Ting i Åseby i Stenkyrka socken 30 oktober 1663

 

ANNO 1663 den 30 octobris höltz allmänne herradztingh på Tiöhrn uthj Åseby, öfwerwarandes crohnones befalningzman wälbetrodde Swän Andersson, herradzdommaren Petter Dragman, medh sex eedhsworne lauretzmän der sammastädes.

 

 

 

 

1) Förre kaplanen Kristen (Jörgensson) stämmer Tor Andersson i Halsbäck för att denne ej hållit förlikning av den 11/4 1663 och löst den pant som Kristen har i Halsbäck (se 620922-3). Tor döms att böta 5 mk och likväl att hålla förlikningen.

 

Herr Christen, för detta capellan på Tiöhrn, hwilken hadhe för retten instembt Toer Anderssonn j Halssbäck för penningar han hadhe Halssbäck j pant före, och derom för detta ähr ågången domb, och sädan skedt förlijkningh efter dommen är uthgifwen. Bemälte förlijkningh är vnderskrefwen af fyra män medh derass ägne händer, daterat den 11 aprilis anno 1663. Förr bemälte förlijkningh bekände Toer och widstodh och sadhe han wille hålla samma förlijkningh, men förmedelst hanss armodh och fattigdomb skuldh hafwer han den hijttill icke kunnat fulgöra. Resolutio: Huarföre ähr honom bemälte Toer Anderssonn aff rätten pålagt derföre at böta 1 mark sölff till sin wederparth herr Christen, och dessföruthan at bötha till crohnan 4 mark sölff, och lijkwähl hålla sin förlijkning, som lagen biuder tingfahrebalken 8 capitel.

 

 

 

 

2) Ingrid Nilsdotter i Röra socken begär och erhåller dödförklaring av sin man Evind Jonsson, som för sex år sedan utskrivits till båtsman. Två vittnen berättar, att de varit med i samma skepp som Evind, då han för fem år sedan dog ombord, bands i sin koj och kastades överbord vid Fredriksodde.

 

För rätten framkomb den enkia Ingrj Nilssdotter, hemma j Röör sochen på Oroust, och beklagade sigh, at det är nu på siette åhr sädan henness man Efwen Jonsson blef uthshrefwen j cronones tiänst och ähr dödh blefwen. Begärade häremot föra witnen. Då framstodh Erich Rassmusson på Stordaals ägor boendes här på Tiöhrn. Han bekände at förbemälte hustrus man heete Efwen Jonsson. Han war j skäpp medh honom j cronones tiänst för Fredrichzudde på 5 åhr sädhan, och der blef han dödh, och wardt bunden j hanss koija och kastat öfwer bordh. Simon utj Hagetårp och Nilss j Säby wittnade Krogh Olsons ordh, som boor j bemälte Säby, att han war och på crohnans skäpp medh förbemälte Efwen för Fredrichsvdde på fempte åhr sädhan, där blef han dödh på sin sängh eller koija, som blef bunden till coijan och kastat öfwer bordh uthi siön. Härom wardt förbemälte enkia av rätten begärandes ett tingzwitne.

 

 

 

 

3) Klockaren Staffan Nilsson i Valla församling stämmer länsmannen Hans Rasmusson, som tillika är kyrkvärd, för att denne hindrat klockaren att skörda höet på kyrkogården. Klockaren hänvisar till gammal sedvana och löfte av kyrkoherden. Klockarens påstående om, att han ej fått full klockarlön av länsmannens gård Rävsal, avbevisas. Länsmannen klargör att klockaren till och med fått mer än han borde ha haft.

