Ting i Härlycke i Stala socken 25 september 1662

 

 

 

 

ANNO 1662 den 25 septembris höltz almenligh tingh j Herlöche på Orost, öfwerwarande chronones befaldningzman wälförståndigh Swen Andersson sampt sex laurettzmänn och menige tinghallmogen;

 

 

 

 

1)   Enligt en lagmansdom av den 17/6 1662 har bonden Anders (Torsson) i Assmunderöd ålagts att klarera sin skuld till kronan och länsmannen Jöns Holst. Resterande skatt uträknas till 22 dlr och 22 öre. Länsmannens rättegångskostnader prutas till 30 1/2 rdlr, medan bondens ersättningskrav underkännes, eftersom han anses vara trätans upphovsman. Bakgrunden till tvisten var, att Anders  vägrat erlägga kvarstående skatt för år 1657 till svenska kronan med mindre fogden Sven Andersson kunde uppvisa fullmakt till en sådan indrivning. Fogden visar därför upp landshövding Harald Stakes befallning av den 31/8 1658, att all skatt som kunde restera till danska kronan skulle uppbäras, samt en attest av Gregor Nilsson, som 1657 var fogde i Dragsmarks klosterlän varunder Assmunderöd låg, intygande att all skatt från nämnda gård för år 1657 resterade (se 621119-4).

 

