Den Rafstedtska släktkrönikan

 

Min Far var född i Skåne av Christianstads Län och Göinge Härad och Raflunda Socken i en Stor Bonde By, så att det war Nummer på alla inhusena och min Fars och Mors Hus war Numret 13 och Byn hette som socken Raflunda, Der föddes han den 17 November 1765, Fadren och Modren Hette Johanna ClemensDoter. Hennes Far war Sockne smed i Samma Byn. Farsetts Far for till Sjöss som Tunbindare på Hollands rökning med en Kapten från Chriansstad som förde ett Stort Far­tyg som gick jemt att Holland å Amsterdamm Hufwustaden derstädes. Femte resan som Han war med samme Kapten. Så Sotdöd han ombord på Fartygett efter 8 Dagars Sjukdom när som de fick sikte på Hollenska kusten och då måste Kaptin söka hamn på förste Plats för att få honom Begrafwen der och war wid en Plats som hette Sanabein i Holland och der blef han Hederli Berafwen i en Kyrkogård med kjista och swfning enligt Kaptins Brefs innehöll som Brefwet innehöll som Farsmor fick ifrån Hollan i Amsterdam. Och hon fick alla hans saker med kista när som Kaptin kom hem igen.

 

Och så satt hon Enka med Twenne små gossar att försörja min Far war då intettfult 3 år gammalt och han Äldre Brodersom hette Johannes hadde fylt 5 år, Och di hadde egett hus en Bäljhus skullfritt med någara Hundra daler utlånta. Och när min Far war 10 gammalt så kom han till Bönder och walla dess får för hans mor hadde äfwen med och sedan så tjenta han Bönder i fyra år så att han kunde hade Slå och Tröska för han war stor till Wexten, Och när han war på 15 tondo Året så begaf han sig ått Christianstad i TunnbindareLära hos en Mästare som Hette Jöns Persson samme Mästare som Hans Far hadde Lärt hos, Wikett war märkfärdigt der war han i 5 år i Läran och Läste sej fram för Proster der Sama-städes, Och war blefwen Gesäll så arbetade han ett par månader hos Mästaren och så tog sitt Prestebevis och GesälleBrefw och löste pass hos Lanshöfdingen der i Staden att resa som Gesäll till Bohus­läns Skjär der att söka sin näring somm Tunnbindare på de warande wärkena derstädes wilkett Pass han erhöll och det skulle påskrifwas i Halmstad af den Lanshöfdingen.

 

Och när Han kom till Götheborg samma­lunda hos d n Lanshöfdingen derstädes. Och så war han i åtta dagar hemma hos sin Mor och sedan gaf han sig på wägen att wandra, han hade då en nära 40 mila wäg att gå innan han kom åt Götheborg med Säck på ryggen som Wägde 3 Rispund med sina Wardagskläder och Sjortor samt sitt Tunnbindare werktyg och någon wägemat som han fick af Modren samt några Daler och hadde han fått Resepängar af sin Mästare och äfwen så af Ämbetett i staden när han reste derifrån och en Bonde Sjussa på wägen nära 2 mils wäg och så fortsatte han sin gång och hade Stora Lanswägen att följa ur sitt Län och igenom Blekinge Län och sedan genom Hallans Län åt Götheborgs och det war gott för att se wilkett Län han war uti för der Stod wid grenserna Stora Pålar med förgylda Bokstäfwer på.

 

Och när qwällarna inföll så tog han Natthärbärge i Bondgårdarna hos Bönder som låg wid wägen och der höll han Mat om Qwällen och frukost om mårnarna af dem fritt innan han gick och när han war nära Hallans Län så fick han se en Stor Grann Härrgård för sig Som låg wid Lanswägen wilkett bodde en Rik Grewe eller Adelsman på så tänkte han när der skall jag gå in och begära nattqwarter wilkett han fick när han hadde tält Grewen sjelf och honom sina papper och hadde läst dem på Gården så sade han att jag har hederliga betyger och ba han mig följa med sig in ett Rum med min Säck och der låg så godt om natten och fick en Hederlig Qwellsmat och frukost om måran och så tog far sin Säck och gick ut på Gården å så kom Grewen till honomder och så tackade far honom och så följde han honom öfwer Gården och när de skilldes åt så tog Grewen upp ur fickan och gaff honom några respängar och tog honom i handen och önskade honom lycksam Resa till sitt före-hfwande yrke.

