ANNO 1663 den 23 februarij höltz ting på Oroust j Langlandh sochn j den gårdh Öfwer Trätte, öfwerwarandess Jönss Holst länssman på cronones wegnar uthj befallningzmannenss wälachtatt Swen Andersonss frånwaru, sampt Hans greflige Excellentz herr rixdrotzenss fougde wälförståndigh Anderss Larson, jtem Anderss j Smeby, Jönss j Tohrsby, Östen j Stahle, och Östen i Herlöcke, laurättzmänn, medh menige tingallmoge, som tillstädess woro.

1) Konrad (Olsson) i Burås döms att böta 4 rdlr för att han vid ett gästabud i Bråland huggit Olof Börjesson i Tångeröd i handen.

Olle Börgeson j Tengerödh på Tiöhrn hade stämbt Conrodt j Buråss j Langlandh sochn för det han högg Olle i sin handh j ett giestebudh j Braalandh. Dhe mötte begge för rätten och förlijktess, att Conradt skall gifwa Olle Börgeson fyra rixdaler, att betala innan sancte Walborgz dagh, och bötha till cronan effter lagen, manhelgebalken 17 capitel, 2 mark sölff.

2) Börje smed har med sin son Måns, boende på Hålan under Åsen i Långelanda sn, överfallit Björn Simonsson och Björn Olsson i Trätte under likfärd till Långelanda kyrka. Först har smeden och Björn Simonsson kommit i slagsmål. Smedens son Måns har stuckit Björn i armen med en kniv och smedens dotter slagit honom med en stör. Därefter har Björn Olsson skilt parterna åt och därigenom ådragit sig smedens vrede och blivit kallad bocktjuv, skälm och “horfåcker” (enligt mål 660618—9 hade Björn en oäkta son). Smedens son Måns har med sin kniv huggit Björn Olsson i armen medan denne med sin käpp värjt sig mot smedens knivhot. Rätten erinrar sig, att Börje smed föregående år förskonats från straff för förtal av grevens tjänsteman (se 620925—6), och eftersom smeden med sin familj ej upphört med sitt oskickliga leverne, döms de att förvisas ur domsagan.