Iblandh andre instembte uthj rätta framstodh den bonde Anderss j Assmunderödh i Torp sochn och hade stembt länssmannen Jönss Holst för den saak anrörande samma gårdh Assmunderödh, som nu hafwer warit till hemtingh och lagmanstingh. Och framlade hann nu uthj Jönss Holstes närwaro enn lagmansdomb, vtstedd den 17. junij som förmähler, at han medh lenssmannen skulle till räkning. Och inlade nu Anders enn räckningh, af befalningzmannen sampt en laurettzman vnderskrefwen den 9 junij 1662, hwaruthj Anders blifwer skyldigh på nästförledne fyre åhrs skatter och rättigheet för samme gårdh Assmunderödh till cronan 36 daler sölfwermynt. Dess föruthan på denne rest blifwer Anders gårdtgiordt 3 tunnor korn, som j förleden wåår blef hooss föreskrefne Anders uthpantat, för hwar tunna 14 mark sölfwermynt, är 10 1/2 dlr sölfwermynt. Noch hafwer Anderss uthlagdt een gammal häst, som är wärderat för 3 daler sölfwermynt. Blifwer altså förbemelte Anders schyldigh på sådan Kongl. rättigheet för bemelte åhren, nembligen 22 daler 22 öhr sölfwermynt. Och kunde nu Anders icke seija eller bewijsa nogot mehra på förleden åhrs rättigheter at hafwa betalt, och Jönss Holst wedgick honnom det elliest alt på cronans wegnar at wara på åthskillige tijder betalt, hwarpå j rätta lades en richtigh vnderskrefwen räckningh på alle påster förmählande, hwaruthj det ähr så wijda blefwet betalt, hwilken räckningh Anderss blef nu her på tinget gifwen och lefwererat. Belangande elliest dee 22. daler sölfwermynt, som j lagmannens domb förmäles, Anders at hafwa lefwererat till befalningzmannen, som angår rättigheten af Assmunderödh för anno 1657. Och Anders ingalunda will contentera, medh mindre derpå oplägges Kongl. fulmacht, efftersom samma gårdh Assmunderödh det åhr war under cronan Danmark. Herpå framlade nu befalningzmannen Swen Anderson, höga öfwerhetz Hans Excellentz och gouverneurens herr Haraldh Stakes öfwer Bahuuss slott och dess lähn, en skrifwelse daterat Bahush den 31. augustij anno 1658, som war hanss förmann sahlig Jacob Nöhringh tillskrifwet och befallat, att all dee restantzpenningar som kunde restera j hans fögderij till Kongl, M:t j Danmarck, skulle han opbära och förwara till wijdare befaldningh, effterdy fredzföreningarne rijkerne emellan iggen widh krigh war vphäfwet. End framlade befalningzmannen ett breff frå Gregers Nillson, som war Dragzmarks chlosterfougde 1657, honom tillskrifwen, at all skatt och rättigheet resterande af den chlostergårdh Assmunderödh för det åhr 1657. Mädh sådan högh öfwerhetz befaldning förbemelte Swen Anderson befalningzman förmente nogsampt wara bewisliget at samma penningar, 22 daler sölfwermynt ähr icke honom eller någon privat till nytta, män till Kongl. M:t och chronones nytta optaget för samma åhr 1657. Förutan förschrefne åhrs räkningar och rest innestår ännu hoss Anderss alt samma gårdh Assmunderödz skatter och rättigheet för det åhr 1662. Der framlades och en öfwerräckningh som wälborne herr lagmannen hafwer på lagmansstinget giordt emellan bonden Anders j Assmunderödh och Jönss Holst, om bekostningh Jönss haar giordt på garden Assmunderödh, at Anderss skulle betala Jönss 49 rixdaler, det kentes Jöns honom betalt är på 4 daler 2 shilling när, det belofwade Anders at betala innan 1/2 månadz dagh. Förmältes och uthj wälborne lagmannens doms sidste slutning, at till hemtinget skulle dömas på expenser, kost och täringh, emellan Jönss Holst och Anderss j Assmunderödh anwendt ähr öfwer denne twistige saak angående samma gårdh Assmunderödh. Så framlade nu förbemelte Anderss j Assmunderödh sin opskrifft på sin omkostningh, doch utan någon bewijsligh dag och datum, och åtskillige store poster derj infördt, som honom elliest j räckningh j hans gårdz rättighet förleden åhr ähr gådt giordt, och elliest åtskilligt obilligt opskrifwer och icke summerat eller underskrifwen. Deremot framlade nu Jönns Holst ochså sin förtecknelse på expenser och omkostning, specificerat widh hwar påst dag och datum, som mycket högt beloph. Män blef honom afräcknat och utstruket hwad som syntes nogot obilligt, och blef dess summa bestående j penninger 30 1/2 rixdaler. Och såsom lagmannens domb förmeler at skall här dömas derom, så wäl witterliget och bewijst ähr medh sworneskrifwarns Päder Andersons domb, vtstäd den 30. octobris anno 1660, förbemelte Anderss ähr dömbt ifrån samma gårdz rättigheet obetalte rest för förrige åhren. Sedan hafwer Anders stämbt till lagmansstingh samma domb och någre gånger warit till hemtingh, och åter till lagmanstingh, och sielf förwärfat domar och breff, hwilka han icke hafwer tillfyllest giordt och ännu icke kan tillfyllest giöra. Ty här befinnes af föromrörte richtigh igenomslagen räckningh, han ännu resterar på förrige åhrens räckningar 22 daler 22 öhr sölfwermynt, och detta åhr hela hans landskyldh och rättighet obetalt, och Assmunderödh mästeparten lägat ödhe j åhr. Så det fulkommeligh ehrfaret ähr, Anders sielf hafwer förorsakat denne träta, och icke hafwer wundet den, effterdy han sine förwärffwade domar eij hafwer fyllest giordt, och ingen caution kan han widh någon ställa befallningzmannen för samma gårdh Assmunderödhz skatter och rättigheet och widh lika håldelse, som besynnerligen honom j lagmannens domb ähr pålagt, derföre bör honom ingen kostholdh eller expenser at hafwa af Jöns Holst eller någon om denne saak. Män Jöns Holstess opskrefne expenser ähre förmedelst förbemelte Anderses fattighdomb och rättens flitige öfwer handlingh afsagdt och anskrefwen för 30 1/2 rixdaler, som Anderss j Assmunderödh bör betala honom innan en månadz dagh här effter, och betala sine resterande skatter och denne åhrss skatter och rättigheet på anbefallande tijder och städer, som nu befalt ähr eller warder. At således för rätten dömbt och afsagt ähr, till witterliget etc. Actum ut supra.

 

 

 

 

2)   Torparen Olof Svensson i Backa (möjligen under Gåre i Torp Sn) har olagligen inträngt och sått på Assmunderöds gård, som tillhör kronan, och döms sin skörd förlustig.

 

På ofwanbemelte dagh hade befalningzmannen wälachtatt Swän Anderson stämbt Anderss j Asmunerödh och tillsporde honom för rätten, om han ännu effter lagmansdomens förmälningh kunde ställa honom nöijachtigh caution, at han skall byggia och bruka samma gårdh Asmunderödh, så skulle han niuta och behålla samma gårdh, endoch han mycket af samma gårdh i åhr hafwer låtet liggia ödhe och taget een annan man, nembligen Olle Swenson, som bodde j Backa, in på Asmunderödh till sigh, och det uthan befalningzmannens minne och wetskap, som bör förswara samma gårdh cronones, och icke gifwet någon fäste eller tagepenningar, af något brukat niuta j Assmunderödh , som föreskrefne Olle nu för rätten bekende. Förmente befalningzmannen, at grödan förbemelte Ollav, som ähr en huusman, hafwer sådt och afladt in på samma cronones gårdh Assmunderöhz egendomb, at wara förbruten till Kongl. M:t och cronan, som ähr jordrott, som lagen j landsleijebalkens 10. capitlet förmähler; Förbemelte Olle war och stämbdh för han hafwer också sådt korn på cronans gårdh, som Anders icke hafwer fäst eller fåt taga på. Der till swarade förbemelte Olle, at han sådde till låtterz medh bonden j Andenäss och får icke mehra än halffparten af det korn som der wäxte j åhr.

