- Kort beskrifning öfwer Tjörn 1765 -

Kort beskrifning öfwer Tjörn¹

Tjörn är en ö, härad och pastorat i Bohuslän; Wid pass twå mil i längden, inberäknad en därunder lydande ö Mjörn, och 2 mil i bredden. Består av tre folkrika kyrke-soknar och 150 hela heman. Är full af nakna berg. Dälderne äro jämne, widsträckte och af bördig jordmån. Landet watnas af sköna källor och små insjöar, hwarifrån bäckar gå sin krokiga wäg. Desutan är en stor del af de många dammar med goda fiskeslag upfyld. ,Tjörn är skog-lös²), Mjörn däremot full af skog, hwilken i synnerhet omkring den hår belägna Sätesgården Sundsby består af tröskel [brakved], al, björk, ek, och hassel.

Åkerbruket är långt bätre här, än jag tror i någon bygd eljest uti Länet. Åkern upplöges årligen om hösten för at hållas redig och fri från ogräs. Han plöges djupt och watnet ledes därifrån genom diken. Han, gödes ej endast med det som faller af boskapen. Man grafwer uti bergs hålorne en myckenhet jord och förer den tilhopa, at låta den ligga wintren öfwer wid fähuset under hwad där samlas, eller i stallet under hästarne, eller i högar på marken, at därifrån sedan köras på åkrarne. De äro icke få, som flytta tufwor på sina åkrar til at göda dem och jämna ängen.

Ärtor och bönor3 brukas hår mycket til utsäde och därmed ömsas årligen. Det skal merendels kasta af sig mer än korn, och ofta dubbelt så mycket: det rensar och drifwer landet, at kunna följande år så mycket ömnigare gifwa annan sädes-växt. Af rog och hwete sås bara litet: af lin och hampa, än mindre, hwartil man förebär såsom ordsak, at på lika stor plats kan sås korn och därföre mer lin köpas, än där kunde växa. Twifwelsutan är detta et fel. En stor Land-hushållare i negden A. L. räknar bätre: han anser det såsom minsta fördelen, at fröet swarar emot kornet på lika stort land, och sjelfwa linet emot korn-halmen. Man skaffar sig allenast ryskt frö och plöjer wäl: linet sticker strax fram och ogräset förqwäfwes däraf.

At köra säd, hö, torf, gödsel etc. kunde wäl på de fleste ställen om sommaren brukas kärror, då ofta et barn skulle med en häst göra mer gagn, än nu en fullwuxen med twå, för de här och på altför många ställen i Länet brukeliga slädar. En främmande skulle undra at se sådan sommar-redskap. Man ursäktar sig gemenligen med brist å nödigt wirke til kärror: somlige töras wäl ock enwisas med påstående, at släden är mycket bätre.

Bränslet består mest af torf, hwilken dels skäres på djupet i måssar och myror, dels trampas på Onsala maner. Torf gifwer en stark heta. Annars brukas ljung4, så ock boskaps-träck⁵ hwilket sednare om sommaren hemtas på marken och i bergen, torkas och inbergas til at göra tjenst under grytan. En resande känner olika lugt af röken här, än annorstädes.

Husen anläggas merendels på bergs-kullar. Deras tak klädes med tång och torf; på somliga ställen förwaras wäggarne af stora, men tunna, sten-hällar eller skifvor, som hänga på naglar.

Bi-afveln hade man lust för och den stod. uti tilwäxt. Men här klagades öfwer ringa lönande afsätning, och torde snart lusten förgå, så wida tidens smak är ej särdeles belåten med honing, och tycker mer om socker och sirap.

Trä och humle-gårdar anläggas här och där, men trifwas icke wä af den så kallade sjöbrimmen, eller westan-windar ifrån hafwet, som wåldföra sådane wäxter, där intet lugn är under bergen.

Mann-folken sköta boskapen om wintren, medan qwin-folken spinna och wäfwa, hwaruti de sednare hunnit så wida, at deras flanell, kassian och randiga tyger kunna i finhet och skick jämföras med somliga fabrikers. Bengts doter i Stordal hade wäft tyg, som upwistes i Stockholm och hon fick prämium.

Tilförne straffade den ene den andre, för minsta werkelig eller förment oförrätt, med en utmattande rättegång. By-ordningen har bidragit ogement til folkets wälstånd. Efter den samma afslutas rätt många smärre twister⁶ utaf åldermannen och twå bisittjare, enighet och gransämja befordras, desutan broar och gärdesgårdar förbätras; stundom delas åker och äng med snören parterne emellan, til undwikande af åtskilliga kostsama anstalter, såsom ock at vinna tiden.