 

Staffan Nilsson klockare uthi Walla sochen, huilken hadhe för retten stembt Hanss Rassmusson vthi Räffzahl, som är kyrckiowärdh der sammastädes till Walla kyrckia, eftersom Hanss förmenar honom något höö, som klockaren j detta åhr hadhe slaget på kyrckiogården. Här emot at suara mötte Hanss Rassmusson, huilken frambladhe sin skriftlige jnlaga och innehölt vthi hufwudhmeningen, att klocharen borde bewijsa medh hwilkens förlåff han j förledet åhr hafwer slaget kyrckiogården, och förmeente klockaren borde bewijsa medh någon af öfwerheetens förlåff, at honom borde hösta det höö på bemälte kyrckiogårdh. Härtill swaradhe sogneprästen herr Anderss, att klocharen hafwer niutet det höö, som wäxer på kyrckiogården, huarföre hafuer denne klockare spordt honom härom. Och altsså hafwer han honom på öffwerheetennes wijdare behagh förvndt detta höö. Dy är denne twist parterne emellan oppsatt till dess rächningh blifwer hållen öfwer Wallas kyrckios jnkompster, derpå kan probsten och stiftshrifwaren sigh här på derass sentiment meddela. Hwar ock icke kan skee, då skall derom gååss hwadh rätt ähr. Än hadhe förbemälte klockare Hanss Rassmusson at tilltahla för hanss klocharelöhn af hanss gårdh Reffzahl, nembligen een skäppa korn åhrligen. Härtill suarade allmogen, att een settingh korn af hwar gårdh åhrligen ähr klockarens löhn. Hanss Rassmusson frambladhe för retten een specification på huadh han åhrligen haar gifwet samma klockare uthi offer, huilket gick mycket högre upp än den åhrliga löhn honom bordhe. Altså läth klocharen sigh j denne påst benöija.

 

 

 

 

4) Kyrkoherden Henrik (Jörgensson) på Hisingen uppbjuder gården Åkervik, odelsmännen till lösen. Per Krabbe till Olsnäs vill på sina styvsöners vägnar inlösa gården (se 640218-10).

 

Herr Hindrick, soknepräst på Hisingen, läth på tinget vpbiudha den gårdh Agerwijk och dess vnderliggiande medh korn och booskaap, om odellzfolcken som därtill ähre berättigadhe, wille eller böör at lösa den, står dem fritt och öppet före. Härtill swaradhe wälborne Per Krabbe till Olznäähss på sin fruss sönners wägnar, att dee ähre näst odellz eller adelzfolck berättigade till Agerwijk, och dess frij godz at löössa, will det och för billigt kööp at wara näst. Men korn och booskaap och annan gårdzens redskap, som blef upbudet, begerte dee eij.

 

 

 

 

5) Tore Gregorsson från Häggvall stäms för att han ej sammanbor med sin hustru Astrid Tronsdotter. För 21 år sedan sökte Tores moder förhindra prästen att sammanviga hennes son med denna Astrid, som beskyldes vara en hora, och för 13 år sedan lämnade Tore sin hustru och deras två barn. Tingsrätten ger kvinnan ett gott vitsord och kräver att maken åter flyttar till sin hustru. Detta förklarar sig Tore under inga omständigheter ämna göra.

 

Bleff för retten framkallat Tore Gregersson, som hade bodt vthi Heggwaldh på Tiöhrn, och hanss echta hustru Astri Tronssdotter, och beklagade samma hustru, att sedan som hon kom j echtenskaap medh honom, hafwa dee hafft tilsammans twå barn, som häriempte för rätten wore tillstädes. Nogot der efter hafwer han gådt ifrån henne och uthi 13 åhrs tijdh warrit jfrån henne. Och deröfwer är hans hustru kommen ifrån gårdh och grundh och måst gå att bettla sitt brödh. Bemälte Toor blef nu flijteligen förmanat at blifwa hooss sin hustru, det han jngalunda wille, men beskyltte henne för lättfärdigheet, som han dedh icke kunde bewijsa. Men almogen iempte sochneprästen gaf förbemälte Astri ett ährligit och gått schotzmåhl. Oluff Ifwerson j Möggennääss bekende om desse tu folck, nogot tillförenne som dee blefwo sammanwigde, gick förbemälte Torres modher till prästen herr Pedher, och sadhe: ”Wijgh icke denne min sohn widh något quinfolck, hon är ett skarn”, och detta ähr 21 åhr sädhan, och hafwer Toor städze warrit ifrån sin hustru j 13 åhr. Äfuen det samma witnadhe Anderss Nilson j Möggennääss och än mehra, att bemälte Toor kan icke förtiäna sitt brödh. Men wille Toor ingalunda wara hooss sin hustru, ehuruwähl han ofta gångar af retten starkt blef dertill alfwarligen förmanat.

