Ting i Stala i Tegneby socken 20 november 1662

 

ANNO 1662 den 20 novembris höltz åter tingh j Stahle uthj Tengeby sochn.

 

 

 

 

1) Jon (Månsson) i Barrevik kräver ett pund fjäder av Erik Jenssons änka Anna på granngården Edshult. Änkan med sin dotter Cecilia påstår att de lämnat Jons dotter Karin ett pund och 8 marker fjäder, medan Karin Jonsdotter ej tror sig ha mottagit mer än 14 marker. Förlikning mellan parterna ingås.

 

Joon j Barwijk j Morland sochn kom j rätta och hade stämt Anna Erich Jensons på Edzholt för et pundh fieder, hon skulle wara bonom skyldigh. Mötte Anna Erikes och sadhe, att Jöns dåtter Karin kom till henne någre åhr förleden att hempta den fieder hon war hennes fader skyldigh, och hon fick icke mera än 14 marker, det och förbemälte Karin och nu för rätten bekende. Men Anna sahlig Erich Jensons och henness dåtter Sissla sade hon lefwererade Jons dåtter Karin ett pundh och 8 mark fiäder, det wägde hennes dotter Karin Erichsdåtter och hennes pijga Johanna Larsdåtter war der hoos, och dhe kommo och sade henne fiäderen war et pundh och 8 mark, och war fölt uthi ett blaggarnslakan, och swor Anna Erich Jensons sielfwilligh sin högsta edh, att förbemälte Jons dåtter Karin anammade ett pundh och 8 mark fiädher, och som förbemälte Karin eij kunde alena swäria der emot, syness det rättaste hon sielftridie borde bewijsa, hon fick icke mehr än 14 mark, efftersom hon fick dem och bar hem, och twiflass om dhe öfrige mark, som Anna Erich Jensons säger och swärger, at hon lefwererade Jonss dåtter ett pundh och 8 mark fieder. Då slogo dhe sigh till förlickningh och effterlåto deras saak på bägge sider och togo hwar andre i hender, och lofwade denne saak dödh och machtesslöss, och ingen annan hwarken fordra eller betala skyldigh at wara.

 

 

 

 

2) Jon (Månsson) i Barrevik klagar över missväxt under fjolåret och befrias från att erlägga tiondeskatt för år 1661.

 

Jon j Barwijk kom j rätten och klagade, at han fick ganska ringa korn j fiohl, och hans grannar betygade medh honom, det han fick så litet korn, att han kunde ingen tijonde gifwa till cronan, hwarföre gaf Hans Excellentz herr rixdråtzens fougde effter at kräfia Jon tijonden för nästförledet åhr 1661.

 

 

 

 

3) Gullbrand Olssons hustru i Rom stämmer (lagrättsmannen) Olof (Gullbrandsson) i Livetorp för att han tagit ett par oxar, som avsatts till slutlikvid på det övertag, som Gullbrand skulle giva sin företrädare Tore för ett halvt kronohemman i Rom. Olof i Livetorp försvarar sitt handlande med att han hade penningar att fordra av Tore. Rätten beslutar, att när Gullbrand Olsson bevisar sig betalt övertaget, då skall Olofs i Livetorp handlande granskas (se 630428-2).

 

Gulbrandz Olsons hustru j Romb kom j rätta och hade stämbt Olle j Lijfwetorp för et paar oxar för den gäldh, som resterade på de affminelsepenningar Gullbrandh lofwade förbemälte Thor j affminnelse för halfwa gården Romb. Mötte Olle j Lijffwetorph och bekende, han war medh och anammade ett paar oxar uthj Gulbrandz gårdh eller mark på Thors wägnar j Romb, dy Thor war honom skyldigh, och bekende Olle, at Gulbrandh war honom intet skyldigh. Anders j Smeby bekende han war medh, då Olle j Lijfwetorp anammade oxarna j Romb, och Olles piga lågh neder widh broon och togh oxarna och ledde dem bort, och hade nu Olle ingen bewijs eller befalningh eller domb at taga samma oxar, lijkwäll behölt han dem. Bleff dem emelan sagt denne gångh, Gulbrandz hustru legger en opskrift j rätta, på åthskillige tijder at hafwa betalt Toer j Romb 30 daler slette för affminnelse för hälfften Thorss gård j Romb, det hon och hennes man till tinget bör bewijsa, då skall Olle j Lijffwetorp och möta och då gåås der om hwadh rät ähr.