Biörn Ollsson j Öffwerträtte och Biörn Simonson j Nederträtte j Langlandh sochn hade stämbt Börie Smedh j Hoelle på Aasens egendomb, för han och hans sohn Månss stack dem begge medh en kniff. Mötte föreschreffne män, men smedenss sohn kom icke tillstädes. Smeden mötte och swarade, at han gick till kyrkia, och han hade jernbroddar j hanss skoo, och han togh tu qwinfolk widh handen och fölgde dem, ty det war hart fråst, och så kom Biörn Simonson rijdandes och grep smeden j halsen och stötte honom omkull, och så kom smedens sohn och förtröt det, och han fick een knijff och stack Biörn j armen. Framkalladess till wittnessböördh Anders Börgeson j Möllneby, han hermade och bekende, att hanss broder dödde och bleff begrafwen nu fem weckor förleden. Då geck Börge smedh och någon qwinfålk effter lijket, så kom Biörn Simonson effter rijdandes, och Börge smedz sohn fölgdhe honom, och hwadh ordh dee hadhe samman, den dhe kom jempte wedh smeden. Då sade Biörn till drengen:”Gack ifrån migh”, och skiöth honom ifrå sigh. Drengen och smeden, som war hans fader, föll omkull. Så kom drengen opp och stack så Biörn j hans arm. Månss j Brecke bleff framkallat till wittne. Han bekende, at han sågh smedenss sohn stack Biörn Simonson j armen medh sin kniff. Elliest klagade Biörn j Öffwer Trätte, att smedens sohn samma tijdh stack honom och j sin arm medh een kniff och berättar, at han war medh j samma lijkfärdh, och han sågh Biörn j Neder Trätte hade Börge smedh omkull och lågh och slogh honom, och smedens dåtter hade een stöör och dengde på Biörn, som slogh hennes fader. Då sade Biörn Olson till folken, som war omkringh: “Hwarföre skillien j dess män icke åth?” och så skillde han dem. Så gick han och Biörn Simonson ifrån smeden. Så ropte smeden och hanss sohn effter dem, och skiälte Biörn för en bocketiuff och badh honom bijda, och som smeden icke wille ophöra at ropa, så bidde Biörn Olson, och smeden kom emot honom medh en knijff och hött medh knijffwen j wädret åth Biörn. Så slogh Biörn smeden öfuer handen medh sin käpp och wägrade sigh. Så kom smedenss sohn och medh en knijff och stack Biörn Ollson j armen, och smeden hade Biörn j kragen, och någre qwinfolck kommo och skilde dem åth. Conrodt j Burås bekende, at smeden hade fatt på Biörn Ollson och hölt honom j kragen. Så kom smedenss sohn Månss och stack Biörn, och smeden kallade Biörn en bocktiuff och en horfåcker, och smedenss kohna skieldte Biörn Ollsons qwinna för en kroknäsot hora. Tolle j Buråss och hanss wuxne sohn Olle blefwo och framkallade till witnen. Dhe bekende, at dhe sågo och hörde smedens kohna, dåtter och sohn Månss robte effter Biörn Olson och kalte honom een bocketiuff och en skielm och horefåcker och om langt beet handh, och smeden grep Biörn j kragen och hade knif uthe öfwer honom, och Biörn wergde sigh medh sin kiepp, och smedens drengh stack Biörn Ollson i sin arm, och hade dhe icke warit der hooss, då hade smeden och hans sälskap blefwet Biörns öfwerman och slagt honom wärre, och dhe skildes åth. Smeden Börie föreschrefne beropte sigh på wittnessbördh, ett qwinfolck Börtta Jönssdåtter, hon icke mötte, men laurettet sade, det ähr et lätfärdigt quinfolck och icke betrodt. Men dhe andre föreskrefne wittnessbördh sworo derass eedh sielfwillige medh oprächte händer, derass wittnen sant at wara. Resolutio: Ähr resolverat j denne saak, att efftersom denne smedh Börie ähr en huussman och backesittare, och han, hanss hustru och sohn medh slagzmåhl och oblunlige skiäldzordh, bådhe medh desse godt folck Biörn Ollsson och hans hustru boende uthj Trätte, som ähr godhe, erlige och oberöchtade folk, och ähr såledess skieldt och öffwerfallen aff förbemälte smedh, hanss hustru och barn och doch icke begärat, at dhe på ähra derföre skulle beskadas, och förbemälte smedh uthj förleden sommar war och uthj rätta och stämbt för oährligh efftertaahl öfwer förnemme folk här på landet, och då förmedelst medhynkan och hans ödmiukelige afbediande, blef honom då effterlåtet, som för detta ähr protocollerat. Och förbemälte smedh och hanss hustru öfwar sigh ännu j sådant at skiella och skandera folck uth obewisligen, och dhe hafwa intet at bötha medh, och ähr ingen bofast man och eij heller lijdes af naboor och grannar för hans ohöflige taal skull. Ty skall han Börge smedh medh sin hustru wijka av detta skijbrede eller tinghlagh innan näste Hellige Korss dagh, så frambt han icke för förschrefne sin olaglige taal skall straffas effter lagh.

3) Torkel (Larsson) i Bö i Långelanda sn har misshandlats med en yxhammare av ynglingen Olof Toresson, vars fader Tore (Börjesson) i Bö lovar betala sonens böter.

Torkell j Böe kom j rätta och hade stämbt hanss grandes Toress sohn j Böe, nembligen Olle Torson, för han slogh Torkell tu slagh medh sin yxhambar, der dhe wore till wattn medh derass fää. Drengens fader Tore mötte och sade, hanss sohn är et barn wedh 13 eller 14 åhr. Tore förliktess medh Torkell på sin sonss wägnar och lofwade, han skulle icke wijdare öfwerfalla Torkel, och för dhe tu yxhammarslagh drengen slogh Torkell, lofwade Tor at der skall bötas till Kongl. M:t 2 mark sölff.

