Ting i Lalleröd i Tegneby socken 12 maj 1665

 

ANNO 1665 den 12. maij höltz åther tingh uthi den gårdh Lalleröödh på Oroust, öfwerwarandes chronones befalningzman ehrligh och wählförståndigh Swen Andersson. Satt då uthi rätten häradzdomaren wälachtatt Petter Draghman, medh länssmannen Jönss Holst och Hanss Matzon, och sex edhsworne laurätzmän på bemälte Oroust.

 

 

 

 

1) Karin Simonsdotter i Mulltorp i Långelanda sn visar, att hennes föräldrar sålt 1/2 hemman Östra Röra i samma sn till Daniel Bildt och menar sig genom sin moders bördsrätt ha företräde till torpet Hagen under samma gård. Jakob Jakobsson skomakare intygar. att hans fader för 17 år sedan inflyttat på samma torp och att fadern med sin dotter Karin Jakobsdotter år 1664 försäkrats livtidstaga på samma torp. Eftersom torparen ej uppsagts i laga tid uppskjuts målet till nästa ting (se 651013-1).

 

Framstodh för rätten Karin Simonssdåtter j Multorp j Langlandh sochen, hade för rätten instämbt Jacob Jakopsson j öster Röhre j bemälte sochen, och framlade uthi rätten et bref af wälborne Jönss Bildt vthgifwit och vnderskrefwet, sub dato Wremb den 17 januarij anno 1665, hwaruthi förbemelte Karin Simonsdåtter föregifwer, at hennes föräldrar Simon och Sigri j Mortorp, hadhe soldt den halfwe gårdh Röre till wälborne sahlig Daniell Bildtz till Morlandh, och efftersom henness mooder war den eldste syster, förmente hon den platz, som skomakaren Jacob Jackopsson åboor, för leije och landskyldh nermast wara, som bemälte breff uthi sigh sielf widare innehåller och förmähler. Häremot mötte för rätten bemälte Jacob Jacobsson, och framlade een tagezedell vnder wälborne fruu Dorette Bielkess handh, och henness sohn Jönss Bildz egen handh, sub dato Kårödh den 19 martij anno 1664, som förmähler, at dhen godhe fru hafwer städt och fäst Karin Jacobzdåtter den platz Hafwen benämbdh, som henness gamble fader för 17 åhr seden af sahlig wälborne Daniell Bildt hafwer städt och fäst, och samma platz effter hanss dödh skall föllia hanss dåtter, så lenge hon giör och gifwer den åhrlige rättigheet som seedwanliget warit hafwer. Denne saak blef opskuten till nästa tingh, aldenstundh platzen, nembligen Hafwen, som bemält ähr, icke i laga tijdh opsagt, som lagen biuder.

 

 

 

 

2) Olof Svensson, båtsman i Morlanda sn, stäms för två lägersmål men kommer ej till tings.

 

Olle Swänsson båtzman j Morlandh sochen war stämbt af Jönss Holst widh länzmannen Hanss Matzon för twenne quinfolk han hadhe besofwet. Han möte intet häremot, eij heller wijste sitt laga förfall, dy skall han böta sitt steffnefall 1 mark sölff.

 

 

 

 

3) Johannes Eriksson på Hermanö stämmer Jakob Eriksson på Käringön för förtal (se 641215-8), men svaranden kommer ej till tings.

 

Jacob Erichsson på Kierringöhn, war nu andra gången jnstemt af Johannes Erichsson på Härman för skälderij, han mötte intet, eij heller lyste sitt laga förfall, dy skall han böta sitt stemnefall effter tinghfarebalkens 9 capitel, nembligen 1 mark sölff.

 

 

 

 

4) Knut Bildt inlämnar en attest på, vad Olof Jonsson i Berg i Morlanda sn betalt i skatt. Allmogen ger denne bonde ett gott vitsord. Tingsrätten vägrar ta upp detta mål för sig utan begär att Knut Bildt skall besvara alla frågor som ställts om skattepersedlar i hans gods.