 

Och så fortsatte far sin wäg, och fram mot qwällen kom han till Hallenska Gränsen och gick ett gra stycke wäg ind Länett innan han tog Natthärgärge, Om Morgonen gaf han sig på wäg,  Och när han jadde gått Halfannan dag på Hallans Vägen kom der wagn med 2ne Hästar före efter honom Kjörande i full ga­lopp men när han kom till Far så sagta han sig, och det war 2ne Ljöllnanter som skulle åt Halmstad med Brefw och Order till Lans-höfdingen och fänga far med Prat och frågade honom wart han skulle wandra med sin säck wart han war för en karl. Då swara far dem och sade att han war en Tunnbindare Gesäll ifrån Skåne ifrån Chrianstad och har ämnatt sig åt Bohuslänska Sjärgården åt söka sin näring och swarade honom att di woro och så derifrån den Staden och skall resa åt Halmstad, och så de bön om han wille Åka med dem åt Halmsta, och det tackade han för, och så bad de honom sitta upp i Wagnen jemte sig wid ena sidan och säck hans lade de framför sig, och så bar det a så det rök efter, och så såg på Fars betyger wilka de tyckte war wackra, Och di kände Fars Mästare och sade att der hadde han alt en god Husbonde under tiden för han är en bra karl i sitt ämbete, wilkett Far swarade ja till.

 

Och när de kommo in i Halmstad så körde de till GästgivareGården, och gick in der, och bad Far gå med sig in derstädes jemte Skjutsbon som hade sjussat dem och betalte honom, Och beställde förtäring till sig samt Far med och så borstade de af sig Damman för de voro änna wita af wägrök och Far äfwen så, de war klädda i Uniformer med Öfwerrockar, och när dehadde gjort förtäringen så följdes då åt alla tre till Lanshöfdingen och när de hadde uträttat sitt ärende så anmälte de Fars ärende, Och då swarade Lanshöfdingen, Jag för knappast göra annat änn skrifwa på Pass för desse Tunnbindare Gesällerna som härifrån de Skånska Städerna åt Bohuslän Och så skref han på det och så fråkte Far honom hwad det kostar, ingenting svarade han och såfölldes wi åt till Gästgiwaregården alla tre.

 

Och sen tog jag avsked af dem och tackade dem och bad dem hälsa min Mästare wilkett de lofwade, och hadde äfwen så gjort det som Far fick veta, och så Far sin säck på Ryggen och gav sig af på sin wäg att vandra tills qwällen kom, och så hela andre, och tredje Dagen tills Mid­dagen då fick han se en sedan Grann Gård framför sig, och så frågte han hwem der bodde af folk som han mötte, och de swarade honom att der bor en gammal Prost som är 80 År en mycket god kar mot folk som kommer och när han kom till Gården, så gick han in på Gården och tog säcken af och satte sig på en stor sten som war ställt och det hadde Prosten stått i sitt fönster och sett Och så kom Drengarna och skulle gå in och hålla Middag i kjöket och det frågade Far war han warifrån och warthänn han skulle gå, så talte Far om war han ifrån och warthän war för en karl och när de woro inkomna så gick Prosten uti Kjöket och frågade dem wart det är för en karl som sitter der på stenen å så talade om war för en.