4) Gifte mannen Björn Simonsson (i Nedre Trätte) beskylles av Anna Olsdotter att vara fader till det barn hon fött (i Knöde) på Tjörn. Björn nekar till faderskapet och erhåller uppskov till nästa ting för att befria sig från beskyllningen (se 631028—25).

Biörn Simonson war stämbd för leijerssmåhl medh Anna Olsdåtter, och han hafwer sin echta hustru. Mötte för rätten förbemälte Biörn och sade neij för den gierningh. Men qwinfolket beskylte honom för samma leijersmåhl och hafwe vtlagt honom då barnet bleff christnat, och så för presten, då hon stodh uppenbara schrifft. Herr Anders j Möchleby war och på tinget. Han bekende, att han fick breff ifrån herr Anders på Tiöhrn, der sammastädes födde detta qwinfolck sitt barn, och det bleff döbt, och vtlagt förschrefne Biörn för barnefader. Begerte Biörn at saaken måtte blifwa upsatt till nästa tingh och mente sigh lagligen at erklara, eller han kan hafwa det j minne medh öfwerheten.

5) Kyrkoherden Anders (Helgesson Bruhn) i Myckleby pastorat uppsäger arrendatorn Simon Jönsson på kyrkans gård Vasseröd i Långelanda sn, eftersom kyrkoherden skall upplåta gården till sin kaplan. Simon Jönsson godtar erbjudet övertag om 50 dlr och försäkras förtursrätt till gården om kyrkan framgent arrenderar ut den igen.

Herr Anderss j Möckleby kallade j rätta hans landbonde Simon Jönson på prästeboolz jordh Wasserödh j Langland sochn, och honom vtsade af samma jordh och gårdh, och föregaff han at willia hafwa sin cappellan der in at boo. Mötte Simon och förlijktess medh herr Anders. Lofwade herr Anderss at gifwa Simon igen för affmindelse och första taga 50 slette daler. Och wijdare icke Simon häreffter retta fahrdagh åthwarn hafua bohligh eller bruk på Wasserödh. Doch belofwade herr Anderss Simon, at dersom han eller hanss cappellan här effter icke behöfwer samma gårdh at bruka, då skall förbemälte Simon wara näst för någon annan fremmandh få det till brukz.

6) Elof (Svensson) i Hästlägg har på böndernas vägnar mot 4 sk per hemman rest till Kungälv och klagat över skatteindrivning (se 620925—4). Grevens fogde Andens Larsson upplyser om, att han erbjudit bönderna att behålla sin tiondesäd och betala i reda pengar. I annat fall har fogden begärt att tiondesäden skulle levereras till en köpstad. Landshövdingen hemställer hos befallningsmannen Sven Andersson att Elof skall rannsakas för att ha ljugit on skatteuppbörden, men eftersom befallningsmannen är bortrest uppskjuts målet.

Jönss Holst på cronones wegnar hade stämbt Elluff j Hesslegh j Mögleby sochn, för han hafwer ingåt till herr gouverneuren Hans Exeellentz Stake och gifwit något ann, om tijende och skrifwerskeppan och sådant. Och gouverneuren herr Harald Stake hafwer skrifwit Swen Andersson befallningzman till, at han skulle hembta domb öfwer honom och straffa honom, för han osanfärdigt hade angifwit. Mötte Elluff och sade: Bönderne hafwa vtwijst honom, och dhe gofwo honom 4 skilling på gården, för det han gick åstadh, och begärade at höra herr gouverneurens bref, hwilket icke nu war tillstädes. Derföre bleff her medh opsatt till befallningzmannen kommer hem och här sielf till ting. Hertill swarade hans grefflige nådes herr rixdrotzens fougde här på Oroust, wälachtatt Anderss Larson, och bekende han tillbödh allmogen på Oroust, att der som dhe wille gifwa billigh pengar ennhwar för sin tijende, så måtte dhe behålla den. Elliest skulle dhee wara tillförplichtat at lefwerera det j een kiöpstadh, som han på hans herres wägnar kunde få penningar för samma tijondhe. Sådant förmente han förmedelst dhe högtbetrodde Kongl. Commissariers resolution senaste woro här j lähnet. Derföre blef saken opsatt till näste tingh, till dess cronans befallningzman kommer sielff tillstädes.

