Ting i Bro i Morlanda socken 8 februari 1666

 

 

ANNO 1666 den 8 februarij höltz allmenneligh herradztingh på Oroust uthj dhen gårdh Broo uthj Morlandh sochen, satt då uthi retten Petter Dragman herradzdommare öfwer Oroust och Tiöhrn, medh sex laghrettzmän, öffwerwarande crohnans befallningzman Swän Andersson och länssmannen Hanss Mattsson och menige allmoge som dhå wohre tillstädess.

 

 

 

 

1) Knut Bildt till Morlanda stämmer sina landbor Anders (Larsson) och Torsten på Ängö samt Jöns i Stuveröd f ör olaga skogsavverkning . Bönderna begär besiktning av avverkningen för att utröna om den är olaglig. Rätten uppmanar bönderna att söka förlikning med godsägaren.

 

Iblandh annat samma tijdh war att förrätta läth welborne Knut Bildt till Morlandh gårdh uthj retta framlegga sin skrifft, hwaruthinnan Hans Welbyrdigheett hadhe uthj retta stembt Anders och Torsten på Engöö och Jenss j Stofwere, boendes uthj Morlandh sochen, och sigh högeligen öfwer dem beswäradhe förmedelst olagligh skoghugg, som dhee bemelte böndher på gårdzens egendomb begångit hadhe. Her emot at swara mötte förbemelte jnstembde böndher her för retten och wardt begärandhe besichtelsemän på ååstadhen måtte anordnas. Och dher så ähr, då någon skadha kan wara skiedd, då willia dee derföre gerna lijdha. Retten resoluerade, ner besichtelsen ähr skiedt, då pålegges bemälte böndher, att jnfinna sigh hooss Hanss Welbyrdigheett herr Knut Bildt till Morlandh gårdh, och sigh medh honom uthj wänneligheet förlijka, hwar och icke det skeer, då lijkhe effter dhen swenske anno 1647 den 7 artikel vthgångne skogzordningh, så frampt dem lagligen blifwer öfwertygadt.

 

 

 

 

2) Bröderna Jon och Tolle (Olssöner ?) i Hällevik stäms av Knut Bildt för att de vägrat utföra dagsverken vid Morlanda kyrka. Bröderna anser sig ha fullgjort sin arbetsplikt, varför ”murmästaren” åläggs bevisa i vad avseende svarandena kan ha brustit.

 

Jon och Tolle i Hellewijk war jnstembdh af welborne Knuth Bildt för dedh dhee hafwer suttit öfwerhörigh att göra arbete till Morlandz kyrckio, ner af dem bleff fordrat. Häremot at swara för retten mötte bemelte Tålle, och på sin egen och broders wegnar swaradhe, at dhe hadhe giort sitt arbethe, så widha dhem medh retta kundhe tillkomma. Resolutio: Blef resoluerat at muurmestaren skall bewijsa huru många dagar bemelte böndher hafwer suttit öfwerhörigh, som dhee tidh effter annan ähr till arbethe påkallat, och när det ähr skedt, då gåås derom hwiss rett ähr.

 

 

 

 

3) Nils (Olsson) i Kungsviken har en söndag på kyrkogården beklagat sig över att hans gärdesgårdar kullkastats. Per i Museröd har skämtsamt svarat: ”Det har jag gjort om natten (när) jag reste omkring”, vilket Nils sagt det i så fall varit ett ”skälmstycke”. Därefter har böndernas träta vållat sådan förargelse att prästen anmält dem för sabbatsbrott. Rätten dömer Nils och Per att böta 1 rdlr vardera till sin respektive sockenkyrka.

 

Länssmannen hadhe stembt Pedher uthj Musserödh och Nilz j Kongzwijk för begångit klammerij och skäldzordh på kyrckiegårdhen. Her emot mötte her för retten bemelte Nillss j Kongzwijk at swara, och förklaradhe sigh, hurusom hans hagegierdhe war nederkastadt, hwartill bemelte Pedher swaradhe: ”dedh hafwer iagh giort om natten iagh reeste omkring”, och Nils sadhe till honom: ”Det war ett skelmsstycke”. Och efftersom dem så wäl som ganska almogen uthj dhenn församblingh, war 3 wekur för den tijdh hans Kongl. M:tz placat bleff dem förkunnadt om sabbathsbrått och sådant aldeles förachtadt, sampt och medh sockneprestens ankåmbne skrifwelse till Swän Anderson, bewijses deras olydigheet och skelzordh wara föröfwat på kyrckiogården, huilken präst högeligen dheröfwer klagadhe och begäradhe, att slijk förargelse måtte jnkomma för dommare och dannemen och dhereffter till execution. Resolutio: Hwarföre resolueradhe retten, att efftersom bemelte jnstembdhe böndher sigh för slijk klagemåhl för denne gången icke kundhe befrija eller åthminstone deremot något neka, då saakfelles ofwanskreffne Nillss j Kongzwijk för begångit skäldzordh och sabbatzbrått att bötha till Morland kyrkia 1 rixdaler, och Pedher j Musserödh till Röre kyrkia 1 rixdaler, och dett aldeles effter stadgas 15 artikel, om sedher.