 

Och så befalte Prosten en Piga att gå upp och honom följa med sig och så tog Far sin Säck med sig in i kjöket och hälsade på Prosten, Och så frågade Prosten war han war ifrån och wart han war för en, och så talade Far om att han är en Tunnbindare Gesäll ifrån Skåne ifrån Christiansta der han har lärt och ämnar sig nu Bohuslänska Skjärgården att söka sig arbete på Wärkena derstädes, och då frågade han honom efter hans betyger, och de tog Far upp och flydde honom som han läste och han hadde gjort så sade han till han jar Hedrande betyger och att han måtte wara en Hedrande Ungdom och det anser hon honom för, Och så bad han Far följa sig in i kammaren och sitta, Och det gjorde Far, Och en stund derefter så kom di in med så Präktig Middag till honom der wilkett gjorde honom gott, Och han hadde ätitt så tackade han Prosten för god Måltid, så satt han der och pratade med honom en lång stund, Och så reste Far sig och sade att han får fortsätta sin wäg igen men då sade Prosten att det får han inte gjöra för nu lider mot qwell som det gjorde utan blifwer här i natt hos mig, wilkett Far gjorde och sedan kom der in Caffe till Prosten och Far.

 

Och om qwellen så fick Far spisa wid Bordet i Lag med hela Härrskapet och Prostens Ajung och fick ligga i en kammare för sig själv i en präktig bäddad Säng om Natten der han sof godt, Wilkett Far undrade myckett på att han blef så uppsatt, men Far lärer sett anselig ut, och hadde såna goda och hedrande betyger så att Prosten fick tycke för honom, Om morgonen som war en Söndag, när han spisat frukost så wille han ge sig iwäg igen att gå men då swarade Prosten honom att här är Söndag och Sabbat i Dag får han intett gå, utan blifwa hos mig och läsa i Gudeliga Böcker, wilkett måste göra för Prosten sade till honom att nästa morgon så skall han låta sin dreng köra honom på wägen ett wilkett Far tackade För tillbudett, och så war Far i Prostens rumm hela Dagen och läste högt för honom, och de tyckte så väl om att han kunde så wäl läsa, och så pratade han med honom, om morgonen derpå, när han hadde spisat Frukost så redde han sig till wägs och då sade Prosten att drengen ar färdig att kjöra honom.

 

Och då tog Far avsked med honom och Hans Fru, och tackade dem för all bewisad god och wälplennadt mot honom och gjorde Prosten en så wacker för­maning till honörn så att tårarna föll ifrån Far och Prosten äfwenså hura han skullo hålla sig framdeles så fick han framgång och det lofwade han honom att gjöra och den la Far på minnet och tänkte på honom många gånger på den gode Prosten, Och Far skulle gå så gafw han honom respenningar af Silwer och följde honom ut på Gården till Sjussen som war en Sjäs med en Stor och Duktig hast före och tog honom i handen och önskade honom lycksam resa och till sitt förehafwande.

 

Och så bar det å iväg, Och Drengen kjörde honom nära 2 mils wäg och när de skilldes åt så gafw Far Drengen några Dricks­pengar och så gick Far hela Dagen tills sent på qwellen och då kom han till en Bondegård men då hadde folkett allt lagt sig, men gick in i en Lada i Höett och la sig att sofa tills Morgonen då folkett war uppkommna och gick in till dem, och talade om war han hadde liggat och der fick han mat, och sedan fortsatte han sin resa hela dagen tills qwellen kom han tog Natthärbärge hos en Bonde och då war han nära Gränsen emellan Hallans och Götheborgs Län och så hela den andra Dagen Och då war han på en halfwmill nära Götheborg och tog härbärge och andra gick han ditt och komm in på morgonen i god bitti, och gick in i en kjöpmannsbod och fråkto hwar Tunnbindare Härbärgett war, men det hadde han ingen reda på utan en sådan Mästare wikett han låt sin betjent följa med Far ditt och han fick weta war Far warför en, Så lät han sin Läro Gosse följa med till Ålderman för Ämbetett och han tog emot Far och när han hadde läst hans betyg så sade han att Far har Hedrande betyger.

