ANNO 1666 den 8 februarij höltz allmenneligh herradztingh på
Oroust uthj dhen gårdh Broo uthj Morlandh sochen, satt då uthi retten Petter
Dragman herradzdommare öfwer Oroust och Tiöhrn, medh sex laghrettzmän, öffwerwarande
crohnans befallningzman Swän Andersson och länssmannen Hanss Mattsson och
menige allmoge som dhå wohre tillstädess.
1) Knut Bildt till Morlanda stämmer sina landbor Anders
(Larsson) och Torsten på Ängö samt Jöns i Stuveröd f ör olaga
skogsavverkning . Bönderna begär besiktning av avverkningen för att utröna
om den är olaglig. Rätten uppmanar bönderna att söka förlikning med godsägaren.
Iblandh annat samma tijdh war att förrätta läth welborne
Knut Bildt till Morlandh gårdh uthj retta framlegga sin skrifft, hwaruthinnan
Hans Welbyrdigheett hadhe uthj retta stembt Anders och Torsten på Engöö och
Jenss j Stofwere, boendes uthj Morlandh sochen, och sigh högeligen öfwer dem
beswäradhe förmedelst olagligh skoghugg, som dhee bemelte böndher på gårdzens
egendomb begångit hadhe. Her emot at swara mötte förbemelte jnstembde böndher
her för retten och wardt begärandhe besichtelsemän på ååstadhen måtte
anordnas. Och dher så ähr, då någon skadha kan wara skiedd, då willia dee
derföre gerna lijdha. Retten resoluerade, ner besichtelsen ähr skiedt, då pålegges
bemälte böndher, att jnfinna sigh hooss Hanss Welbyrdigheett herr Knut Bildt
till Morlandh gårdh, och sigh medh honom uthj wänneligheet förlijka, hwar
och icke det skeer, då lijkhe effter dhen swenske anno 1647 den 7 artikel
vthgångne skogzordningh, så frampt dem lagligen blifwer öfwertygadt.
2) Bröderna Jon och Tolle (Olssöner ?) i Hällevik stäms
av Knut Bildt för att de vägrat utföra dagsverken vid Morlanda kyrka. Bröderna
anser sig ha fullgjort sin arbetsplikt, varför ”murmästaren” åläggs
bevisa i vad avseende svarandena kan ha brustit.
Jon och Tolle i Hellewijk war jnstembdh af welborne Knuth
Bildt för dedh dhee hafwer suttit öfwerhörigh att göra arbete till
Morlandz kyrckio, ner af dem bleff fordrat. Häremot at swara för retten mötte
bemelte Tålle, och på sin egen och broders wegnar swaradhe, at dhe hadhe
giort sitt arbethe, så widha dhem medh retta kundhe tillkomma. Resolutio:
Blef resoluerat at muurmestaren skall bewijsa huru många dagar bemelte böndher
hafwer suttit öfwerhörigh, som dhee tidh effter annan ähr till arbethe påkallat,
och när det ähr skedt, då gåås derom hwiss rett ähr.
3) Nils (Olsson) i Kungsviken har en söndag på kyrkogården
beklagat sig över att hans gärdesgårdar kullkastats. Per i Museröd har skämtsamt
svarat: ”Det har jag gjort om natten (när) jag reste omkring”, vilket
Nils sagt det i så fall varit ett ”skälmstycke”. Därefter har böndernas
träta vållat sådan förargelse att prästen anmält dem för sabbatsbrott.
Rätten dömer Nils och Per att böta 1 rdlr vardera till sin respektive
sockenkyrka.
Länssmannen hadhe stembt Pedher uthj Musserödh och Nilz j
Kongzwijk för begångit klammerij och skäldzordh på kyrckiegårdhen. Her
emot mötte her för retten bemelte Nillss j Kongzwijk at swara, och förklaradhe
sigh, hurusom hans hagegierdhe war nederkastadt, hwartill bemelte Pedher
swaradhe: ”dedh hafwer iagh giort om natten iagh reeste omkring”, och Nils
sadhe till honom: ”Det war ett skelmsstycke”. Och efftersom dem så wäl
som ganska almogen uthj dhenn församblingh, war 3 wekur för den tijdh hans
Kongl. M:tz placat bleff dem förkunnadt om sabbathsbrått och sådant aldeles
förachtadt, sampt och medh sockneprestens ankåmbne skrifwelse till Swän
Anderson, bewijses deras olydigheet och skelzordh wara föröfwat på kyrckiogården,
huilken präst högeligen dheröfwer klagadhe och begäradhe, att slijk förargelse
måtte jnkomma för dommare och dannemen och dhereffter till execution.
Resolutio: Hwarföre resolueradhe retten, att efftersom bemelte jnstembdhe böndher
sigh för slijk klagemåhl för denne gången icke kundhe befrija eller åthminstone
deremot något neka, då saakfelles ofwanskreffne Nillss j Kongzwijk för begångit
skäldzordh och sabbatzbrått att bötha till Morland kyrkia 1 rixdaler, och
Pedher j Musserödh till Röre kyrkia 1 rixdaler, och dett aldeles effter
stadgas 15 artikel, om sedher.