Fiskerier idkas med kraft. Långor och kabeljo fångas på skutor och backebåtar långt ut i Westersjön; hummer och små fisk, under landet. Särdeles gifwa Klöfwedals stränder en myckenhet ostron, med ej mindre beswär likwäl än Winning. Tjörboen sitter gerna i båten, stor sak hwad ondt han sliter där, men til lands finner han snart en ledsnad för slikt.

En sparsam och uträknad hushålning har satt Tjörboen i wälstånd. Smör och ost säljer han ömnigt, likaledes fläsk och köt, hwilket sofwel han kokar ibland bönorne, då smaken någon gång wil mättas av wällust. Bönor är hans mesta hwar-dags mat: de förwällas, twättas, upläggas i fat, och söt eller sur mjölk slås därtil. Har han ej nog mjölk efter sin uträkning, blandas bönorne med mjölke- eller oste-watsla. Går han bort til at fiska och at ej just snart komma hem, tager han då med sig uti en bytta sådan favorit-mat, och annars, då han går ut för någon stund, lägger han sina förwälda bönor i fickan och äter såsom bröd. Och fastän grannar som hälre förtära sjelfwe det feta, än sålla det til någon betydelig myckenhet, kalla Tjörboen bönestjelke, sitter han likwäl och mår wäl, ser treflig ut, och änskönt han i almänhet ej har öfwer 3 til 4 tunnelands utsäde, doch som han är tarfwelig i mat, nykter i dryckjom, och brukar jorden wäl, är han med de sidste som köpa säd: Nej, han säljer hälre. Konsten lyckas för honom, at förtjena sig penningar til at i flere hundrade- och stundom flera tusende-tal utsätta dem på ränta, om han ej kommer åt något för sina speculationer wäl beläget jorda-gods.

Tjörns mark passar altför wäl för får, och däraf finnes här en myckenhet goda.

Tjörbonden köper, hwar han kan, i och utom des negd, om wåren sine dragare til gårds-bruket: dem säljer han sedan om hösten såsom gode stalloxar in natura; han köper wäl ännu flere, slagtar dem hema, insaltar köttet til afsalu i Marstrand eller på skeps-hwarfwen wid Götheborg, och gör sig ny winst utaf hud, talg etc. så at, innan man wet ord utaf, han har sina 50 procent. Han wil ej weta af oxekreatvr öfwer wintren; i det stället håller han då goda mjölke-kor. Och den nära belägenheten intil Marstrand gör, at han wet på sina fingrar, når den hamnen ligger besökt af främmande fartyg; han slår då, hwad det må wara, kalf eller qwiga, oxe eller ko, för hufwudet, och förer dit en förfriskning, som betyder friska penningar.

Åtskilliga flera wedermälen om desse Hollïndares upmärksamhet på penningafwel har man at anföra, men det kan sparas til annat tillfälle, då ock något wil nämnas om ortens antiquiteter och naturalier. Jag lofwade sist bara et par ord, til at sluta en kort berättelse om Tjörn. Men innan jag kastar min penna, får ej det lämnas obemält, at Kytkoherden på stället, Herr Prosten Swen Lindberg, warit där nu i 25 år och förut såsom Lärare i 22 års tid gjort Uddewalla Stads Schola en utmärkt heder. Hela 24 åren 'har han sett wid sin sida Herr L. Andersten, nuförtiden Comminister därstädes, sin fordne lärljunge. Lyckeligt folk, som fått sådane Prestmänn! och en sådan Kronobefalningsman som Herr And. Ljungwall! Lef wäl, Min Läsare! Wi råkas wäl någon gång fram bätre.

/. Gothenius

1 Detta är allenast et utdrag af hwad jag funnit om Tjörn under min resa i Bohus-Län år 1757 och sedermera dels haft åsyna tilfälle at sjelf öka på, dels genom bref wexel, särdeles med den snälle Comministeren därstädes Hr. Lars Andersten, ärhållit. Minle Wänner i Länet täckas försäkra sig, at jag minnes grant mit gifna löfte, både då och sedan, om hela den ortens nu warande beskaffenhet: men min hittills skingrade tid har gjort drögsmålet med sådant försök ursäkteligt.

Wil man weta uprinnelsen af namnet Tjörn, finnes därom en mycket upbyggelig artikel, kan man tänka, uti Ödmans Chorogr. Bahus. sidan 194.

2 Knapt finner man här någon enebuske.

3 Man lär näppeligen finna någon ort, hwarest så mycket bönor och på så åtskilligt sått ätes som här. Tjörboen är treflig och rask.

4 Se Hr. Archiat. och Ridd. v. Linnees W. G. resa, s. 183.

5 Detta bränsle kallas af Tjörboen kotimmer.

6 Såsom til exempell boskap släppes i äng, swin gå oringade, m. m.

 Johan Gothenius