 

Wälborne Knut Bildt hadhe uthi rätta widh sin drengh inskickat en skrifft på någre puncter, sub dato Morlandz gårdh den 7 julij anno 1664, angåendhe Berge gårdh och dess dont, som een man Olle Joensson hafwer vthgifwit, medh sitt eget boomerke underskrefwet, jempte twenne andre män, Helge Andersson och Olle Trullson j Morlandh sochn, som witnessbördh hafwa hördt bemälte Olle Joenssons egen mundtlige berättningh, dhed dhe wille hålla wedh högsta edh, enär påfordras, effter därom dess wijdare innehåldh, som för rätten blef läst och påskrefwet. Föreskrefne witnessbördh kunde nu icke vptagass, vthan dhär som wälborne Knut Bildt wille låta förklara sigh på dhe förrige lnstembde påster, så kan och här uthi sedan wijdare blifwa procederat. Item tillspordhe rätten ofwanbemälte twänne män om denne förbemälte Oluff Joensson, som et sådant wittnessbördh hade gifwit ifrån sigh beskrifwet, om densamma war een ehrligh man äfwen som dhe woro, som hanss witnessbördh frambohro. Härtill dhe swarade, at dhem alldrigh annat till dato hafuer warit dhem witterliget, än han ju ähr en ehrligh man.

 

 

 

 

5) Tore Esbjörnsson i Nösund i Tegneby sn stämmer Halvard Östensson i Stala i samma sn för slagsmål, som ägt rum hos Torbjörn Hansson på torpet Siversgärdet under Stala. Efter öldrickande har ordväxling uppstått. Därefter har Tore slagit Halvard med en kanna, vilket Halvard kvitterat med ett yxhugg i Tores skuldra. Parterna förliks inför rätten sedan Halvards fader (lagrättsmannen) Östen (Rasmusson) i Stala lovat betala den dräng, som Tore måst leja för att klara vårbruket. Därutöver döms Tore till 1 rdlr och Halvard till 2 rdlr i böter.

 

Tohre j Nödssundh hadhe stämbt Halfwar j Stahle för slagzmåhl. Bekende nu Thore för rätten, at han war gången på Sijfwerssgiärde, liggiandess på Stahle mark, at willia fordra 1 mark, som Torbiören Hansson dersammastädess war honom skyldigh för 2 tunnor öhl, som han kiörde neder ifrån Nöessundz strand och opp till Siferssgiärdhe, och då war Halfwor i Stahle medh honom, och gingo in j Siifwerss gårdh och kiöpte een kanna öhl, och när Tohr j Nödsundh gick för dören, och komb in igen, då satt Halfwår j Toress säte, då sadhe Tohrbiören i Sijfwessgiärde: ”Halfwoor sitter j dit säthe, gack nu och sätt digh j hanss säthe igen” och Tore swaradhe: ”Det smakar lijkwähl, jagh drager så offta åth Möllessundh, så kan iagh smakia hanss fästemöö igen”. Då sadhe Halfwoor: ”När iag drager åht Möllessundh och ligger widh buuken, då skall duu liggia widh röfwen”. Och Toor reste sigh, grep till en kanna, och slogh till Halfwor medh. Sedan kom Halfwor till honom, och sporde honom om han war wredh eller eij. Han swaradhe: ”Passeligh ähr iag wredh, ty iag icke weet hwadh iag skall tänkia om dine spåtzske ordh, du alltidh henger mig öfwer medh”, och satt så frambdeless drucken, jntill dess at Toore ärnadhe at gå hem, och wille räckia Halfwoor handen, men han wille icke, uthan sadhe han wille föllia honom hemb, och förbödh dhem j Sifwerssgiärdhe at dhe icke wille föllia honom hemb, hwareffter Thore gick och Halfwoor fulgde effter, och där han komb uthi förstuffwun och luthadhe uth igenom dören, då slogh Halfwoor det första slagh till honom medh en yxe baak uthi ryggen och förfulgde honom vth och slogh honom tu yxeslagh, det ena på armen, det andra på skulldrarene, a(l)tså förordsakades Tohre at giöra uthi nödhwährn medh käppen, och i det samma slogh han till Halfwoor medh käppen at dhet blödde, och när han fick slaget, då kastade bemälte Halfwar till Thor handlöss medh öxan, och sprangh bort så hastigt, at myssan föll af honom, den samme myssa medh yxen togh Tohre opp, då komb Halfwar igen medh twenne steenar och slogh till Tohre, den ene for öfwer hanss hufwudh, och den andra ramadhe han j sidan. Här emot för rätten mötte tillstddess bemälte Halfwor och swaradhe, at der dhe begge kommo till Sifwerssgierdess wägh, då wille Halfwor gå ifrån honom, men Tohr badh honom at gå in och dricka een kanna öhl på 1 mark, dhe war honom skyldigh för öhl som han hadhe kiört till Sifwerssgierdhe, och han gick indh medh Tohr, och när dhe hade druckit en liten tingh, då slogh Tohr till Halfwor medh kannan utan någon gifwen orsak, at stafwen röök in j kannan, och Halfuor spordhe hustrun j huset om han blödde, hon swarade neij, och Tohr sadhe: ”Synnes du icke hafua fått nogh, så skall dhu få mehra innan iag gåår uth, då skall det barn gråta j waggan ligger” och Tohr grep till een passare som låg på bordet och stack Halfwor på brystet tu stödt uthj qwarden på tröijan, och som dhe sutto och taltess weedh, dhå kräfde Tohr Halfwor twenne bräder, som han hadhe lånt af honom till en lijkkista till hanss moder, och Halfwor bödh honom derföre 1 rdlr, efftersom han icke kunde bringa bonom så godha bräder igen, som dhe woro, och Tohr slogh Halfwor medh en kiepp öfwer armen fyra eller femb slagh, at penningen wek af ndfwen och fölle j gålfwet, så han sielff medh honom hulpess åth att letha den upp igen, och dermedh gingo dhe begge vth och badh fara wähl, män när Halfwor kom uth, och kende at han war så illa slagen, då sadhe han till Toore: ”I haar slaget migh som ingen ehrligh karll”, och Tohr wändhe på sigh, at willia slåå till honom