 

 

 

 

4) Börta Björnsdotter i Berg i Hjärtums sn kräver betalning för sin odel i Hov av Mattis i Fjällegärde. Mattis klargör, att hans dotter Gunilla varit gift med Håkan (Simonsson) i Hov, som bortpantat sin jord för 28 daler, varefter Mattis återinlöst jorden. Börta tillerkännes 4 rdlr på sin arvelott att utgivas av Mattis, som i sin tur har dessa pengar att fordra av Håkans arvingar, om de ämnar inlösa jorden i Hov.

 

Böreta Biörnnssdåtter kom j rätta och sade, hon och henness man ähre hemma j Hiertum sochn j Bergh, och hade stämbt Mattis j Fiellegere för hennes odelzjordh j Hoff j Tägneby sochn. Mötte Mattis och bekende hanss dåtter Gunnela hade Håkon j Hoff till ächte, och Håkon hade uthsat sin jordh, och hwadh jordh hans slächt förbemälte qwinna Börtta kunde tillkomma j Hoff ähr pantsatt till sahlig herr Larss för 28 daler sölfwermynt och hafwer Mattes lånt penningar aff Grinderödz kyrkios förståndare och betalt herr Larss, och hafwer godh sagt för Hågen till denne Börta för 4 rixdaler för hennes arffwelått j Hoff, dem böör han henne och betala, och fölger Håkons arfwingar samma bördzrätt uthj jordh, när Mattis får sine fyre rixdaler igen.

 

 

 

 

5) Torbjörn (Olsson) i Edshult stämmer sin gårdbo Erik Jenssons änka Anna men inställer sig ej vid tinget och döms att böta 1 mk.

 

Anna sahlig Erich Jensons war uthj rätta och bödh sigh j process emot Torbiörn på Edzholt, som hafwer stämbt henne, och Torbiörn icke mötte, dy hafwer han förlohrat detta stemnemåhl och han att bötha till cronan 1 mark sölff, och för kost och täringh till Anna sahlig Erich Jensons för denne hennes reesa och beswär till detta tingh ochså böta 1 mark sölf, tingfarebalken 9 capittel.

 

 

 

 

6)  Börta Björnsdotter i (Berg i) Hjärtums sn erhåller 3 rdlr som återbetalning på ett par oxar, som hon givit till Gregor (Olsson) i Kärra i Tegneby sin för hans gård Tavlebord, som hon tagit på arrende men ej behållit arrendetiden ut.

 

Börtta Biörnssdåtter aff Hiertumb sochn kom j rätta och hade stämbt Gregers i Kiärre j Tengneby sochn för ett paar oxar han togh af henne j taga för hanss gårdh Talboo, och hon behölt icke gården, som de begge bekende. Blefuo dhe förlijkte, at Gregerss skall gifwa henne 3 rixdaler, och dermedh samma oxar at förblifwa hooss Gregerss, och Börtta dermedh betalt at wara.

 

 

 

 

7)  Klement (Tollesson) i (Varekils)näs (Sörgård) stämmer sin broder Olofs arvingar om odelsjorden i samma gårdh. Härvid fastslås att sex bröder, nämligen Olof, Rasmus, Klement, Amund d.ä., Amund d.y., och Jon (Tollessöner) ärvt 8 öresbol i gården, på varje broderlott fallit 1 öresbol och 4 penningbol jord. Sedan bevisas att Olof år 1650 inlöst sina bröder Amund den äldres och Amund den yngres jord. Därefter har Olof för 16 riksdaler köpt sina bröder Rasmus’ och Jons jord, vilket köp enligt (lagrättsmannen) Olofs (Olsson) i Varekil vittnesmål uppbjudits på tre ting. Mot detta visar Klement, att han år 1662 förvärvat köpebrev på sina bröder Rasmus’ och Jons jord. Tingsrätten underkänner Klements köpebrev,  förmanar honom att försvara sina brodersbarn och ej trakta efter deras jord, samt förklarar sig förhindrad att avkunna dom om odelsjorden i gården, så länge som en häradsdom av den 14/11 1662 om gårdsbruket ej överklagas.

