh sogneprästens wilie effter öfwerheetennes befalningh, då detta landh war under cronan Danmark, och hans gårdh war lagd till Walla sochen, sedan hafwer han gifwet sin tijonde till Walla kyrckia, och sökt sin stoolstelle och brugt altarens sacramente j Walla kyrckia j sexton åhr, dedh och menige tingmän betygadhe medh honom, ty

wijste wij nu icke detta at kunna förändra.

 

 

 

 

9) Länsmannen Hans Rasmusson låter bevisa, att Lars Torsson och Karin Viorsdotter i Valsäng samt änkan i Basteröd ej förmår betala utdömda sakören.

 

Länssmannen Hanss Rassmuson gaf tilkänna här på tinget, att honom ähr befallat af fougden Swän Anderson, at opkräfwa nogre saaköhre för förledne åhr ähr dömbt af herradzdommaren Petter Dragman, at dee dem skulle uthleggia, huilka äre nu så förarmadhe, att han kan intet få af dem, först Larss Torson uthj Hwalzengh för twänne stämnefall 1 rixdaler, Karin Wijders een half rixdaler, enkian j Basterödh 1/2 rixdaler, hertill wittnadhe Peder j Torrödh och Hellie j Suurdaahl, at desse hafwer inthedt at betala medh.

 

 

 

 

10) Kungöres pantebrev av den 20/12 1662, då Tore Andersson i Hallsbäck med sin svärfar Anon Jonsson pantsatt gården Toröd för 400 rdlr till Olof Kristoffersson och hans hustru Gunilla Andersdotter (i Hjälmvik). Tore Andersson med sin broder Reer intygar nu, att Per Kristoffersson övertagit bruket av Toröds gård och för samma summa penningar utlöst Olof ur gården.

 

För tingxrätten frambstodh Thore j Halzbech j Klefdaal sochen, hooss honom stodh Peder Christoffersson, som nu boor j Torrödh, och frambladhe dhee ett wälbeslatt breff af herradzdommaren Petter Draghman och flere män uthgifwet anno 1662 den 20 decembris, dedh förmälte att Thor Anderson j Halzbäck bekenner sigh skyldigh at wara Oluf Christoffersson fyrahundrade rixdahler, och för samma penningar hafwer Thore medh sin hustrus, sampt hennes fadhers Anon Jonsons, och hanss odellzmedhägares willie och sambtycke uthj pant satt bemälte Oluff Christoffersson och hans hustru Gunnela Andersdotter deras odellzgårdh Torödh, j Klefdaahl sochen på Tiöhrn belegen, uthj brukelig pant. Och bekende nu förbemälte Thor j Halssbäck sampt hans brodher Reor Anderson på deras egen och deras hustrurs och medhavfwingars wegnar. att denne Pedher Christofferson hafwer betalt Oluf Christofferssonn föreshrefne 400 rixdaler, dhermedh ähr bemälte Oluf Christoffersson och uthflött och Pedher igen tilträdt Torrödh och boor derpå, jntill och så länge han bekommer föreskrefne 400 rixdaler igen af rätta odelzfolken.

 

Folke Almegius