Ting i Hoga i Tegneby socken 12 oktober 1665

ANNO 1665 den 12 octobris höltz allmenne tingh på Oroust uthj den gårdh Hoffwe j Tegneby sochen, öfwerwarandess cronones befallningzman ehrligh och wälförståndigh Swen Andersson, häradzdomaren Peder Dragman, länssmennerne Jönss Holst och Hanss Matzon, Anderss j Smeby, Jönss j Tohrsby, Östen j Stahle, Östen j Herlöche, Anderss j Gögesäter, Tohr j Enghåhs, edsworne laghrättzmän på bemälte Oroust, medh menige allmoge som samma tijdh wore tillstädess.

1) Kungöres förbud mot export av ekvirke, utfärdat 10/6 1665.

På samma dagh blef vplässet Hans Kongl. M:tz wår allernådigste placat om ekewerketz förbudh till fremmande landh, daterat Stockholm den 10 junij anno 1665.

2) Hans (Engelbrektsson) i Hälle i Högås sn stämmer Anders i Hogen i Röra sn om övertagspenningar. Svaranden kommer ej till tings.

Hanss j Helle hade jnstembt Anderss j Hoffuen uthi Rör sochn, förmedelst Hofwenss gårdh han olagligen hafwer tagit penningar på. Förbemälte Anderss mötte icke här för rätten, eij heller lyste sitt förfall, derföre skall han böta sitt stemnefall 1 mark sölff, tingfahrebalkens 9 capitel.

3) Nils Nilsson i Tråvedalen under Rålanda säljer med sin hustrus medgivande 1 öresbol och 10 penningbol odelsjord i Rålanda till Lars Svennungsson därstädes mot 11 rdlr och rätt för sig och sina barn att besitta torpet Tråvedalen.

Nillss Nillsson j Trondahlen boendes på Ralandh mark, kom för rätten och bekiende, at hafwa medh sin hustrus willia och sambtycke, soldt och afhendt ifrån sigh och sine arfwingar och till Lars Swenninghsson j Ralandh och hanss sanne erffwingar ett öhrssbohl och tijo penningzbohliordh j bemälte Ralandh, hwar emot föreskrefne Nillss Nillsson hafwer upburit 11 rdlr full betalningh, medh den condition, at han och hanss barn effter hanss dödh niuter den platz Trondalen, som han nu brukar och besitter, opåtahlt och ångerlöst j alla måtto.

4) Sören Bengtsson i Ström fordrar 7 dlr med ränta av Karl Torstensson (i Torp i Torps sn). Denna skuld skall härröra från ett lån, som Karls fader Torsten Karlsson uppburit av Sörens fader. Karl begär uppskov till nästa ting, då hans broder Lars skall bevisa att skulden är betald.

Söffren Bengtzon j Ström hade stembt Carll Torstensson för gäldh, som hanss fader Torsten Carllsson effter handskrifftz lydelse, till bemälte Söfren Bengtzons fader kendes skylldigh wara, nembligen 54 1/2 dahler silfwermynt, hwarpå skulle restera 7 daler capital medh 14 mark renta uthi 8 åhr, som han begärade nu honom måtte betalas. Heremot mötte bemälte Carll Torstenson och frambwijste een löss zedell, hwarutinnan han förmente at hafwa slik fordringh betahlt och begierade opskoff j saken till nesta tingh, då hans broder Larss skulle giöra richtigheet att bemälte fordringh för dätta ähr betahlt.

5) Anders Munck i Mollösund stäms av Börta Wäfvers därstädes för slagsmål men kommer ej till tings.

Anders Munck i Möllesundh emot Börta Wäfwarss jbidem förmedelst slagxmåhl, skall böta derföre stemnefall 1 mark sölf effter lagen, alldenstundh Anderss icke lyste sitt laga förfall.

6) Anders i Ström har lämnat en kviga på foder till Anna i Stenshult. Eftersom kvigan dött hos Anna, accepterar hon att antingen ersätta Anders med 5 mark eller framföda en likvärdig kviga åt honom.