Resolutio: Så efftersom lagen förmähler landsleijebalkens 10. capitel. at hwem som förbrukar annass jordh och hafwer icke fäst den, då hörer den affwel jordhrotten till som der finnes, och löse sitt boo från jordrotten effter 6 mänss sigelse. Och här befinnes effter förbemelte Olle (i) Backes egen bekennelse, at han ähr inflöt på crononess gård Assmunderödh och brugt där j åhr, plögt och sådt där, och all den afwell deraf ähr wuxen j åhr bör wara förbrutet till Kongl. M:t, som ähr jordrott för Assmunderödh . Dertill bör förschrefne Olle lösa sitt boo från Kongl. M:tz befalningzman på cronones wägnar effter förbemelte lagsens capitlers utförligare ordh.

 

 

 

 

3)   Jöns (Kristensson mjölnare) i Ålgård åtalas för att ha skördat hö på kronogården Assmunderöd och hemfört det trots att det belagts med kvarstad. Jöns hävdar att han haft bonden Anders (Torsson) tillstånd att hemföra grödan.

 

Befalningzmannen Swän Anderson hade stämt Jöns j Ollgårdh j Torp sochn, för han j några åhrss tijdh höstar och afförer höö at cronones gårdh Asmunderödz egendomb. I förledet åhr blef hööt af befalningzman satt j arest, och Jöns togh det lickwäll bort, och i åhr ähr hööt affördt. Här emot at swara mötte förbemelte Jöns och bekende, at han sådant höstat hade j någre åhr och det ähr man lijtet. I förledet åhr lade han det uthj et qwarnhuus, och bekende at det war aresterat, mente han icke så strengt kunde räcknas, han hade det j Anderss Asmunderödz minne, så efftersom lagen förmähler j landsleijebalkens 11. capitel, at hwad höö eller korn som leyläningh will sällia, då skall .jordrotten detsamma först till kiöpz biudas, medh twenne män för slik verdij, som sex män, 3 på hwar sida kunde känna rätt ähr, etc.

 

 

 

 

4)  Bönderna på Orust har sänt ombud till den kungliga kommissionen i Kungälv och ifrågasatt om uppburen månadsskatt för åren 1658 och 1659 inlevererats. Grevens fogde Anders Larsson uppvisar grevens befallning från år 1661, att inkvarteringspenningar skulle uppbäras (se 630223-6).

 

På samma dato kom för rätten han höghgreflige nåde herr rijkzdråtzens, grefwe Päder Brahes fougde här på Oroust, benämbdh Anders Larsson, och sade at någen at bönderne her på landet hafwa warit kort förleden i Kongelff för dee Kongl. commissarier och klagat, at han hafwer opburit den månadzskatt för anno 1658 och 1659, och weta eij hwarest dee penningar ähre lefrerade, och om dhe ähre kombne cronan eller grefwen till bästa. Derom framwijste han nu grefwens breff, honom tillskrifwen in augustj anno 1661, sidstförleden, som förmältes han samma månadtzskatt, som kallades inquarteringspenningar, skulle upbäras, med annat mehra samma breff omförmälte, som denne sak icke widhkommer.

 

 

 

 

5)  Förre svorenskrivaren Per Andersson (i Västra Holm) är skyldig 88 dlr till grevens fogde Anders Larsson och sätter honom därför all sin boskap i pant (se 621120-13).

 

Item grefwens fougde Anderss Larson lät läsa et bref af inneholdh at Päder Anderson, för dett sworenskrifware, är blifwen skyldig honom 88 daler sölfwermynt, derföre hafwer Päder Anderson i pant satt till Anders Larson all hans qweg och boskapp. Detta bekende laurätzmennerne dem witterliget wara, och samma breff hafwa dhe förseglat härom.

 

 

 

 

6)  Börje smed, torpare under Åsen i Långelanda sn, åtalas för förtal av grevens fogde Anders Larsson och dennes tjänare (profoss) Konrad (Olsson i Burås). Lagrätten och sex betrodda bönder borgar för smeden, denne gör avbön och ber grevens fogde om förlåtelse. Smeden förskonas från annat straff än en bot om två rdlr med förmaning att ej återkomma med sådant förtal (se 630223—2).