 

 

 

 

4) Anders Nilsson i Fiskebäckskil stäms för osedligt leverne under julhelgen 1665. Sålunda har han annandag jul slagit Kort Jörgensson därstädes, tredjedag jul uteblivit från kyrkan och misshandlat sin hustru samt om nyårsnatten ofredat Jöns snickare med dragen kniv. Anders begär att beskyllningarna skall bevisas, varför anmälaren Olof Jonsson i Fiskebäckskil anmodas att till nästa ting instämma vittnen.

 

Anders Nilson j Kijhl war stembd af crohnans lenssman för ogudhachtigt lefwerne han hafwer begånget j juhlehelgen. Och frambladhe Oluf Jonsson j Fiskbeckijhl ett klagemåhl öfwer föreskrefne Anders Nilsson der förmälte, at Anders Nilsson annandagh juuhl war till Jörgen Cortzes och slogz medh Cort Jörgenssonn. Tridie juhledagh war han icke uthj kyrkian, men hanss quinna war allena till altars. När hon komb heemb, slogh han henne all förderfwet. I lijka måtto giordhe perlament till Jens Snechers nyåhrsnatt medh dragen kniff, att det war stoor jemmer at höra på, alt detta föreskrefne gaf han sochnepresten tilkenna. Her emot för retten bemälte Anderss Nilson mötte till swars, och widh sin uthi retta jngifne jnlaga begäradhe honom slijka beskyllningar måtte öfwertygas. Och deremot bewijste medh een attest af Pedher Siwerson uthj Fiskebeckijhl vnderskrefwen den 28 januarij 1666, att han sanferdeligen bekenner, j samma huuss i(n)gen slagzmåhl wara skedt, eller något ostålt ordh dem emellan talt. Och efftersom bemälte Oluf Jonson sitt käremåhl denne gången icke fullkommeligen kundhe bemälte Anderss Nilson till saaken binda, dy begerte han opskoff j saaken intill neste tingh att förskaffa sigh witnen, huilket honom ähr effterlåtet, då gååss dem emellan huadh lagh förmåhr.

 

 

 

 

5) Länsmannen stämmer Lars Skotte i Fiskebäckskil, som har knivskurit sin granne Anders Nilsson. Lars döms att böta 2 mk.

 

Lenssmannen Hanss Mattsson hadhe stembt Anderss Andersson moot Anderss Nilson j Kijhl, sampt Larss Skotte för dett han skaar förbemelte Anders Nilson medh een knijff. Her emot at swara mötte bemelte Larss Schotte, och widhgick denne gerningh, och sadhe sådant wara skedt af förseendhe och icke af wredt modh. Ty påladhe retten honom, nemligen bemelte Larss Schotte, at bötha för dedh han skaar förbemelte Anders Nilson, till Kongl. M:t och crohnan 2 mark sölff, och dermedh blefwo parterne wenner om denne saak.

 

 

 

 

6) Anders Olsson på Lavön stämmer grevens fogde Anders Larsson för att denne avkrävt honom skatt, som han tidigare av tingsrätten befriats från. Anders Olssons husbonde Knut Bildt till Morlanda åläggs att jämka skatten för bonden.

 

Anders Olson j Laföh hadhe igenom Hans Excellentz höghwälborne herre herr Harall Stakes citation j rätta citerat fougden Andhers Larsson, för han emot een heemtingzdomb hafwer låtet panta honom för vthlagor, som han icke betala burdhe, medh mehra dhess jnnehåldh: datum Bahuuss dhen 19 januarij anno 1666. Häremot på fougden Anders Larsons wägnar ähr mött och swarat befalningzmannen Swän Anderson, och bewijste medh junkeren welborne Knut Bildtz breff, hwaruthinnan han sielff begerer, at befallningzmannen Anders Larsson skulle panta bemälte bondhe, och efftersom junkeren icke kan neka dhen heemtingzdomb som ähr gifwen Anders Larson ju wara richtigh och wäl fattadh effter crohnoness jordebook, dy kunde icke sådant återkallas, men blifwer dhermedh som skeedt ähr, medh mindre samma domb tillförne på tilbörlige städer hadhe worden jnstembdh. Omsijdher blefwe bemälte bondhe medh junkeren förlijkte om den pantning för jordebookzskatt rettigheet till grefwen, at bonden om någre dagars förlåpp skulle ho(no)m låta sigh infinna hooss junkeren, och då skulle han bemälte böndher emellan liquidera och jemka.

 

 

 

 

7) Erik Wilhelmsson i Marstrand stämmer Reer Germundsson i Korsgård om ett lån på 60 rdlr in specie. Denne vill blott återbetala halva lånet, eftersom andra hälften uppburits av Börje Olsson (Junker) i Brottkärr. Men som denne nu vistas utomlands och Reer är hans borgensman, åläggs denne att svara för hela lånets återbetalning.