Anderss j Strömb hade stembt Anna i Steenssholtt för en quiga som hon hade taget på fodher, och j medhler tijdh kom så j en henge dy och blef dödh, huilket han förmente hon borde betala. Anna heremot mötte och parterne blefwo dherom wänligen och wähl förlijkte, antingen skall Anna gifwa bemälte Anderss 5 mark eller och at föda honom fram ett nödh, hwillket thera honom behagar, derpå slogos dhe j hender.

7) Amund (Olsson) i Ström stämmer Olof Jakobsson i Stenshult för en oxe denne mottagit på foder. Samma djur har sedan blivit ”på marken utkört” under vintern och sedan dött av svält. Olof lovar att ersätta oxen med 14 mark.

Ammondh j Strömb hade stembt Olle Jacobsson j Steenssholt för twenne oxar han j höst förleden hade fåt honom på foder af hwillka den enne af hunger och försummelse dödde, alldenstundh han kunde bewijsa bemälte Olle öfwer, hafwa taget af hans swärfaders nöth på foder 5 eller 6 stycken, men hanss stuth hafwer han på marken vthkiört och deröfwer dödde af swult, förmente derföre han dhen bordhe betala. Her emot mötte han för rätten och blefwo dhe omsider medh hwarannan förlijkte, at bemälte Olle Jacobsson skall betala till bemälte Ammondh j Strömb för den oxen, nembligen 14 mark, den halfwa parten at betala till nästkommande Mårtensmesso, dhen öfrige halfwe parten till juhl och något effter, vnder nampn och vthwärderingh effter lagen köpebalkens 3 capitel.

8) Karin Julsdotter stämmer Jon (Anonsson) i Töllås om skatt, som hennes fader Jul Kristensson utlagt för samma gård. Eftersom Jon klargör, att Per (Helgesson) i Töllås och ej han brukat Juls jord, åläggs Per att betala Karin för den skatt, som hennes fader för samma gård utlagt.

Karin Juhlsdåtter hade jnstämbt Jon j Tillååhs i Torp sochen angående någre penningar, nembligen 4 1/2 rdlr 2 mark henness sahlig fader Juhl Christensson effter quittantziens jnnehåldh vthlade j skatt för den 1/2 gårdh Tillååhs. Heremot mötte förbemälte Jon i Tillååhss och förmente at Päder i Tillååss borde bemälte penningar at betala, som gården på den tijden hade uthi bruuk. Blef för rätten afsagt at Päder i Tillååss skall betala Karin Juhls förbemälte 5 rdlr 2 mark (!) som då på den tijden åthniute gården till brukz, men dersom Peder kan bewijsa bemälte Karins fader något af gården hafwa haft till brukz, då skall han afräckna effter proportionen effter quittantziens jnnehåldh.

9) Karl Ingorsson i Timmerhult och Jöns (Kristensson) i Ålgård har sålt en häst till Sten Andersson i Hälle i Ljungs sn, som betalt med två kjortlar. Inför rätten bevisas, att dessa kläder stulits hos Lars Andersson i Tösslanda i Foxerna sn. Samma bonde efterlyser dessutom en från honom bortstulen brännvinspanna.

Der näst framkomb en swänsk man widh nampn, Larss Andersson j Tösslanda j Flundra häradt j Foxerne sochn, som framlade en skrifft af Carll Ingesson j Timmerholt och Jönss j Ååhlgårdh på Oroust uthgifwen, hwarutinnan dhe tillståhr at dhe hafwa såldt een häst till Steen Andersson j Helle j Liungh sochn j Fräckne, der emot Steen hafwer i pant satt till dem ett walmars qwinfolkz kiortell och en grön frijss kiortell för bemälte häst, hwilka saker de bekenna at twå män j Tösslandhby hafwer warit hooss dem, och kändt samma kläder at wara dem ifrån stuhlne. Samma skrifft daterat Timmerholt den 22 septembris anno 1665. Bleff vplyst i dagh effter en brenwijnspanna utan hatt och pipor på fyra sättingar, dedh ena öhra at wara inslagen, som ähr bortstuhlen ifrån bemälte Larss Andersson, om någon den förekommer eller dherom ähr något bewust, de det då gifwer tillkenna vnder straf som widböör.