 

Greffwens fougde här på Orust, wälachtatt Anderss Larson, hade stämbt Börje smedh, boendes på Aasens egendom j Langlang sochn, för det han skall hafwa sagt at Anderss Larson skulle römma landet, och hans tienare Conrodt borde mista sitt huffwudh, och klagat at han deröfwer ähr kommen j ondt röchte, som han förmente borde smeden lijda på sin ähra derföre? Häremot swarade förbemelte smedh och bekende han war widh Swansundh. Der kommo månge män ifrån Bahuus och talte om sådant, och han hafwer sagdt det igen. Män han klagade intet på grefwens fougde men badh om förlåtelse. Män hans tienare Conrodt och han hafwa tillförende warit j slagzmåhl och woro owenner. Förde Anderss Larson wittnessbördh: Torgier Jonson j Neder Trätte bekende, at han fölgde medh smeden för Langlandz kyrkia, sade han, greffwens fougde brukar så lenge Condrat, at Condrot mister sitt hufwudh, och fougden römmer landet. Marette på Legerbacken bekiende, at hon hörde Börije smedh säija: ‘Grefwenss fougde brukar så lenge Conrot, till Conrodtz huffuudh kommer för hans röff och fougden römmer landet, och kanskee han ähr rymbdh”. Lijkaså bekende en dräng, Olle Biörnson j Öfwer Trätte. Anderss Larsonn för sin pärsohn begierade intet af Börie smedh för sin omkostningh eller för denne saak, män förmente, han borde böta till hans tienare för detta steffnemåhl, omack och resor, och till Kongl. M:t. Vpnemdes Olle j Lifwetorp, Anders j Smeby, Östen j Stahle, Olle j Warkijhl, Östen i Herlöche, Jönns j Thorsby, laugrettzmän, Olle Christoffersson i Hielmbwijk, Anderss i Gögesäther, Nillss i Nödewijken, Olle j Vdgardh, Mattes j Fiellgardh, Simon j Kullungrödh. Almogen badh för bemelte smedh och sade, at han icke ähr så rättsinnigh som sigh borde män tåbeligh och wet föga at besinna sigh, hwadh han säger, dertill fattigh och hafwer intet at bötha medh. Förbemelte smedh badh ännu för sigh och sade, han wet ingen skiähl eller rätt till att säija sådant om Anderss Larson, men hafwer löget i detta fall. Så syntes oss af förbemelte smedz taahl och rychte, at han ähr en tåbelig och fattigh man, och wiste man deröfwer icke at döma honom på hans ähres böter at uthgifwa. Doch skall han bötha 2 rixdaler, som Anderss Larson böör, och förlagt att, om han yttermera talar härom eller skelder, då denne saak at ståå honom öppen före. Actum ut supra.

 

 

 

 

7)   Tingsrätten intygar att skolmästaren Sören Jörgensson bott två år i Mollösund och under denna tid ägnat sig åt undervisning och icke bedrivit olaga handel. De varor, som strandriddaren konfiskerat hos Sören, uppges tillhöra husägaren, borgaren Volfgang Sommar i Marstrand.

 

Samma dagh kom för rätten Wulffgangh Sommer borgare j Marstrandh och begärade af rätten et häradztingzbewijs om den skolmester widh nampn Söfren Jörgenson, som förledet åhr 1662 allenast en månadz dagh hade bodt på hans gårdh j Möllesundh, sampt om hans förehollande på bemelte ort. Eller och, om det war rätten witterliget, att denne Söffren Jörgenson war någon kiöpman eller eij. Aff orsaak att Rassmus, Cronones Strandrijdare, hafwer den 18 aprilis anno 1662 warit på hans gårdh i Möllesundh och confiscerat ett partij kramgodz, som honom skulle tillhörigh wara och icke denne Söfren Jörgenson. Och förmente strandhrijdaren, sådant war olaga handel, j det godzet befanns at wara uptaget j Möllesundh, derföre här af tinget derpå en attest wardt begärandess. Rätten på samma tijdh tillsporde menige almogen, och j synnerheet som widh bemelte Möllesundh war boendes, om bemelte Söfren Jörgenson nogon kiöpman war eller eij? Hwartill menige man swarade, som då tillstädes war, att denne Söffren Jörgensson hade warit på den orten j 2. åhrs tijdh, och j medler tijdh tagit sigh hustru, och läset för fattige bönders barn, men dem icke war witterliget at han hade brukat kiöphandell. Nogot wijdare om haa(n)ss pärsohn war dem icke bekandt.