7) Arvid Olsson i Krogeröd har köpt en häst av Per Esbjörnsson på Tegen under Krabberöd och givit i handpenning 7 mk och 1 sk men på grund av sjukdom ej kunnat fullfölja köpet. Per döms att återbetala handpenningen.

Arffwe Ollsson j Krogerödh j Möchleby sochn hade stämbt Pedher Essbiörnson på Kraberödteij för en öck Arffue kiöpte av Päder och gaf honom 7 mark och 1 skilling på handen, och han blef siuk och kunde icke anamma öken. Resolutio: Blef afdömbt Päder skall betala sine pengar till Arfwedh, nembligen 7 mark och 1 skilling igen, jnnan en månadz dagh, eller och vthsökias som witterligh gieldh.

8) Borgmästaren Hans Stickert i Kungälv kräver Nils i Hogen för skuld, som Nils uppger sig ha betalt.

Jönss Holst på borgmester Hanss Stiekerz wägnar af Kongelff hade stämbt Nills j Houen för 2 rixdaler 3 mark 6 skilling. Mötte Nillss och sade han hade betalt dhe 2 rixdaler 3 mark 6 skilling.

9) Ovannämnde Hans Stickert har krav i dödsboet efter Per i Vasseröd i Långelanda sn för en hatt, som Simon (Jönsson) därstädes med sina medarvingar döms betala.

Siman j Wasserödh war stämbt af Hans Stickert för Päder j Wasserödh war skyldigh Stickert 1 rixdaler för enn hatt. Päder ähr först dödh, sedan hans qwinna. Dhe som medh Simon arffwade bör betala.

10) Jon klockare i Myckleby pastorat (boende i Öde Långeland) resterar på skuld till ovannämnde Hans Stickert och lovar betala honom inom 14 dagar.

Joen klockare j Möchleby prestegieldh stembd af Hans Stickert för geldh 9 rixdaler 1 mark 8 skilling. Mötte Jonn och mente det mäst att wara betalt och begärade, at han måtte hafwa delation. Han wille innan fiorton dagar draga till Hanss Stickert sielff och betala honom.

11) Börta i Mölneby och Marta Jons(dotter?) i Mulltorp vidgår skuld till ovannämnde Hans Stickert.

Borgmester Hans Stickert hade och stembt Börtta j Mölneboe för gäldh 15 mark och 14 skilling, som Jönss Holst bekende hon icke nekar. Jtem Martta Jons j Multorph för 4 mark. Dhe ähre förlagde at betala innan een månadz dagh eller widh namb och wurdering, som lagen biuder.

12) Borgaren Volfgang Sommar i Marstrand kräver Olof (Andersson) i Nylätt (under Svanvik) i Stala sn för skuld som innestår hos honom och hans son Håkan. Olof erbjuder sig inom 14 dagar betala sin del av skulden (se 630429—4).

Wellam Christofferson, byskrifwer j Marstrandh, på een borgare j Marstrandz wägnar, nembligen Wulffgangh Sommer, hade stembt Olle j Nyledh j Stahle sochn för gäldh, som han effter richtigh uthcopia af Wulffz book läth bewijsa at wara 9 rixdaler 2 mark. Mötte förbemälte bonde och sade, hans sohn Håkon fick till en klädningh, det fåår han sielff betala. Doch loffwade han innan 14 dagar att willia resa till Marstrand och stella Wulffgang Sommer till fredz. Dersom det icke skeer, då skall Olle uthwärdering skee för samma gäldh och omkostningh.