10) Johannes Eriksson (på Hermanö, se 641215-8) stämmer Jakob Eriksson på Käringön för förtal. Jakobs fader Erik Svensson på Käringön ber om ursäkt för sin son och återtar alla beskyllningar mot Johannes. Parterna förliks sedan Johannes tillerkänts 2 rdlr i rättegångskostnader.

Joen Erichsson hade uthj rätta stämbt Jacob Ericksson på Kieringöhn för skieldzordh, som widh nästförledet tingh ähr derom blefwet protocollerat. Häremot at swara mötte Erich Swensson på sin sons wägnar och wijste intet, at hans sohn Jacob skulle hafwa medh någon ondh mundh tillfogat bemälte Jahan Erichsson, men skulle något wardt skedt, så ähr sådant j druckenskap skedt. Och han på sin sohns wägnar erklärade förbemälte Jahan Erichson, at han medh honom intet annat wijste än dedh som ährliget och wähl war, hwarföre war Swen Erichsson (riml. omkastat) på sin sons wägnar Jacob Erichson een wänligh förlijkningh begärandes. Altså frambstodh een Marstrandz borgare benämbdh Nillss Olufsson j Ker(i)ngöhn, och sade sigh godh för bemälte Jacob Erichsson, at han aldrigh skall draga haat eller afwundh till honom för denne saak eller uthi någon måtta begägna honom, utan det som christeliget och wäl war j alla måtto, dy togo dhe hwar annan j hender och wore wänligen och wäll förlijkte, anbelangande för anwende expenser som Jahan Erichsson haar påkostat widh denne trätta, skall bemälte Nillss Ohlsson wara man före at betala, nembligen 2 rixdaler.

11) Mats i Hoga (Hogen i Tegneby sn ?) har erlagt 1 rdlr i skatt, som åvilat hela gården. Anders Bengtsson, som brukar halva gården, åläggs därför att betala Mats hälften eller 3 mark.

Mattz j Howe hade stämbt sin gårdman Anderss Bengtsson för en rixdaler, som Mattz hustru betahlte j månadzskatt för bemälte Hoffwe gårdh, och om winteren effter, så blef samma rixdaler afskrefwen för Hofwe gårdh för skiutzferdzpenningar för all gården, förmente derföre Matz at Anderss bör igen at betahla halfparten till honom, efftersom dhe hafwa lijka mycket bruk j gården, alltså blef här för rätten afsagt, at Anderss skall gifwa Mattiss dhee 3 mark igen, och dermedh at wara förlijkte.

12) Olof och Bengt (Anderssöner) i Bro, Nils (Hansson) i Nöteviken och Olof Trondsson (i Ödsmål), alla i Torps sn, stäms av Nils i Gunneröd i Högås sn. Käranden kommer ej till tings.

Olle j Broo och Nillss j Nödewijk, Bengt j Broo och Olle Tronson j Torph sochn wore till tinget jnstembde af Nillss j Gunnerödh j Högååhs sochn, men bemälte Nillss icke mötte, derföre blef det upsatt till nästa tingh.

13) Anders och Hans Jonssöner i Säckebäck stämmer sin yngre broder Nils Jonsson i Kila i Morlanda sn om åsätet på samma gård, som de ärvt av sin moder. Såsom äldste son har Anders förtursrätt till inlösen av gården. Brödernas fader är ännu i livet och är en ”ålderstigen gammal utlevad man som går på gravens brädd”. Eftersom fadern vårdas och försörjes på gården av sin son Nils, förunnas denne att behålla bruket i Kila så länge som fadern lever. Därefter skall odelsjorden skiftas enligt lag.