 

 

 

 

8)  Framlidne (ridfogden) Erik Jenssons änka Anna stämmer sin husbonde Knut Bildt om åsätet till gården Edshult. Änkan framvisar ett brev, utfärdat av Knut Bildts moder Dorotea Bielke den 23/3 1656, som giver änkan och hennes son Anders rätt att besitta Edshults gård, samt Dorotea Bielkes förmaning av den 28 maj 1662 till sin son Knut Bildt att låta änkan Anna behålla gården och nöja sig med avtalat arrende. En vecka tidigare har nämligen Knut Bildt låtit uppsäga änkan från gården och hotat med att personligen driva ut henne om hon ej flyttar godvilligt. Den 30 maj har änkan låtit stämma sin husbonde, vilket kungjorts för denne den 11 juni samma år. Utan hänsyn härtill har Knut Bildt låtit konfiskera änkans kor och gröda och bemyndigat änkans hälftenbrukare Torbjörn Olsson i Edshult att förestå hela hemmanet. Rätten finner ej skäl att underkänna det kontrakt på gården som änkan Anna år 1656 förvärvat av Dorotea Bielke och dömer Torbjörn Olsson förlustig det arbete han nedlagt på änkans gårdsdel. Knut Bildts påstående, att ingen norsk adelsman behöver inlåta sig i process med en olydig arrendator, kunde rätten ej återfinna som ett beviljat privilegium för den bohuslänska adeln. Knut Bildts aktion mot änkan medan han stod under landshövdingens åtal anses ha gått dennes auktoritet något förnär.

 