 

 

 

 

6) (Förre kaplanen) Kristen Jörgensson kräver ersättning av Torbjörn (Olsson) i Vik i Klövedal sn för utsäde, en häst samt penninglån. Torbjörn klandrar kornet och hästen men döms likväl betala sin skuld.

 

Herr Christen Jörgenson hadhe stämbt Torbiörn j Wijk för 1 tunna korn, som kåstade 20 mark, och hanss modher 1/2 tunna korn, för 10 mark, der på war betahlt 2 rixdaler, Här till swaradhe förbemälte Torbiörn, at han sådde kornet och det war icke frööt. Därnäst hadhe herr Christen stämbt honom för een öök, som han köpte af herr Christen, och låfwade honom 5 rixdaler före. Härtil swaradhe Torbiörn, att öken war för dyr, och hanss modher skall betala medh. Item lånte penningar 4 mark, som Torbiörn och bekändhe sigh hafwa bekommit af herr Christen. Resolutio: Hwarföre är af retten bemälte Torbiörn förelagt att betahla innan nästkommande juhl föreskrefne geldh till herr Christen, eller och at lijdha vthwärderingh effter lagen köpebalken 3 capitel.

 

 

 

 

7) Kristen Jörgensson erhåller vitsord om, att han i 23 år ”med ärligt lov och beröm” förvaltat kaplanstjänsten på Tjörn.

 

Herr Christen Jörgenson, för detta cappellan, begäradhe af allmogen sitt schåtzmåhl om sitt förhollande her på Tiöhrn. Dee gofvo honom ett ährligit låff och beröm, så länge han härsammastedes uthi 23 åhr hadhe tiänt för cappellans embetet.

 

 

 

 

8) Jöns Bildt till Kåröd klagar över, att hans två gårdar Nordvik i Stenkyrka sn taxeras för två hela hemman, trots att förre landshövdingen Ivar Krabbe beslutat att gårdarna blott utgör 1/2 hemman vardera. Befallningsmannen visar, att Dorotea Bielke i sin jordebok 1660 tagit upp Nordviks gårdar som 2 hela hemman. Mot detta framvisas Dorotea Bielkes brev av 27/6 1663, vari hon intygar att Nordviks gårdar blott utgör ett hemman tillsammans och om annorlunda anges i hennes jordebok är det hennes förre fogdes fel.

 