Anderss och Hans j Säckebäck hafwa jnstämbt derass yngre broder Nillss j Kijhle för någon iordh som ähr arffallen effter derass framledne moder uthi föreskrefne gårdh Kijhle, hwilken jordh derass broder Nillss medh zäther och bruk sigh emot sine eldre bröders willie och samtycke tillhåller, hwilket dhe förmente orät wara och strijder emot Nories lagh. Här emot mötte för rätten at swara bemälte Hanss och Anders j Sechebechz fader medh derass yngre broder Nillss j Kijhl, och sade sigh at wara en gammal man, och begäradhe at få niuta bemälte sin yngre sohn hooss sigh j sin lijfztijdh, och när han widh döden afgåår, då kunne dhe dela och skiffta jorden sin emellan. Så alldenstundh här befinness, det bemälte Joen j Kijhle är een gammal och vthlefwat man, och ännu sitter een enckeman, hwarföre synes något betenckeliget att jorden den han påboor, emädan han läfwer, emot hans willia skall blifwa deehlt och skifft, och bemälte den eldre broder Anders fast påståhr, at honom framför någon annan till det ringaste måtte effter sin fadherss dödh wara närmaste till hofwitbollet en som hanss yngre broder Nillss, och efftersom lagen förmähler uthi arfwebalkens 7 capitel att om någon fader hafwer odellziorder effter sigh quarlembnat, då wijker eldste brodren till hufwitbolet, och dhe andre söskonen taga lijka odelziorder på derass lått, hwar för sin anpart, broder till broderlått, syster till systerlått, så dhe ähra jempngoda effter dannemäns wärderingh. Item ähre flere medarfwingar till een gårdh, då skall den eldsta brodren niuta aasedit till gården, och gifwa dhe andre sine medarfwingar fyllest för derass anpart uthj jordh, eller andre jembne goda waror, kan dedh icke skee, då skall han doch niuta aasedit, och gifwa sine medarfwingar landskyldh för hwar sin anpart, effter sex laghrättzmäns sigelse och goda tycke, etc. Resolutio: Effter flitigt och noga betänkiende hafwer man emellan föreskrefne jnstembde strijdige parter afdömbt denne saak som effterföllier. Ehuruwähl bemälte Anderss och Hanss j Säckebeck emot deras yngre broder Nillss j Kijhle förmedelst dhen odellziordh dem tillfallen ähr effter derass sahlig framledne moder uthi föreskrefne gårdh Kijhle kunde hafwa rätt och macht at tilltahla, nembligen om zätheret framför derass yngre broder Nillss effter föreskrefne capitals jnnehåldh, doch såsom derass fader Joen i Kijhle medh sin yngre sohn Nillss her j dagh för rätten framkomb, som ähr een heel ållderstegen gammal uthläfwat man och går på grafwenness brädd, dertill een enkeman, och beder, at han denne sin yngre sohn Nilss som nu hooss honom boor, till hwilken den gamble man serdeless för dhe andre bröder större behagh hafwer, at han zätheret j medler tijdh må få bewåhna intill dess Gudh honom lijfztijden täckes at förunna. Men nähr han widh döden afgåhr, då gååss dem emellan hwadh lagh förmåhr som ofwanbemält ähr, jorden emellan ofwanskrefne bröder at skifftas och dehlt blifwa, och då den eldste brodren at träda till zätheret utan wijdare motsigelse. För det öfrige blef Joen j Kijhle af rätten tillfrågat, om han till denne tijdh wijste sigh at wara sin sohn Nillss något skyldigh blefwen, eller om han hade warit medh at lösa någon jordh inn medh honom, hwartill han swarade: ”Neij”.

14) Börta (Olof Sverkerssons hustru) i (Östra) Brattås stämmer sin styvson Björn (Olsson i samma gård) för slagsmål (se 650621-4). Björn vidgår att han gett sin styvmor ett slag i ansiktet och ber henne om förlåtelse. Rätten dömer honom att böta 3 1/2 rdlr för det utdelade ”munslaget”.