För rätten präsentenade sig den enkia sahlig Erich Jensons, och medh en skriffteligh stämbningh, vthstedd Bahuuss den 30 maij anno1662, hwaruthj hon hafwer låtet hit till Orust tingh jnstemma den edle och wälborne man Knuth Bildh till Morland gårdh, för han henne hafwer frånsagt hennes påboende gårdh Edzholt j Morlandh sochenn och henfäst samme gårdh till en bonde. Endoch låtet panta och taget hennes köör ifrån henne, som hon skulle föda sigh medh, alt utan lagh och domb, medh mehra samma stembningh förmäler. Och hon beropar sigh på wälborne Knut Billes fru moders wälborne fru Dorette Bielkess bref, effter hennes sahlig hussbondes dödh, som war her Knutz Bildz fader, henne gifwen på samma gårdh Edzholt i hennes lijfztijdh. Desslijkest hafwer förbemelte Anna sahlig Erich Jönsons den bonde Torbiörn, som på Edzholt till henne först medh acord på helfften gården är inkommen, och eij hafwer fyllest giordt det han henne lofwade, men mehra förelagt henne, och nu underfundigh mäst är orsaken, at Knut Bildh mest söker att trängia henne ifrån samma gårdh, derom och widhlöfftigare hennes jnlagde försätt skriffteligen förmälte: Att förbemelte Torbiörn all gården j åhr hafwer plögt och sådt, och hööt inhöstat, och hon fattigh enkia inthet wet sigh till föda j denne winter till sigh och sine creathur, och sådant förbudh aff wälborne Knut Bildh och aflingh på gården, aff bonden Torbiörn är skedt, sedan hon togh stämbning j denne saak, altså hafwa dee fortfarit medh henne uthan lagh och domb. Härnäst framlade Anna sahlig Erich Jensonss twenne wälborne Knutz Bildz skrifwelser, den ena sub dato den 21 maij jnnewarande åhr 1662, hwaruthj han skrifwer: ”Weta må Anna Eriches, att efftersom iag befinner, att ja icke alenast förhåller edere kendelsepenningar, men ochså skatten förutan annat mehra, så skall I wara tillförtenckt straxt at flötta der ifrån innan en månadz dagh. Hwadh det icke skeer innan den tijdh, så skall iag sielff draga der hän, och låta eder uthföra utaf husen. Detta hafwer eder till effterrättelse”. Den annan wälborne Knut Billes skrifwelse till Anna Erich Jenses j rätta lades, sub dato Morland gårdh den 28 .junij anno 1662 jnnewarande åhr, förmählande j lika offwanskrefne meningh, att Anna Eriches skulle flötta från Edzholt, det han och säijer, biuder och befaller henne j samma breff för hennes olydigheet, medh mehra samma breff förmäler. Framlade Anna sahlig Erich Jensons hennes breff hon hafwer på samma gårdh Edzholt, lydande således: “Jagh Dorette Bielke sahlig Daniel Bildz till Morlandh gårdh, kennes och hermedh för alla witterliget giör, att efftersom Edzholt står j pant hoos migh aff sahlig Erich Jenson och hans effterlåtne hustru, då hafwer iagh belofwat hennes sohn Anderss at, om iag migh ganska gården Edzholt tillförhandlar, att han då effter sinn sahlig moders dödh wara näst till at besittia för nogon annan för leije och landskyldh och billigh arbetzpenningar, effterdedh han nu håller gården wedh lige medh hans moder, som hon det flitigt af migh begerat hafwer. Och skall hans moder sin lijffztidh och Anders effter sin modens dödlige afgångh, migh swara och ingen annan, om Gudh spar migh så lenge lifwet. Elliest skall mine effterlåtne arfwingar wara tillförplichtade att effterkomma denne min uthgifne zedell, om iag dessförinnan widh döden afgåår. Till witterligheet under min egen handh. Ex. Mårlandh gårdh den 23 martij anno 1656. Dorette sahl. Daniell Bildz”. I rätta lade Anna sahlig Erich Jensons en vidimerat copia af ett bref wälborne fru Derttea Bielke hafwer skrifwit henness son wälborne Knut Bildh till, lydande: “Käre sohn Knut Bilt! Efftersom Anna sahlig Erich Jensons hafwer mit breff, at när hon åhrligen gifwer af Edzhult tijo rixdaler, så skall hoon wara frij för alt annat till Morlandh gårdh, för det hon unte migh den opp igen. Och efftersom hon hafwer oplåtet Torbiörn sin halffwe part, och han hafwer icke effter acord giordt henne det han lofwade, då förmenar iag enär hon betalar honom sitt vtlägg, att hon då effter wåris accord må niuta Edsholt för 10 rixdaler, för det er digh eij heller uthj jordboken högre uthlagt. Du hafwer och derföruthan Borrewijkz strandssittare under gården, så du lider på ingen ting skade på din quota när tu all tingh observerar. Hade iag tenkt, herr käre sohn, du icke min handh wille fyllest giöra, skulle iag satt den gårdh a parti, iagh twifwlar icke på din goda gemöthe, du ju låter henne niuta mit utgifne breff at det dont icke skall komma till wijdare process. Nu Gudh befaller iag tigh. Och förblifwer dinn hulde moder in till döden. Ex. Strömb den 28 maij anno 1662”. Här emot swarade wälborne Knut Bildh pärsonligh för rätten och kientes, han hafwer låtet vtsäija Anna sahlig Erich Jensons från samma gårdh Edzholt, och wedh sin fulmechtige fougde, som och här tillstädes war, lätt j rätta läggia hanss skrifftlige försätt, lydande: “Effter som iag vnderskrefwen ähr af Anna sahlig Erich Jönsons, boende på min gårdh Edzholt, blefwen stämbt, hwaruthj hon förmente att lagen icke tillhölte at taga samma gårdh utaf migh, effterdy hon tillförende hafwer tagit den af min moder, icke erachtende at hon skulle taga den af migh som en ny jorderott, men motwilligen wille besittia otagen jordh. Endock iagh vnderskedelige gånger icke alenaste sielff men ochså widh andra, läth henne åthwara, dagh frå dagh, at hon till den och den termin skulle taga gården af migh, och vthläggia hennes åhrlige skatt j rättan tijdh, eller och jagh skulle säija henne aff gården, hwilket hon doch icke achtade, men sade till mig sielff uthj mångass närwarelse, at hon hade intet medh migh at beställa, hwilket iagh inställer för rättwijse domare, om sådant icke kan erachtas för största olydigheet emot sin jorderott. Och om detta icke alenast ähr suffisant nog at seija henne af medh gården effter landsleijebalken 1. capitel och hälst effterdy, at det är mit gambla odell, som enwar wäll witterligit ähr. Och iag derföre är närmare det at besittia eller besittia låta än hon. Och effterdy hon hafwer ingen tagsedel af migh eller fäst gården af migh, den tijdh hon blef påkrafd derom, så förmodar iagh eller nogon intet at wara henne skyldigh, män at det är hennes egen motwilligheet skuldh, at hon är af medh gården. Nu yttermera bewijstes medh inlagde witnessbördh, at hon hafwer afbrendt huussen på gården, sedan hon togh den af min moder, och inga satt j stället igen, endoch hon för long tidh af mig widh min fougde och andre sådant blifwet pålagt effter lagen. Så hafwer hon härföruthan afbrändt giärdzgården som migh berättas, och förutan alt detta såldt mycket höö aff gården och förargat dermedh j slemmeste måtto, hwarom tillbörlig straff fölger landsleijebalkens 11. capitel. Nu hafwer hon yttermera sedan iag lät säija henne af medh gården, settat der utan mit min(n)e den ganska sommer medh all hennes fää och boskap och intet gifwit der utaf, ändoch hon sielff eger gårdh j Möllesundh. Hwadh elliest kiörne anbelangar, som iag måtte nödgass at panta ifrån henne, så weet man wäll, at ingen norsk adelssmann söker lagh och rätt medh sine vnderdhåner, när de icke betalar deras dont j rättan tijdh. Och hafwer iag icke taget körer j den mening, att iag wille behölla dem, men hafwer budit henne, och biuder henne ännu, att när hoon uthlägger 2 rixdaler 5 mark, som iag uthlade till Kerstin Torges(-dotter?) på hennes wägnar, hwilket hon sielff tackadhe migh före på Morlandh, och sedan 5 rixdaler för det förgångne åhrs skatt af halfwa gården, så skall hennes kör komma tillbakars igen, doch mig förbehollet, hwadh skada som kan wara skedt på gården sedan den kom under oss igen. Der till medh weet iag icke om Anna kan wijsa någon tagezedell, at hon hafwer taget gården igen, sedan hon sade den opp j min moders tijdh till hennes sohn. Om än skedt wore, så skulle hon doch icke gådt förbij Norges lagh, at hon ju skulle hafwa tagit gården af migh uthj tillbörligh tijdh, som en lydigh leijlenningh, der som iag den henne månge gånger tillbödh, hwilket iag här i rätten sätter för skrifwaren och laurettet, om hon icke för sådant bör at stånda till rätta, och betala huad henne bleff pålagt den tijdh huusemöte war för afbrende och ödelagde huuse. Och elliest hwadh annan skade gården kunde wara tilfogat, j det hon hafwer soldt höö från gården, och j andre motto förderfwat den, och nu en lång tijdh settat och intet gifwit den af, och elliest för annan sin olydigheet at wederfaras och skee, hwadh straff lagen henne tillhåller, hwarpå iag är en rätmässigh domb begärandes. Rättens bisittiare Gudh befallat. Ex. Mårland den 25. septembris anno 1662”. Framlade welborne Knut Bildh jtt witnessbördzbreff, några bönders och strandsittares bomerker under, som är de dato den 13 junij anno 1662, förmählande j hufwudhmeningh, at Anna sahlig Erich Jensons hafwer opbrändt ett ladehuus, som stodh på Edzholt sedan gården kom till Mårlandh, och ingen bygt igen, hwarmedh och effter wälborne gode manss inlagde försett hans fulmechtigh förmente Anna sahlig Erich Jenssons, borde wijka gården Edzholt, och intet medh den eller dess affwell sigh befatta. För rätten war och tilstädes den bonde Torbiörnn Ollson, som j detta åhr hafwer brugt all gården Edzholt. Han j rätta lade sitt skreftelige försätt, förmählande: “Efftersom jagh vndertecknat är af Anna sahlig Erich Jönsons stämbt och beskylt, lijka som iag henne skulle hafwa samma gårdh Edzholt, som hon påboor, medh underfundigheet och falskheet ifrån swijket, henne till förtret och nachdel, då är härpå mit kortelige geenswar, at hon aldrig sådant skall bewijsa. Ty henne sielff wäl witterligit ähr, iag gaf henne 42 daler 8 skilling uthj mindelssepenninger för halfparten, hwilket hon icke skall neka, förutan 10 rixdaler till fru Dorettea Bielke och 1/2 rdlr till fougden. Och sedan hafwer iag taget den av wälborne Knut Bildh till Mårlandgårdh, hwarmedh nogsampt bewijses, at hon wrångeligen hafwer berättat, och att hon samma ordh icke kan bewijsa, hwarföre iag af skrifwaren och laurettet är begärandes, at hon för sådant taal må stånda till rätta, och der på wedererfarass, hwadh lagen henne tillhåller. Och efftersom hon är blefwen migh skyldigh medh hennes dåtter fyra tunnor malt och korn, att iag tillijka samma motto låta uthwärdera aff hennes boo. Ty iag fattige man kan icke thåla den skada lenger at niuta hwadh migh böör medh rätta. På hwilket altsammans iag ähr domb begärandess. Rettenss besittiare Gudh befallat. Aft Edzholt den 25 september anno 1662. Torbiörn Olson”