medh käppen, och j dedh samma slogh, då slogh Halfwor till Tohre medh yxan et slagh, och icke wijdare, och när han då skulle gå ifrån Tohr, så komb Tohr effter honom, och wille slaget honom. Då stodh en man fram j gården, och badh Halfwor gå, och Halfwor gick bort, men Tohr förfölgde

honom öfwer en haggårdh, och framb emot een annan, förrän han wille öfwergifwa honom. Härom frambkallades wittnessbördh , nämbligen Torbiörn Hansson i Sifwerssgiärde , hwilken bekende at han war hooss och sågh at Tohr slogh först till Halfwor j stugun twenne gångor j den ena gången medh en kanna , och den andre gången medh en kepp , men hwadh sigh anbelangar yxeslagen uthi förstugun eller på gården, därom war honom intet bewust, effter han sågh det intet. Item framkomb Hanss Torbiörsson och bekende, at han och der hoss war inne j stufwun, och sågh at Tohr slogh först till Halfuor medh en kanna, och der näst medh en kepp, såsom och sågh han at Halfwor slogh till Tohr uthi gården medh en yxe mit emellan begge armarna, mehr lagh hadhe han icke seedt, hwarpå desse begge ofwanskrefne wittnen giorde derpå dheras lijfflige eedh för rätten. Parterne blefwo nu på begge sijdor här för rätten om detta derass kijff och trätta wän- ligen och wähl förlijkte, och derpå gofwo hwar andra derass händer, mädh sådant condition at Östen j Stahle hafwer låfwat at betahla bemälte Tohrss ploghman för hanss wåhr, och hwilken af parterne detta hereffter bryter opp derass denne giorde föreningh, då war saakfallen till wijte een godh oxe, sampt dess föruthan stå honom denne saak öppen. Belangandhe crohnoness suht j denne saak, så blef för rätten afsagdt, at Tohr Essbiörnsson j Nödhsundh ähr tilldömbt för detta kepp- och kanneslagh, sampt för det han stötte honom för brystet medh sinn passar, at böta till cro nan 1 rixdaler, och Halfwor Östensson för det yxeslagh han slogh Tohr, at bötha till Kongl. M:t och cronan 2 rixdaler.

 

 

 

 

6) Befallningsmannen begär attest på, att Anond (Persson) i Torp i Långelanda sn och Ambjörn i Steneröd i Myckleby sn resterar med 1664 års skatt (jfr 641215-10).