 

Clemmet j Nääs kom j rätta emot sin sahlig broder Olless arfwingar, som boor j samma Nääss, om derass odellziordh. Och opräknades deras slächt: Olle, Rasmus, Clemmet, Amund, yngre Ammundh och Jon woro bröder, desse arffde alle åtta öhresbool iordh j Warkilznääss, faller derföre till hwar broder 1 öhrsbool iordh och 4 penningsbool iordh. Och fölger den eldste broder sin arfwelått, nämbligen Olle, 1 öhresbool 4 penningsbool iordh, der näst sine twenne bröders Ammondh och yngre Ammondz jordh, 3 öhrsbool 4 penningsbool iordh, derom blef vpläst j rätten ett kiöpebref daterat anno 1650 vnder sworenskrifwarenss och sex laurettzmändz segell, ähr tillsammans fyra öhrsbool jordh, helfften sin fädernejordh j Warkilhlznääss, der på bodde han och hanss yngre brodher Clemmet hooss honom. Än hade Olle kiöbt af sine andre bröder Rassmus och Jöns jordh j Warkijhlznääss 2 öhrsbool 8 penningzbooljordh, och der på betalt 16 rixdaler, som Olle j Warkijhl wittnar, att han opbödh deras jordh på tree tingh förän Olle kiöpte det, och då wille Clämet icke lösa män sade, han hade icke råå eller lägenheet der till. Nu kom Clämet j rätta och hade breff som i dette åhr ähr giordt anno 1662, at samma twenne bröder hafwa soldt deras jordh till Clemmet, och samma breff befanss icke så lagligen förwärffwat, at desse hanss broder Olless barn och deras förswar kunne swara här till, endoch han sielff ähr derass farbroder och dem borde förswara och icke stå emot sine broderbarn. Men här uthj rätta lades en 6-mannadomb, vthstädh den 14 novembris anno 1662, som slutar om Clemmet j Nääss och hams brodersbarns bruk j Warkilhlznääss. Så lenge den domb står opåtaldh, kan herom deras lössen och bruk j odellet j Warkilhlssnääs icke dömmas.

 

 

 

 

8) Lars Gullicksson i Rom stämmer sin svärfader Reer (Andersson) i (Nedre) Lalleröd för innestående arv om 162 1/2 daler, som tillfallit Lars avlidna hustru Anna Reersdotter efter hennes moder som varit Reers förra hustru Anna Gullbrandsdotter. Reer och hans senare hustru Åsa (Jonsdotter) uppvisar kontrakt av år 1661 enligt vilket Lars skulle nöja sig med 20 rdlr och Reer i Lalleröd oklandrat behålla resten. Genom Reers ovillighet att följa denna förlikning upphäver rätten 1661 års kontrakt, förelägger honom att utbetala hälften av sin dotter Annas innestående arv, medan han själv får behålla andra halvan såsom arvinge till sin barnlösa dotter, samt anmodar Lars Gullicksson att hålla ett lagligt skifte efter sin hustru.

 