Här emot framlade Anna sahlig Erich Jensons ett breff af fru Dorette Bielke, gifwen den 3 maij anno 1662, medh hennes egen handh skrefwen och vnderskrefwen, lydandes: “Kiendes iagh vndertechnat, att den tijdh Anna sahlig Erich Jensons oplodh haltparten Edzholt för Torbiörn, då belofwade han henne j min närwarelse, at när han hölt et godt wexen folck, enten pijga eller drengh, till hielph till arbeta, skulle han då giöra hennes arbete, som till gårdzens åker och engh och sådan förnödenheet uthkräfwer. Till witterlighz, at dhe wore så förlijkte, witnar iag medh egen handh, Ex. Strömb etc’. Hwilket löfte Anna sahlig Erich Jensons mente Torbiörn eij hafwer fyllest giordt. Men bewislig nogh och medh wälborne Knutz Bildz och förbemelte Torbiörns inlagde skrifttelig försätt förmäler, at Torbiörn hafwer fäst gården aff Knut Bildh och nu ähr ifrån sagt, förr än lagh och domb henne war öfwergången, men förmente hennes halfwe gårdz bruk j åhr, som Torbiörn medh den anden halfwe part afhende lofwade emot hennes brefwer, hon hafwer af wälborne fru Dorette Bielke hafwer brugt. Knut Bildz fougde sampt förbemälte enkian Anna sahligh Erich Jensons war begärandess domb j denne saak. Resolutio: Effter denne sakz flijtige ransakningh och bekennelse, af dess inlagde skrifwelser, flijteligen öfwersedde och igenomlässne, hafwer man såledess slutet och afdömbt denne saak:

Efttersom wälborne herr Knut Bildh, bådhe munteligen och skriffteligen här för rätten bekenner sigh at hafwa vtsagt Anna sahlig Erich Jensons av den gårdh Edzholt förleder wår anno 1662 den 21 maij, och hon hafwer tagt stembningh j saaken der effter denn 30 maij j samma åhr, der effter hafwer wälborne Knut Bildh warit ankynt samma höga öfwerhetz stämbningh den 11 junij samma åhr, som hans egen handz opskritft förmähler. Dess oachtat hafwer han åter den 28 junij sagt förbemälte enkia ifrån gården, och henne detta åhrs affwel och gröda deröfwer förment, och worden henness gordman aff Knut Bildh bewilliat till brukz, utan lagligh sökningh eller process, och här nu icke är bewist för denne rätt, Anna sahlig Erich Jensons ähr skyldigh något aff förleden åhrs rättigheter. Elliest och skrifwer wälborne Knut Bildh uthj sin inlagde inlaga, at ingen norsk adelzman söker lagh och rätt medh sine vnderdåner, när de icke betala deras dont j rättan tijdh, hwilket man icke hafwer sedt eller förnummit j dee Kongl. privilegier, adeln eller andre i desse provintzier, som ifrån Dannemark är vnderlagde Swergies crona. Så syness här, att Anna sahlig Erich Jensons ähr skedt orätt, att hon af wälborne Knut Bildh eller den bonde Torbiörn Olson fråtränges eller frånsäges den gårdh Edzholt, som hon effter wälborne fru Dorette Bielkes skrifwelser hafwer lagligen fådt och bekommet till zäther och bruk. Ty man icke weet, och ingen af denne rätten vnderståår sigh, samme wälbemälte frus brefwer at vnderdöma, män effter dess vthtydlige ordh och bockstaffwens förmälande, behåller Anna sahlig Erich Jensons samma gårdh Edzholt, och gifwer der af som samma brefwer förmäler. Belangande den bonde Torbiörn Olsson, som i denne sommar hafwer plögt och sådt den halffe part Edzholt, som Anna sahlig Erich Jensons brukte förledet åhr, effter hennes laglige föromrörte brefwers förmählande, och samma bruk uthan lagh och domb j åhr är henne förment, så bör hon niuta detta åhrs gröda, och gifwa Torbiörn igen så möket fröökorn han j åhr sådde där, men han at hafwa tabt hwadh arbete der på ähr lagt j åhr, enten korn eller höö anrörande denne sommar och höst. Belangande den andre halffue part, som Torbiörn medh minne ähr inkommen på helfften Edzholt någre åhr förleden till Anna sahlig Erich Jenssons, och som hon förmenar att willia hafwa Torbiörn uth ifrån sigh igen, för det han icke hafwer hollet det han henne lofwade, då han flötte der inn, hwilket nu icke är bewijst för denne rätt, så richtigt som det sigh borde. När der om wijdare stämbnes och bewises, då gåås der om hwadh rätt ähr. Angående at wälborne Knut Bildh hafwer uthwijst Anna sahlig Erich Jensons ifrån gården Edzholt, sedan som hon hafwer låtet förkyndiga Hans Exllentz herr genneralens citation öfwer honom, hwilket synes wara Hans Exllentz authoritet och myndigheet å Kongl. M:t och cronones wägnar något förnär skiedt, så ähr och blifwer det Hans Excellentz herr gouverneuren förbehollet, sådant emot wälborne Knut Bildh, på sine tilbörlige städher at uthföra. At såledess för rätten passerat ähr. Till witterligheet under wåre wanlige signeter. Actum ut supra.

 

Folke Almegius

 

Senast uppdaterad: 2007-04-28