 

Och så anhåll han hos honom att få bli der något tills han fick lägenhet att komma fort dit han willo, och det lofwade han Far och der fick Far Mat Gratis och så lät han sin lärogosse följa med Far till Lanshöfdingen för att få Skrefwett på sitt Pass wilkett war samma dag den 7 augus­ti 1785, men så om natten så Swall Bena och Fötterna uppå honom om natten så att han ej fick Stöflar på sig på twenne dagar wilkett gick bort Tredje Dagen och då blef han witer till en Rik Gråshandlare Som war Ogift som hette Anders Lesse som hadde Twenne Wärk i Skjergården och bygde på Halsbeckstrand det tredje Stället det Aret som blef det Största i hela Skjergården, och när han kom till honom och hadde anmält sig som Tunnbindare och hade läst hans betyger, Så sade han att han hadde goda och Hederliga betyger, och att han måtto wara en Anständig Ungdom och det kan han äfwen se på honom att han är, förty han war en sådan man att han kunde se hwad folk gick för och då swarade han Far att han skulle antaga honom pä ett Wärk som hette Möllnebo Hage på Tjörn genast bara Hans Bokhållare kommer hit på Marknaden som han gjör och följa med honom på hans båt till Stället wilken är bra karl, som han war, och bad han Far att komma till honom och wara tills han kommer fort, wilkett han tackade för.

 

Och andra som war Marknads Dagen gick han till honom sedan han hadde fått Respengar af Ämbetett med sin säck och war der tills tredje dagen som resan skedde till Werkett Mölnebohage och arbetade der öfwer ett års tid, och sedan kom han till Klädesholmen på samma Patrons ställe der att arbeta tills wåren 1788 fick han Transportt åt Halsbeckstrand och arbetade som Tunnbindare tils Larsmesse Och så kom Patron Lesse ditt och gaf den Bokhållaren afsked som han hadde begärt af honom och skullo på et mindre Wärk, och då satte han Far till Bokhållare på Stället efter honom att vara Husbonde och förestå Ställett och folketts Redovisning wilkett underwiste honom med alla Böckerna som han skulle hålla för Stället och folketts Redo­visning vilkett Han också att wara för han kunde skrifwa och räkna som det war, men han klarade sig med och blef honom till nöyes som en duglei karl, och då fick folkett Husbonde för Far war Stor och arg med grofwa kroppslemmar och stark tillika och sträng men God och rättvis mot alla Människor och kunde göra en 40 Silletunnor af bok täta i Weckan och ta Stäfarnahogen wilkett han hadde 16 Styfwer för war och kunde taga Silletunnorna samt Tranfaten och lägga ensamt upp i det tredje lagett ihög så att han war svåra Stark så att ingen tordes Mocka mot honom.

 

Men när folkett blef van vid honom så tyckte de om honom för hans Rättvisas skull mot dem, och war Far på det 23 årett som han fyllde om hösten derpå och 1796 om wåren så sålde Lesse- hela Werket med alla inventarier till en Rik Gråshand­lare wid namn Jonas Särnströmer i Götheborg, wilken kom i Sällskap med Lesse om sommarn några Dagar åt Hallsbeckstrand och emottog Stället och sätte Far till Bokhållare som han war för sig äfwen så, till dess år 1803 då Far kjöpte det af honom med alla åbyggnader samt alla inwentarierna sådant det stod och befanns för en kjöpesumma af 30000 Daler som då war rakningssättett och i Styfwerwis i den tiden med Silfwer och Stora Koppar Ringar.

 

Så att när en Bonde fick Hundra Daler i Kopparmynt, så fick han full last med sig, Och så betalte Far en hel hoper på summan genast och rasten hadde han god betalnings-willkor på att betala när som han det förmådde det att göra, och när han hadde betalt det sånära som 3000 Daler som war igen, Så skjänkte Patron honom efter på resten af summan, och så war Ställett Betalt och war hanns egett, och alla som weta att Far hadde kjöpt det, för­undrade sig på att Far torde kjöpa ett sådant stort Werk och sätta sig utför en sådan stor summa. Men Far skrapade ihop med sin för-tjenst och min mor med sin krokrörelse af Brenvin och dricka Och fortsatte rörelsen med Wärkett tills 1808 för då tog sillen alldeles slut, Och der war Farsetts Bopålar slagna att han der skullo lefwa samt dö hwilkett han gjorde år 1837 den 17 oktober i åldern af 72 år på en wecka nar Summa slut.

 

Denna avskrift av orginalet är gjord i Göteborg den 17 oktober 1967 av Simon Rafstedt.

 

 

 

Senast uppdaterad: 2013-12-25
 

Webbmaster: Anders Ryberg