I rätta kom Larss Gulichson j Rombz och hade stämbt Reor j Lallerödh j Tengneby sochn för arff, hans sahlig hustru Anna Reorsdåtter arfwade effter hennes moder Anna Gulbrandzdåtter, som war Reors hustru. Henness arff belöper effter skifftebref 162 1/2 slätte daler och månge åhrs förfallen rentta. Her emot at swara mötte Reor j Lallerödh och hans hustru Ååssa och lade fram en contract emellan förbemälte Reor och hanss dåtterman förschrefne Larss Gulichson om samma arff, efftersom Larses hustru j detta boo hon dödde, och förmälte samma contract, att Lars Gulichson skulle behålla sitt boo, som doch icke kunde betala hans geld, och skulle Reor j Lallerödh gifwa Lars 20 rixdaler till hielp att betala den gieldh han och hanss hustru war bortskyldigh, dhe öfrige penningar aff de 162 1/2 daler slette, som Larss hustru war till arff fallen effter hennes moder, skulle hennes fader Reor j Lallerödh behålla, och der medh all ting till den ende j denne saak, och ingen den andre wijdare her om at kräffia. Fordrade nu Larss Gulichson j rätta, Simon och Börie j Houe, lagfäste män. Dhe bekende, at dhe förgången åhr war aff Lars Gulichson skickade till Reor j Lallerödh at höra, om han wille hålla den contract som bleff oprättadt j Tengneby prästegårdh den 20 novembris anno 1661 om den arff Reor war sin dåtter, som war Larses hustru, skyldigh. Swaradhe Reor: “Neij”. Han wille icke hålla den förlickningh, ty hann war wäl hoos om afftonen, då dee wore j tale om förlijkningh, män om morgonen war han der icke. Män hans hustru samtöchte contractet at giöra, ty bleff och nu samma contract af begge parter nederlagt, dödh och machtlööss, och begärade dhe domb j denne saak. Bleff läst Larss Gulichsons försätt som förmelte, att han ärbödh alt det godz och geldh j hans boo war, då hanss kohna Anna Reorsdåtter dödde, till gäldz betalningh, och till arff Reor j Lallerödh, och Larss Gulichson at hafwa helfften af dhe penningar 162 1/2 daler och förfallen rentta, som förbemälte Anna Reorsdåtter war till arff fallen effter hennes moder. Resolutio: Så hafwer man effter flitigt betenckiande her om denne saak dömbt och afsagt således, att lagen uthj arffwebalken 3 capitel förmäler, att kommer man och hustru j boo samman, och döör anten af dennem uthan lijffzarfwingar, då skifftes all lössöhren lijka j tu, helfften till den dödes arfwingar, och helfften till den igenleffwer, och lagen förmäler, att all witterlig gäldh skall betalas af fellidzboe. Och her befinnes, att Larss Gulichsons hustru Anna Reorsdåtter war till arffz fallen effter hennes moder 162 1/2 daler silfwermynt, som står hoos hennes fader Reor j Lallerödh och borde henne warit lefwererat, då hon war blefwen gifft till Larss Gulichson, och nu effter hennes dödh böör Larss Gulichson at hafwa helfften aff dhe penningar, som belöper 81 daler 1 mark med dess effterstående renta, som Reor j Lallerödh honom betala skall jnnan en månadz dagh, eller lijda uthwerderingh derföre som lagh förmeler. Der emot skall Larss Gulichson hålla et richtigt skiffte på sitt boo j Romb, der hans hustru Anna Reorsdåtter dödde, och hwadh öfwer blefwer den uthj arfwe affdödde hustruns fader Reor j Lallerödh helften den geldh Larses boe och godz icke tillräckia kunde. Effterdy Reor arffer helfften den arff Larsess kohna arffde effter sin moder, som för ähr förbemählt.

 

 

 

 

9) Bönderna Lars och Per i Ileberg i Tegneby sn stämmes av skogvaktaren Olof Hofman för olaglig avverkning av 96 ekar, av vilka 26 huggits innevarande år. Bönderna klagar över att tjuvar huggit i deras skog men erkänner sig själva också ha huggit många ekar och döms att mista sin gård, kronogården Ileberg.

 

Fougden hade stämbt Larss och Peder j Ildebergh j Tengneby sochn för någre unge ekar dhe hafwa hugget på samma crohnegårdh Illdeberix egendomb, och war besedt af Olle Homman och laurättedt, som der bekende at wara 96 stycken. Någre woro torre stubbar, men 26 stycken woro ferska, som ähro hugne j åhr, men de wore små, som en karll kunde spenna om medh twå spende derass hender. Bönderne mötte och klagade, at andre stieler bort ifrån dem. Doch de sielfwe icke nekade, at dhe ju hade hugget många ekar. Resolutio: Dee hafwa förbrutet derass gårdssbruck, för skogens förhugningh och wanhefdt, landzleiebalken 1. capitel och betala derass omkostningh medh 4 rixdaler. Dertill skade och landnam, som lagen bijuder landzleiebalken 18 capitel.

 

 

 

 

10) Lars i Gunneröd i Morlanda sn utebliver trots instämning för skogshuggande och dömes att böta 1 mk.

 

Larss j Gunnerödh war stämbt för skogzhugg, men han mötte icke, derföre bör honom böta 1 mark sölff för stefnefall j tingfarebalken 9 capitel.

 

 

 

 

11)  Börje (Engelbrektsson) i Grönskhult anser sig äga bygselrätt till gården Strand före Helga Elofsdotter, som år 1660  vunnit en häradsdom härpå, vilken dom är giltig men kan överklagas inför lagmansrätten.

 

Börge j Grönskiöldt stembde dhe bönder på den gårdh Strandh j Tengneby sochn, och menar sigh besteman, och dee uthan hanss minne hafwa brukt gården. Her emot at swara mötte den quinna Hellie Elluffzdåtter, och lade en domb fram, vthstädh anno 1660, hon ähr dömbd till at råda böxell för samma gårdh. Ty hafwer Börge intet at sökia her emot, uthan han stämbner till lagmanstingh.