13) Länsmannen Jöns Holst har ingått förlikning med Anders (Torsson) i Assmunderöd. Anders lovar betala14 rdlr till länsmannen och för detta löfte borgar Per i Totorp och “lille” Lars (Rasmusson) i Öberg.

Jönss Holst och Anderss j Assmunderödh kom för rätten och sade dhe woro medh hwarannan wäll förlickte om deras träta dhe hafwa hafft om Assmunderödh, antingen widh hem— eller lagtingzdommar, eller och uthj hwadh måtto det wara kan, och skall Anders gifwa Jönss Holst 14 rixdaler, att betala den trijdie part till sancte Hans dagh, den andre trediepart till sancte Michaelis dagh, och den sidste trediepart till juhlafftonen nästkommande, och kendess Peder j Tortorp och lille Lars j Öböer at wara godh för penningarne.

14) Jon (Olsson) i Gusseröd i Ljungs sn bevisar sig ha lånat till Anna Asmundsdotter i Långeland 3 rdlr mot säkerhet i en ko, som Anna i livstiden sålt till Amborg (Håkansdotter) i Stala i Långelanda sn. Jon tilldöms kon, och Amborg beviljas ersättning i Anna Asmundsdotters dödsbo.

Jon j Gusserödh af Fräkne kom j rätten och hade stembt den änkia Ambor j Stahle för een koo han hade i pant af Anna Assmundzdåtter, boendess på Langlandz marck, för 3 rixdaler, och han kiöpte koon af Anna, och Anna ähr nu dödh. Mötte Ambore och sade, hoon kiöpte och betalte koon. Men Joen bewijste medh Larss Päderson j Houe, Haldwor j Kollungerödh och Anders Torson j Kollungerödh, att han för fyra åhr sedan bleff satt denne föreschrefne koo j pant af Anna. Han böör beholla koon, och Ambore att hafwa igen sine penningar hon uthgaf af Anna och Annas godz. Och bekende Jöns Holst, at der finnes een qwiga effter samma quinna!, den skall Ambore hafwa för sine penningar, och halparten j een bååth för 4 mark, och 3 mark hoos Anders j Hellebreche, hooss Larss j Röedh 26 skilling, och j kierlingens huus 3 mark.

15) Esbjörn i Marstrand stämmer ovannämnda Anna Asmundsdotters dödsbo för skuld och tilldöms den fordran om 5 rdl som dödsboet har hos Rasmus (Andersson) i Häggvall.

Essbiörn j Marstrandh hafwer och skrifwet hijt till rätten, hwilken hafwer at kräfiia förbemälte kieringh Anna 6 1/2 slätte daler. Men kierringen j sin dödztijdh bekende fyra daler och någre åhrs renta till Essbiörn. Honom blef uthlagt 5 daler slette, som Rassmuss j Hegwaldh war kerringen skyldigh på Tiöhrn.

16) Olof Reersson (Green) till Rossö stämmer sin arrendator Björn (Håkansson) i Svanvik i Stala sn för olovligt huggande i skogen och misskötsel av gården, för vilken Björn erlagt 200 rdlr i taga. Målet uppskjuts tills snön smält och skogsskadan kan värderas (se 621117—13, 630428—1).

Olle Reorson till Råssööhn hade stämbt hanss landbonde Biörn j Swanwijk för olageligh skoghugg och gårdsens missbruk. Här emot mötte Biörn och berättade, att Olle Reorson hade fest gården. Item bekende Olle Reorson, at Biörn hade giffwit j taga 200 rixdaler. Och blef läst een domb, som förleden tingh ähr afdömbt, att skogen till Swanwijk skulle besichtigas, och befinnes der då Biörn olagligen at hafwa handlat, då gååss dem emellan hwadh rätt är. Och beklagade Biörn sigh, at sedan samma domb blef uthstedd, hafwer skogen medh träär och stubbar waret betagne medh sniö. När det aftöer, då will han lijda besichtelse, och domb derom at gifwas. Hermedh bleff denne saak opsatt och befallat parterne medh det aldraförsta at förrätta.