4) Anders Nilsson i Fiskebäckskil stäms för osedligt
leverne under julhelgen 1665. Sålunda har han annandag jul slagit Kort Jörgensson
därstädes, tredjedag jul uteblivit från kyrkan och misshandlat sin hustru
samt om nyårsnatten ofredat Jöns snickare med dragen kniv. Anders begär att
beskyllningarna skall bevisas, varför anmälaren Olof Jonsson i Fiskebäckskil
anmodas att till nästa ting instämma vittnen.
Anders Nilson j Kijhl war stembd af crohnans lenssman för
ogudhachtigt lefwerne han hafwer begånget j juhlehelgen. Och frambladhe Oluf
Jonsson j Fiskbeckijhl ett klagemåhl öfwer föreskrefne Anders Nilsson der förmälte,
at Anders Nilsson annandagh juuhl war till Jörgen Cortzes och slogz medh Cort
Jörgenssonn. Tridie juhledagh war han icke uthj kyrkian, men hanss quinna war
allena till altars. När hon komb heemb, slogh han henne all förderfwet. I
lijka måtto giordhe perlament till Jens Snechers nyåhrsnatt medh dragen
kniff, att det war stoor jemmer at höra på, alt detta föreskrefne gaf han
sochnepresten tilkenna. Her emot för retten bemälte Anderss Nilson mötte
till swars, och widh sin uthi retta jngifne jnlaga begäradhe honom slijka
beskyllningar måtte öfwertygas. Och deremot bewijste medh een attest af
Pedher Siwerson uthj Fiskebeckijhl vnderskrefwen den 28 januarij 1666, att han
sanferdeligen bekenner, j samma huuss i(n)gen slagzmåhl wara skedt, eller något
ostålt ordh dem emellan talt. Och efftersom bemälte Oluf Jonson sitt käremåhl
denne gången icke fullkommeligen kundhe bemälte Anderss Nilson till saaken
binda, dy begerte han opskoff j saaken intill neste tingh att förskaffa sigh
witnen, huilket honom ähr effterlåtet, då gååss dem emellan huadh lagh förmåhr.
5) Länsmannen stämmer Lars Skotte i Fiskebäckskil, som
har knivskurit sin granne Anders Nilsson. Lars döms att böta 2 mk.
Lenssmannen Hanss Mattsson hadhe stembt Anderss Andersson
moot Anderss Nilson j Kijhl, sampt Larss Skotte för dett han skaar förbemelte
Anders Nilson medh een knijff. Her emot at swara mötte bemelte Larss Schotte,
och widhgick denne gerningh, och sadhe sådant wara skedt af förseendhe och
icke af wredt modh. Ty påladhe retten honom, nemligen bemelte Larss Schotte,
at bötha för dedh han skaar förbemelte Anders Nilson, till Kongl. M:t och
crohnan 2 mark sölff, och dermedh blefwo parterne wenner om denne saak.
6) Anders Olsson på Lavön stämmer grevens fogde Anders
Larsson för att denne avkrävt honom skatt, som han tidigare av tingsrätten
befriats från. Anders Olssons husbonde Knut Bildt till Morlanda åläggs att
jämka skatten för bonden.
Anders Olson j Laföh hadhe igenom Hans Excellentz höghwälborne
herre herr Harall Stakes citation j rätta citerat fougden Andhers Larsson, för
han emot een heemtingzdomb hafwer låtet panta honom för vthlagor, som han
icke betala burdhe, medh mehra dhess jnnehåldh: datum Bahuuss dhen 19
januarij anno 1666. Häremot på fougden Anders Larsons wägnar ähr mött och
swarat befalningzmannen Swän Anderson, och bewijste medh junkeren welborne
Knut Bildtz breff, hwaruthinnan han sielff begerer, at befallningzmannen
Anders Larsson skulle panta bemälte bondhe, och efftersom junkeren icke kan
neka dhen heemtingzdomb som ähr gifwen Anders Larson ju wara richtigh och wäl
fattadh effter crohnoness jordebook, dy kunde icke sådant återkallas, men
blifwer dhermedh som skeedt ähr, medh mindre samma domb tillförne på tilbörlige
städer hadhe worden jnstembdh. Omsijdher blefwe bemälte bondhe medh junkeren
förlijkte om den pantning för jordebookzskatt rettigheet till grefwen, at
bonden om någre dagars förlåpp skulle ho(no)m låta sigh infinna hooss
junkeren, och då skulle han bemälte böndher emellan liquidera och jemka.
7) Erik Wilhelmsson i Marstrand stämmer Reer Germundsson i
Korsgård om ett lån på 60 rdlr in specie. Denne vill blott återbetala
halva lånet, eftersom andra hälften uppburits av Börje Olsson (Junker) i
Brottkärr. Men som denne nu vistas utomlands och Reer är hans borgensman, åläggs
denne att svara för hela lånets återbetalning.