 

 

 

 

12)  Esbjörn krämare stämmer sin farbroders son Torsten i Boxvik om odelsjord i samma gård, som Esbjörns fader ägt. Rätten meddelar sig ej kunna döma så länge som en häradsdom om samma odel från år 1649 ej överklagas.

 

Essbiörn kremmer hade stämbt sin farbrodersohn Torsten j Boxwiken för odell j Boxwijk. Der emot lade förbemelte Essbiörn fram Essbiörnns kremers faderss uthgifne sköthebreff at hafwa såldt samma jordh anno 1604, och åter soldt den till Esbiörnns fader anno 1616. Ty kan man icke dömma derpå, efftersom här framlagdes een sexmannadomb den på anno 1649, hwilken icke nöijs der medh då stembne saaken in till lagmansstingh.

 

 

 

 

13)  Grevens fogde Anders Larsson fordrar 88 dlr av förre svorenskrivaren Per Andersson, som denne ej i laga tid betalt, varför länsmannen Hans Mattsson med fyra lagrättsmän förordnas att förrätta utmätning i Per Anderssons bo (se 620925-5).

 

Hans Höggrefflige Excellentz högwälborne herr rixdrotzens befalningzmann wälachtat Anderss Larson uthj rätten framlade een handskrifft aff Päder Anderson uthgifwen, som samma tijdh bleff läst och förkyndigat, lydandes på 88 daler sölfwermynt at wara, som han till förbemälte Anders Larson kiendess skyldigh at wara, och till Michaelis nästförbijgången att skola betala, och emädan förbemälte Peder Anderson sin vthgifne handskrifft till befalningzmannen icke till försagdh tijdh hafuer tillföllest giordt, begierade han derföre aff rätten att måtte tillförordnas dannemän, som samma hans skulfordran måtte vthtagas och af hans boo vthwerderas. Ty är sådant hans billige bägären icke funnitz oskäligh, vthan mera ähr förordnat cronones länssman wälachtatt Hanss Matzson, Olof Gulbrandson i Lijfwetorph, Östen Rassmusson, Olle j Warkijhl, Anders Hendrichson laurättzmän, som denne befalningzmansens breff effter handskrifftens jnnehåldh hafwer at vthwerdera, som förswahrligen kan erachtas. Actum ut supra.

 

 

 

 

14)  Länsmannen Jöns Holst beviljas rätt till utmätning i förre svorenskrivaren Per Anderssons bo för förfallen skuld om 20 rdlr.

 

Sammaledes ähr och uthj rätten framlagt af Jöns Holst, cronones lenssman, en handskrifft af förbemälte Peder Anderson, gifwen på 20 rixdaler, som kiendess skyldigh at wara till major Meltz, hwilken handskrifft major Meltz till cronones jordebokzrättigheet och restantz, aff Ödsmal j Torp sochn, at clarera och affbetala, han till Jönss Holst hafwer öfwerlefwererat, begärade derföre honom och uthj lijka måtto den kraff måtte vthwerderas, hwilket rätten och honom hafwer tilkiändt och det san förswarliget.

 

 

 

 

15) Jöns Gullbrandsson i Vräland stämmer Per Amundsson i (Östra) Kollungeröd for skuld om 226 daler silvermynt. Per Amundsson, som trots tre instämningar ej inställt sig vid tinget, dömes att upplåta bruket av sin odelsjord, 6 1/2 öresbol, i samma gård till Jöns så länge skulden står obetald (se 621117-15).

 

Jenss j Wrälandh lät uthj rätta fordra nu tridie tingh, som han hade stämbt Peder Ammunson j Kollungerödh för 115 slätte daler, der nest 111 daler slätte, för hwilka penningar han hafwer pantsatt till Jenss Gulbrandson hanss odelssiordh halffsiunde öhrssbooliordh j Kollingerödh, och efftersom Jönss icke bekom sine penningar, och Päder wille nu icke tredie ting möta j rätta, ty blef Jönss tilldömbt at bruka sin pant, jntill Päder Amunson eller hanss arfwingar betalar förskrefne Jönss Gulbrandson skadesslöss.

 

 

 

 

Folke Almegius

Senast uppdaterad: 2007-04-28