I den mån man som släktforskare vill turista märker man snabbt att resmålen oftast inte är så spektakulära, och att alla vill titta på olika saker. Självklart finns det undantag, till exempel Ellis Island, men oftast rör det sig om besök vid gamla husgrunder, kyrkogårdsvandringar och resor i inte sällan helt förändrade jordbrukslandskap.

Men det är kul när man stöter på något som är kopplat till ens förfäder. När jag var lite var jag i den lyckliga situationen att man kunde titta på min farmors mormors mors rum på Göteborgs historiska museum, men tyvärr är det numera magasinerat. Däremot står den klocka som farmors farafars far skötte på Nidingen kvar utanför Sjöfartsmuséet. Jag har även haft glädjen att se inte bara en, utan två klockor som min morfars farfars farfar konstruerat, varav den ena fortfarande tickar efter 222 år. (Enligt legenden fick han göra den som straff för att ha besökt kyrkoherden på juldagsmorgonen iförd getskinn och horn, och blåsande på en sticka så det sprutade gnistor.) Men det är sällan man har sådan tur att man kan hitta saker som så tydligt kan kopplas till enskilda förfäder från före 1850 eller så.

Vad som däremot kan finnas kvar är byggnader. Det är inte helt ovanligt med stugor med anor från 1800-talet, eller ännu längre tillbaka, i synnerhet husgrunder. Platser finns alltid kvar, även om de kan ha förändrats till oigenkännlighet. Det är inte alltid så lätt att föreställa sig hur det kan ha sett ut, eller för den delen doftat och låtit för flera hundra år sedan.

Vad som också finns kvar på många håll är kyrkor. Även om en hel del revs under 1800-talet så finns det ett tusental kyrkor med medeltida delar kvar i landet, och ännu fler från följande sekler. Även dessa är mer eller mindre förändrade mot hur de än gång var, men där kan man ofta vara säker på att man träder in i rum som ens förfäder besökt. (Kyrkor har också den fördelen att de oftast är tillräckligt intressanta i sig för att motivera ett besök.

När jag för några år sedan skulle gifta mig var jag och min fru överens om att vi ville att det skulle ske i en liten medeltidskyrka. Jag erkänner villigt att det kändes lite extra speciellt att den kyrkan vi valde var en som hade stått där långt innan Laurits Olssons (han på Sundsby) svärfar tvingades fly därifrån 1525.

Så som turistande släktforskare kan det ibland vara svårt att hitta så där tydliga och fantastiska resmål, men det är lätt att hitta anknytning till platser man besöker.

Anders Ryberg