Wälborne herr Jönss Bildt till Kaarrödh, widh sin fullmächtigh wälachtatt Nilss Liemb, kom uthi rätta och gaf tillkänna, att een gårdh eller twå halfwegårdar benembdh Nohrwijken j Steenkyrckia sochen på Tiöhrn belägene, blifwer fordrat vthi skatt och andre vthgiffter till crohnan för 2 heele gårdar, och ähr elliest fritt adellzgodz. Och öfwer sådanne store skatter för 2 heele hemman ähre bönderne som där på boo, blefne förarmadhe. Och begäradhe herom wittnen at föra, att deed icke ähr mehra än twå halfwe gårdar. Iffwar Reerson j Nohrwijk framkomb och widh sin eedh wittnadhe och bekändhe, att widh den tijdh detta landh lågh under danshe crohnan, krafde Jacop Nöhringh, som då war fougde, skatt för 2 gårdar af Noorwijk, och han komb till herr Ifwar Krabbe, som widh den tijdh war landzhöfdingh öfwer Bahuuss lähn, huilken war på Sundzby, der kommo dee samme Nohrwijkz bönder och klagadhe, hurusåsom af dem fordras skatt för 2 heele gårdar. Då togh herr Ifwar Krabbe jordbooken framb och uppläste, att Nohrwijk på Tiöhrn, som då wälborne Daniell Bildt tillhörde, war icke mehra än een heel gårdh. Lijka så bekändhe Swän Nilssonn, som boor på Tiöhrn j Nödessätter. Länssmannen Hanss Rassmusson bekändhe, han effter den dagh icke hadhe oppbohret skatt mehra än för een heel gårdh j Nohrwijk. Men cronones befalningzman Swän Andersson suarade hertill, att förledne åhren som hijtkomb befalningh af höga öfwerheeten, att adelen shulle lefwerera een richtigh jordebook på derass godz, då hadhe wälborne fru Dorette Bielke, sahlig Daniel Bildz, siälf under egen handh gifwit beshrefwet ifrån sigh sin jordebook, därvthi finness wara infördt hennes gårdar Norwijk för 2 heele gårdar. Härtill swaradhe nu Nillss Limb och frambwijste wälborne fru Dorette Bielkes breff honom tilshrefwet den 27 junij anno 1663, att Nohrwijk på Tiöhrn är icke mehra än een heel gårdh. Men om dedh annorledes ähr inshrifwit uthi hennes jordbook, som ähr lefwererat på Bahuuss, att Nohrwijk shulle wara 2 gårdar, så hafwer dedh warit hennes fougde,  nu sahlig Jörgen Jönssons shuldh, som skref samma jorbook, och möijeligen wara skeedt för någre små reedssellz shuldh, som deraf gifwes till jordrotten.

 

 

 

 

9) Lyses dråp på tinget. Anders Andersson på Hjältebys mark har förliden höst blivit ihjälslagen av sedermera bortrymde Olof Kristensson i Hjälteby (se 641212-10).

 

Lystes här på tinget att Anderss Anderson, som bodde på Hielteby mark, blef ihiählslagen i förleden höst. Och Olle Christenson i Hielteby ähr beskylt för hanss dråpzman och är bortrymbdh.

 

 

 

 

10) Grevens fogde Anders Larsson stämmer Per Krabbe till Olsnäs om skatt för dennes gård Aröd. Bönderna Jakob Nilsson och Eskil, som i många år bott i gården, vittnar att de aldrig betalt sämja och foring för Aröds gård. Länsmannen Hans Rasmusson har lämnat räkenskap för samma skatt under den danska tiden men säger sig ej minnas om han någonsin inkrävt den. Rätten finner att skatten skall uttagas, eftersom den är upptagen i jordeboken

 

Hans höggreflige Excellentz herr rijkzdrotzens fougde här på landet, wälachtatt Anderss Larsson, för retten hadhe fordrat wälborne Pär Krabbe till Olznääss för sämiepenningar och fohringzhästar af den gårdh Aarödh j Steenkyrckia sochen belägen, som tilsammans belöper hwart åhr 7 mark 2 skilling, rester nu j 6 åhr. Härtill swarade wälborne Pär Krabbe, at det ähr een af adellss shattehemman, och aldrig hafwa dee uthgifwit sådant af den gårdh. Och begärade, at wittnen härom måtte förhöras. Jacop Nilson, som boor på Aarödh, wittnade, att han hafwer bodt där j 33 åhr, och aldrigh hadhe han een sådan rättigheet uthgifwit, och hanss hustrus fadher bodde där för honom, och blef detta aldrigh af honom fordrat. Äskell j Aarödh framkomb och wittnadhe, at han hade bodt på Aarödh j 18 åhr, och aldrigh wijste han sigh hafua gifwet förbemälte sämia eller foringh, e1ler derom worden krafdh. Här emot förde Anderss Larsson wittnen och framkalladhe länssmannen Hanss Rassmusson på Tiöhrn. Han wittnade och bekändhe, at han hadhe upbuhrit jordebokens rättigheet här på Tiöhrn, och han hafwer måst göra rächningh och richtigheet till fougden sahlig Jakop Nöhringh för samma sämia och hästefohringh till cronan af bemälte gårdh Aarödh. Men han kommer icke ihug om han krafde det, män han fick det aldrigh. Cronans fougde så wäl som grefwens bewijste medh jordeboken, att detta förskrefne är Hanss höge greffwelige Excellentz fört till rächningz, hwarföre moste Anderss Larssonn dedh samma att betala. Parterne begärade heruthj een rettmätigh sententz, som här effterföllier. Resolutio: För ofwanbemälte skähl in actis wijste man eij uthi slijkt tillfälle att approbera eller widh eedh vptaga nogre wittnen emot cronones jordebook, huarigenom crohnan kunde komma till kortta. Men wälborne Pär Krabbes påboendes landboo på Aarödh böör vthgifua sådan fohringh och sämia, som jordebooken jnnehåller och förmäler, och dedh som kan innestå och restera, att betahla innan 14 dagar.