 

Samma dagh läth crohnoness befallningzman wälachtatt Swän Andersson j rätten framkalla twenne bönder, nembligen Annond j Torp af Langlandh sochn, och Ambiörn i Stenerödh j Möchleby sochen, och dhem tilltahlade för chrononess rättigheet och extraordinarie räntor som hooss dem inneståår för frembledhne åhret 1664, nembligen 10 daler 10 öhre, hwarom chrononess befalningzman war af rätten en attest begiärandess.

 

 

 

 

7) Befallningsmannen stämmer ett flertal bönder och fiskare i Morlanda sn för salt, som de bärgat från ett strandat holländskt skepp (se 650110-2, 3). Eftersom ej alla infinner sig, uppskjuts målet till nästa ting.

 

Crohnones befallningzman hadhe tridie gången jnstämbt Jörgen på Herman, Swen Halfwarsson i Tönssengh, Söfren Christensson och Larss på Råöhn, Mårten Jensson och Joen Joensson på Ellöss, Siman widh Hellewigstrandh, Joen j Hellewigh, för salt dhe bergadhe af et hållendare skepp och icke oplyste. Mötte här emot till swars een dheel af dhe jnstembte, och sade sigh intet salt hafwa bergat eller bekommit af bemälte skepp, men såsom dhe icke alle wore tillstädess, blef saken till nästa tingh vppskuten, och då alle parter skall sigh widh rätten infinna, och widh eedh afleggia, hwadh dhe skall wärriass eller fällass.

 

 

 

 

8) Anond i Björneröd i Tegneby sn stämmer sin granne Gunnar Simonsson i Hoga för slagsmål och framvisar i rätten något hår, som Gunnar ryckt av honom. Gunnars boskap har tre gånger samma dag trängt in på Anonds mark och lika många gånger utjagats av denne med sin hund. Parterna förliks och inga böter utdöms.

 

Annondh j Biönnerödh hadhe stämbt Gunnar j Hofwa för slagxmåhl och skälderij. Han klagadhe at han kiörde förste gången boskappan bort om morgonen på hanss egen mark, och kiördhe han den andra gången på samma dagh, der näst tredie gången han kiörde det uth på een dagh, då kom Gunnar Simonsson j Hofwa och vnsade honom, och tråtzadhe dertill, om han torde kiöra hanss booskapp tillbakarss, så skäldte han honom för buhrman, och Annondh spordhe honom om han hadhe stuhlet något buhrman ifrån honom, då sadhe han: ”Ja” och medh detsamma rööck på honom och togh honom uthi håret, sampt ryckte een dheel håår af honom, som han för rätten framwijste. Gunnar Simonson j Hofwe mötte häremot till swarss och bekende, at han komb till Annondh på hanss mark och sadhe: ”Min Anondh, dät ähr icke rätt, at dhu jagar så boskapen”. Dertill swaradhe Anondh: ”Ja, iag skall jaga dät, det den man och den man far j dig”', och när han hade betit honom wenligen och wäl, så kom Annond och slogh honom medh en stång omkringh halssen och öhron, och dernäst flögh på och slogh honom under sigh. Så ropadhe han på sin wärbroder Bertill Pädersson, at han skulle komma och hielpa honom, allijkwähl han lågh ofwan på bemälte Gunnar. Och när som Gunnar intet kunde komma opp, ropte han på sitt witne Swen Börgesson, at han wille komma och hielpa honom, så kom Swän honom till hielp, dermedh kom han upp och gick till at vppresa twenne nöth, som han hade jagat omkull medh sin hundh. Så rende Anondh till sin wärbroder, och togo hwar sin yxa, och knappaste Gunnar kunde komma igenom giärdet, så kommo dhe begge effter, och dermedh gingo dhe hem, så blefwo dhe åthskilldhe. Härom witnadhe Swen Börgesson, at han hadhe warit noor effter booskapp j marken, och skulle reesa dhem up som intet kundhe hielpa sigh sielff, så kom Annondh j Biönnerödh gåendhe och hadhe en hundh effter sigh, så gick Annondh emot boskapen och kiörde dhem jn öfwer haghgården, och läth däth dher gå, så gick bemälte Swen Börgesson heem, och när han gick på heemwägen, kom Gunnar och mötte honom, och Swän sadhe, ått honom, at Annondh hadhe kiört boskapen tilbakarss, och så wände dhe om, och skulle see om boskappen gick inn på Annondz giärdhe, då hördhe dhe att hunden skiälte och jagadhe boskapen, och Gunnar och Anon dhe kommo tillsammanss, då sadhe Gunnar till Anondh, det ähr icke skiäligt, at iaga hunden effter booskapen widh denne åhrstijdh, och han dertill swaradhe, han skulle iaga det, det den man skall fara j det, och Swän gick och kastadhe effter hunden och iagadhe den ifrån boskapen. I medler tijdh kommo Anondh och Gunnar ihoop, och bekende Swän, at han sågh Anondh slogh först till Gunnar medh en wijdiestångh, omkringh öhronen, och fattadhe hwar andra j håret och axlen, så dhe fullo j marken, och Gunnar ropadhe till Swän, at han skulle hielpa honom opp at the blefwo åthskilldhe, hwilket han och giorde. Om denne saak blefwo parterne wenligen och wähl förenadhe, och derpå gofwo hwarandra derass hender. Hwilken af parterne först upbryter denne förlijkningh, skall till wite betala 1 godh oxe, sampt dessförutan stå denne sack öppen.