Börta j Bratååhs hade här för rätten jnstämbt sin styffsohn Biörn jbidem för skieldzordh och slagxmåhl, som skedde dhen tijdh som dhe dhelte åkeriorden sin emellan på gården. Bemälte Biörn häremot mötte och sadhe, han slogh Börta ichon et lidet korn medh fingerne, at dee rörde henne wijdh öhrat, men intet wijdare satte sin handh på henne, men hwiss slagh som hon hafwer bekommit, hafwa qwinfolken sin emellan möijeligh förorsakat. Förbemälte Biörn förlijkte sigh medh sin styfmoder, men badh henne om förlåtelse, och låfwade aldrigh såledess at komma igen at öfwerfalla henne. Resolutio: Så ähr af rätten här för denne gången afsagt, at bemälte Biörn skall plichta nembligen 3 1/2 rixdaler till Kongl. M:t och crohnan för dedh han slogh sin styfmoder Börta et munslagh, men kommer han offtare igen, då skall denne saak stå honom öppen.

15) Olof Reersson (Green) till Rossö har förlorat en galt och tror sig ha återfunnit den hos sin granne Måns (Andersson) i Röra. Lagrättsmännen har besiktigat grisen och anser att den tillhör Måns, varför denne frikännes.

Wälbördigh Oluf Reersson till Rossöhn hade jnstembt Månss uthi Röre för en galt, dher skall wara bårtkommen j Tierbergz haga, den han effter vthgranskningh förmenar skall finnas hooss Månss j Röre effter det merke, som Oluf Reersson hafwer låtet skära uthi öhrat. Lagretzmennerne witnar, at hafwa seedt dedh omtuistade swijn hooss Månss j Röre, och dem synes rättast wara, at samma swijn tillhörer Måns och ingen annan, hwarföre han och ähr frijkendh för bemälte Oluf Reersons tilltalan j denne saak.

16) Olof Reersson (Green) till Rossö har arresterat 28 svin från Varekil, som ertappats i ollonskogen i Svanvik. Därefter har Varekils bönder brutit upp arresten och hemfört sina svin. Engelbrekt (Nilsson) i Varekil kräver att Björn (Håkansson) i Svanvik skall inkallas som vittne, varför målet uppskjuts till nästa ting.

För det andra hade wälborne Oluf Reerssonn stempt Ingelbrecht och Annondh j Warkijhl förmedelst at dhe emot hanss willie och minne hafwa insluppit 28 stn swijn på hanss ollenskogh uthi Swanwijk, hwilka swijn han sedermehra hafwer stengt j huuss, men derass fålck honom owitterliget hafua brutet låset sönder ifrån dören och uthtaget swijnen, som han förmenar wara orät giordt. Her emot at swara framstodh Ingelbrecht j bemälte Wahrkijhl och beropade sigh der på at han hade ingen åthwarningh fåth och mente, at Biörn borde wara tillstädess, som boor på Swanwijk, och derom besta vnderrättningh kunde giöra. Derföre blef saaken upsat till nästa tingh, och då widh kaldh och wardzell at lijda domb.

17) Olof Reersson (Green) till Rossö förbjuder all åverkan på gärdesgårdarna till Kärreberg och fridlyser all småskog på samma gård.

För det tridie lät Oluf Reersson fredlysa gierdzgårdarne widh Tierrebergh, at ingen må fördrista sigh dem at upbränna. I lijka måtto fredlystes dhe små ekar, hasselträär och alekierr, som wäxer i Tierbergz haga, hwem her emot fördristar sigh at tillfoga honom härutinnan någon jnpass eller förfångh skall straffas derföre effter lagen, doch skall slijk laghfästningh stånda 12 månadher.

18) Lars Gullicksson i Rom har överfallits av sin gårdbo Jons (Olsson) hustru och därvid fredat sig med en lie. Därefter har Jon kallat Lars en ”skälm” sagt att han ”grinar som en gråben” samt bett honom ”fara en fanens färd”. Jon ber om ursäkt och förliks med Lars men döms att böta 3 1/2 rdlr för fällda skällsord.