 

 

 

 

11) Olof Olsson i Marstrand stämmer Börje i Tångeröd om foderlega för en häst, men Börje kommer ej till tings.

 

Oluf Olufssonn j Marstrandh widh sin fullmächtigh Wellam Christofferssonn stembt Börge j Tangerödh för een häst, som han hadhe tagit af Oluf på fodher. Börge mötte icke för retten, derföre böör honom at bötha stefnefall 1 mark sölff, tingfarebalken 9 capitel.

 

 

 

 

12) Jon Karlsson är instämd för lägersmål med Gunilla Olsdotter men infinner sig ej inför rätten. Jon Karlssons fader uppger att kvinnan tidigare fött två barn och ber för sin son. Jon Karlsson döms till 12 rdlr i böter. Kvinnan får uppskov tills dess barnet fötts.

 

Hanss Rassmussonn länssman på Tiöhrn, som hadhe på cronones wägnar instembt Jon Carlsson j Dyreby för begånget lägerssmål medh Gunnela Olzdotter. Och han mötte icke för retten. Men fadren mötte och badh soningh för sin sohn. Och sadhe qwinfolcket hade fått 2 barn tillförende. Bemälte Jon Carlson skall böta derföre effter Christian IV:s recess 12 rixdaler, men Gunnela Olufzdåtters böther fåår bestå till hon haar födt sitt barn.

 

 

 

 

13) Befallningsmannen stämmer några bönder och fiskare för att de levererat ruttna ostron. De skyldiga kommer dock ej till tings.

 

Befalningzman hadhe stämbt för retten Anderss och Essbiörn uthi Halssbeck, Larss och Erich på Holmen, för nogre ruttne ostror, som dee hafwa såldt öfwerheeten, dee mötte icke, derföre ähr dem pålagt at bötha 1 mark sölff tingfarebalken 9 capitel.

 

 

 

 

14) Björn Olsson i Svanvik i Valla sn har lämnat en häst på foder till Trond (Jonsson) i Kalekärr och hävdar att Trond förstört den vid vårplöjningen. Björn tillerkänns 8 mk i ersättning.

 

Biörn Olson j Swanwijk vthi Walla sochen, som hadhe stämbt Trond uti Ko1lekierr för een häst, han hadhe tagit på foder j nästförgången winter, och för sin plogh j wåhr är hästen blefwen fördärfwat, och eij bewijstes Trond at wara orsaken. Blef dem emellan lagt, att Trond skall gifwa Biörn 8 mark, dermedh skall derass twist blifwa ophäfwen.

 

 

 

 

15) Truls (Larsson) i Sörby i Valla sn uppbjuder den odelsjord i Kållekärr som hans dotter ärvt efter sin moder.

 

Trolz j Sörby j Walla sochen opbiuder den odellzjordh j Kollekierr i Steenkyrckia sochen, som hanss dåtter hafwer erfft effter hennes modher

 

 

 

 

Folke Almegius

Senast uppdaterad: 2007-04-28