 

 

 

 

9) Olof Andersson och Lars (Torstensson) i Nötskär har huggit sönder en kvarndamm för grannbönderna i Tvet eftersom Nötskärs mark översvämmats. Många grannar klagar över  att denna kvarndamm höst och vår ofta förhindrar dem att komma till kyrkan.

 

Simon och Päder j Twedh i Tengneby sochn hadhe stämbt Oluf Andersson och Larss j Nödhskieer förmedelst en qwarndamb, som dhe för dhem hadhe uthugget, förmenandess deruthi att wara skiedt förnär. Her emot mötte bemälte Olle och Larss j Nödskiär och icke kunde neka sigh at hafwa uthuggit qwarndammen, men klagadhe at watnet förmedelst dambstämmande förderfwadhe derass engh, at dhe deröfwer måste lijda en stoor skada, och efftersom af alle omkringh liggiandhe grannar och naboor heröfwer blef klagat, hwilka medh sina skriffter och egne wnderskrefne bomerken hafwa betygat, som nu för rätten blef vpläset, at dhe förmedelst slijkt olagliget stemmande j det watnet står öfwer derass engh, mista mycket höö, sampt ochså, at en stoor dheel af grannarne finna sigh häröfwer beswäradhe förmedelst derass kyrkewäägh skull dhee deröfwer hafwa, så at dhe hööst och wåhr, när vattnet mest flyter, hwarken kunna komma åter eller framb för derass egne personer skull, mycket mindre medh lijk eller när barn skall förass till christendomb.

 

 

10) Olof Engelbrektsson i Strand stämmer sin granne Olof Andersson i Nötskär om förfallen skuld, dels ett lån om 15 rdlr, som Lars (Olsson) i Rålanda uppburit och därför pantsatt 3 öresbol och 4 penningbol odelsjord i Nötskär, dels ett lån om 8 rdlr till Olof Andersson mot 2 öresbol odelsjord i pantt i samma gård. Olof Engelbrektsson tilldöms, att efter S:t Hans dag (24/6) bruka sin pantejord i Nötskär intill dess han återfår sina pengar.

 