Lars Gulichsson j Romb hade stembt Jon jbidem för begångit slagxmåhl och skieldzordh. Här emot mötte Larss och widh sin skriffteliga jnlaga klagade at wara ille öfwerfallen och slagen af bemälte Joenss hustru, sampt också wara skeldt af Joen, hennes man, någre gångor för en skelm, medh mera dess jnnehåld. Härom at wittna framstodh Markuss Andersson. Han bekende, at han hörde Jon sadhe till Larss: ”Du slogh min qwinna som en skelmb, och du grennar som en gråbeen”, dermedh gick han hemb, och intet wijdare hörde af derass buller. Haraldh Olsson af Romb bekende ordh widh ordh detsamma som bemälte Markuss Andersson. Befalningzman Swen Andersson tillsporde om dhe witnessbördh wore wisse, det bemälte Joen hade sagt till Larss: ”Du skalt fara en fahners ferdh din skelm, hade det icke kostat mehra än mödan, då skulle iagh lagt digh för än du gick af din stugu j dagh”, hwartill dhe swarade: ”Ja”. Joen härtill swarade, hade han icke slaget min hustru, då hade icke slijkt passerat, som ähr att see hwadh slagh hon hade fått widh hennes öija. Lars her emot förklarade sigh, at den tijdh hon flögh på och slogh honom, då stodh han medh en lija, och som han wille frija sigh, då hun möijeligen stödt sigh på lijerfwet aff knaggen. Omsijder badh Jon Larss om förlåtelse och sade, han wijste honom icke j nogon motto at beskylla utan det som ährliget och godt war, och låfwade der hooss, han icke skall wijdare öfwerfalla Larss uthi någon måtto. Hwar så frampt det skeer, dhå stå denne saak honom öppen före, och dermedh togo dhe hwarannan uthi händer. Crohnones befallningzman satte uthi rätten, om crohnan heruthj hade någon saakfall eller eij. Resolutio: Altså blef här för rätten afsagt, at bemälte Joen skall böta för sitt begångne skeldzordh och slagxmåhl emot Larss till Kongl. M:t och cronan 3 1/2 rixdaler.

19) Grevens länsman Johan Olsson stämmer Jöns (Gullbrandsson) i Vräland om resterande skatt för år 1664 för gården Rålanda, som Jöns har i pant. Jöns svarar, att denna rest skall betalas av odelsmannen, som nämnda år brukat gården. Eftersom odelsmannen ej förmår betala samma skuld, påtager Jöns sig den mot inteckning i odelsjorden.

Johan Olsson grefwens tienare hade uthi rätta låtet jnstemma Jönss j Wrälandh för anno 1664 åhrs restantz till Hanss höggrefwelige Excellentz herr rijkzdråtzen, nembligen 11 daler sölfwermynt 3 mark 7 skilling av Råålandh gårdh, som bemälte Jönss j vnderpant hafwer af odelzfolchen j Tönssengh. Häremot at swara mötte förbemälte Jönns j Wrälandh, och förmente icke plichtigh at wara, eller något dertill at swara, men odellzmannen som bruckte gården samma åhr böör betahla dess restantz, dy på den tijdh war han icke gården mächtigh. Doch kan Hans höggrefwelige Excellentz derföre icke mista sin rättigheet af bemälte gårdh Rålandh, aldenstundh odelzmannen intet har at betahla, och bemälte Jönss gården tillförende j pant hafwer, hwarföre påtogh Jönss sigh bemälte 11 daler 3 mark 7 skilling att betala till bemälte Johan Olsson på grefwens wegnar, men när odelfålken willia jnlösa gården, då skall honom bemälte penningar medh capitalsumman så wähl i den ene påst som den andre som han försträcht hafwer på bemälte Rålandh af odelzfålken gåtgiörass, och uthi slijkt tillfälle hålla bemälte Jönss j Wrälandh skadesslöhss j alla måtto.

20) Hans i (Västra) Holm frågar lagrätten, om han bett dem försegla en handskrift om 22 rdlr, utgiven av förre svorenskrivaren Per Andersson. Lagrätten meddelar, att den ej kan erinra sig, om den förseglat en sådan handling med mindre skriften framvisas.

Folke Almegius