 

Wellam Christofferson fullmächtigh på Erich Wellamssons wägnar ifrån Marstrandh, hadhe låtet jnstembna hår för retten Reor j Kårssgårdh j Morlandh sochen på Oroust, och honom tilltalte för 60 rixdaler in specie medh 6 procento ifrån åhrsdagen den 10 decembris anno 1662 uthgifwen, efftersom han som een cautionsman dherföre böör swara. Her emot at swara mötte her för retten bemälte Reor j Kårssgårdh, och icke emot denne skuldhfordring kundhe nogot neka, densamma ju war richtigh. Men tilbödh sigh halffparten af bemälte summa nemligen 60 rixdaler att willia betahla, och den öfrige halffdehlen att sökia Börge Oluffson, för detta boendes j Brådkierr, och sedermehra ähr förreest uthj fremmandhe landh, medh ordh och tahle parterne emellan, här för retten hadhe emot hwarannan at disputera. Resolutio: Och hafwer man afdömbt dhenne saak som effterföllger: Aldenstundh här för herradzrätten ähr jnlagt een richtigh och ocasserat handskrifft, undher Reor Germunson uthj Kårssgårdz egen handh, och bomärke vnderskrifwit, altså pålegger denne rätten bemelte Reor Germunssonn j Kårssgårdh bemälte sin handskrifft, bådhe capitalet och jnteresse ifrån åhr 1662 och till dato som een förlöfftingzman att contentera och fullgöra. Sedhan hafwer bemälte Reor Germundson fritt tillståndh för den öfrige dehlen aff capitalet och interesset, derföre att sökia bemälte Börge Olufson som sin man, som han bäst gither och förmåhr. Men så frampt bemälte Reor Germunson uthi Kårssgårdh bemälte penningekraff jnnan een månadz dagh eij betalar til ofwanshrefne Erich Wellamson, då widh uthwerderingh uthur bemälte Reor Germunsons boo effter lagen köpebalkens 3 capitel.

 

 

 

 

8) Knut Bildt till Morlanda stämmer Sören (Simonsson) i Edshult för att denne vägrat göra dagsverken vid Morlanda kyrka samt bett Bildts sändebud fara ”fanen i våld”. Sören hävdar, att eftersom Knut Bildt är 'jus patronatus' till Morlanda pastorat, bör han reparera sin kyrka på egen bekostnad. Landshövdingen har dock medgivit Bildt rätt att taxera ut dagsverken av bönderna för arbete vid kyrkan. Sören döms att ersätta sina ej utförda dagsverken med 11 rdlr 3 mk och 12 sk samt dessutom böta 2 mk för olydnad och trots.

 

Wälborne Knut Bildt hadhe jnstembt Söffren på Edzholt för det han hafwer suttit öfwerhörigh at giöra kyrkens arbete, och fordradhe wälborne Knut Bildt af Söfren 13 dagars arbethe för leer och sandh, sampt steenkörssell och annat medh bielkar och sparrar, swillar och (deler ?) körssell. Så och bewijste, att när Hanss Welbyrdigheett sendhe honom budh om arbethe, då wijste han dem fahnen j wåldh. Förmeente Hanss Welbyrdigheet han först böör betala huadh arbete försummat ähr, och derföruthan att plichta för olydig- heet emot generalens befallningh, sampt emot hussbondhen. Häremot att swara mötte här för retten föreskrefne Söfren på Edzholt och bekändhe sielfwilligh, icke at hafwa giort uthan tree dagars arbete och förmeente, at effterdy herr Knut Bildt hadhe juss patronatus till kyrkian medh mycket annat jnkommandhe, då bordhe han sielf giöra dhen bekåstningh. Och giordhe rätten förslagh, huru mycket som på Edzholtz gårdh medh arbete och åthskillig kiörssell kundhe belöpa, då bedrogh det sigh alles effter godhe mänss skiön och wärderingh 11 rixdaler 3 mark 12 skilling, dy pålegger retten honom bemelte Söfren uthj Edzholt föreskreffne 11 rixdaler 3 mark 12 skilling att betala innan månadz dagh till Morlandz kyrckia, eller lijdha nampn och uthwärdering aff hanss boo effter lagen, sampt och plichta för olydigheet emot sin hussbondhe 2 mark sölff, och dett att betala till sitt herrskaap.

 

 

 

 

9) Tore (Esbjörnsson) i Nösund stämmer Helge (Andersson) i Bro (Övergård) och Kerstin i Dale, båda i Morlanda sn, för en silverbägare som Kerstins man Per Andersson för 6 rdlr pantsatt till Olof (Ingesson) i Dale. Kerstin lovar att inlösa bägaren och återlämna den till käranden.

 

Thore j Nössen hadhe stembt Helge j Broo och Kerstin j Daahle för een silfwerbäger, som Kerstins man Pedher Andersson hafwer uthj pant satt hooss Olle uthj Daahle för 6 rixdaler. Her emot mötte bemälte Kerstin j Daahle och låfwadhe, så snart hon kunde sambla sigh nogre penningar af dem som henne ähre skyldige uthj Marstrandh, då skulle hoon igenlöösa begaren hooss förbemälte Olle j Daahle och dhen tillstella till Thore j Nössen igen.

 

Folke Almegius