Olle Ingelbrechtsson j Strandh hadhe instämbt Olle j Nödshier, wittnen Olle Haraldsson j Romb, Olle Grefwesson j Kerre, och Larss j Ralandh, som effter inlefwererade jnlagas förmählandhe fordradhe fembton rixdaler medh femb åhrs jnteresse till näst kommande S:te Hans dagh, som han hadhe uthlagdt till Larss j Ralandh och hanss syskon, derföre hafwer Oluf Ingelbrechtsson j Strandh någre bref bekommet till underpant, lydandess på 3 öhrsbohl och fyra penningzbohl jordh liggiandess j Nödhskierr, noch lånt Oluf Andersson 8 rixdaler hwarföre han hafwer uthi pant satt honom ett jordebreff på twenne öhrssbohl iordh i bemälte Nödskiär j samma försätt, daterat Lallerödh den 11 maij anno 1665. Här emot mötte bemälte Oluf Andersson j Nödhskiär och icke kundhe neka till gälden, män badh Oluf Ingelbrechtson om dilation så wille han som en ehrligh man honom betahla till hösten j innewarandhe åhr, dedh samma Olle Ingelbrechtzon honom och nu samtycker och bewilliar, men dersom han det icke giör och sitt löffte fullbordar, då skall förbemälte Ol1e Ingelbrechtsson niutha ofwanbemälte jordh till ett brukeligt vnderpant, doch seer Oluf Ingelbrechtsson heldst han igen bekommer sine vthlente penningar. Effter tilltahl, geenswar och denne sakz beskaffenheet, bleff såledess emellan ofwanbemälte jnciterade parter afdömbt som föllier, nembligen alldenstundh bemälte Olle Andersson j Nödhskierr siälf här för retten tilstår och bekenner sigh wara skyldigh blefwen till bemälte Olle Ingelbrechtsson j Strandh nembligen fembton rixdaler som Olav hafwer vthlånt till Larss j Rålandh och hanss syskon medh der på löpandhe femb åhrs jntresse och ränta till nästkommandhe S:te Jahannis dagh anno 1665, altså och däremot hafwer bemälte Oluff Ingelbrechtsson j Strandh för sine vthlånte penningar någre bref bekommit till vnderpant på nogon jordh, nembligen 5 öhressbohl iordh och 4 penningzbohl jordh liggiandess j Nödskierr. Hwarföre finner denne rätten skiäligt at bemälte Oluf Jngelbrechtsson bemälte iordh för en fullkomblig pant j handen hafwer intill dess han bekommer sine försträchte penningar effter Noriess lagh köpebalkens 20 capitel och Christian IV recess pagina 275, sampt dheruthi at giöra sigh till nytta och frambtarff aldeles effter ofwanbemälte capitlers innehåldh och förmählandhe.

 

 

 

 

11) Reer Öjersson är stämd av Olof (Andersson) vid Islandsberg men har lämnat tingsplatsen innan målet uppropas.

 

Reer Öijersson war stämbt här för rätten af Olle på Isslandzbergh för giäldh. Han war tillstädess, men gick hemb ifrån rätten, derföre skall han bötha sitt stemnefall 1 mark sölff effter tinghfahrebalkens 9 capitel.

 

 

 

 

12) Befallningsmannen Sven Andersson och länsmannen Jöns Holst har meddelat Olof Kristoffersson i Toröd, att de vid detta ting är redo att svara honom, om han har något att klaga över dem. Olof Kristoffersson låter upplysa om, att han ej hyser något agg vare sig till befallningsmannen eller länsmannen, vilket dessa begär tingsattest på.

 

Framstodh för rätten chrononess befalningzman wälbetrodde Swän Andersson och länssmannen Jönss Holst och samma tijdh praesenterade sigh effter Hanss Excellentz och gouvernerens citation af Oluff Christoffersson uthi Torödh förwerfwadh, at willia stånda honom till rätta för hwadh han emot dhem hade at tilltahla, och härrörer sigh af hanss egen obligation vthgifwen till Hanss Krusse och Jochim Wesper j Marstrandh. Oluff Christoffersson her emot för rätten icke war tillstädess, men befalningzmannen bewijste medh twenne laghfaste män boendess på Tiöhrn, att hafwa till öfwerflödh beskickelssewiss sändt för bemälte Oluff Christoffersson budh, at dher som han hadhe emot bemälte chronones befallningzman, sampt länssmannen Jönss Holst, något at praetendera, effter Hanss Excellentz för detta uthgifne citation, då ährbödh dhee sigh nu at willia stånda honom till rätta. Bemälte twenne män wore nu tillstädess och berättadhe förbemälte Oluff Christoffersonss ordh sålunda hafwa swarat, sigh ingen owenskaph at hafua medh befallningzmannen eller crohnoness länssman Jöns Holst, och deriempte föregaf sine documenter och bref wara hooss wälborne herr lagmannen uthi rätten inlefrerat, at han derföre på samma tijdh icke wiste sigh wijdare emot dem annorledess at förklara . Häremot befalningzman medh länssmannen protesterade, at efftersom Oluff Christoffersson icke hafwer denne gången welat möta dhem för rätten, wijste dhe eij offtare uthi slijkt tillfälle at stånda honom till swarss, och war altsså befalningzmannen medh le(n)ssmannen begierandess detta föreskrefne måtte blifwa protocollerat och jnshrefwet, och sädan här uppå aff tingzrätten een attest at måtte meddeelas.

 

Folke Almegius