17) Kerstin Tollesdotter i (Kärret under) Kalseröd söker driva ut sin broder Eriks änka Sigrid med hennes nye make (Håkan Olsson) från Kalseröds gård. Eriks barn, hans broder Sven Tollesson i Myckleby samt broderbarn äger dock företräde till odelen i gården. Däremot beviljas Kerstin fortsatt besittningsrätt till det torp hon bor på och befrias från arrendeavgift under sin livstid, om hon avstår sin landskyld i odelen i gården.

Kom j rätten Kerstin Tollessdåtter, som boor på Kallsserödz egendomb, och wille hafwa bruck på gården. Her emot mötte hennes broder Swen Tolleson, som boor j Möckleby sochn, och hans sahlig broder Eriches hustru Sigrj. Hon boor på Kalseröd medh hennes sönner och barn effter hennes man Erich, och hon hafwer gifft sigh igen, och den man hiemblade Swän sätterätt på samma Kaldzrödh jntill han heller hanss broderbarn trenger till setter. Och lagen förmehler, att broder och broders barn ähr nermare till sätter och bruk än systrar, och Sigrj medh sine barn effter eldste broderen Erich sitter j sitt bruck och vrningh effter lagen. Dy kan icke förbemälte Kierstin få sätter der emot, men hon må bruka det bruk hon hafwer der på Kolzrödz ägor uthan någon afgifft till henness broder och broderbarn, så lenge honn lefwer, och der emot ingen landskyldh at hafwa för henness lådt och odell j gården.

18) Olof och Sven Konradssöner pantsätter med deras moder Elin Tollesdotters samtycke 4 öresbol och 2 1/2 penningbol jord i Gunnarsbo till deras farbroder Jakob Nilsson därstädes.

Olle och Swen Conradzsynner kom j rätta och kendes dem skyldigh derass farbroder Jacob Nilson j Gunnessboe j Stahle sochn 40 daler slätte 2 1/2 mark, derföre hafwa dhe medh deras moder Ellin Tollessdotters willie satt honom uthj brukligh pant fyra öhrsbool jordh och 2 1/2 penningzbool, liggiandes j Gunnessboe j förbemälte Stale sochn.

19) Rasmus Tollesson med sin hustru Olug Olsdotter pantsätter en halv gård eller 12 öresbol i Östra Björneröd i Myckleby sn till Lars Persson i Åker (1) i samma sn för 200 rdlr och 6 procents ränta.

Rassmus Tolleson j Öster Biörnerödh j Möckleby sochn och hans hustru Ollu Ohlssdåtter kom j rätta och kendess skyldigh Larss Päderson i Ager 200 rixdaler, och satte honom 1/2 gårdh, som ähr tolff öhrsbool jordh, som kallas Öster Biörnerödh, j vnderpant och försäkning, och ränta sex pro cento åhrligen, så lenge Larss will låta penningar bestå. Och förmedelst deras fattigdomb, dy efftergaff Larss Pederson rentan af det ene hundrade rixdaler här effter j 8 åhr.

20) Gunnar Knutsson i (Västra) Röd i Långelanda sn infinner sig ej vid rätten trots att han instämt Björn (Olsson) i Övre Trätte och Gullick (Persson) i (Västra) Röd om ett öresbol i Västra Röd.

Gunnar Knutson j Rödh j Langlandh sochn hade stembt Biörn i Öfwer Trette, Gulich j Rödh och deras medhegare för ett öhrsbool jordh, och Gunnar sielff icke mötte. Ty hafwer han tabt detta stemnemåhl och gifwe sin wederpart kost och tähringh och böte till Kongl. M:t 3 mark sölff tingfarebalken 9 capitel.

Folke Almegius