Wellam Christofferson fullmächtigh på Erich Wellamssons wägnar
ifrån Marstrandh, hadhe låtet jnstembna hår för retten Reor j Kårssgårdh
j Morlandh sochen på Oroust, och honom tilltalte för 60 rixdaler in specie
medh 6 procento ifrån åhrsdagen den 10 decembris anno 1662 uthgifwen,
efftersom han som een cautionsman dherföre böör swara. Her emot at swara mötte
her för retten bemälte Reor j Kårssgårdh, och icke emot denne
skuldhfordring kundhe nogot neka, densamma ju war richtigh. Men tilbödh sigh
halffparten af bemälte summa nemligen 60 rixdaler att willia betahla, och den
öfrige halffdehlen att sökia Börge Oluffson, för detta boendes j Brådkierr,
och sedermehra ähr förreest uthj fremmandhe landh, medh ordh och tahle
parterne emellan, här för retten hadhe emot hwarannan at disputera.
Resolutio: Och hafwer man afdömbt dhenne saak som effterföllger: Aldenstundh
här för herradzrätten ähr jnlagt een richtigh och ocasserat handskrifft,
undher Reor Germunson uthj Kårssgårdz egen handh, och bomärke
vnderskrifwit, altså pålegger denne rätten bemelte Reor Germunssonn j Kårssgårdh
bemälte sin handskrifft, bådhe capitalet och jnteresse ifrån åhr 1662 och
till dato som een förlöfftingzman att contentera och fullgöra. Sedhan
hafwer bemälte Reor Germundson fritt tillståndh för den öfrige dehlen aff
capitalet och interesset, derföre att sökia bemälte Börge Olufson som sin
man, som han bäst gither och förmåhr. Men så frampt bemälte Reor
Germunson uthi Kårssgårdh bemälte penningekraff jnnan een månadz dagh eij
betalar til ofwanshrefne Erich Wellamson, då widh uthwerderingh uthur bemälte
Reor Germunsons boo effter lagen köpebalkens 3 capitel.
8) Knut Bildt till Morlanda stämmer Sören (Simonsson) i
Edshult för att denne vägrat göra dagsverken vid Morlanda kyrka samt bett
Bildts sändebud fara ”fanen i våld”. Sören hävdar, att eftersom Knut
Bildt är 'jus patronatus' till Morlanda pastorat, bör han reparera sin kyrka
på egen bekostnad. Landshövdingen har dock medgivit Bildt rätt att taxera
ut dagsverken av bönderna för arbete vid kyrkan. Sören döms att ersätta
sina ej utförda dagsverken med 11 rdlr 3 mk och 12 sk samt dessutom böta 2
mk för olydnad och trots.
Wälborne Knut Bildt hadhe jnstembt Söffren på Edzholt för
det han hafwer suttit öfwerhörigh at giöra kyrkens arbete, och fordradhe wälborne
Knut Bildt af Söfren 13 dagars arbethe för leer och sandh, sampt steenkörssell
och annat medh bielkar och sparrar, swillar och (deler ?) körssell. Så och
bewijste, att när Hanss Welbyrdigheett sendhe honom budh om arbethe, då
wijste han dem fahnen j wåldh. Förmeente Hanss Welbyrdigheet han först böör
betala huadh arbete försummat ähr, och derföruthan att plichta för olydig-
heet emot generalens befallningh, sampt emot hussbondhen. Häremot att swara mötte
här för retten föreskrefne Söfren på Edzholt och bekändhe sielfwilligh,
icke at hafwa giort uthan tree dagars arbete och förmeente, at effterdy herr
Knut Bildt hadhe juss patronatus till kyrkian medh mycket annat jnkommandhe, då
bordhe han sielf giöra dhen bekåstningh. Och giordhe rätten förslagh, huru
mycket som på Edzholtz gårdh medh arbete och åthskillig kiörssell kundhe
belöpa, då bedrogh det sigh alles effter godhe mänss skiön och wärderingh
11 rixdaler 3 mark 12 skilling, dy pålegger retten honom bemelte Söfren uthj
Edzholt föreskreffne 11 rixdaler 3 mark 12 skilling att betala innan månadz
dagh till Morlandz kyrckia, eller lijdha nampn och uthwärdering aff hanss boo
effter lagen, sampt och plichta för olydigheet emot sin hussbondhe 2 mark sölff,
och dett att betala till sitt herrskaap.
9) Tore (Esbjörnsson) i Nösund stämmer Helge (Andersson)
i Bro (Övergård) och Kerstin i Dale, båda i Morlanda sn, för en silverbägare
som Kerstins man Per Andersson för 6 rdlr pantsatt till Olof (Ingesson) i
Dale. Kerstin lovar att inlösa bägaren och återlämna den till käranden.
Thore j Nössen hadhe stembt Helge j Broo och Kerstin j
Daahle för een silfwerbäger, som Kerstins man Pedher Andersson hafwer uthj
pant satt hooss Olle uthj Daahle för 6 rixdaler. Her emot mötte bemälte
Kerstin j Daahle och låfwadhe, så snart hon kunde sambla sigh nogre
penningar af dem som henne ähre skyldige uthj Marstrandh, då skulle hoon
igenlöösa begaren hooss förbemälte Olle j Daahle och dhen tillstella till
Thore j Nössen igen.
|